Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘‘Barnets bästa’’

Läste på en Facebook sida (endast släkt och nära vänner vet vem jag är på Facebook ber Er som anar respektera detta) en mycket förskräcklig berättelse om översitteri utöver (förutsatt att uppgifter som föräldrarna till tvillingarna lämnat är sanna) klara Grundlagsbrott samt brott mot Barnkonventionen

Majzan Johansson‎Elsa och Alexia

Här är mina döttrar som var 3 dagar gamla!

Allting började med att jag var placerad i ett familjehem pga att mina föräldrar inte kunde ta hand om mig av olika själ. Innan jag fyllde 19 år ville jag flytta där ifrån för jag kände att jag var vuxen nog för att bo där, jag älskar den familjen dom hat hjälp mig att bli den mogna tjejen jag är idag och hantera min diagnos Asperger!

Men när jag flyttade där ifrån kom min handläggare Ellinor in i bilden och ska göra en uppföljning så jag mår bra efter jag flyttat, under den tiden hann jag bli gravid och redan DÅ hade dom bestämt sig för att ta mina barn i från mig pga min diagnos och att jag bott i ett familjehem.

Ellinor ringde mig minst 3 gånger i veckan och kränkte mig, hota med att jag inte skulle kunna ta hand om mina barn, att dom måste gå in med LVU och placera dom i ett familjehem.

Tiden gick och allt fortsatte så ända fram tills vi hade ett möte jag och Viktor med Ellinor och vi gjorde en nätverkskarta om vilka som kan finnas och stötta oss i allt med barnen. Det var väldigt många men tydligen räckte inte det till. Efter några veckor, bara 2-3 månader innan jag skulle få mina barn sprack allt ännu en gång!

VI blev kallade till ett möte, Viktor kunde inte den dagen men min mamma och hennes då varande sambo var med på mötet (allt är inspelat) och där får vi bara uppkastat att eftersom 3 personer gjorde en oros anmälan så skulle vi åka till ett utredning/behandlingshem för föräldrar med barn, om vi inte åkte dit skulle dom ta barnen med LVU på BB.
……..
Socialen har kränkt mig från starten av min graviditet tills nu idag, jag är inte lämplig som mamma osv, dom måste ha en VUXEN (jag är 20år) som tar hand om barnen… jag tycker jag är vuxen och jag är ingen som dricker, röker,eller nåt sån och har aldrig gjort , så inte lämplig mamma kan jag inte hålla med om OCH dessutom har alla föräldrar nåt som är svårare men man kan jobba på alla är inte perfekta föräldrar!

MEN det socialen lovade oss, att bo där MAX 8 veckor, sen komma hem och bli normal familj och få det stödet vi behöver i vårat hem, det ljög dom om , det sa dom på mötet att dom aldrig sagt, dom förlängde även 8 veckor till 12 veckor och det var för att vi skulle få mer tid och sen få komma hem men så blev det inte heller dom blev LVU:ade via telefon ! Och detta var på fredagen den 20:e på Måndagen den 23:e kom familjen och hämtade barnen och vad jag än sa så spelade det ingen roll för dom hade LVU!
…….
Så dom har aldrig från start gett oss en chans att vara föräldrar, vi är unga, jag har diagnos och bott i familjehem..

NU vill jag att ni delar detta inlägg, ni får mer än gärna kommentera detta inlägg , göra oro anmälningar , det får vem som helst göra, nu vill vi få så som vi vill ha det, det barnen behöver mest.. oss!

Länk på hennes sida på Facebook: Majzan Johansson om hur hon och hennes familj behandlas av Sociala Myndigheter

Läs även min tidiga morgonblogg utifrån Göteborgs Postens ledarartikel. Vad är barnets bästa?

Read Full Post »

Läste nyss i Göteborgs Postens ledarkrönika:

I Sverige får den som allvarligt försummar sina djur dessa permanent omhändertagna. I vissa fall kan länsstyrelsen dessutom ålägga personen i fråga med djurförbud. Hästar, hundar och katter skyddas av långtgående regelverk från människor som behandlat dem illa.

Det skyddet har inte barn, trots att de till skillnad från djur enligt lagen är individer med egna rättigheter. Så länge den som plågat eller försummat är en biologisk förälder, är den unge närapå rättslös. Även om socialtjänsten och politikerna gör sitt jobb och placerar barnet i ett tryggt familjehem, kan missbrukande, psykiskt sjuka eller på annat sätt oförmögna föräldrar fortsätta att styra och ställa med barnets liv under hela dess uppväxt.Malin Lernfeldt: Barns rätt före bioföräldrars, GP ledarkrönika 15 april 2015

Men frågan är större än de Barn som omfattas av att ha blivit omhändertagna av samhället. Samma fråga: Vem betraktar barnet som sin/sina föräldrar? borde ställas vid fler tillfällen. Funderat mer än en gång om det alltid är till Barnets bästa man ser när det gäller delad vårdnad vid skilsmässa. Det ena fallet är inte likt det andra. Det är Ingen Mänsklig Rättighet att få bli förälder. Inte heller att få bestämma vilken skola eller var ett barn som den andra föräldern fått skriven hos sig skall gå, var de skall bo o.s.v. Däremot är det redan utifrån de Mänskliga Rättigheterna en Rättighet för ett barn att få tillgång till ”sina föräldrar”. Om dessa föräldrar båda eller någon av dem är bioförälder borde spela mindre roll än var barnet betraktar att är hemma.

Funderat förr i liknande frågor… Vad är Barnets bästa? Hur ser den kärnfamilj som barnet upplever sig höra till ut? För det borde vara utgångspunkten till vilket svar som bör ges om det är Barnets perspektiv och inte de vuxnas som skall tas.

Som jag ser det är det en fråga som bör ställas oavsett hur Barnets Kärnfamilj på pappret ser ut. Oavsett om det handlar om Barn som samhället av ena eller andra skälet har tagit hand om eller om det handlar om Barn vars bioföräldrar flyttat isär eller aldrig bott ihop.

Barnets värld – Barnets Kärnfamilj
Inget barn väljer själv till vilka föräldrar det skall födas eller var barnet skall växa upp. Där finns det en fråga som stör och har stört mig i många år. Varför har inte ett barn utöver sina biologiska föräldrar, om båda eller någon av dem är bland de som uppfostrar barnet, ha mer än två juridiska föräldrar.

Verkligheten har aldrig varit ett karbonpapper och det finns inget som i mina ögon hindrar att ett barn kan få tre eller fyra juridiska föräldrar även om jag personligen tycker kärnfamilj är viktig. Frågan är i mina ögon inte hur en kärnfamilj ser ut. Frågan är hur ser barnets kärnfamilj ut. Vi bör enligt min personliga mening se alla frågor ur barnets synpunkt/med barnens ögon. Växer barnet upp med två föräldrar, så är det oavsett kön på dessa två föräldrar de två som är barnets kärnfamilj. Växer barnet upp med två heltidsnärvarande föräldrar med utvidgad kärnfamilj där biologisk mor/far utöver dessa två är närvarande i barnets liv, så utgör dessa 3 eller 4 personer barnets kärnfamilj.

4 personer? Tänk efter. I alla tider har det funnits barn som inte vuxit upp med båda sina biologiska föräldrar. För barnet är det oavsett om vi talar om biologiska föräldrar, fosterföräldrar eller adoptivföräldrar som kanske t.o.m. skilt sig de båda juridiska föräldrarna och deras ev. nya partner som utgör barnets Kärnfamilj. Så Barnets perspektiv bör gälla före vuxnas oavsett hur Barnets Kärnfamilj ser ut. Alltså borde det vara lagligt för ett barn att få mer än två juridiska föräldrar enligt min uppfattning. Allt handlar om att se frågorna ur barnets perspektiv.

Read Full Post »

I TV-kanal efter TV-kanal visas Spårlöst där adoptivbarn och andra söker sina biologiska föräldrar. Här i Sverige, i Storbritannien i Australien m.fl. länder. Med enskilda barnets bästa i centrum är det viktigt att poängtera: Det är ingen Mänsklig Rättighet att bli förälder.

När jag läser att insemination mer och mer ses som en lösning, så undrar jag hur de tänker som tror att det är en Mänsklig Rättighet att bli förälder när de accepterar ett långt sökande efter sitt ursprung för barnet de skaffar. Kan för en vuxen person med egen klar identitet, oavsett vilken, ses som lätt att förklara för barnet att ”jag vet inte vem som är din far” samtidigt som nästa förklaring är ”nej jag levde inte runt utan gick till en inseminationsklinik för jag ville så gärna ha dig”.

Har mycket svårt att se att barnets bästa satts i centrum. Ja, jag har en dotter. Hade själv minimal chans att få barn (Endometrios) och ”lyckades” enbart för att jag inte åkte in och skrapades efter ett missfall (vanlig följd i tidiga veckor av endometrios). Men jag hade tid, många år, från det att jag fick vetskap om sjukdomen tills jag gifte mig och ”blev med barn”. Tid att inse att det inte handlade om någon rättighet för mig att bli förälder men att barn, varje barn, har rätt till sina föräldrar.

Donatorn är far till alla barnen, GP 23 maj 2014
Rätt för singlar att insemineras, GP 16 maj 2014
Nu ska singelkvinnor få rätt att insemineras, Expressen 16 maj 2014
Singlar ska få rätt att insemineras, DN 16 maj 2014
I Sverige kommer alla donatorer att vara öppna, DN 16 maj 2014 Bra så men inte är det tillräckligt för att trygga barnets rätt till sina föräldrar och sitt genetiska arv i form av risk för genetiska sjukdomar.

Intressant debattartikel: ”Staten ska inte göra barn faderslösa”, Aftonbladet 22 maj 2014

Read Full Post »

Allra först vill jag klara ut några för mig elementära saker: Hur en familj ser ut, bryr jag mig inte om, så länge som familjens vuxna och halvvuxna medlemmar är bra för det lilla barnet. Men det finns två viktiga bitar som det verkar som om många glömt:

* Det är ingen Mänsklig Rättighet att få egna barn.
Det är ingen mänsklig rättighet att bli förälder, däremot är det än mänsklig rättighet att barn som föds har förälder/föräldrar som finns där för barnet. Det är barnets bästa, inte ev. blivande eller nuvarande föräldrars som alltid skall vara vägledande om vi fullt ut skall följa de mänskliga rättigheterna och vanligt sunt förnuft…..
Viktigt anser jag faktiskt det genetiska sambandet vara. Skälet för detta kan man se nästan varje söndag i Spårlöst på TV4-kanal. Barn vill veta var de kommer ifrån och vem som är deras genetiska förälder. Det ser jag som en mänsklig rättighet som följer av alla andra mänskliga rättigheter och att det är barnets bästa inte föräldrars som skall vara det avgörande. Vad jag anser saknas i hela debatten och som i fallet med äggdonationer som jag är mycket tveksam till om det inte finns genetiskt samband mellan donator och de socialt acceptera föräldrarna, är att barn senast när de blir myndiga SKALL tillerkännas rätten att få reda på vilka de biologiska föräldrarna är.

Svåra avgöranden, Norah4you 28 februari 2013

* Blir man förälder, oavsett hur, så är kvinnan som föder barnet förälder hela livet även om hon lämnar bort det eller donerar sitt ägg och mannen som är pappa är pappa hela livet oavsett om han är närvarande eller frånvarande.

Detta med att någon föder ett barn till en annan är ingen ny företeelse. Förr skedde det på ena eller andra sättet i en del familjer där det ena syskonet hade flera barn och det andra inte hade något. Känner till sådant fall där alla parter nu är borta sedan länge. För föräldrarna, oavsett vilken gruppering vi talar om och oavsett om biologiska fadern var den som var gift med biologiska modern eller ej, för föräldrarna var det eller såg åtminstone ut att ha varit en bra lycklig lösning. När båda adoptivföräldrarna (för det var de officiellt oavsett vilken sanningen var) var borta, så fick man höra en helt annan upplevelse från det då äldre barnets sida. Det gick så långt att barnet inte ville ligga i samma grav som adoptivföräldrarna.

Har sett på TV barn som söker efter sin/sina biologiska föräldrar. Barn jag känt igen och inte ens kunnat drömma att inte någon av de föräldrar jag också kände var barnets riktiga biologiska förälder. För barn och även för de som vuxit upp visar sig den biologiska biten ofta viktigare än vad många tror. Inte nödvändigtvis så att barnet eller det vuxna barnet anser att den behöver/behövt träffa den/dessa. Men att de vetat inte bara vad de biologiska föräldrarna heter utan också hur de ser ut samt att dessa någon gång under åren skickat ett kort till en födelsedag för att visa att de inte glömt trots att de av okänd orsak lämnat över den största gåva de kan ge någon annan – ett barn.

Det är där jag tycker debatten borde finnas. Inte om det är samkönade eller tvåkönade vårdnadshavare som är barnets förälder under barnets uppväxt. Inte om det är så att det är en ensam mamma eller ensam pappa som är en av föräldrarna till ett barn som växer upp i ett samkönat äktenskap. Den biten är viktig att man tänker på barnets bästa och varför man väljer att skaffa barn. Barn är ingen Mänsklig Rättighet att kräva att få egna. Barn skall inte ‘skaffas’ som vore de handelsvara eller någon statussymbol för att visa att det är ett levande äktenskap, oavsett hur detta ser ut, som man lever i. Barnets bästa är inte alltid det samma som ev. föräldrars bästa. Viktigt att komma ihåg.

”Surrogatmamman gjorde det
möjligt för oss att bilda familj”, SvD 31 dec 2012 uppdaterad 31 juli 2013

Hantera föräldraskapet på ett könsneutralt sätt, Anna-Karin Hatt och Ola Johansson på SvD Brännpunkt 31 juli 2013
Konsekvenserna av surrogatmödraskap måste utredas, Karin Wiborn generalsekreterare Sveriges kristna råd och Björn Cedersjö
direktor ekumenisk diakoni/kyrka-samhälle Sveriges kristna råd, SvD Brännpunkt 19 juni uppdaterad 31 juli 2013

Däremot har jag inga som helst betänkligheter, förutsatt att ett par kan anses vara lämpliga personer att bli föräldrar, att samkönade par likaväl som tvåkönade par skulle kunna komma ifråga för såväl adoption som fosterföräldraskap. Lämplighet som förälder sitter inte i könet.
Lika lite har jag personsonligen emot om det skulle bli lagligt att registrera mer än två föräldrar som barnets vårdnadshavare. Viktigast är att de som står som vårdnadshavare och förälder finns där för barnet.

Read Full Post »

Som jag skrev tidigare idag i bloggen Svåra avgöranden, Norah4you 28 februari 2013 så anser jag att minimikravet för surrogatmamma alltid måste vara att surrogatmamman skriver på ett juridiskt bindande dokument att barnet som minst när det blir vuxen skall ha rätten att få veta hur det kommit till. Vad gäller äggdonation skrev jag: Viktigt anser jag faktiskt det genetiska sambandet vara. Skälet för detta kan man se nästan varje söndag i Spårlöst på TV4-kanal. Barn vill veta var de kommer ifrån och vem som är deras genetiska förälder. Det ser jag som en mänsklig rättighet som följer av alla andra mänskliga rättigheter och att det är barnets bästa inte föräldrars som skall vara det avgörande. Vad jag anser saknas i hela debatten och som i fallet med äggdonationer som jag är mycket tveksam till om det inte finns genetiskt samband mellan donator och de socialt acceptera föräldrarna, är att barn senast när de blir myndiga SKALL tillerkännas rätten att få reda på vilka de biologiska föräldrarna är. och så långt står jag kvar där jag stod i morse.

Men så kom en kommentar från Sasja: SasjaL
Att som vuxen först få reda på att den person som man har kallat för ”mamma” i hela sitt liv, inte är ens riktiga (biologiska) mamma, är inte helt okomplicerat. Det uppstår alltid ett antal frågor, som berörd person inte alltid kan ta till sig i alla situationer.

Sedan har filmindustrin spelat vidare på olika situationer, inte okomplicerade, beträffande surrugatmoderrollen.

och den kommentaren har fått mig att fundera. För jag har under åren kommit i kontakt med tre fall där just den situationen vållat djupa problem för barnet som vuxit upp utan att ha alla fakta.

Första fallet var ett äldre par som hade ett förståndshandikappat eget barn. Barnets förståndshandikapp var av en art som gjorde att mer undersökningar i handlingar gjordes. Det visade sig då att föräldrarna, det i min barndom äldre paret som bodde i utkanten av en mellanstor ort där jag hade släktingar, var helsyskon… När deras gemensamma mamma blivit gravid innan giftermålet hade hon som så många andra kvinnor som kom i olycka, som det kallades, åkt till annan ort i landet där hon fött sitt barn, mannen i det äldre paret, direkt skrivit på handlingar som adopterat bort honom och när hon och mannens pappa gift sig och fått kvinnan, så hade de aldrig talat om att det fanns ett syskon på annat håll i landet. Kvinnan och mannen lär ha träffats när båda föräldrarna var borta så ingen kunde stoppa dem. Så blev det som det blev.

Det andra fallet jag hörde talas om var någon gång i min ungdom/tidiga vuxna år. Ett barn med en ovanlig blodgrupp behövde extra blod inför en operation. Ingen av föräldrarna hade kompatibel blodgrupp.

Det tredje fallet jag hört talas om var när det först när ett barn som vuxit upp i familj där inte föräldrarna talat om att barnet inte var deras eget, själv blev förälder och fick ett barn som behövde en transplantation (tror det var njurtransplatation) barnet som blivit förälder hade sjukdom som gjorde att det barnet inte kunde donera trots stark önskan. Frågade sina föräldrar om de skulle vara villiga att ta vävnadsprov och först då fick reda på att föräldrarna inte var de biologiska föräldrarna.

Som sagt tidigare. Det är inte enkel fråga. Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att bli förälder.
Det är heller inte så att ett barn garanteras kärleksfulla föräldrar även om dessa längtat aldrig så mycket efter att få ett eget, ett gemensamt barn, och använt surrogatmamma. Lika lite i de förhållandena som i något annat.

Det som är viktigt är att det utifrån Barnets inte ev. föräldrars bästa man ser frågeställningen.

Ja till surrogatmammor i Sverige, GP 28 februari 2013
Rådet till regeringen: Tillåt surrogatmödrar, Expressen 28 februari 2013
Ja till surrogatmammor i Sverige, SvD 28 februari 2013
Ja till surrogatmammor i Sverige, DN 28 februari 2013
Ja till surrogatmammor i Sverige, Aftonbladet 28 februari 2013
Statligt råd vill göra surrogatmödraskap lagligt, Sveriges Radio 28 februari 2013
Surrogatmödraskap kan bli tillåtet i Sverige, SvT 28 februari 2013
”Mängd frågor måste lösas”, SvD 28 februari 2013
Rapporten om surrogatmödrar sätter fart på debatten, DN 28 februari 2013
Tillåt surrogatmödrar i Sverige, SvD Brännpunkt 28 februari 2013
Chatt om surrogatmödraskap, SvD Brännpunkt 28 februari 2013

Det är svåra avgöranden som inte bara enskilda personer som drömmer om att bli föräldrar måste göra. Det behövs myndighetsbeslut som jag ser det i varje enskilt fall precis som när ett barn som fötts adopteras. Det är barnets bästa vi måste tänka på. Inte givet att svaret skall bli ja…

Read Full Post »

för en sak måste fastslås redan från början: Det är ingen mänsklig rättighet att bli förälder, däremot är det än mänsklig rättighet att barn som föds har förälder/föräldrar som finns där för barnet. Det är barnets bästa, inte ev. blivande eller nuvarande föräldrars som alltid skall vara vägledande om vi fullt ut skall följa de mänskliga rättigheterna och vanligt sunt förnuft.

Tillåt surrogatmödrar och donationer av befruktade ägg i Sverioge, anser Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i sin nya rapport.

Förslaget om surrogatmödrar gäller uteslutande icke-kommersiellt surrogatmoderskap och det ska finnas en nära relation mellan surrogatmamman och de tilltänkta föräldrarna, skriver representanter för Smer på Svenska Dagbladets debattsida. En minoritet anser att alla former av surrogatmödrar ska vara fortsatt förbjudna.

Om donation av befruktade ägg råder enighet i Smer. De ska kunna doneras till andra barnlösa. I dag är det förbjudet.

Rådet ändrat inställning om embryodonationerna sedan den förra rapporten om ofrivillig barnlöshet kom 1995. Då gällde kravet på ett genetiskt samband mellan det blivande barnet och minst en av föräldrarna. Nu anser man att det sociala sambandet mellan barn och föräldrar väger betydligt tyngre. Ja till surrogatmammor i Sverige, GP 28 februari 2013

Viktigt anser jag faktiskt det genetiska sambandet vara. Skälet för detta kan man se nästan varje söndag i Spårlöst på TV4-kanal. Barn vill veta var de kommer ifrån och vem som är deras genetiska förälder. Det ser jag som en mänsklig rättighet som följer av alla andra mänskliga rättigheter och att det är barnets bästa inte föräldrars som skall vara det avgörande. Vad jag anser saknas i hela debatten och som i fallet med äggdonationer som jag är mycket tveksam till om det inte finns genetiskt samband mellan donator och de socialt acceptera föräldrarna, är att barn senast när de blir myndiga SKALL tillerkännas rätten att få reda på vilka de biologiska föräldrarna är.

Detta kan lösas enkelt om man i samband med surrogatmödraskap ställer krav på att surrogatmamman skriver på ett papper där hon dels bekräftar, för barnet viktig bit, att hon är surrogatmamma för att de föräldrar som barnet växer upp hos inte kan eller pga sjukdom får föda barnet själva, så skall hon därmed ge barnet tillstånd att ta kontakt när barnet blir myndigt. Observera än en gång: Det är ingen mänsklig rättighet att bli förälder, däremot har barnet rätt att veta vem han/hon är utan hinder av de socialt accepterade föräldrarna. Det är det blivande barnet, inte de blivande föräldrarna man från samhällets sida skall värna om.

Utifrån den principen, som jag hoppas att det stora flertalet kan hålla med om, så finns det problem på vägen för barnet om vi tillåter äggdonation utan genetisk samhörighet. Varje barn skall ha rätt att när det blivit vuxen få reda på de biologiska föräldrarna. Inte bara för barnets bästa. Det handlar också om alla ev sjukdomar som finns i de biologiska föräldrarnas släkt. Allt finns knappast på papper när man godkänner en ev. äggdonation. Allt kan man inte till rimlig kostnad ta reda på laboratorievägen. Jag tvivlar alltså på att det är möjligt ekonomiskt och socialt att i det ögonblick någon skall donera ett ägg alla uppgifter är kända om släkten längre tillbaka som kan ha betydelse för barnets vuxna livs val. Jag tvivlar också på att det är moraliskt och etiskt försvarbart att vägra några barn rätten att göra släktforskning på sin biologiska släkt. Jag är däremot helt emot att samhället som samhälle skall vara de som registrerar varenda gen som barn och biologiska föräldrar har gemensamt. Det är i så fall som jag ser det ett stort ingrepp i den personliga integriteten för enskilt barn som växer upp. Barnet skall enligt mitt sätt att se det ha rätt att få namn och rätt att ta kontakt om barnet vid vuxen ålder så önskar. Samhället skall bara tillförsäkra det blivande barnet de rättigheterna.

Rådet till regeringen: Tillåt surrogatmödrar, Expressen 28 februari 2013
Ja till surrogatmammor i Sverige, SvD 28 februari 2013
Ja till surrogatmammor i Sverige, DN 28 februari 2013
Ja till surrogatmammor i Sverige, Aftonbladet 28 februari 2013
Statligt råd vill göra surrogatmödraskap lagligt, Sveriges Radio 28 februari 2013
Surrogatmödraskap kan bli tillåtet i Sverige, SvT 28 februari 2013
”Mängd frågor måste lösas”, SvD 28 februari 2013
Rapporten om surrogatmödrar sätter fart på debatten, DN 28 februari 2013
Tillåt surrogatmödrar i Sverige, SvD Brännpunkt 28 februari 2013

Surrogatmödraskap, surrogatmamma, socialt accepterat föräldraskap, allt måste gå ut ifrån BARNETS BÄSTA under såväl uppväxt som BARNETS RÄTTIGHET att får reda på vilka de biologiska föräldrarna är.

Read Full Post »

Många politiker främst på Oppositionens sida anser att den 2-åriga flickan som övergavs (?) av sin mor som spädbarn, och vars mor för ett år sedan, om det nu var hon, sökte återförening med dottern med hjälp av Algeriets ambassad i Stockholm, inte skall utvisas till Frankrike där hon och modern är medborgare. Så långt går det att utifrån kända uppgifter hålla med de som talar om Barnkonventionen. Men det finns två bitar som ställer till det sedan:

* Ingen av oss vanliga människor eller media har en aning om varför Migrationsverket vill utvisa flickan till Frankrike. Det
kan låta hårt och oförsonligt, men vet någon som uttalar sig om att de svenska fosterföräldrarna som ju är de enda föräldrar
som flickan känner (håller med om den biten också) OM det är så att flickans moder numera befinner sig i Frankrike? OM det
finns okända uppgifter att modern vill återförenas med sin dotter i Frankrike. Det kan ju finnas substans i ”där hon
enligt Migrationsverket kan återförenas med sin biologiska mamma.

Barnutvisningen: S vill ändra lag, GP 21 september 2012

* Det är ju så att det är återförening med föräldrar som brukar åberopas helt i enlighet med Barnkonventionen när föräldrar som
flytt från eller övergivit sina barn lämnande dem ensamma eller hos okända främlingar/kända släktingar i hemlandet som brukar
vara det tungt vägande skälet till att ett stort antal barn får komma till t.ex. Sverige för att återförenas med förälder som
fått svenskt uppehållstillstånd eller medborgarskap. Många av fallen jag hört talas om via politiskt aktiva, hjälp-
organisationer samt kyrkor har rört sig om många år som förälder inte haft kontakt med sitt/sina barn.

Det är där det börjar bli svårt och inte längre enkelt. För om man skall åberopa en önskan av en förälder att få återförenas med sitt barn, ett barn som kanske övergivits som riktigt liten, i ena fallet men inte godkänna ett sådant önskemål i andra fallet, så är det svårt att hävda att det för att det i ena fallet är i Sverige och i det andra fallet Frankrike som föräldern vill återförenas med sitt barn i.

Observera att principen om ‘Barnets bästa’ även när man hårdrar Barnkonventionen och de Mänskliga Rättigheterna ställer till det. Vi kanske inte känner till alla bakgrundsfakta i ärendet. Men nog bör man använda samma måttstock oavsett om det är Sverige eller Frankrike en förälder som vill återförenas med sitt barn är medborgare i och vill återförenas med. När det gäller ett land som ligger inom EU sätter EU-direktiv hinder i vägen för att få alla uppgifter offentliggjorda vilket komplicerar saken men är helt i enlighet med EU:s beslut.

Hadille 2 hotas av utvisning, Expressen 21 september 2012
Barnutvisningen: S vill ändra lag, SvD 21 september 2012
Tvååring riskerar utvisning, DN 21 september 2012
Barnutvisningen: S vill ändra lag, Aftonbladet 21 september 2012

Tillägg 16.54 Kritiken växer mot barnutvisning, GP 22 september 2012 Det många tycks glömma är att vi har liknande situationer där svenska kommunala myndigheter och rättsväsendet oftast anser det viktigast för ett barn att återförenas med sin förälder även om barnet inte minns föräldern eller kanske inte ens träffat föräldern på många år. Det är viktigt att principen skall tillämpas lika när det gäller barn som varit länge hos fosterföräldrar oavsett om det handlar om barn som är svenska medborgare eller barn som är andra medborgare. Man kan inte åberopa Barnkonventionen utifrån barnets bästa ena gången och inte andra. Frågan är alltså inte så lätt som att hävda att lagen måste ändras eller att Barnkonventionen måste bli lag. Först bör Mänskliga Rättigheterna få en egen grundlag där man i förarbetena går igenom allt och även fastställer vad som är ‘barnets bästa’. Som det är nu, så verkar det som om det som är politiskt korrekt i enskilda fall är det som skall avgöra. Vad som är politiskt korrekt eller ej bryr jag mig inte om. Lagar skall tillämpas lika oavsett vad.

Tillägg 18.11 Åsa Romson (MP), Expressen 22 september 2012 Åsa Romson glömmer bort alla de andra fallen jag nämner ovan. Hon glömmer också liksom många andra bort alla fall där vi inte har att göra med av myndigheter godkända fosterföräldrar.
Kritiken växer mot barnutvisning, SvD 22 september 2012
Innan jag går vidare, så vill jag göra klart att utöver att Mänskliga Rättigheter bör blir grundlag, så krävs också att rättigheterna för fosterföräldrar stärks vilket är något som i sig står på kollisionskurs med synen när det gäller svenska barn och återförening (som jag nämnt ovan), men skall vi tala om Barnens bästa, så måste vi också ta med de mycket svåra fall där någon förälder under flera år från barndomen flytt till okänd ort och den andre föräldern som kanske till och med har vårdnaden om barnet rätten till det som beslutats i svensk domstol inte ens vet var. Där börjar det riktigt svåra. För det som är rätt juridiskt sett att barnets förälder som brutit mot lagen skall straffas, där råder väl inte mycket tvekan om. Men frågan är om det är barnets bästa om barnet levt med en förälder i en lugn hemmiljö (vilket vi får hoppas) att i alla lägen introduceras med den förälder som äger vårdnaden för att sedan byta familj. Jag har sett fall som gör att jag tycker att hela frågan om vad som är barns bästa ofta är mycket svårt att avgöra.

Tillägg 07.09 Det med ‘barnens bästa’ är inte så enkelt. En som funderat vill jag hänvisa till även om jag inte delar slutsatserna. För inte är det bitter galla som det flådiga och förmodligen trots allt genomtänkta uttrycket Barnets bästa var tänkt eller ens är att betrakta som. Orrenius: ”Barnens bästa” blir bitter falla, Expressen 23 september 2012

Barnets bästa…..som så många andra politiska slagord som hamnar i lagtexter, så saknar orden såväl stam som rotsystem och vad som växer på grenarna, det är något men vad? Problematiken är som jag ser det att en lag, ny Grundlag för Mänskliga Rättigheter samt en lag som skall gälla i liknande fall ALLTID måste vara generell. Det går inte an att ha lagar som kan tolkas politiskt korrekt med kappa som vänds efter vinden när media skriker. Vi måste fastställa vad som menas med ‘Barnets bästa’ och det måste vara en definition som håller oavsett vilket ärende som kommer upp på dagordningen. Det räcker alltså inte i det aktuella fallet att ändra lagen. Svenska lagar är inte och skall inte vara retroaktiva eller kunna tolkas subjektivt utifrån om det finns mediatryck eller om något anses politiskt korrekt.

Tillägg 13.37 nog hade jag trott att vi hade bättre utbildade Barnombudsman som kunnat Regeringsformen och alla andra lagar. Men tyvärr har BO också glömt bort att se helheten och att ALLA är lika värda. Dvs skall behandlas lika.
BO kräver besked av myndigheter, GP 23 september 2012

Read Full Post »