Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Brottsoffer’

som gör de som är närvarande vid ett grovt misshandelsbrott oavsett om död följt eller inte lika ansvariga om det inte går att fastställa vem av de berörda som utdelat den dödande sparken, slaget eller liknande. I fall som Lindomefallet och nu Kortedalafallet står svensk lag mer på förövares sida än på offrets. Det är inte värdigt en demokrati. Förvisso är det väsentligt att avgöra vem som är mest skyldig, men att vara delaktig och inte stoppa de andra från att fortsätta, bör vara lika straffbart som att utdela det dödande slaget/sparken etc.

Ett fall med bara förlorare, Abraham Staifo GP ledarsidan 3 september 2012
Risken som pojkarna inte är beredda att ta, Johanna Bäckström Lernebys krönika GT 4 september 2012

Tillägg 10.50 Hoppsan, varken GP-s journalist eller 15-åringen som vittnade verkar kunna analysera det killen nu säger logiskt. Han satte i princip dit sina kompisar själv. Observera följande: Killen påstår å ena sidan att mannen som blev misshandlad hoppade på hans kompis först. Bland ungdomar skiljer man oftast inte på att någon svarar på ‘olämpligt’ (enligt ungdomarna) sätt och att någon tar tag oavsett om det är för att freda sig eller att gå aktivt till angrepp när man säger ‘hoppar på’. Fråga vilken erfaren lärare som helst så får ni höra. Inte nog med det – killen säger att de två, offret och en av hans kompisar ”De drog varandra fram och tillbaka mot fontänen. De ramlade i. Min andre kompis såg att den förste var i fara, berättade 15-åringen och fortsatte:
– Han hoppade in och sparkade två snabba sparkar på den äldre mannens arm.
Sen kom den afrikanske mannen in och han försökte dra isär dem. Min kompis som blivit attackerad gjorde ingenting, han försökte bara ta sig loss.

NU: 15-åriga vittnet ändrade sin historia, GP 4 september 2012
För det första är killens argument att offret och en av hans kompisar drog varandra fram och tillbaka, inget argument för att offret var den som började.
För det andra är det brottsligt det killen säger att hans kompis gjort, dra varandra fram och tillbaka ger inte killens andra kompis tillstånd att försöka åberopa nödvärnslagen när han aktivt riktade två snabba sparkar mot den äldre mannen oavsett vart han riktade dessa sparkarna. Alltså är brott bevisat.
För det tredje så bekräftar killen att den ‘afrikanske mannen’ grep in och fanns på plats som helt oberoende vittne. Vilket stärker åklagarens ärende.
För det fjärde är hans påstående om att hans kompis inte gjorde någonting utan ‘bara’ försökte komma loss en subjektiv icke oberoende värdering som även om den varit sann inte gett annat än brottslig handling i följande sparkar på den äldre mannen.
Om killen verkligen gick därifrån eller inte, det är en helt öppen fråga. Det finns även möjligheten att killen velat gå därifrån men sett saker som han inte ens för sig själv velat erkänna att han sett. Vanligt förekommande att det händer när någon blir riktigt chockad. Blev han chockad eller inte? Det är den stora frågan i det fallet.

Read Full Post »

Jag har under åren, är snart 63 år, sett och hört en hel del som mer och mer ju äldre jag blir får mig att tvivla på den svenska lagstiftningen när det gäller människors egna ansvar för sina handlingar. Med människor menar jag alla som nått upp till gamla högstadiet och upp i åren tills de inte längre klarar av att ta hand om sig själva och som dementa 90-åringar står i kö för äldreboende de borde fått senast vid 85 års ålder eller tidigare. Men tyvärr är inte det problemet det allvarligaste. Det allvarligaste är att föräldrar idag må vara ‘kvalitetstidsinriktade’ i sitt umgänge med barnen. Det kvalitetstänkandet låter gott för många öron med dåligt samvete, men är i verkligheten ett frånvarande förälder problem som kastar långa skuggor.

I Kortedala har sex elever födda 1994 och en född 1996 visat värsta formen av råhet. De har misshandlat en äldre man så han nästan dog och det verkligt bedrövliga i historien är att Sociala myndigheter måste känt till dessa bärsärkar redan tidigare för polisen säger ”– Det här är grabbar som knappt nått åldern för att vara straffmyndiga. Fast de har redan hunnit utmärka sig i våra register, säger en polisman som stiftat bekantskap med flera av dem tidigare.” Pojkar anhållna för mordförsök, GP 29 mars 2012

Sex anhållna för Kortedala-dådet, GP mars 2012
Gänget nära slå ihjäl 61 åring – sex anhållna, GT 28 mars 2012
Sex unga anhållna för mordförsök, SvD 28 mars 2012
Sex unga anhållna för mordförsök, DN 28 mars 2012

I det aktuella fallet känner jag självfallet som boende i Tuve och tillbringande stor del av min värkande tid i Majorna som vilande hundvakt. Ja jag har artros från 5 skadeställen och får ligga cirka 15 timmar per dag för att överhuvudtaget orka åka emellan, gå runt huset med lilla vovven samt träffa människor. Tillbringar en del av den tid det tar att åka, vänta på buss eller när jag som rökare (tål inga värktabletter som inte är vanebildande. Rökning distraherar) är ute med att tala främst med ungdomar. Ofta riktiga buset. De klagar alltid på två saker: Frånvarande vuxna. Finns ingen att tala med när de kommer hem från skolan. Ingen att äta frukost med annat än på helger och ingen som ‘bryr sig’. Ändå är de lätta att nå med argument och om jag blir arg på deras agerande så kommer de dagen efter och har tänkt om. Det vill säga det har funnits undantag. Jag vill berätta om ett sådant.

Under tiden jag gick på Lärarhögskolan i Linköping askulterade vi på ett dagis förskolegrupp. Där fanns en grabb som jag redan sett när han svingade runt en katt i svansen på en av mina vänners gård. Inget bet på grabben och det var ju så synd om honom. Pappan hade stuckit när han var liten och mamman drack. Som om det var skäl nog att svassa på tå för honom vilket personalen på dagiset gjorde. Några år senare så kom min dotter när vi flyttade att hamna i samma klass som snillet. Han gjorde hennes liv till ett helvete och hade inte Lasse Lejonborg och Beatrice Ask lyssnat och hjälpt till så att Arbetsmiljölagen också kom att omfatta elever på skola, samt andra politiker på landstings- och riksnivå från flera partier känt mig (och min dotter), så vet inte jag vad som hänt. När han sparkat henne i ryggen så att hon var tvungen att ligga hemma en dag, så påstod skolan att han försökt kyssa henne. Inte ens när klasskamraterna gick till rektorn blev det ändring. Han och hans mor var kända av Sociala myndigheterna. Varje gång vi gjorde polisanmälan med oberoende vittnen och han tillsammans med sin mor och representant för Soc kallats till polisen, för där i Linköping kallades bråkstakar som misshandlade alltid till polisen för utredning, så försökte skolan få det till att det var mitt(!) fel för att jag pjoskade med Monika och att det minsann var så synd om snillet. Socialen skickade honom och hans mor på resor till Disney World, Seychellerna m.m. för att de skulle knyta an… Vad var det mot den ignorans alla hans offer, för de var fler än min dotter råkade ut för?

Om Ni kommer ihåg en rödtott som på TV-bilderna från kalabaliken på Avenyn vid EU-toppmötet för en del år sedan tog grejor ur fönster och kastade gatusten, så minns ni hur killen såg ut.

Om inte svenska myndigheter ändrar ansvarsåldern till 12 år, så har vi ingen chans mot dessa bärsärkar. De kan åka in på förhör men skrattar åt det och stiger i graderna på skolorna. Görande livet till ett helvete för många och fördärvande skolsituationen för ännu fler. Det räcker inte med Sociala Myndigheter på kommunalnivå. Vi skulle behöva något på riksnivå gärna knutet till våra svenska domstolar dit dessa elever från 12-15 års ålder som nu inte är straffmyndiga kallades VARJE gång de varit i farten. Straffet, för ett straff krävs som preventationsmetod, bör ställas i nivå av deras ålder. Men någon allvarlig konsekvens måste finnas för att markera innan det eskalerar på samma sätt som det gjort i Kortedala. Straff skulle kunna vara att åka till någon boot-camp på 1-3 lov i rad. En boot-camp där de tvingades jobba med allt från att städa till att göra något riktigt tråkigt – lära sig sitta stilla och bara vara någon timma åt gången. De skall kort sagt ha det riktigt tråkigt en vecka som minst åt gången.
Ingen tv, inga tv-spel, ingen mobil eller dator. Deras beteende måste få en konsekvens. Det är enda sättet att rädda dem från sig själva och sina vänner bland de som leker kungar och fördärvar för andra speciellt på skolor. Hjälper inte med psykologer innan det gått upp för killarna att de inte är vad de tror sig vara och blivit mottagliga för behandling och diskussion.

Vi vuxna måste våga ta tag i problemet och inte överlåta på Sociala myndigheter utan på någon myndighet på riksnivå som ser till att alla unga från 12-15 år som begår brott får något så när lika konsekvenser och inget som liksom idag kan stärka deras ‘ställning’ på skolor och i samhället – för det är vad som sker idag. Ändring tack!

Read Full Post »