EU-bossen VILL tydligen bli av med Sverige

För något annat sätt att tolka EU-bossens hemliga hotbrev, finns inte. I en demokrati, så har alla människor och alla deltagande delar av ett land eller en Union lika rättigheter och lika skyldigheter. Det är ingalunda så att det existerar ett enda demokratiskt och giltigt argument för att Sveriges särart inte skall respekteras. Någon utbildning i demokratifrågan borde även ledande EU-politiker ha!

EU-bossens hemliga hotbrev om snuset, Expressen 13 december 2012

Försök bara dra Sverige inför EU-domstolen i snusfrågan. Då har EU själva bäddat för mer än snuskrig. Sverige har lika stora rättigheter att exportera sina egna produkter som något annat EU-land som t.ex. exporterar cigaretter, vin eller andra varor. Att från högsta ledningen önska bevisa att man inte vet vad demokrati är och handlar om, det tyder på kunskapsbrist eller arrogans.

Se även: Elefanten i porslinsfabriken, Norah4you 13 december 2012 samt These boots are made for walking, Norah4you 10 december 2012

Read Full Post »

Elefanten i porslinsfabriken

Tyvärr är inte drömmar verklighet. Samtidigt verkar det som om många idag inte har klart för sig riktigt vilka två drömmar som låg bakom det som kom att bli EU. Kanske dags att återgå till det som de flesta om de var närvarande själsligt och inte bara kroppsligt skulle ha lärt in när de gick i 9:an på högstadiet förr i tiden, dvs fram till 1985….

Vi tar det från början. Bakgrunden är inte riktigt den som många tror, dvs att EU från början skulle vara ett fredsprojekt. Så var inte fallet och bakgrunden är att den första drömmen, den om en samordnad marknad i Europa, började redan under mellankrigstiden.

Nu skall jag ställa till rätta en hel del av de missförstånd som finns där många, även sentida historiker, går och tror att Kol och Stålunionen EKSG-fördrag av 18 april 1951 skulle vara det som påstås i Wikipedia såväl som i många av skolböckerna från senaste åren, dvs början till dagens EU. Så är inte fallet.

Allt började med att Italiens Mussolini som länge stödde de flesta ländernas protester mot Hitlers brytande av Versaillesfreden. Det var bara det att Mussolini själv, diktator som han var och sättande Italiens utvidgning till stormakt främst occuperade det vi nu kallar Etiopien 1935. När Italien ockuperade Abessinien (nuvarande Etiopien) 1935, stämplade Nationernas Förbund Italien som angripare och införde ekonomiska sanktioner mot landet. Italien fick hjälp av Tyskland och ett samarbete påbörjades mellan de båda länderna. Hösten 1936 myntade Mussolini begreppet ”axeln Berlin-Rom”. Italien lämnade Nationernas Förbund och Mussolini gav Hitler sitt fulla stöd.
Stålpakten, ur levandehistoria.se

Citatet är en del i det som alla elever senare skall ha fått tillgång till att läsa, men där förmodligen inte ens lärarna som ofta inte längre är ämnes- och stadiebehöriga än mindre skrivit C- eller D-uppsatser i Historia förstår vad det betydde….
för det är där och då när Italien började närma sig Tyskland för att de slutligen år 1939 kom att bilda Stålpakten.
Den 22 maj 1939 ingick Tyskland och Italien en ömsesidig allians, den så kallade Stålpakten. Om ett av länderna hamnade i krig, skulle det andra landet omedelbart sluta upp som bundsförvant med militär hjälp. Stålpakten, ur levandehistoria.se

Det fanns andra bitar i deras samarbete som kom att få betydelse långt in i nutid. De två, Hitler och Mussolini senare med Japans kejsare och med Stalin i Sovjetunionen tänkte sig dela upp världen mellan sig så att de fick ‘livsrum’, vad det nu är för något, samtidigt som de fick tryggat sin egen ekonomiska framtid…. Så det började inte med ett fredsprojekt. Utan upplockande av en gammal idé om att om länder gick samman, så fick de en bra grund för egen ekonomisk tillväxt.

Så hade vi alla fasor under Andra Världskriget. Inte bara judar utan slaver och de som då kallades zigenare och andra som speciellt tyskarna ansåg inte vara lika mycket människor som de som var riktiga ‘arier’. Vilket är en paradox utöver att det var en mänsklig katastrof. Paradoxen består i att det inte finns något land på denna jord som haft fler invandringar från alla håll under historiens gång som tyskarna haft…. Hitler vände sig mot Stalin och blev i slutänden besegrat av Västmakterna + Sovjetunionen.

Det är här den andra grundstenen för EU kom att läggas i och med att Stalin fortfarande ville ha den utökade makt och det utökade territorie som han ‘skapat’ under krigets slutskede. Västvärlden kom att bli rädd för kommunistiskt övertag. Inte minst pga de ‘övergångar’ till kommunism som setts under slutskedet och alldeles efter Andra Världskriget. Ett av de länder var som var mest oroligt var Frankrike. Frankrike hade å ena sidan haft flera hundra tusen män och kvinnor i motståndsrörelsen mot nazisterna. Män och kvinnor vi i Sverige aldrig hör talas om som offrade sina liv och sina familjer för att Europa skulle bli fritt från nazisterna. Det var bara det, att stor del av dessa var kommunister. Samtidigt fanns det i Frankrike som i många andra länder medlöpare till nazisterna och en kyrklig strid mellan liberala protestantiska präster som hjälpt motståndsrörelsen under Andra Världskriget och en och annan katolsk präst som i enlighet med månghundraåriga personliga strider med protestanter i Frankrike antingen sett mellan ögonen eller åtminstone inte hjälpt motståndsrörelsen. Finns en hel del att läsa för de som kan läsa franska. Tyvärr är inte mycket översatt till svenska.

Frankrike som hade lidit svårt under Första och Andra Världskrigen önskade sig fred och möjlighet att fortsatt hålla ihop landet. De Gaulle var en samlande kraft. Så långt så gott. Det var bara det som alla vet att Frankrike hade haft revolutioner förr och fruktade detta samtidigt som man snabbt ville komma på benen ekonomiskt. Det skar mer i fransmän än i några andra nationsgrupper att de behövt hjälp av USA för att besegra Hitler och att de behövde ekonomisk hjälp för att bygga upp landet. Den månghundraåriga striden som i USA kallas Frihetskriget, frihet från såväl engelsmän som fransmän (i norr mot Kanada och i Kanada speciellt i Quebecområdet) är inte helt glömt i Frankrike. Därav en hel del händelser som ledde fram till att Frankrike, liksom Luxenburg, Belgien och Nederländerna, de länder som drabbats hårdast i Väst och som absolut inte önskade någon form av kommunism, de anslöt sig tillsammans med Tyskland som försökte bygga upp sitt land bortom Marshallhjälpen från USA och Italien som alltid både innan det blev ett samlat land 1861 tyckt om att vara självständiga utan att behöva ta emot hjälp. Gammal historia kastar långa skuggor.

Det är där den tredje grundstenen ligger. Ett antal industrialister, ledande industrimän i Tyskland, Italien, Frankrike och USA hade innan Andra Världskrigets utbrott minst två sammanträffanden där de inför vad de befarade skulle bli en finansiell kris i följderna av ett eventuellt krig diskuterade hur de skulle trygga sina ‘egna’ industriers fortlevnad. Delar av det som nu förs fram som förslag till en Bankunion hämtar sina rötter här. Så långt ifrån fredstänkande som tänkas kan.

Männen, för det var män, är sedan länge borta. Många av industrierna också. De som tror på en osynlig Världsregering har fastnat i de tiderna. Nu är nu och något helt annat även om det fortfarande finns politiker, inte så mycket ekonomer eller industriledare, som när de hittade (hur skall jag låta vara osagt för det vet jag inte) de gamla ideérna om gemensam bankväsende tagit upp dem igen. Politiker är politiker och inte specialister på någonting annat än möjligen det de har akademisk utbildning för.

Bankunionen är så fel som tänkas kan. Den liksom hela EU-byggnaden har börjat med att EU lade ett tak på ett hus vars bärande balkar aldrig kommit upp än mindre hade man gjutit en solid grund för balkarna att stå på. Bankunionen är som att sätta en flott skorsten ovanpå detta tak som ligger över ett allt annat än gediget husbygge. Fuskbygge skulle byggnadsinspektörer här i Sverige kallat det om vi ritat upp. Förutsättningen för ett Europas Förenta Stater är en dröm utan verklighetsförankring. Man bygger inte en hållbar utveckling om man inte börjar underifrån.

EU-enighet om banktillsyn, GP 13 december 2012
Bankunion bra för Sverige, GP-s ledarsida 12 december 2012 NEJ vi skall hållas oss så långt utanför Bankunionen som tänkas kan. Drömmar är drömmar och utan verklighetsförankring bär det i diket!
EU-enighet om banktillsyn, Expressen 13 december 2012
EU-enighet om banktillsyn, SvD 13 december 2012
– Vi får göra förnyade bedömningar när man kan se effekterna av det här. Min bedömning är att det kommer att dröja, och jag kan inte se att vi under överskådlig tid kan gå in i bankunionen, säger Borg. EU-enighet om banktillsyn, DN 13 december 2012 Den överskådliga framtiden innebär tyvärr för Bankunionens del att man utsätter EU-s euroländer för experiment med konstlat tillförda pengar som kommer från sedelpress och inte produktion. Man kan inte i längden räkna med nästa års goda skörd om man fortsätter att äta utsädet när krubban är tom på årets skörd. Sannolikheten existerar inte enligt mitt sätt att se på saken efter analys, att detta skulle bli något som hjälper Euroländerna på längre sikt. Tvärt om. Men vi vanliga har som vanligt i EU inte mycket att säga till om…. 😉
EU-enighet om banktillsyn, Aftonbladet 13 december 2012
EU-länderna eniga om gemensam banktillsyn, Sveriges Radio 13 december 2012
EU-enigt om banktillsyn, di.se 13 december 2012

Därmed inte sagt att inte det behövs kontroll av bankernas agerande. Det behövs det. Men att lägga den kontrollen i händerna på Europeiska Centralbanken, det är som att sätta räven att räkna hönsen. Räven vill utifrån sin position ha kontroll. Men vilken kontroll och effekterna ute i leden? Där har politikerna som vill skriva historia alldeles för dålig kunskap om såväl vanlig som Europeisk ekonomisk historia….. 😛

Read Full Post »

Trollkarlens nya hatt

Det var en gång en trollkarl som var gammal och grå, kroppen och ögonen hade tagit stryk av att stå i strålkastarljuset kväll efter kväll. Han kände sig murken som vore han ett träd som vajat för mycket i vinden under bistra kalla nätters blåst. Så kunde det ju inte fortsätta. Han lyfte kaffekoppen till munnen och tog med andra handen en ost- och korvsmörgås. Nya trick måste köpas in, men för vilka pengar.

Publiken kvällen innan hade buat åt det gamla hattricket med duvan som kom upp ur hatten. Inte hade barnen han besökt på skolan tidigare i veckan varit imponerade när det var tygblommor som växte fram heller. Duvan då? Finns så många barn idag som är allergiska så djur får man inte ta till skolorna hur som helst. Men han trodde inte det hade hjälpt heller. Måste vara hatten det var fel på. För inte kunde det vara att han tappat stinget. Nej det var omöjligt. Nya trick var dyra och det var ingen garanti att de lyckades heller. Än mindre att publiken skulle resa sig och jublande klappa händerna som i forna dagar. Det tålde att tänka på.

Men hatten måste vara det som var fel. Något annat var omöjligt. Helt omöjligt. Det fanns inte på kartan. Än mindre i verkligheten. Sagt och gjort. Han måste, bara måste skaffa en ny hatt. Tricken hade han ju lyckats med förut. Måste gå ännu bättre med en ny hatt. Han gick ut på stan sökande sig en ny hög svart hatt. Men tricken var desamma.
——-
Det är ungefär så jag upplever gårdagens/nattens nya överenskommelse som i slutändan gav Spanien och Italien de stödlån de behövde. Man tager vad man haver sa Kajsa Warg. Men i längden går det inte att koka soppa på en spik som husmorn visserligen aldrig förstod. Det måste nya grönsaker och/eller kött till för att få anrättningen aptitlig. Därmed inte sagt att den är näringsnyttig.

Lika lite som det är möjligt att få soppan näringsnyttig om färska, torkade, frysta eller inlagda grönsaker och/eller kött tillsätts, lika lite är det möjligt att få ekvationen att gå ihop med förtroendekapital i stället för guldfot. Guldfot är inget nödvändigt, men för att lösa de ekonomiska kriserna, så krävs att politiker inser att det går inte att göda banker som lånar ut pengar de inte har substansiellt värde för på ett eller annat sätt. Det kan låta så bra med en bankinspektion för hela EU. Löser problemen gör det inte. Tricksen är desamma. Det som krävs är nästan samma sak som när en påve väljs. Sätt riksbankscheferna från världens 25 största valutor i ett slutet rum och låt dem skicka upp vit rök när de enats. Med andra ord det som måste till är att man en gång sätter sig ner och förhandlar vad varje valuta är värd i förhållande till de andra. Inte vanlig valutahandel utan en form av korrigering precis som vi i dagarna får korrigerat världsuret med en sekund för att jordens vobbling gör att annars blir allt fel. Precis som man en gång i tiden fick korrigera almenackan, dvs hoppa över ett antal dagar för att komma rätt med vårdagjämning o.s.v. Sedan får man hålla koll och vara beredda att sätta sig igen om några år. Men detta är nog den enda lösningen för de gamla tricksen håller inte i 2000-talets ekonomiska verklighet.

EU-hjälp till Spanien och Italien, GP 29 juni 2012
Madam Nein säger fortfarande nej, SvD 29 juni 2012
EU:s skattebetalare lämnas med största risken, SvD 29 juni 2012
Spanien får inte lika svårt att klara sina åtaganden, DN:s samhällsekonomiske krönikör Johan Schück 29 juni 2012 Johan, du får ursäkta. Inte många gånger jag inte hållt med dig i analyserna under åren, men nu hoppar du över det du själv brukade tala om i form av verklighetsanpassning när vi då på 70-talet diskuterade Nord-Sydkonflikten. För det är där det brister. Om vägbanan har tjälskador, så räcker det inte att lägga sand eller ör under ny asfalt. Det krävs bra underarbete först.
Expert: EU skjuter finansproblemen framför sig, DN 29 juni 2012
Italien och Spanien får löfte om stöd, DN 29 juni 2012
Konspirationsteorierna frodas: Karl Sigfrid och Andreas Norlén (M) SvD Brännpunkt 29 juni 2012

Det är med EU-åtgärderna som det är med trollkarlen. Ingen ny hatt i världen kan göra föreställningen mer lyckad med samma trollkarl och samma trick. Det jag föreslår ovan är en form av valutasäkring över viss tid. Precis som t.ex. Elof Hanson AB alltid varit och är bra på att säkra att de vet om vad de får betala för varan som avropas i t.ex. dollar eller yen genom att göra en valutasäkring gentemot bank för att få förväntat värde i t.ex. svenska kronor. Kan låta vidlyftigt, men det är nog enda möjligheten. Nedskrivning av skulder drabbar de som har det sämst då ekonomier har en tendens att vilja skära i utgifter i stället för att söka ökade inkomster. Frysning vid de valutavärden som världens banker och aktiemarknade kommit fram till att gäller en dag är bara förväntade spekulativa subjektiva värderingar som har noll koll mot verkligheten i det läge de sätts.

Enda möjligheten är att ett större antal riksbankschefer sätter sig ner och kommer överens vad de är beredda att betala för de andras valutor. Svårt? Tja man kan ta vägen över guld utan att övergå till guldfot. Besluta om vad man vid tidpunkten är beredd att betala för 1 kg guld och vad man då är beredd att garantera att man skall betala för samma mängd ett halvår senare. Därefter får man komma överens om vad de olika valutorna skall ha för vikttal som man kan enas om. Enda hållbara lösningen som jag ser det.

Tillägg 09.49 Merkel fick ge sig, SvD 30 juni 2012

Read Full Post »