Det fria ordet Yttrandefrihetsgrundlagen
Vad menar vi i Sverige med det fria ordet? Det har lång historisk tradition i Sverige, men har aldrig varit helt fritt. Det är t.ex. inte tillåtet att sprida eller på något sätt trycka sekretessbelagda handlingar. Men det är väl tämligen självklart att det aldrig är möjligt att ha alla handlingar som Offentliga handlingar för publicering. Varje land har ett antal situationer där det för rikets och/eller enskild persons säkerhet finns sekretesstämpel och det MÅSTE respekteras.
Även i övrigt finns det situationer där du trots alla rättigheter och trots att det är ansvarig utgivare som har ansvaret och trots att det INTE FÅR förekomma för censurering i Sverige, inte får tryckas. Att du inte får trycka en skrift där du beskyller någon person för att ha begått brott, är väl något de flesta av oss har förståelse för. Om du har bevis för att någon begått brott, så är det till polismyndighet du skall lämna över de uppgifterna. Du är inte själv någon domstol och alla har Mänsklig Rättighet att få sin sak prövad i domstol om de blir anklagade för något. Så långt är det relativt enkelt.
Däremot har du och alla andra rätten att uttrycka din åsikt samt trycka dessa och ta ansvar för dina egna handlingar om du hamnar i Tryckfrihetsmål. INGEN äger rätten att censurera vad som inte är angivet att det inte får publiceras. Finns ingen begränsning i Tryckfrihetslagstiftningen, så får ingen och har ingen heller tidigare fått försöka sig på att tysta det fria ordet!
Men visst, vi hade en gång i tiden en rest av gamla censursamhället. I 1766 års Tryckfrihetsförordning avskaffades censur totalt utom på det andliga området. Det var då. Inte nu. Observera att inte ens när Sverige fortfarande hade censur kvar på det andliga området, så var det annat än censur vad gäller vad som fick skrivas avseende den Svenska Kyrkan. Endast där fanns det begränsning!
Utdrag från 1766 Års Tryckfrihetsförordning och Offentlighetsprincipens utveckling, Hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt festtal på Riksdagsarkivet med anledning av 230 årsdagen av 1766 års tryckfrihet
nådige
FörordningAngående Skrif- och Tryckfriheten G fwen Stockholm then 2 Decembr. 1766 Den innehåller 15 paragrafer. Den innebär att censuren avskaffas utom på det andliga området. Författaransvaret kan gå över på boktryckaren. Och där föds vår offentlighetsprincip, uttryckt som en rätt att trycka av allmänna handlingar.
…….
I förordningen finns ett pregnant uttryck för legalitetsprincipen:
”Vad vi således i de trenne förstnämnda paragraferna stadgat om det som I skrivande och tryck bör aktas förbjudet må ingen utom dess bokstavliga innehåll på något sätt draga eller förtyda, utan bör alt vad däremot icke klarligen strider, anses lovgivet att skriva och trycka på vad språk eller uti vad skrivart det kan vara.”
Och i 13 § heter det att det blir för vidlyftigt att sätta ut alla ämnen, mål och ärenden så noga, varför det är vår vilja och befallning att samtliga våra trogna undersåtar får äga och nyttja en fullkomlig och obehindrad frihet att trycka allt som inte i denna förordning uttryckligen är förbjudet.
Förordningen innehåller likväl mycket detaljerade bestämmelser, en utförlig enumeration av de handlingar som offentlighetsprincipen faktiskt skall omfatta. Rättegångshandlingar vid domstolar, kollegier, Konungens befallningshavande, konsistorier och andra publika verk skulle få tryckas av den som önskade det. Undantag gjorde för handlingar i förlikta brottmål och vissa särskilt uppräknade typer av grova brottmål. Rätten att trycka av dessa handlingar gäller både sådant som hör till förfluten tid och sådant som fortsättes, företes, förs och utfärdas både före, under och efter en rättegång. Vidare omfattade regeln domar, utslag, resolutioner, reskripter, instruktioner, konstitutioner, reglementen och privilegier men också till myndigheterna från societeter och enskilda inkomna handlingar, ansökningar, projekt och förslag etc. Aven omröstningsprotokollen från domstolarna skulle vara tillgängliga. Vidare omfattades riksrådets och ständernas handlingar, dock inte utrikespolitiska handlingar av hemlig natur.1766 Års Tryckfrihetsförordning och Offentlighetsprincipens utveckling, Hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt festtal på Riksdagsarkivet med anledning av 230 årsdagen av 1766 års tryckfrihet
Hovrättspresident Johan Hirschfeldts festtal i skriven form utgör en bra historisk tillbakablick. Själv tänker jag bara stanna vid tre av de formuleringar som finns refererade ovan:
* I 1766 års Tryckfrihetsförordning avskaffades den svenska censuren utom vad det gäller det andliga området.
Något många inte har klart för sig idag, är att Sverige långt fram I vår tid har haft begränsningar I vad man fått och inte fått skriva och trycka för spridning_
* … att samtliga våra trogna undersåtar får äga och nyttja en fullkomlig och obehindrad frihet att trycka allt som inte i denna förordning uttryckligen är förbjudet.
…..
* vidare omfattades riksrådets och ständernas handlingar, dock inte utrikespolitiska handlingar av hemlig natur.
Vad gäller den första*, svenska censuren på andliga området kvarstod länge I Sverige så har jag skrivit om detta tidigare: Alla terrorattacker skall fördömas som terrorism
Det allvarliga är dock att vi i Sverige saknar kunskap om var rötterna finns till de förföljelser samt attacker som sker här i vårt eget land. Lika lite som vi i Sverige har gjort upp med vår egen Andra Världskrigshistoria och lika lite som vi i Sverige har gjort upp med den svenska rasbiologin där endast kommunister och folkpartister (liberaler) kan sägas ha försökt motarbeta samt ta avstånd från de idéer som genomsyrade Sverige från mitten av 1800-talet långt in i Andra Världskriget;
lika lite har de länder som i och med Osmanska Rikets sammanbrott och de som skrev villkoren för förlorarna i Första Världskriget gjort upp med Osmanska Rikets religions historia. I skuggan av Osmanska Rikets fall
Svensk Kyrkohistoria
Officiellt enligt Svenska Kyrkans kyrkohistoria blev Sverige ett kristet land runt år 1000. D.v.s. då Olof Skötkonung döptes.
……
Det var först efter riksdagsbeslut 1779, följt av Gustav III:s Toleransedikt 1781 och Judereglementet 1782 som andra än kristet troende tilläts utöva sin religion i Sverige. De som inte delade vår kristna tro FICK flytta in i Sverige och FICK hålla sina egna gudstjänster.
År 1838 infördes förordning angående mosaiske trosbekännares skyldigheter och rättigheter här i riket Därmed började emancipationen på allvar. Samma år utkom också en särskild ordning för mosaiska trosbekännare ”i avseende på utövningen av deras religion m. m.”. Här slås det fast i § 4 att ingen ”värdslig eller andelig ämbetsmyndighet [må] lägga hinder i vägen för Mosaiska trosbekännare i utövningen av deras behörigen fastställda
religionsceremonier”, en bestämmelse som upphävdes först genom religionsfrihetslagen 1951
Genom dissenterlagarna 1860 och 1873 utvecklades toleransbestämmelserna från 1780-talet till en acceptans av så kallade främmande trossamfund, under förutsättning att de ansökte hos Konungen om att få ”förena sig i församling”, och uppgav sin ”trosbekännelse och församlingsordning”. De skulle föra kyrkoböcker och utfärda betyg ”på sätt, som för Svenska kyrkans prästerskap är stadgat”. Det blev också möjligt att konvertera, det vill säga att ”från Svenska kyrkan övergå till främmande religionssamfund” genom anmälan hos kyrkoherden i emförsamlingen……..Däremot gick det inte att utträda ur Svenska kyrkan för att sedan inte inträda i något annat religionssamfund. Källa: Vem definierar religion? Från kyrkolagen 1686
till omskärelselagen 2001, Anders Jarlert, professor i kyrkohistoria Teologiska Institutionen, Lunds Universitet
Observera att vi långt fram I nutid har haft varierande grad av religionsfrihetsbegränsningar. Och TROTS att inskränkningen i Tryckfrihetsförordningen rörande andliga ärenden för länge sedan försvunnit, så är den Religionsfrihet som flumliberaler och ”tillbaka till naturen”-Rousseaudrömmande idealister inte alls den omfattning som media, svenska tredje statsmakten, fått folk att tro.
I Sverige styrs landet under lagarna. Läs Regeringsformen om detta är oklart. Där står de begränsningar som är tillåtna – Rikets säkerhet o.s.v. INGA ANDRA BEGRÄNSNINGAR ÄR TILLÅTNA UTAN ÄNDRING AV GRUNDLAG. Då krävs två beslut med mellanliggande val! Det är t.ex. inte tillåtet att svensk regering eller regeringledamot inte heller riksdagens ledamöter gör ”tyck som jag”-tolkning av vad som får respektive inte får skrivas, yttras och tryckas!
En liten reflexion:
De övriga Grundlagarna följer Regeringsformens begränsingar av Fri- och Rättigheter. Vilket är viktigt att känna till. Så viktigt att det förr var ett eget kapitel i många av skolböckerna i samhällskunskap.
Media som står upp för Yttrandefriheten:
En svensk tiger, SvD Ledarsidan
Sverige teg under lång tid av andra Världskriget. Teg och försökte från regeringshåll tysta de media som kritiserade.
Sveriges regering gör samma sak igen.
Maria Haldesten: Våga försvara det fria ordet, GP ledarkrönika 7 januari 2014
Tänk på hur Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning gjorde vad han kunde på tvärs med socialdemokraterna i dåtidens regering försvarade han rätten till det Fria Ordet. Nu tar Maria Haldesten upp den stafettpinnen för Göteborgs del och för den vidare. Viktigt. Speciellt för alla demokrater, oavsett av vilken partitillhörighet och oavsett religion och ursprung, är det viktigt att stafettpinnen tagits emot för att föras vidare.
Han hette Ahmed Merabet, han var 42 år gammal och gift. Han var polis och patrullerade Paris elfte arrondissement, ett område där man bland annat kan hitta Edith Piaf-museet och den märkliga byggnaden Cirque d’hiver, Vintercirkusen.
På en video som har cirkulerat syns en skadad Ahmed Merabet på trottoaren utanför Charlie Hebdos redaktion. Han höjer armen för att skydda sig när en av de beväpnade, maskerade terroristerna kommer emot honom. Mannen skjuter honom i huvudet, liksom i förbifarten. Det tycks inte finnas något som helst skäl, om det nu någonsin finns skäl att mörda någon.
Ahmed Merabet var muslim.
I dessa dagar föreligger ingen brist på människor som säger att det är vi mot dem, ”väst” mot ”islam”. På ett sätt har dessa mörkmän faktiskt rätt. Det är vi mot dem. Men ”vi” är några helt andra än vad hatbrigaderna vill få oss till.
Det är vi som kallar oss muslimer, kristna, judar, buddhister, hinduer, asatroende, ateister eller agnostiker. Och som menar att våra medmänniskor har rätt att kalla sig, och tillbe, vad de vill. Vi står mot dem som menar att just deras gud är den ende tillåtne och att den som smädar denne gud förtjänar att dö.Jo, det är vi mot dem, DN Huvudledaren 8 januari 2015
Ett terrordåd mot yttrandefriheten, Expressen ledarsidan 7 januari 2015
Det har varit illa nog under många år i Sverige att människor skrämts till tystnad. Något man och man emellan som kallades Politisk korrekthet. Det blev värre när vänsternissarna under förra året gick vidare till Tyck som jag syndromet Hur kan någon kalla det Yttrandefrihet när den begränsats än värre efter att Stefan Löfvéns regering tillträtt?
Visst Yttranderätten har sina begränsningar. Yttrandefrihetens begränsningar finns att läsa i Regeringsformen. MEN DET ÄR ALDRIG UPP TILL SITTANDE REGERING; RIKSDAG ELLER ENSKILDAS tolkning. Vår Yttrandefrihet i fredstid begränsas men varken kan eller får betraktas som fälld annat än när ansvarig utgivare dömts i Tryckfrihetsmål.
Read Full Post »