Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Biskopsgården’

Bilar brinner återigen i Göteborgs stadsdelar. Mest i problemområden som var problemområden redan när de var nybyggda på 60 – 70-talet. Det är sant. Det är också sant att dessa bostadsområden när de var nya fick ta emot två grupper av människor: Unga som behövde sin första bostad och de ”problemfamiljer” som ”behövde ny miljö”. Så långt är det samhällets fel – de som hade jobb, vilket de flesta i den första gruppen hade, de skaffade sig bättre boende så snart de kunde. ”statarlängor” på höjd och bredd skapar inte gemenskap även om aldrig så välvilliga stadsarkitekter skapade centra som snabbt förföll då människor av naturliga skäl ville se mer än sterila bostadsområden och började handla på andra ställen.

Daniel Swedin på Aftonbladet har svaret klart för sig…. När ett barn, som kommer från en socialt svag familj, får gå i en pedagogiskt bra förskola så minskar skillnaderna i inlärningsförmåga och liknande. Men bara till en viss punkt. Vid elva års ålder händer något: den utjämnande effekten försvinner.

Så ser det ut i USA, och så verkar det också se ut i Danmark.

När man blir elva år så är välfärdsstaten inte längre en konkurrent till mamma, pappa och kompisar. Särskilt inte om man bor i socialt svagt område och går i en skola med små resurser.Det räcker inte med ett riktigt bra dagis, Daniel Swedin ledarsidan Aftonbladet 6 januari 2015

Som om det hade varit så enkelt. Ungdomar har från det jag var ordförande i FPU-s studentförening på FFS (Gbg:s Universitet) fram till idag redan innan jag skolade om till lärare sökt upp mig för att prata eller pratat när jag väntat på buss/spårvagn. Oavsett varifrån de unga som upplever sig utanför kommer så finns det en sak ALLA säger: Mamma/Pappa tar sig inte tid det finns INGEN som vill lyssna när jag behöver prata. INGEN har tid att lyssna och småprata.
Konstigt att det inte gått upp för politiker och många i skolans värld att det vore bra att tala om för föräldrarna hur mycket deras barn behöver att de finns där. Det krävs ingen akademisk examen för att lära sig lyssna.

Som en äldre lärarinna sa för ett antal år sedan: Vi får vetgiriga ungar som kommer till första skoldagen men vi släpper ut uttråkade femteklassare.

Men det stora problemet började inte med att det då ofta var problemfamiljer eller nyinvandrad arbetskraft som flyttade dit. Vi såg hur de många finnar som behövdes inom den svenska industrin när den gick på högvarv lyckades att under ett antal år få fram en gemenskap i form av Finskspråkiga klasser, Finska föreningar och framför allt att dessa visade andra hur viktigt det är att barn får leva i gemenskap där de blir sedda. Detta gäller oavsett samhällsstatus. Det som hände före den finska inflyttningen och när de finska språkklasserna försvann var att Sociala Myndigheter i besserwisseranda ansåg sig alltid veta bäst. Så långt är det också samhällets ansvar. Samhället borde lärt sig under åren att även en ”dålig” förälder är guld värd för sina barn. Även barn som familjehemsplaceras. Samhället borde lärt sig att få människor som blir föräldrar att växa och känna stolthet för att de blir föräldrar. Så långt är det samhällets fel.

Var finns då roten till problemet? Utan självförtroende som kommer av att anförtros det ansvar som den enskilde tar på sig när han/hon blir förälder (oavsett när, var eller hur) så kan ”Samhället” aldrig med aldrig så fina metoder utifrån aldrig så noggrant utformad ”jämställdhets pedagogik” i dagis, på fritids, i skola eller genom insatser som strös utan att de individuella behov som svensk lagstiftning kräver åstadkomma lugn och ro i bostadsområden oavsett vilka.

Det har inte med föräldrars bakgrund att göra. Problemet finns i såväl läsvana familjer som där föräldrarna sällan eller aldrig läst ens en saga när barnet var litet. Problemet finns i invandrarfamiljer i segregerade områden där svenska är minoritets språk men finns också i välbärgade svenska (oavsett var i världen deras föräldrar är födda) familjer i fina villaområden. Föräldrar som antingen inte utan eget stöd orkar/klarar av/vill ta sig tid att se sina egna barn. Föräldrar som oavsett skäl inte finns där när BARNET behöver. Föräldrar som överlåter åt ”Samhället” att uppfostra deras egna barn med vanliga normer som föräldrarna själv i flertalet fall en gång fått lära sig. Barn behöver bli sedda.

Bra föräldrar finns oavsett var i världen de själva eller deras föräldrar är födda, oavsett vilken kultur som råder i hemmet och oavsett om föräldrarna själva har problem eller inte. Bra föräldrar är föräldrar som ser sina barn.
Dåliga föräldrar finns överallt i samhället. Även bland de som tror sig vara bra föräldrar för att de är väletablerade och minsann tar sig tid att ge barnen ”kvalitéts tid”. Barn behöver inte många prylar, inte märkeskläder och inte fina utlandsresor OM föräldrarna lyfter blicken från sin mobilanvändning och om föräldrarna bara sätter sig ner regelbundet för att lyssna. Barn behöver inte alla svar serverade. Barn behöver få uppleva lugna stunder mitt i röra och mitt i stress behöver de uppleva att föräldrar finns där när BARNET behöver.

Lägg därpå till att svenska skolan speciellt efter kommunaliseringen har haft en oförmåga att se möjligheter, men vilja att slippa undan det stöd som varje enskild elev har rätt till enligt Skollagen. Stöd utifrån just den elevens utveckling genom att sätta etiketter på just de eleverna som är mest frustrerade för att de hålls tillbaka i sin utveckling.utbildas till arbetslöshet och vuxendagis, Norah4you 9 januari 2014

Norah4you's Weblog

som skapat problemen med ungdomar i vissa stadsdelar. Varken nu eller tidigare. Det är inte samhället utan föräldrar som av ett eller annat skäl inte orkar vara föräldrar och få barnen att lära sig vanligt hederligt umgängesvett och att man inte bara kan få för att ‘andra får’ eller göra saker för att ‘andra gör’, som är orsak till problemen. Detta gäller både i invandrartäta områden och i andra områden. Vi har t.ex. stora problem med en del ungdomar från sk. fina områden. Föräldrarna kallas ibland V70-föräldrar av idrottsledare m.fl. har också de en hel del ungdomar som när de inte längre kan platsa i A-laget blir strulpellar.

De, V70-föräldrarna har förvisso bättre förutsättningar men de ägnar inte mycket tid med sina barn. Kör dem hittan och dittan och om de stannar så lägger de sig i det som lagledare sköter. Men helst stannar de inte mer än första gången…

View original post 88 fler ord

Read Full Post »

men tråkigt för en stadsdel att politiker, oavsett färg, inte förstått att problemen började för länge sedan när de som idag ingår i gängen som sprider skräck, för så är det, gick i Sjumilaskolan.

Bakgrund

Efter vårens många skottlossningar i Biskopsgården har Sjumilaskolan strukits som förläggning för Gothia cup.
Säkerheten för de unga fotbollsspelarna skulle bli för dålig.
Gothia cups turneringsledare Lena Rönnefors påpekar att det är hon som beslutat att Sjumilaskolan för första gången inte skall användas men att hennes kontakter med polisen och räddningstjänsten varit viktiga.
– De har sagt att de har lite svårt med säkerheten i det området. Jag har tagit ett beslut på de rekommendationer jag fått av polisen, säger Rönnefors.
…..
Jonas Borgström är polisens insatschef under Gothia cup och påpekar att det är cupledningen, inte polisen, som beslutat att ta bort Sjumilaskolan som boende.
– Gothia är fullt medvetna om att det varit skjutningar i området, och särskilt runt Sjumilaskolan. Det är jättebra att de tar bort skolan, när de nu hittat alternativ.
Skolan för farlig för Gothia Cup, GP 26 juni 2014

Gothia Cup väljer bort Biskopsgården efter skottlossningar, SvT Västnytt 26 juni 2014
Gothia Cup överger Sjumilaskolan, Sveriges radio 26 juni 2014
Gothia Cup lämnar förorten efter skottdåd, GT 26 juni 2014

Det är heller inte första skolan som Gothia Cup av säkerhetsskäl avstått från att använda under åren. Sedan fyra år använder Gothia inte Vättnedalsskolan och Ängåsskolan i Tynnered, också av säkerhetsskäl.Skolan för farlig för Gothia Cup, GP 26 juni 2014

Politikerkommentarer m.m.

Kommunalrådet Jonas Ransgård (M) dömer ut Gothia Cup-ledningens beslut att inte låta ungdomar bo på Sjumilaskolan under turneringen.
– Det är en överdriven försiktighetsåtgärd som svartmålar en hel stadsdel, säger han.
Beslutet svartmålar en hel stadsdel, GP 26 juni 2014

Gothia cup-ledningen får kritik för att ha valt bort övernattning i Sjumilaskolan. Politiker i stadsdelen förstår inte bedömningen att Biskopsgården skulle vara för farligt.
– Att inte låta de unga fotbollsspelarna bo i Sjumilaskolan sänder ut helt felaktiga signaler, säger Jahja Zeqiraj (S), ordförande i stadsdelsnämnden Västra Hisingen.
Han menar att beslutet strider mot själva grundtanken med Gothia cup. Meningen är ju att det ska vara en folkfest där ungdomar från hela världen ska mötas, säger han.
Gothia Cups beslut ger fel signaler, GP 26 juni 2014 Fel signaler har politiker och kommunala tjänstemän sänt i flera stadsdelar i många år.

Politikern rasar mot Gothia Cups beslut, GT 26 juni 2014

Problemen började inte i år

Om politiker och tjänstemän lyssnat på behöriga lärare redan när problemen var små men klart märktes, hade situationen troligen varit en annan. Problem som nu synliggjorts genom senaste årets skjutningar och hot, löses inte med att ösa in pengar på sysselsättningsfrämjande åtgärder. Problemen löses inte genom att fler och fler fältassistenter jobbar i området.

Nolltolerans krävs tidigt
Problem behöver inte uppkomma eller åtminstone inte växa sig stora om markeringar som gör klart att skola, samhälle, föräldrar och andra inte accepterar minsta våld redan i skolmiljön. Lärare som talar för döva öron och poliser som gång på gång får se samma barn som de efter utredning endast får lämna vidare till soc. blir frustrerade. Med rätta. För det som hänt i samtliga de skolor som Gothia Cup avstått ifrån är att de som har haft daglig kontakt under uppväxtåren aldrig fått det stöd som bara hårt engagemang från skolledning, politiker i nämnder och på höga positioner som jobbat mot samma mål med samma nolltolerans kan ge.

Skyll inte heller på religion. Ingen av de religioner som gemensamt delar det vi kristna kallar Gamla Testamentet låter bli att lära barnen respekt för äldre, handikappade, lärare o.s.v. Det krävs också att föräldrar kallas in direkt varje gång ett barn gett sig på ett annat barn, krossat rutor eller förstört andras egendom i skolor, varje gång en elev tänt i någon av skolans papperskorgar o.s.v.

Det krävs också att skolornas lärare får stöd fullt ut. En ämnes- och stadiebehörig lärare är inte utbildad psykolog eller sociolog. De elever som tidigt visar att de inte mår bra, de måste ha en skolhälsovård på plats när eleverna är i skolan. En skolhälsovård värd namnet.

På samma sätt behöver lärarna på plats ha de bästa rektorer för skolledning som staden kan erbjuda. Rektorer som tidigare varit lärare eller åtminstone gått Barn- och Ungdomars utveckling utöver att de skall ha gått färdigt rektorsutbildning innan de kommer på plats. Rektorer som även om de själva har lång rektorserfarenhet behöver mentorer i form av en grupp där pensionerade äldre rektorer och pensionerade skolläkare samt skolpsykologer ingår. En rektor skall inte behöva stå ensam mitt emellan skolans personal samt elever på ena sidan och stadens nämndpolitiker samt staden förvaltningar å andra. Något nytt krävs.

Gothia Cup inte till att lösa stadens problem
Det är bara synd att det har behövt gå så här långt. Men det är en nödvändig markering som Gothia Cups ledning gjort. Gothia Cup är inte till för att lägga plåster under någon eller några vecka på sår som stadens politiker och tjänstemän i bästa fall tvättat med Salubrin. Gothia Cups inkluderande får aldrig inkludera att sätta Cupens (och Göteborgs) gästers säkerhet i fara. Bättre stämma i bäcken än försöka stoppa översvämningarna i ån. Gårdagens beslut är nödvändig markering i år. OM de som borde lyssnat denna gången lyssnar, pengar är inte lösningen även om det kostar med det stöd som trasiga unga bär inom sig behöver få tidigt. Det krävs engagemang på helt annan nivå än vad som varit fallet under rödgröna rörans tid här i Göteborg. DÅ och först DÅ kan årets beslut följas av ett mer glädjande nästa år.

Krävs också GODA EXEMPEL
Att det går att lyckas är Modi Ibrahim ett bra exempel på. I GP 27 juni berättar han:
<strong<Föräldrarna måste engagera sig mer. Min pappa brukade vara en av tre eller fyra som gick på föräldramötena. Resten satt hemma. Och det funkar inte om de vuxna inte bryr sig. Sen måste ungdomarna komma in på arbetsmarknaden, för att få uppleva att de är viktiga, att de betyder något.
……..
Varför har det gått illa för vissa av dina kamrater?

– De valde tyvärr det lätta alternativet för att tjäna pengar, kriminaliteten. Till exempel genom att sälja knark.
….
Modi Ibrahim har redan bestämt sig för att bli en av de brandmän som besöker skolor och verkar längta efter möten med både naiva småttingar och mer kritiska tonåringar.

– Jag kommer att berätta för dom att om dom verkligen vill, så finns det inget som är för svårt. Dom väljer själva.Modi Ibrahim vill vara en förebild i Biskopsgården, GP 27 juni 2014

Föräldrar måste engagera sig mer. Det är lättare sagt än gjort i en stad där oavsett var i staden och vem föräldern är varje idrottsklubb som satsar på ungdomar ser fler och fler V70-föräldrar som lämnar av, hastar vidare till egna eller andra fritidssysselsättningar.

Föräldrar som själva haft det jobbigt har genom alla generationer bakåt i tiden haft svårt att veta hur eller orka den mycket viktiga närkontakten, inte kvalitétstidskontakten, deras barn behöver med dem och då har kontakten med skola och/eller samhället i övrigt fallerat.

Göteborgs Kommun är dåligt på att fånga upp de elever som behöver extra stöd. Än sämre på att stötta föräldrar så att de får verktygen som behövs genom närkontakt med sina barns skola. Föräldrar skall enligt min mening inte lägga sig i undervisningen. (Se: Minimikrav för att få och behålla behöriga lärare ) Föräldrarna behövs för utformningen av skolmiljön, hur städning skall ske och korridorer, uppehållsrum samt skolgård skall utformas så att barnen känner sig hemma och trygga.

Föräldrar måste ges rätten att vara föräldrar även om vi i Sverige har en sk. friare uppfostran och barnaga är något vi alla måste verka för att få bort. Finns mycket på vägen om skolan stärks upp med skolhälsovård värd namnet och föräldrarna bjuds in på bättre sätt samt ges det stöd de behöver för sitt barns bästa. Sociala myndigheter är allt annat än rätt utbildade för det uppdraget. De kan göra mycket och behövs när något barn faller igenom nätet. Men lösningen finns varken i mer pengar till skolors rektorer, fritidsgårdar eller liknande.

Modi Ibrahim talar om behovet av jobb. Tyvärr lika i alla stadsdelar för samhället kräver mer och mer kunskaper samt erfarenhet innan någon får ett jobb. En början hade kanske varit att alla skolklasser får uppdraget att se och hjälpa Renhållning samt Västtrafik med finare och tryggare väntplatser. Börja med att låta 1-5:or adoptera var sin buss/spårvagnshållplats under ett år. Redan i det uppdraget ger vi barn en viktig uppgift som kommunen självfallet skall premiera om den sköts. Betala ut en extra slant som medger en utflykt utanför Göteborg tillexempel till Havets Hus. Barn som känner sig behövda sköter sig bättre och har lättare att lyssna på föräldrar, lärare och andra vuxna. Sedan borde Göteborgs Kommun se till att alla Göteborgs elever, alltså inte bara lyckligt-framlottade, någon gång mellan 9:an och 3:e ring ges ett sommarjobb där acceptabel lön för 3 veckors arbete betalas ut och varje elev får med sig ett arbetsintyg som utöver skolbetyg kan användas för att söka annat jobb.

Råmodeller som Modi Ibrahim behövs. Inte bara i sk. invandrarområden. Alldeles för få råmodeller finns idag i Göteborg för unga människor som inte själva är aktiva nog att söka upp dem.

Read Full Post »

och om de som satsar miljonerna på olika ‘Integrationsprojekt’, ‘Ungdomsprojekt’ o.s.v. i utsatta stadsdelar inte lyssnar på de unga eller glömmer bort att det viktigaste är att nå föräldrarna och få dem att växa i sin föräldraroll?

De senaste 15 åren har hundratals miljoner plöjts ned i projekt i Biskopsgården. Stadsdelen får beröm för att ha snyggat upp gator och torg, men arbetslösheten skenar och utanförskapet är cementerat.
…..
2009 startade Tillväxt Biskopsgården som ett av Sveriges största EU-projekt inom hållbar stadsutveckling. För närmare 48 miljoner kronor skulle stadsdelens skamfilade rykte vändas och utvecklas. Genom projektet finansierades en lång rad av investeringar i boendemiljön, såsom renovering av Friskväderstorget, byggandet av Sjumilahallen och skapandet av en busslinje 33 tvärs över Hisingen.

Utvärderingens bedömning av resultatet är varierande: ”frågetecknen gäller främst hur de presterade resultatet kommer att tas om hand i framtiden.”

2012 inleddes ett treårigt projekt för att få blivande och befintliga företagare, skolor och ungdomsgrupper att utvecklas i sitt företagande. Projektet under namnet Företagsamma Västra Hisingen finansieras av EU-medel, flera myndigheter och kommunala bolag såsom Bostads AB Poseidon och Business region Göteborg. Det handlar om en budget på 18 miljoner kronor.Utsatt stadsdel har fått miljoner, Snezana Bozinovska GP och Daniel Olsson GP på GP 29 september 2013

Staten, staden/kommunen, är INTE FÖRÄLDRARNA. Staten, staden/kommunen bör heller inte försöka sätta sig på en tron där de sitter som tror de vet bättre än vad föräldrar gör. Kanske vet de bättre om lagar, svenska lagar och svensk skola/svensk kultur (för den finns och är mångtusenårig men inte ens i skolans värld för elever veta detta).

Vi har förvisso ett stort antal V70-föräldrar från alla grupper i samhället. Tyvärr. V70-föräldrar har antingen vuxit upp med eller kommit hit och anammat att det är viktigt ‘att förverkliga sig själv’ och glömde någonstans på vägen bort att förälder är man hela livet. Det är det finaste och viktigaste uppdrag/arbete någon kan få, att få bli och vara förälder. Att få förtroendet att sätta gränser, att känna att man duger trots allt jobb psykiskt och fysiskt som det innebär att vara förälder. Inte blir det bättre om någon, stat eller kommun, försöker trampa på föräldern genom att ta över föräldrarollen som finns väl fastslagen i Föräldrabalken.

6 kap.
Om vårdnad, boende och umgänge

Inledande bestämmelser

1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

2 § Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Så vad hjälper miljoner i satsade pengar på en eller flera utsatta stadsdelar om hjärtat inte är med och föräldrarna inte inkluderas som de vårdnadshavare de är, stärks i sin roll och respekteras?

Jag hör ofta, varje vecka, unga säga att de inte får ta hem mer än 1 eller 2 av sina kompisar åt gången. Oftast hör jag oavsett vilka barn vi talar om och från vilken stadsdel samma sak: de har inte tid att lyssna på mig när jag behöver tala var skall vi vara när vi bara vill vara tillsammans, sitta ner och prata och inte får göra det hemma man får inte sitta i fred och bara vara ens om vi vill på ”gården” allt skall vara så ‘färdigt’ och vi får inte tid att fundera tillsammans med närmaste kompisen ens vad vi själva vill göra ingen bryr sig om, om jag gör läxan o.s.v.

Så vad hjälper miljoner om hjärtat inte är med och låter alla från små till vuxna växa. Leta inte efter fel, felen ser vi alla. Leta efter styrkan hos individer att vilja växa och stimulera det som är bra. Stimulera föräldrar genom att låta föräldrar vara föräldrar även om de kommer från annat land. Svenska för invandrare är på sina håll skaplig, acceptabel. På andra ett rent skämt. Låt föräldrarna vara med och bygga upp ”gårdarna” för de unga. Inkludera föräldrarna och exkludera allt för många socialarbetare i just den biten. Bjud gärna in svenskfödda och utlandsfödda psykologer som bor i området att komma och vara med någon kväll i veckan efter eget val. Många ensamma unga behöver att få bli hörda, lyssnade på med respekt. Men även få höra när de tänker fel. Men är hjärtat med och lyssnar, så lyssnar de unga när man säger ifrån på skarpen. Lyssna med hjärtat inte med statens eller stadens plånböcker!

Read Full Post »

de fel som är rent strukturella och där besluten har fattats ofta över huvudet på stadsdelsnämnder. Biskopsgården minns jag inte när det byggdes, minns jag bara att kom till någon gång någonstans bortanför där vagnen vände, var det vid Wieselgrensplatsen eller? Däremot Bergsjön som jag minns det, minns jag när där bara var en ‘mosse’ dit brandkåren for Utby förbi i full fart så fort det blev gräsbränder i området under tidiga 1950-talet, byggde i grunden in för kommande problem redan när Bergsjön byggdes. Det som saknades då har aldrig tillkommit och utan själ i en stadsdels ursprungliga kärna, så hjälper det inte vilka som bor i ett område dit de som inte har råd att t.ex. bo i Majorna, Masthugget, Örgryte m.fl. ställen har ‘slussats’ för att det när de kom var där bostadsbolagen ‘gav’ dem bostad.

Bostadsbolagen, som väl ändå måste fått sina riktlinjer godkända av olika partikonstellationer i Göteborgs Kommunstyrelseledning under åren, har i sin struktur en tendens att skilja ut kreti och pleti. Av någon konstig orsak, som enligt mitt sätt att se, inte kan vara annat än politiskt betingat, så har politiker, politikers barn och kommunala ledande tjänstemän fått mer attraktiva och oftast billigare lägenheter speciellt efter att Göran Johansson (S) avgick. Någonstans måste det gått helt uppåt väggarna snett. Förut kunde man oavsett ledning i kommunen se att de som kom in till staden oavsett var de kom ifrån och som hade fått jobb här, kunde erbjudas lägenheter på andra ställen än Bergsjön, Angered och om de hade tur inte bara haft Västra Frölunda och Tuve som alternativ.

De som kommer till Bergsjön idag, och det är till stor del nyanlända till Sverige, gör på grund av den skeva bostadsfördelningen, och tro nu inte att jag predikar bostadskö för jag har sett avigsidor med den också – sett sådana som egentligen skaffat andra boenden och som hyr/hyrt ut den lägenhet de fått via bostadskön i andra hand med eller utan värdars tillstånd, att den avsaknad av ursprunglig stadsdelssjäl jag nämnt ovan blir än mer suddig och luddig i kanterna.

Inte blir det bättre heller när de som flyttar dit har lång väg till jobb. Både bokstavligt om de har fått eller får jobb men också bildligt. De som borde få en bra grund, i form av riktig svenska anpassad för personens ålder och utbildning/avsaknad av utbildning: Svenska för invandrare drar alla över en kam och att ha svenska 2 i skolan är att peka ut barn som plockas ur klassen när de skall ha svenska 2 och de andra har vanlig svenska likaväl som de plockas ur klassen när de skall ha hemspråk.

Där har vi ett annat problem – Hur vore det att satsa på att låta några av dessa hemspråk få tillgång till ämnes- och stadieutbildade invandrarlärare som skulle kunna ge en extra språkprofil till skolorna? Vad jag syftar på är att tredje språk som erbjuds elever i en skola mycket väl skulle kunna vara arabiska, persiska eller varför inte något asiatiskt språk som alternativ till tyska, franska, spanska och italienska? Skulle stärka skolornas profil och elevernas självförtroende OM Göteborgs Stads politiker talade om i handling och beslut att det är bra att fler än de som har ett språk som hemspråk får tillgång att lära sig språket. Skulle knappast motverka ökad sammanhållning och förståelse mellan olika grupper heller. Eller tänker jag fel. Man får jobba med vad man har utifrån de resurser man har. Inte bara tala om ersättningssystem. Det handlar mer om känsla och vilja för att stärka självförtroendet hos människor än om bidrag hittan och dittan. Det senare kan behövas men det skall väl ändå inte vara förutsättningen för att få möjlighet att utvecklas här?

Svenska krävs i Sverige som minst bör alla kunna prata och förstå oavsett var man själv och/eller ens föräldrar är födda, så enkelt är det. Då måste vi också ha politiker som vågar erkänna detta utan att se det som ett problem som mer pengar, resurser som det kallas så fint, skall ösas ut över utan att man analyserat problem, möjligheter och strukturellt behov.

Sedan är det ett problem i hela Sverige att stadsdelar som Bergsjön inte har en större central kärna. Centrum i många svenska ytterområden har utarmats. Att posten försvann var en sak. Det gjorde den ju i princip över allt. Att bankerna centraliserades till den milda grad att de inte verkar vara intresserade av vanliga kunder och kunders kontantinsättningar/uttag, är bara ett av många symtom som Sveriges ytterområden lever under. Någon sa igår till mig när vi diskuterade frågan att det är de stora köpcentras fel att små butiker går under. En annan sa då att Nej det beror på att de stora kedjorna inte gärna levererar till små butiker. Kan vara vilket som men jag undrar hur i hela fridens namn Sverige hamnat i den situationen då våra grannländer klarar av att ha små specialbutiker i lokala centrum lika väl som längs små huvudgator i förortsområdena. Politiska beslut som krånglar för folk när de skall till och från jobbet och som helt orealistiskt tror att kollektivtrafik som t.ex. tar mellan 44 minuter och dryga timman från Tuve till Majorna är något som passar på 2000-talet för trots alla gröna drömmar måste väl ändå något gått in om man skall jämföra det med bilens max 17-18 minuter? Från områden som Bergsjön/Angered in till centrum för att byta om nu inte personen jobbar eller går i skola relativt centralt är en normal restid i kollektivtrafik sällan under en timma och ofta upp mot dryga en och en halv. Säger sig självt att där finns ett problem. Vart tog alla 70-talets drömmar om att människor skulle kunna jobba närmare bostadsområdena eller t.o.m. hemifrån vägen? Politiska beslut i översiktsplaner och vägbyggande har satt många käppar i hjulet. Speciellt de senaste 2 åren.

Ersättningssystemen har urholkats, GP 10 juni 2012
Avståndet mellan barnen i Örgryte och Biskopsgården är ännu större, GP 10 juni 2012
På rätt sida älven, Janne Josefssons genombrott, GP.se

Read Full Post »