Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Barn’

av finaste sköraste glas som skall vårdas och värnas. Inte utsättas för stötar eller slag. Även barn omfattas av de Mänskliga Rättigheterna:

FN:s deklaration om de Mänskliga rättigheterna:

Artikel 3 Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
….
Artikel 5 Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Italienske politikern dömd till dagsböter, Expressen 13 september 2011
Italienare fälld för slag mot barn, DN 13 september 2011
Här krockar kulturerna, DN 13 september 2011
Den italienska reaktionen förvånar mig mycket. Jag har aldrig någonsin bland de italienare jag träffat, egna bekanta eller min dotters vänners föräldrar, stött på att italienare inte haft ängels tålamod med barn och satt sina barn före det mesta annat. Även Italien har skrivit på de Mänskliga Rättigheterna.

Read Full Post »

Det där med jämlikhet är svårt. För vad är jämlikhet? Idag tycks det vara millimeterrättvisa i rätt att ta plats utifrån ‘sin’ könstillhörighet. Det må vara kvotering som förespråkas för kvinnor till styrelserummens heliga, oheliga?, beslutanderätt eller kvotering för att fördela barnledigheten efter varje ny babys födelse. Det må vara rätten att ‘förverkliga sig själv’ lika mycket som med-/mot? parten får göra. Kvinnan vill kliva rakt ner i mannens skor som de står där under hatthyllan. Och varför? Bara för att försöka fylla ut skorna och gå i gamla fotspåren som fortfarande finns från den tid då männen var, enligt kvinnors sätt att se det, de som gick före. Nåväl än och annan man fanns det säkert som trodde att han var grädden på tårtan och att frun hans bara var utsmyckningen. Därtill indoktrinerad av en framväxande socialdemokrati där kampen mot överheten blev kampen för den orättvisa rättvisan utifrån dogmer och teorier som sällan hade sin verklighetsförankring ute i den grå vardagen annat än under efterkrigstidens 50-tal.

Själv hade jag en helt annan bild och har den kvar i minnet. För mig var det naturligt att män var de som dammsugade, hjälpte till att hänga tunga tvätten när de kom hem från arbetet. Jag är 60 år gammal och det jag tänkte berätta om mitt 50- och 60-tal har väldigt lite med den socialdemokratiska verklighetsbilden att göra när det gäller könen.

I ärlighetens namn så skurade mamma som var hemma golven. Men från mina första år och fram till ett halvår innan pappas död för två år sedan månaden innan han blev 93 då de, mamma och pappa, pga pappas svåra cancer fick flytta till vårdhem, så var det pappa som var den som dammsugade mest. Minst en gång i veckan och gärna oftare om mamma var hos hårfrisörskan, på stan och handlade – hon älskade att gå i affärer även om kassan sällan innan de sista åren tillät många inköp, så kom dammsugaren fram. Hon trodde att hon var den som dammade allt. Men det räckte att hon och vi systrar, har en, vände ryggen till, så kom dammtrasan fram och pappa gjorde grovjobbet. Däremellan pysslade han med äppleträden, gräsmattan och de andra buskarna. Mamma skötte blommorna. Jag trodde faktiskt att alla, nåväl nästan alla, hade det så för så var det inte bara när jag som enda barn fram tills vi flyttade till Linköping från Utby hade det. Det var undantag bland alla de som byggt sina egna hem där i Utby där det inte var männen man såg bära ut mattorna och som minst hjälpa till att piska dem. Där fanns lokföraren och försäljaren, där fanns poliskonstapeln och arbetaren på SKF, där fanns alla möjliga och bara i några få undantagsfall som den intellektuelle vars fru och äldre barn förmodligen gjort mesta jobbet när huset byggdes och byggmästaren som hade hand om byggandet av några av de första höghusen i Kortedala, som man aldrig såg med dammsugare eller bärande mattor som behövde skakas, piskas och/eller grovtvättas.

Inte förrän något år efter att vi flyttat först till en lägenhet och sedan till ett radhus där i Linköping såg jag ens en barnflicka. De första som skaffade sådant var doktorn vars fru älskade att gå på auktioner för att med små pengar göra fynd någon gång i bland. Främst stora äckliga, som jag uppfattade det, och fula vaser. Den andra som skaffade det var politikern i det nybyggda kedjehusområdet intill vårt. Förskola? När jag var 6 år fick man gå halva dagen under ett år. Vi sydde, ritade, klippte och sågade. Oavsett kön. Lekte mycket ute. Först när jag gick på högstadiet fick stadsdelen sitt första verkliga dagis. Främst för ensamstående mammor, ofta änkor och familjer där båda arbetade men tvingades jobba samtidigt. Redan i Göteborg hade en del kvinnor jobb. Oftast var båda i familjen skiftarbetare som ‘möttes i dörren’ under veckodagarna. Pengar hade ytterst få. Förutom byggmästaren där och doktorn samt politikern i Linköping. Men en sak hade alla oavsett om de bodde i en etta i Haga eller på Plantagegatan eller i egnahemmet i Utby, i lägenheten i Tannefors eller radhuset nära Folkets Park i Linköping. Gott om tid. De tog sig tid med varandra, med barnen och att byta ord om än inte alla sprang och drack kaffe eller gick på fest hos varandra.

Nu är det stress och curling. Barnen skall få allt eller åtminstone det mesta de önskar. Sommarresor till bad och vatten hade många förr också. De som jobbade på Volvo eller SKF hade om de hade tur möjlighet att hyra på företagens semesteranläggningar. Andra hade ett slitet tält där alla möjliga sorters underlägg fick tjänstgöra som sängar för hela familjen när man åkte med buss, spårvagn eller egen bil, mer än en började få bil från mitten av 50-talet, ut i naturen till en sjö eller bara till en öppen glänta. Cyklade på utflykter gjorde nästan alla jag kände. Dagsutflykter för det mesta. Termos med kaffe och/eller te. Färdiggjorda smörgåsar ofta bara med ost eller om det var riktigt lyxigt vändstekt ägg. Någon hembakad bulle till och så hemgjord saft i flaska. För ‘alla’ som kunde plockade blåbär och/eller lingon. Lingondricka var gott.

Dammsugaren då undrar någon. Det var en grön volta med brunröda ändar. Därför började vi i Göteborg kalla den gröna marsipanrullen doppad i choklad för dammsugare. Numera hörs det i hela landet.
Men åter till dammsugaren. Det var vanligt att män i många hem hjälpte till med grovstädning och dammsugning förr i tiden. Nu låter det som om de som växte upp på 70-talet missat detta. Förmodligen för att de parkerats på något dagis långa dagar för det var ju så många hade det under 60-talet. På gott och ont. Skatteförändringen från sambeskattning av äkta makar till att var och en fick betala sin egen skatt fick den effekten. Vi fick först OMSättningsskatt sedan, Mervärdesskatt kallad moms. Från början sas det att det bara var under ett övergångsskede som de vanliga skatterna skulle vara så höga samtidigt. Illa visste vi att skatterna skulle öka och öka för varje nytt påfund som socialdemokratiska regeringar kom på när de åter kom till makten efter första borgerliga regeringen på många många år.

Jämlikheten som fanns i vardagen förr försvann någonstans på vägen. Visst var det vanligare att män jobbade och att en gift fru var hemma med barnen. Men män förr hjälpte till på ett helt annat sätt än dess velournissar från 70-talet och framåt som tror att de bröt vallen.

Sedan undrar jag här på slutet: Varför skall kvinnan kliva in i mannens skor. Är det något eftersträvansvärt. Inget ont om att både kvinnor och män arbetar, men varför skaffa barn om man inte som minst har gott om tid när man inte arbetar att ägna åt barnen? Man behöver inte mycket pengar för att ta sig en extra kvart med barnen, sätta sig ner och bara vara där, någon gång ibland.

Andras uppfattningar om könsfrågan, om kvoteringar och vad som hände under Internationella kvinnodagen finner du här:
Kvinnodag lockade till demonstration, GP 8 mars 2010
Enfaldig enfald består i svenskt näringsliv, DN 8 mars 2010
Kvinnodagen firad med barnvagnsmarsch och armbrytning, SvD 8 mars 2010
Manifestation mot maktmissbruk på internationella kvinnodagen, Expressen 8 mars 2010
Jämställdheten splittrar könen, Aftonbladet 8 mars 2010

Vi kan vi vill vi törs sjöngs från teaterscenerna på 70-talet. Det var rätt tänkt att kvinnan fick stärka sin position där så behövdes, men helt fel tänkt att kvinnan för den skull skulle kliva i mannens fotspår oavsett om dessa gått rakt eller vingligt oavsett om det ens var rätt stig för att nå målet. För jämlikhet för Dig är inte detsamma som jämlikhet för mig och inte ens i samma släkt eller bekantskapskrets är det säkert att jämlikhet verkligen betyder millimeterrättvisa.

Read Full Post »

det är inte samhällets uppgift. Föräldrar bör också hållas skadeståndsskyldiga för den skada som deras telingar orsakar. Jag är så urbota trött på att höra kommentarer som:
Regeringen fortsätter att trampa på de svaga.
Nu riskerar de även personlig konkurs pga att barnen valt fel kompisar.
Vad gör jag om jag har ett barn på glid som inte lyssnar?
Det verkar som man då måste sparka ut barnet för att inte riskera sitt eget liv.
Vilken sjuk syn Moderaterna och deras anhang har.
Säg som det är! Ni vill inte satsa på vård av dessa barn för det kostar för mycket
.” signaturen Per till artikel Skadestånd: Föräldrar bör ges större ansvar, Johannes Åman DN 13 februari 2010

Det är alldeles för lätt för många föräldrar att skylla på barnens kamraters inflytande eller på samhället som inte ger barnen vård. MEN varför skaffa barn om man inte är beredd att vara närvarande förälder nog för att barnen skall kunna lära in vad som är rätt och fel? Jag har under åren, både som frånskild ensam mamma till en snart 27 årig dotter med jobb, egen lägenhet, bil och sommarstuga, hon köpte ut andre delägaren utifrån egna inarbetade pengar, bankkontakter o.s.v. (började extrajobba som 15 åring för att vi behövde), och som SO-lärare innan jag blev handikappad, sett alldeles för många problembarn vars föräldrar skyller ifrån sig, rent ut sagt många gånger abdikerat, som inte förstår att det är viktigt att kunna sitta ner med sitt barn efter skoldagen eller i nödfall om man är ensam förälder efter fritids, gå igenom läxorna i i lugn och ro och lyssna, lära känna barnets kamrater redan när de är små o.s.v.

Jag har stött på många sk. problembarn, pratade med en som lyckats trots föräldrarna så sent som igår, som berättar att föräldrarnas sk. kvalitétstid inte innebär att föräldrarna finns där för att bara vara närvarande och lyssna. Klaga sedan inte när Ni sitter på ålderdomshemmet och barnen inte ringer och sällan kommer på besök även om de bor nära. För det viktigaste vi har är våra barn och det är vi som är föräldrar som måste ta ansvar för våra egna barns uppfostran. Inte samhället! Då har något tidigt gått fel.

Se även Uppfostran är föräldrars ansvar, Norah4you 3 februari 2010 och Många glömmer vara föräldrar först, Norah4you 9 oktober 2009

Read Full Post »

Ett litet barn undersöks, felbedöms och felbehandlas flera gånger.
”Eftersom febern inte går ner söker familjen på nytt upp akuten på Astrid Lindgrens sjukhus. Pojken läggs in och en jourhavande läkare uppmärksammar att pojkens vänstra ben är svullet.

Mitt i natten, detta är under påsken förra året, inkallas ett akut operationslag och pojken opereras. Först då upptäcker läkarna benrötan och blodförgiftningen.

Antibiotikabehandling sätts in intravenöst och infektionen går gradvist tillbaka.

Även om pojken återhämtat sig väl är det oklart hur skadan i höftleden kommer att påverka hans fortsatta liv.

Chefläkaren på Karolinska Universitetssjukhuset, Svante Baehrendtz, säger att han och berörda läkare har förståelse för att föräldrarna anmäler fallet. Ändå tycker han inte det för närvarande finns anledning till någon Lex Maria-anmälan.

–Jag kan inte se att det finns något uppenbart skäl till det, säger han”. Ny misstänkt felbehandling, SvD 30 december 2009

Hur i hela fridens namn resonerar ‘karln’ och efter alla dessa ärenden så uppkommer frågan HUR STÅR DET TILL med kunskaperna om Hälso- och Sjukvårdslagstiftningen samt vidareutbildning i etik på Astrid Lindgrens sjukhus??????

Read Full Post »

men det är så dags när de sitter på ålderdomshemmet och klaga att barnen inte har tid för dem…. Jag bor i Tuve, Göteborg, härom sommaren berättade en bekant i 50 års åldern att hon blivit uppringd från ett hem i en annan stadsdel. Personalen på ett äldreboende undrade varför hon, som var sin fars enda barn, aldrig kom och hälsade på. Hon berättade att hon sa till personalen: Han gick ut genom dörren när jag var liten, hörde aldrig av sig ens när hon ringt och han lovat, så varför skulle hon söka sig till en som medvetet valt bort henne även när hon i tonåren försökt söka kontakt? Förälder är man hela livet – men jobbet, det kan vara eller gå i sta. Hur är det då möjligt att vi lever i en tid då de som satt barn till världen hellre stressar upp sina barn till aktiviteter för att få tid att själva förverkliga sig i karriär och privatliv, och ändå så tror dessa föräldrar att det är skolan och samhället som stressar barnen?

Starkare relation till jobbet än till barnen, SvD Brännpunkt 9 oktober 2009

se även min bloggartikel från förra året: Förälder är man hela livet, Norah4you 8 augusti 2008

Read Full Post »

Vad är det för monster till ungar som växer upp och tror att de alltid skall få det bästa utan att göra något själva. För något fel är det på ett samhälles föräldrar när man ena dagen i GP läser unga mammor som klagar på att deras äldsta barn, 3-5 år, inte får vara på förskolan mer än 3 timmar på dagen. För det är ju så stressigt och svårt att ha en 3-5 åring hemma samtidigt som man skall vara hemma för vård av nyfött barn…..

andra dagen läser man följande skräckhistoria från Hamburgsund, av alla ställen på denna jord:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=460157

Minns tyvärr själv en elev 1995 som inte kunde ta det att han inte fick högsta betyg och hotade mig. I och för sig hade han inte mycket för det…. jag kan koppla armarna på ryggen och lyfta ut bråkstakar. Vilket nödvärnsrätten ger mig tillstånd till i aktuell situation. MEN VAD HAR HÄNT med föräldrarna?

Sätter man barn till världen, så MÅSTE man inse att det är ens eget barn OCH att förälder är man hela livet. Både som råd, stöd OCH som den som sätter gränser. Talar om att man älskar barnet ovillkorligt, MEN samtidigt göra klart vad som är rätt och vad som är fel. Skälla ut om det är nödvändigt men krama däremellan. Finnas där dygnet runt om barnet vill ringa, t.ex. från tågluffning i Italien en sen kväll för att få hjälp att förklara för en konduktör på det språk som barnet läst men inte jag själv. Jo, jag har varit där. Jag vet att för att känna mig trygg på min ålderdom och lita på att hon finns där, så måste jag finnas där som förälder hela livet. Inte med pengar eller dyra resor. Bara finnas där.

När Idol-Anna i pressen sa att hon aldrig blivit kritiserad, då undrar jag vad är det för barn curlingföräldrarna skapat. Monsterbarn som antingen skall vara duktiga, duktigare, duktigast eller som tror att de kan halka in var som helst på ett bananskal eftersom isen är spolad och hal? Eller är det så att föräldrarnas egna egon mår bäst av stora summor pengar, resor och titlar utan känslor i botten?

Read Full Post »

Det är konstigt, men vi kostar på kriminella mer än vi kostar på våra åldringar och vi kostar på åldringar mer än vi kostar på våra barn. Barnen som skall ta över samhället, se till att äldre i framtiden har råd att vara äldre och samtidigt barnen som inte skall bli kriminella.

För så är verkligheten. Barn är en spegel på om landet mår bra. Får inte barnen rätt stöd, omsorg och kärlek, både hemma, i skolan och på fritids, kan även ett barn som upplevts som tryggt och stabilt spåra ur.

Matakuten på TV belyser ena sidan av problemet – alla barn får inte, eller tar sig inte tid att, äta en rejäl frukost när dagen börjar. Får de då halvfabrikat eller ve och fasa helfabrikat, så får de i sig många kemikalier som i sig bottnar för obalans och oro i de små. De behöver riktig mat inte pulver. Närodlat om möjligt. Ekologiskt om ekologiskt verkligen ÄR ekologiskt riktigt odlad/uppfödd kost. Visste Ni att en del ägg som kallas ekologiska, må gott o.s.v. kan innehålla rester av fisk eller soja. Jo vi köper in stora bulklaster av sojabönor som mals precis som fiskrens för att ges till hönor som i alla tider ätit lokalt odlad vegetabilisk kost. Hur mycket det har att göra med ökade allergiska reaktioner hos barn tillsammans med alla de där konstgjorda ‘ämnena’ som står uppradade som E-kinesiska på innehållsförteckningen, det vet man inte. Men att dessa kan göra barn oroliga är inte tu tal om annat.

När då en större samling barn sätts under samma hatt och med för lite rörelsemetodik i den sk. pedagogiken från förskola till fritids, så är det inte undra på att det kommer att saknas resurser. För när jag växte upp var vi 25 per grupp i den halvdagslekskola som vi hade året innan vi började skolan. Men då fick inte barn skräpmat eller konstgjort smaksatta krämer. Vi fick också springa av oss en stund i början på varje pass just för att vi skulle bli trötta och komma till ro. Kanske fanns det mer pedagogik i detta än i de fina planerna som finns på pränt idag. Vad vet jag.

Vi hade också våra mammor hemma. Som jag på heltid eller som några av mina kamrater på något mer än halvtid. Även ensamma mammor hade ofta anpassat sina arbetstider så att de var hemma när deras barn, mina kompisar, bäst behövde dem. Samhället såg annorlunda ut, ja visst. Men det som var bra, trygghet, ren okonstlad mat, utepedagogik blandad med vanlig pedagogik gjorde att även de som var otrygga satt stilla i sin bänk större delen av tiden de skulle. Inte sprang de runt och skrek som ugglor i natten heller.

Nog borde vi väl kunna blanda det bästa av det gamla med det bästa av det nya så att våra barn får en chans att växa upp till empatikännande, trygga tjejer och killar. De är ju vår framtid.

Read Full Post »

Från den dagen Ditt barn föds tills Ni skiljs åt av tidens tand och död, är DU förälder.

Det är inte lätt, det skall alla veta, men DU har ingen som helst rätt att ta semester (intressant debattartikel 23 juli i GP) eller att avsäga DIG ansvaret för DINA barns handlingar fram tills de blir myndiga.

Det kan för en del som avsagt sig föräldraansvaret helt eller delvis kanske tyckas riktigt att låta barn under 10 springa vind för våg och hitta på det ena eller andra. Slå på fönster och balkongräcken, hoppa in på balkonger, slänga skräp som om de vore stora med alltför många hål i fickorna. Det är DU som förälder som har ansvaret. Det är DU som förälder som blir skadeståndsskyldigt om Ditt barn begår ett brott. Oavsett vad DU tycker, så är det inte tillåtet enligt Svensk lag att Ditt barn trakasserar någon eller begår hemfridsbrott, inte en gång utan upprepade gånger.

Efter att jag själv skrev på GP:s fria ord i ett mig närliggande fall, har saker eskalerat så till den milda grad att föräldrar som blivit tillsagda av polis att det är ett polisiärt ärende och dessutom haft polis följande deras barn upp för att polisen skulle göra klart att nästa gång blir det formell anmälan, efter det har jag fått höra att föräldrar försökt få det till att polisen tyckt (!??) att det inte var mycket att orda om. Hur står det till bland de svenska föräldrarna. Har DU inte lärt Ditt barn skillnad på mitt och ditt? Har Du inte lärt Ditt barn att det får ta hem sina kompisar i stället för att de skall vara ute till både 9 och 10 på kvällen när de inte är fyllda 12? Har DU glömt bort att tala om för Ditt barn att OM det begår något av ovanstående eller annat brottsligt, så får de som råkar ut för det skälla ut Ditt barn. DU kan aldrig komma undan med att säga att man inte får skälla ut barn så att de blir rädda. Självfallet får man skälla ut barn som begår upprepade brott. För det är ett hemfridsbrott att upp till 5 gånger per kväll hålla på på annans balkong, fönster etc.
DU har ansvar för att Ditt barn sköter sig.

Förälder är Du hela livet! Ansvar för Ditt barns handlingar har DU tills det blir myndigt.

Read Full Post »

« Newer Posts