att barn som får syskon skall få vara på dagis alls.
Det är bra för barnet att vara hemma och inte känna sig undanskuffad, för barn har en tendens att känna sig förfördelade OM syskon får något de själva inte får. T.ex. närhet och tillgång till mamma eller pappa som inte är hemma så länge, har tid så ofta. Läs tar sig tid så ofta. Skylla på att man behöver jobba båda för att man behöver pengarna eller för att man vill bo/resa/ha bil eller sommarstuga är inget argument som hindrar ett barn från att känna sig undanskuffat. Så undrar en del föräldrar och dagispersonal varför nyblivna storasystrar/storebröder blir stökiga och oroliga…. Dags för Er att vakna upp. Förälder är man hela livet och är man inte beredd på att vara det, dvs ändra sitt liv och i förlängningen sina värderingar, då är det något som brustit någon gång nånstans. Låt inte det vandra vidare till nästa generation!
Men som sagt. Det är bra att barn som blir storebror eller stora syster har rätt att vara på dagis 15 timmar per vecka. För om nu förälder inte anser sig klara av att ge båda eller flera barn den tid de behöver, så är det självfallet klart att barnet behöver få känna sig sedd. Därom råder inget tvivel. Dock är det enligt svensk tradition och lag FÖRÄLDRAR som ansvarar för sina barns uppfostran. Ibland undrar jag hur det står till för när en förälder klagar för att barnet inte får vara mer än 15 timmar i veckan på dagis, då undrar jag varför man skaffat fler barn. Barn behöver inte prylar och fina märken, inte utlandsresor eller egna mobiler i tidig ålder. Barn behöver vuxna som har och tar sig tid med barnet. Barn behöver bli sedda, kramade, pussade och få vara med i köket, i trädgården, få egen tid med föräldern när föräldern inte är stressad, få rätten att vara barn.
Ger jag dig som är ensam förälder dåligt samvete? Det behöver du inte ha. Du har inte många alternativ utan tvingas ta de jobb som finns om du vill byta jobb eller jobba kvar där du jobbade innan du blev förälder oavsett om ni då var två eller du tidigt blev ensam. Jag skilde mig själv när min dotter var tre år. Man måste välja vad som är bäst för barnet. Det är inte en mänsklig rättighet att bli förälder men en rättighet för ett barn att få leva utan hot, slag eller rädsla. Det är en Mänsklig rättighet barnet har att få tillgång till sin kultur, sitt arv och att ha föräldrar som bryr sig om. Bry sig om handlar om att ta tid, för tid har man alltid råd med även om det inte är hela dygnet, hela dagen eller ens när man som ensam förälder tvingas lämna barnet på dagis halv sju för att åka kollektivt till jobb och vara där mellan 8 och 17 (eller 16) för att därefter hämta barnet, handla, laga kvällsmat o.s.v. En ensam förälder behöver tid med sitt barn innan barnet skall sova. Barnet är inte det som frågar efter framtida idrottskarriär eller modelluppdrag och för att en ensam förälder skall orka, så behövs den gemensamma halvtimman/timman utan stress så barnet somnar och föräldern får tid att bara vara. Det unnar jag alla. Barn och vuxna.
Laga kvällsmat är förresten ett utmärkt tillfälle att låta barnet vara med. Barn kan hjälpa till eller bara få vara nära. Äta gemensam kvällsmat i lugn och ro unnar jag varje barn. Inte att stressa i sig en macka eller snabbmat för att sedan köras till någon aktivitet om än aldrig så rolig. Att vara barn är att få vara barn och inte prackas på alltför många val i allt för tidig ålder. Att bara vara är viktigt hela livet men mest viktigt när man är liten. Att känna sig älskad och att mamma/pappa lägger ner tidningen, sätter sig ner och lyssnar/berättar är viktigare än all världens barnprogram på TV som tyvärr ofta används som surrogat för barnpassning. Barnpassning som alltför många barn upplever att de får alltför många timmar per dag.
Alva 4 år fick vänta i regnet medan kompisarna åt frukost, SvT 14 oktober 2012 OCH? Vilken förälder tänker så lite på sitt barn att den när man är mamma eller pappaledig tar barnet till kompisar vid tid man vet att de skall äta? Oavsett om kompisarna äter på dagis eller hemma? Något ansvar för sina egna barns känslor måste väl alla föräldrar känna? Eller har jag fel tycker Ni som tror att samhället skall och har råd att uppfostra och ta hand om Era barn för att tillfredställa Ert behov av tid utan barnet? Skilj på tid som du tvingas ta för att jobba och tid du väljer bort att vara med ditt barn. Två helt olika saker. Inser du inte det, då undrar jag varför du skaffat barn. Barn är inte ett snyggt attribut att visa upp nytvättat när det passar. Väljer man att skaffa barn, så är man förälder hela livet!
Syskon stängs ute från förskola, SvT 14 oktober 2012 Jag vet att paret Myrdal ansåg att samhället är det som skall uppfostra barnen. Jag vet att det var vanligt i vissa länder och kulturer att barn och föräldrar skilts åt och bara haft umgängestid tillsammans. Men tycker du verkligen att det är det som är vad ett barn behöver och vad ett barn skall ha rätt till? I så fall undrar jag varför du valde att bli förälder. Behöva jobba är en sak. Välja att göra annat i stället för att umgås med sitt/sina barn något helt annat. Alldeles för många av de stökigaste ungdomarna, och jag talar med sådana varje vecka, säger två saker: Att föräldrarna inte tar sig tid att lyssna när barnet behöver. Samt att de sällan får ta in mer än en kompis eller två åt gången. Tro sjutton att vi har ungdomar som inte fått normer hemifrån och som drar på gator och torg samt hittar på det ena eller andra. Låt dina barn ta in kompisar. Så länge det finns golv att sitta på så duger det. Har du bara saft hemma så duger det. Annars duger vatten. Det är tid med dig ditt barn behöver och att du accepterar att barnet tar hem kompisar. Vad gör det om det blir lite stökigt eller högljutt. Har du gett tid till ditt barn, så är det troligt att ditt barn ger av sin tid till att hälsa på dig när du blir äldre!
Föräldrar kritiska till förskoleregler, Expressen 14 oktober 2012 Själv är jag kritisk till föräldrar som inte vill/vågar eller törs vara föräldrar.
Norah4you's Weblog 