Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Barnets rätt till ”sina” föräldrar’

Inflik 19 Augusti 2016: På väg hem från bussen igår fick jag tillfälle att tala en kvart med två kurdiska kvinnor. Den yngre sa samma sak som jag sagt nedan: Utanförskap börjar i hemmet. Det är föräldrarna som skall lära barnen respekt.

Läser sedan idag 19:e Glenn Hyséns krönika. Mycket tankvärd:
Nu börjar skolan igen, men många barn kommer inte våga gå dit för att de vet att de kommer bli inpressade i ett hörn och slagna.

Föräldrarna måste för fan få in i huvudet på ungarna vad man får och inte får göra.

Respekten har försvunnit för länge sedan. Ungarna måste veta vad som är respekt, Glenn Hyséns krönika GT 19 Augusti 2016

Så sant som det är sagt.
För det är där lärare ser problembarnen tidigt. För det handlar om barn som i en del områden, inte bara de sk. mest utsatta, ställer till det för sig och andra. Allt under det att många, främst icke behöriga lärare, försöker få det till att dessa barn skall pratas med. Men när var och hur när föräldrarna inte ställer upp som föräldrar skall. Glömmer bort eller inte har tid att lära sina barn respekt.

Det börjar ofta med mobbning, krossade fönster, störningar på lektioner, ibland eldsvådor i papperskorgar i korridorer. Tro inte att alla föräldrar, oavsett var i världen de är födda, tar sitt barn i kragen och säger: Se till att sköta dig. Någon respekt för lärare och vaktmästare finns ju inte längre.

Det är dessa stökpellar som främst i sk. utsatta områden skyller på att de inte har något att göra…..som om bilbränder vore något deras föräldrar inte lärt dem hålla sig ifrån. Utanförskap är ingen ursäkt för att bränna bilar och stökpellar i sk. fina områden kan hamna snett med alkohol, droger samt annat. För de bränner ju inte bilar. Bara sina egna ljus i båda ändarna. Flertalet stökpellar mår liksom de sk. tysta tjejerna mycket dåligt och saknar framför allt självförtroende trots att de utåt sett ser ut att ”ha allt”….
———————- slut på infliket ————-

Från början systemprogrammerare som sadlade om för att bli SO-lärare, har jag haft ett försprång tack vare studietidens Studentpolitik. Då Folkpartist, nu Moderat. Är man så udda att man älskar dataspel (spelat sedan spelet månlandarens tid) och fastnade för hårdrock helst metal, samt fått vana att lyssna på unga som visat respekt, så får man höra ett och annat under åren.

Att jag är pensionär gör ingen skillnad, för ungdomar kommer gärna fram när jag sitter väntande på buss eller spårvagn. De gillar att prata om man bara tar sig tid att lyssna samt vågar säga vad man tycker när de väl talat. Samma gäller stökpellar likaväl som nördar (som jag själv är innerst inne).

En sak hörde jag talas om redan under ungdomspolitikens dagar då jag satt i Mölndals Kulturnämnds teater och musikutskott. Många unga, alltså redan då på 70-talet, bor långt ifrån den äldre generationen. Dagis och Fritids i all ära, de flesta har oaktat engagerad personal fått bli supplement för något som saknats. Närvarande vuxen som har tid. Tid när den unga/unge vill prata, fråga om något eller bara vara nära.

Förr bodde ofta äldre generationer nära. De unga kunde fram till 70-talets storstadsexplosion av lediga jobb då föräldrar flyttade dit jobben fanns, ha den äldre generationen inom ”räckhåll”. Precis som min egen dotter och hennes kusiner gå hem till mormor och morfar runt 1990 då vi några år tidigare flyttat tillbaka till min uppväxtstad, Linköping.

Så är det inte idag för de flesta unga. Har ingen betydelse om den unga/unge kommer från sk. utanförskaps område eller från den fina villaförorten. Två saker säger de alla:

* Jag får inte ta hem mer än 1-2 (i vissa fall 3-4) kompisar på en gång. Var skall vi då kunna träffas och sitta och tjata (typiskt Göteborgsuttryck oavsett var de ungas föräldrar råkar vara födda). Vi träffas ute. Åker kanske till stan.

* Det är ingen som har tid att prata med mig när jag behöver/vill prata.

Utanförskap börjar i hemmet. För att unga skall växa upp krävs precis som med blommorna i krukan. Tid att plocka torra blad, vattna, ge gödning och stimulans (ljus). Allt har sin tid. I Curlingtidens anda, nu när de första Curlade barnen själva blivit curlande föräldrar eller mor/farföräldrar. Rester som levt kvar sedan 70-talets curlande då föräldrar skulle börja förverkliga sig själva och se sina egna möjligheter; Nu märks utanförskapet som skiljer barn med närvarande föräldrar från de barn vars föräldrar i kvalitets tids anda ofta är frånvarande närvarande föräldrar, nu är utanförskapet bland unga snart lika stort i fina kvarteren som i de av nykomna asylsökande orosområdena.

Det är sant att bränner bilar gör inte unga överallt. Men vad få utanför polisen, skolan och de på soc som har tid att bry sig om unga med problem från fina områden, inte vet, är att droger, alkohol och ensamma unga som kämpar med allt från dåligt självförtroende till att behöva vara förälder för sina egna föräldrar…. finns mycket dolt alkohol och drogmissbruk i samhället… Alla som går i vanliga skolan och nykomna föräldrar borde få gå i hemkunskap av den gamla sorten. Den där det som är viktigt att lära ut, alltså inte bara koka mat och baka, barnkunskap fanns inkluderad. (Utöver att vi hade någon lektion för annan lärare i ämnet) På min tid fick vi lära oss lite om barns utveckling; barns behov i olika åldrar. På samhällskunskapslektionerna lärde sig alla hur vårt svenska samhälle är uppbyggt, vilka våra Grundlagar är (samt de viktigaste bitarna ur dessa) och vad som förväntades av oss som vuxna.

Det finns de som talar om hårdare tag…. hårdare lagar…. vad hjälper det om föräldrar oavsett var de bor, vilken religiös eller kulturell miljö de lever i, inte finns där för att lära sina egna barn respekt för andra människor och andra människors ägodelar?

Utanförskapet börjar i hemmet. Det finns de som vill lägga mera skattepengar i sk. problemområden men gömmer huvudet i sanden i sk. fina områden. Det löser inte problemet om föräldrarna inte har klart för sig att det är de som MÅSTE ta ansvaret för sina barns uppfostran. Vi lever inte i en kommunistisk stat där staten tar ansvar för barnen. Varje förälder har att uppfostra sina egna barn.

Finns kanske en viss sensmoral i följande som hände för några år sedan. Jag stod väntande på en buss. En kvinna i 30-års åldern kommer fram och vi börjar prata. Hon berättar att hon blivit uppringd från ett äldreboende där någon undrade varför hon aldrig kom och hälsade på sin pappa…… men som hon sa: Han gick ut genom dörren när jag var 11 år och hörde aldrig av sig sedan. Han fanns knappast där för mig innan heller. Varför skulle jag som har barn och försöker vara med dem så mycket det går ta tid från dem för att hälsa på honom?

Utanförskap börjar i hemmet. Kvalitétstid i all ära, men pengar, hus, utlandsresor och så vidare är yttre ting. Ingen av oss kan ta med oss något när vi går. Föräldrar är vi hela livet!

Skrämmande utveckling:

Under loppet av halvtimme fick polisen i Malmö larm till nio olika bilbränder. Sedan 1 juli har över 70 bilar satts i brand i Malmö och siffran bara stiger.

Men det är inte bara i Malmö bilar brinner. I Stockholm i Husby sattes bilar i ett parkeringsgarage i brand. Två bilar var helt utbrända men majoriteten av de 47 bilarna i garaget skadades.

I Västerås är det fler bilbränder än andra större städer om vi ser till antalet invånare. Västerås har toppat den statistiken sedan 2012. Efter Västerås, följer Södertälje med flest bränder sedan Malmö, Stockholm och Borås. Det händer någon enstaka gång att polisen kan gripa någon misstänkt, men de flesta bilbränder förblir oupplösta.

Det är allvarliga brott vi talar om, jag ser det som en terrorhandling mot det civila samhället. En terrorhandling mot det civila samhället, Lotta Grönings krönika 16 augusti 2016

Läs gärna: Utanförskap ingen ursäkt för att bränna bilar

Annonser

Read Full Post »

Läste på en Facebook sida (endast släkt och nära vänner vet vem jag är på Facebook ber Er som anar respektera detta) en mycket förskräcklig berättelse om översitteri utöver (förutsatt att uppgifter som föräldrarna till tvillingarna lämnat är sanna) klara Grundlagsbrott samt brott mot Barnkonventionen

Majzan Johansson‎Elsa och Alexia

Här är mina döttrar som var 3 dagar gamla!

Allting började med att jag var placerad i ett familjehem pga att mina föräldrar inte kunde ta hand om mig av olika själ. Innan jag fyllde 19 år ville jag flytta där ifrån för jag kände att jag var vuxen nog för att bo där, jag älskar den familjen dom hat hjälp mig att bli den mogna tjejen jag är idag och hantera min diagnos Asperger!

Men när jag flyttade där ifrån kom min handläggare Ellinor in i bilden och ska göra en uppföljning så jag mår bra efter jag flyttat, under den tiden hann jag bli gravid och redan DÅ hade dom bestämt sig för att ta mina barn i från mig pga min diagnos och att jag bott i ett familjehem.

Ellinor ringde mig minst 3 gånger i veckan och kränkte mig, hota med att jag inte skulle kunna ta hand om mina barn, att dom måste gå in med LVU och placera dom i ett familjehem.

Tiden gick och allt fortsatte så ända fram tills vi hade ett möte jag och Viktor med Ellinor och vi gjorde en nätverkskarta om vilka som kan finnas och stötta oss i allt med barnen. Det var väldigt många men tydligen räckte inte det till. Efter några veckor, bara 2-3 månader innan jag skulle få mina barn sprack allt ännu en gång!

VI blev kallade till ett möte, Viktor kunde inte den dagen men min mamma och hennes då varande sambo var med på mötet (allt är inspelat) och där får vi bara uppkastat att eftersom 3 personer gjorde en oros anmälan så skulle vi åka till ett utredning/behandlingshem för föräldrar med barn, om vi inte åkte dit skulle dom ta barnen med LVU på BB.
……..
Socialen har kränkt mig från starten av min graviditet tills nu idag, jag är inte lämplig som mamma osv, dom måste ha en VUXEN (jag är 20år) som tar hand om barnen… jag tycker jag är vuxen och jag är ingen som dricker, röker,eller nåt sån och har aldrig gjort , så inte lämplig mamma kan jag inte hålla med om OCH dessutom har alla föräldrar nåt som är svårare men man kan jobba på alla är inte perfekta föräldrar!

MEN det socialen lovade oss, att bo där MAX 8 veckor, sen komma hem och bli normal familj och få det stödet vi behöver i vårat hem, det ljög dom om , det sa dom på mötet att dom aldrig sagt, dom förlängde även 8 veckor till 12 veckor och det var för att vi skulle få mer tid och sen få komma hem men så blev det inte heller dom blev LVU:ade via telefon ! Och detta var på fredagen den 20:e på Måndagen den 23:e kom familjen och hämtade barnen och vad jag än sa så spelade det ingen roll för dom hade LVU!
…….
Så dom har aldrig från start gett oss en chans att vara föräldrar, vi är unga, jag har diagnos och bott i familjehem..

NU vill jag att ni delar detta inlägg, ni får mer än gärna kommentera detta inlägg , göra oro anmälningar , det får vem som helst göra, nu vill vi få så som vi vill ha det, det barnen behöver mest.. oss!

Länk på hennes sida på Facebook: Majzan Johansson om hur hon och hennes familj behandlas av Sociala Myndigheter

Läs även min tidiga morgonblogg utifrån Göteborgs Postens ledarartikel. Vad är barnets bästa?

Read Full Post »

Läste nyss i Göteborgs Postens ledarkrönika:

I Sverige får den som allvarligt försummar sina djur dessa permanent omhändertagna. I vissa fall kan länsstyrelsen dessutom ålägga personen i fråga med djurförbud. Hästar, hundar och katter skyddas av långtgående regelverk från människor som behandlat dem illa.

Det skyddet har inte barn, trots att de till skillnad från djur enligt lagen är individer med egna rättigheter. Så länge den som plågat eller försummat är en biologisk förälder, är den unge närapå rättslös. Även om socialtjänsten och politikerna gör sitt jobb och placerar barnet i ett tryggt familjehem, kan missbrukande, psykiskt sjuka eller på annat sätt oförmögna föräldrar fortsätta att styra och ställa med barnets liv under hela dess uppväxt.Malin Lernfeldt: Barns rätt före bioföräldrars, GP ledarkrönika 15 april 2015

Men frågan är större än de Barn som omfattas av att ha blivit omhändertagna av samhället. Samma fråga: Vem betraktar barnet som sin/sina föräldrar? borde ställas vid fler tillfällen. Funderat mer än en gång om det alltid är till Barnets bästa man ser när det gäller delad vårdnad vid skilsmässa. Det ena fallet är inte likt det andra. Det är Ingen Mänsklig Rättighet att få bli förälder. Inte heller att få bestämma vilken skola eller var ett barn som den andra föräldern fått skriven hos sig skall gå, var de skall bo o.s.v. Däremot är det redan utifrån de Mänskliga Rättigheterna en Rättighet för ett barn att få tillgång till ”sina föräldrar”. Om dessa föräldrar båda eller någon av dem är bioförälder borde spela mindre roll än var barnet betraktar att är hemma.

Funderat förr i liknande frågor… Vad är Barnets bästa? Hur ser den kärnfamilj som barnet upplever sig höra till ut? För det borde vara utgångspunkten till vilket svar som bör ges om det är Barnets perspektiv och inte de vuxnas som skall tas.

Som jag ser det är det en fråga som bör ställas oavsett hur Barnets Kärnfamilj på pappret ser ut. Oavsett om det handlar om Barn som samhället av ena eller andra skälet har tagit hand om eller om det handlar om Barn vars bioföräldrar flyttat isär eller aldrig bott ihop.

Barnets värld – Barnets Kärnfamilj
Inget barn väljer själv till vilka föräldrar det skall födas eller var barnet skall växa upp. Där finns det en fråga som stör och har stört mig i många år. Varför har inte ett barn utöver sina biologiska föräldrar, om båda eller någon av dem är bland de som uppfostrar barnet, ha mer än två juridiska föräldrar.

Verkligheten har aldrig varit ett karbonpapper och det finns inget som i mina ögon hindrar att ett barn kan få tre eller fyra juridiska föräldrar även om jag personligen tycker kärnfamilj är viktig. Frågan är i mina ögon inte hur en kärnfamilj ser ut. Frågan är hur ser barnets kärnfamilj ut. Vi bör enligt min personliga mening se alla frågor ur barnets synpunkt/med barnens ögon. Växer barnet upp med två föräldrar, så är det oavsett kön på dessa två föräldrar de två som är barnets kärnfamilj. Växer barnet upp med två heltidsnärvarande föräldrar med utvidgad kärnfamilj där biologisk mor/far utöver dessa två är närvarande i barnets liv, så utgör dessa 3 eller 4 personer barnets kärnfamilj.

4 personer? Tänk efter. I alla tider har det funnits barn som inte vuxit upp med båda sina biologiska föräldrar. För barnet är det oavsett om vi talar om biologiska föräldrar, fosterföräldrar eller adoptivföräldrar som kanske t.o.m. skilt sig de båda juridiska föräldrarna och deras ev. nya partner som utgör barnets Kärnfamilj. Så Barnets perspektiv bör gälla före vuxnas oavsett hur Barnets Kärnfamilj ser ut. Alltså borde det vara lagligt för ett barn att få mer än två juridiska föräldrar enligt min uppfattning. Allt handlar om att se frågorna ur barnets perspektiv.

Read Full Post »