Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Barn- och ungdomars utveckling’

Satt härom dagen med min kusin, lärare från hon gick ut lärarhögskolan efter gymnasiet till pension, och drack kaffe. Vi träffas med regelbunden oregelbundenhet och har telefonkontakt där emellan. Frågade henne om hur hon tyckt om en privat ny skola i vårt närområde. Själv hade jag funderingar för jag har sällan eller aldrig sett så glada barn som de som går på vid skolan som startade i höstas och åker upp till Tuve. Hon berättade mycket positivt om besöket som hon och ett antal av hennes tidigare kollegor fått göra på skolan.

En av de mycket roliga saker min kusin berättade var att en tidigare elev till henne glatt mötte henne. Barnet hade varit ett problembarn men hade på den nya skolan fått tillfälle att synas – gå en hel dag med vaktmästaren och rätta till fel på skolan. Det finns nästan ingen klass i svenska skolan som inte har minst 1 eller 2 problembarn. Samtliga har som en av de viktiga faktorerna den svaga anknytningskontakt/respekt för föräldrarna barnen säger har för lite tid att lyssna när barnet själv vill prata. Som om det normalt skulle kunna lösas av skolan? Tyvärr är det ingen lösning med mindre klasser rakt av. För att det skall vara en vettig lösning krävs nivågruppering som ju de flesta idag inte vill se.

Se även: Samma andas barn – de som går till IS och de som bråkar i samhället

Vilka är då problembarnen?
Det finns tre stora grupper i samhället som inte mår bra alla gånger i den vanliga svenska skolan:

Först och främst alla de barn som är berättigade till stöd men inte får det.
I den gruppen ingår dels de som behöver stöd för att de har dyslexi eller annan inlärningsproblematik;
dels de som har alldeles för lätt för sig men aldrig eller nästan aldrig får rätt nivå som ger dem utmaningar att gå vidare. De tvingas ofta repetera och repetera tills hela klassen hunnit (hmm) ifatt….
Men där finns en annan grupp som ofta inte märks annat än genom att de är utåtriktade och stökiga. Elever som behöver mentorer eller liknande samt föräldrar som behöver få utbildning nog att orka vara föräldrar. (OBS dessa elevers föräldrar finns i samtliga samhällsgrupper från V70-föräldrar till föräldrar med egna problem. För att stötta ett barn behöver samhället stötta föräldrarna så att de mår bättre och stressar mindre).

I gruppen med problembarn finns en oftast glömd grupp. De jag i min avslutande uppsats på lärarhögskolan kallade ”de tysta flickorna”. Mest flickor. Ofta med höga krav på vad de skall klara av på prov. Sitter oftast tysta på lektioner och räcker sällan frivilligt upp en hand för att fråga om något eller reflektera över det de läst in. Dessa elever behöver stöttning inte bara få lära sig nya verktyg som underlättar så att de förstår det de vrålläser in för prov men sedan för det mesta har glömt. Många av dem lider, enligt min personliga uppfattning, också av felaktig kroppsbegrepp. De har eller har fåtts att tro att de inte duger så flera av dem har utöver stress som lärare inte kan undgå att märka även oro för vad de äter. Hur de ser ut och om de är klädda på ”rätt sätt”.

Sedan finns det alla de barn som utan att tillhöra någon av dessa grupperna blivit hängande när samhället gått från bondesamhälle och gårdskultur där det alltid funnits någon som haft tid att lyssna på dem och berätta om än det ena än det andra som utvecklar de unga. De jag tänker på är de där anknytningen/respekten till föräldrar saknas av ena eller andra skälet. Barn som inte alltid syns av övriga samhället. Men en utbildad ämnes- och stadiebehörig lärare märker tidigt de som tillhör denna gruppen. Ofta redan när dessa barn börjar skolan.

Hur man skall lösa problemen? Visste jag det vore det bra. Men först måste kontakterna mellan föräldrar och barn stöttas och stärkas. På något sätt.

Read Full Post »

En gång i tiden, långt efter att jag börjat läsa på universitet, trodde jag att Sverige var ett föredöme när det gällde fri- och rättigheter. Vi hade ju Yttrandefrihetslag, Tryckfrihetslag, o.s.v. Inget fel på Sveriges Grundlagar. Inte heller fel på de begränsningar som finns i Fri- och Rättigheter.
Felet ligger i att det finns politiker och de som påverkar allmänhet samt politiker, läs media och intressegrupper, som antingen Inte lärt sig vad som står i Sveriges Grundlagar eller av okänd anledning Inte respekterar vad som står i Sveriges Grundlagar
eller ännu värre Medvetet låtsas som om det inte finns förbjudet för Svenska Staten och Riksdagen att lägga sig i.

Lite går väl att skylla på ”Alla skall med-skolan”. Mycket på att svenska skolan började urholkas kunskaps-/inlärningsmässigt i och med att Grundskolan infördes. Utgångspunkten för Grundskolan var bra. Vi som fick förmånen att gå på Tornhagsskolan i Linköping, Statens Försöksskola för Grundskola, innan den infördes såg samarbetet som fanns med Finland. Vi hade välutbildade lärare och i naturvetenskapliga ämnen fick eleverna själva styra sin inlärningsmöjlighet när vi läst och lärt in (viktigt var att vi hade prov i t.ex. matematik regelbundet dels för att se att vi lärt in – påverkade betyg självfallet, dels för att se att vi förstått det vi lärt in!)

Men som sagt ovan: Alla som borde ha lärt sig Sveriges Grundlagar redan i Grundskolan, finns som kursmål i Samhällskunskap för betyget E, har inte lärt in än mindre förstått vad där står.

Titta på läroböckerna idag. De är ofta mycket torftiga i att lära ut svenska språket. Kommatering och grammatik introduceras inte bakvägen. Orden i dagens läroböcker är så rudimentera att de är för enkla för nästan varenda elev som tagit sig igenom manualerna för att lägga in ett nytt dataspel. Samtidigt för svåra för de elever som inte fått den grundläggande hjälp som många behöver under de första två terminerna, dvs i första klass. Innehållet skall vi bara inte prata om. Texterna i dagens läroböcker är ofta kortare och med mer politiskt korrekt information. Det gick snett den dagen Olof Palme blev skolminister. Sedan har det bara gått utför.Svenska språket och skolans förfall, Norah4you 28 mars 2013

Det var där det började. År 1968….

Svenska skolan – kunskap/utbildning
Palmes tid som Skolminister och Statsminister fördärvade svensk utbildningsväsende:
* Vilket parti införde Grundskolan?
Socialdemokraterna.

*Vem avskaffade Folkskollärarutbildningen 1968?
Socialdemokraterna

* Före Grundskolans införande krävdes det i princip att läraren var adjunkt för att få undervisa på högstadiet. Vilka stoppade detta?
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna skyldiga till skolans förfall, Norah4you 3 december 2013

Utan grundläggande ordkunskap, ordförståelse och övning, övning, övning, blir det som lärs in något som inte hamnar på rätt plats i pusslet. Det krävs speciallärare och den utbildningen avskaffade ju S som så mycket annat 🙂

En annan viktig bit för att förstå varför det finns politiker och mediafolk som inte bryr sig om Sveriges Grundlagar kommer utifrån att många idag är så vana vid att skylla på andra: Det är inte mitt bord/inte min fråga samt att vi i Sverige har en nästan sjuklig önskan av att vara alla till lags. Det brukar kallas att vi förhandlar tills vi blir ense. Men Regeringsformen sätter klara gränser för vad Regering och Riksdag FÅR lägga sig i och HUR de om de vill påverka det de inte FÅR lägga sig i skall förhålla sig.

Exempel 1:

Regeringsformen
12 kap. Förvaltningen

Den statliga förvaltningsorganisationen

1 § Under regeringen lyder Justitiekanslern och andra statliga förvaltningsmyndigheter som inte enligt denna regeringsform eller annan lag är myndigheter under riksdagen.

Förvaltningens självständighet

2 § Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.

3 § Förvaltningsuppgifter får inte fullgöras av riksdagen i vidare mån än vad som följer av grundlag eller riksdagsordningen.

Sveriges Grundlagar gäller även S-MP regering samt Bakläxa utbildningsminister Fridolin

Exempel 2:

Regeringsformen
2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter

Kroppslig integritet och rörelsefrihet
7 § Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem.

Detta tolkade t.o.m. Justitiekanslern som om det inte skulle medföra ersättning till en född som svensk och levt som svensk men som vid 18 års ålder pga att föräldraskapet omprövades och blev fråntagen sitt svenska medborgarskap… men Högsta Domstolen beslöt annat. Enklare hade varit om vi haft Författningsdomstol….

Ett av de principiellt viktigaste besluten som HD, Högsta Domstolen, i Sverige någonsin tagit har klargjort: att en bestämmelse i regeringsformen om att en svensk medborgare inte får fråntas sitt medborgarskap har överträtts.Ersätts för indraget medborgarskap, SvD 23 april 2014
samt att killen som råkade ut för detta har rätt till ersättning trots att det inte står i Regeringsformen att sådan skall utgå när staten och/eller svensk myndighet bryter mot regeringsformen.

Det principiellt viktiga är alltså det som borde varit självklart, men som alltför många svenska myndigheter gång på gång syndar mot: I Sverige gäller svenska Grundlagar, samt att brott mot Grundlag kan medge rätt till skadestånd.HD klargör: Regeringsformen skall följas

Exempel 3:
Detta med att demokratibegreppet tolkas utifrån ”Som jag tycker”-syndromet och att vi i Sverige saknar Författningsdomstol får absurda konsekvenser.

Regeringsformen
1 kap Statsskickets grunder.

”2 § Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.
…..
Det märkliga är som alla ämnes- och stadiebehöriga samhällskunskapslärare vet att detta måste lärts in, obs inte bara lärts ut, för att eleven skall kunna visa att den förstår vad demokratibegreppet innebär och därmed som minst uppnått en av de viktigaste målen för att överhuvudtaget vara berättigad att få godkänt i ämnet Samhällskunskap årskurs 9…..
Har vi så många ämnesobehöriga SO-lärare, så många icke stadiebehöriga Samhällskunskapslärare eller är det så många som aldrig satt sin fot på lärarhögskolan som undervisar i ett så viktigt ämne?
Kvotering strider mot Regeringsformen 1 kap2§

Personlig kommentar: Självklarheter som aldrig behövt ifrågasättas om Sverige hade haft en Författningsdomstol! Vad hjälper aldrig så fina ord i våra Grundlagar om även ledande politiker struntar i dem?

Sedan kan man precis som SasjaL i den rebloggade artikeln undra över medias censur av åsikter som får föras fram i debatter…. Mediacensurens Sverige I och II

Read Full Post »

Liten glimt av mitt eget nu 6 månader gamla barnbarn

20140802_193106

Norah4you's Weblog

Vi vill veta om barnen jollrar på det sätt som är typiskt när barnet är i den åldern. De barnen som inte gör det, eller där vi tror att de är i riskzonen, där vill vi kunna informera föräldrarna och ge möjlighet för dem att stimulera tal och språkutvecklingen, säger hon till Ekot.

Forskarna har studerat hur jollret låter och utvecklas i olika åldrar. Barn som inte följer utvecklingskurvan kan riskera talproblem senare i livet.

Jollerkollen ska genomföras i samband med 10-månaderskollen, enligt förslaget. ”Förebygg språkproblem med jollerkontroll”, Aftonbladet 15 juni 2014

Vad gör vi med barn som säger mamma och pappa samt hej vid 5 månader?
I och för sig är jag inte förvånad, mitt barnbarn är bara 2 veckor tidigare än sin mor…… och att hon ställt sig upp och satt sig ner länge är heller inget att förvåna sig över. Hon vände sig redan som nyfödd på…

Visa originalinlägg 208 fler ord

Read Full Post »

Rödgröna röran i Göteborg klart och tydligt visar att de mycket väl kan prata runt såväl på lokalplanet (not 1) som Socialdemokraternas Löfven på riksnivå (not 2), samtidigt som de själva unnar sig egna önskemål (not 3).

Ingen frukt till förskolebarnen under hösten – det kan bli verklighet i stadsdelen Askim-Frölunda-Högsbo i Göteborg, skriver Göteborgs-Posten. När stadsdelen går på knäna måste förskolan spara.

Även köttstopp kan bli ett faktum, då ansvariga måste köpa in enbart ekologiskt kött och det anser man blir för dyrt.
-Vi tycker liksom föräldrarna att det inte känns riktigt bra i magen, säger Yvonne Stolpe (S), ordförande i stadsdelsnämnden, till GP.
Förslag: Stopp för frukt i förskolan, GP 2 juli 2014

Inflick 07.40 artikeln jag citerat ovan har utvidgats….

Stadsdelsnämndens förslag visar sig till och med vara värre än vad som först framkom. Som jämförelse vill jag visa i klartext att Löfven kan lova vad han vill om förskolans innehåll…. Socialdemokraterna lokalt, läs Rödgröna rörans ledande tant Hulthén, gör som de vill ändå: Uttalande under valperioden av Rödgröna rörans ledare i Göteborg, Socialdemokraten Hulthén: Hulthén: 15 barn för dyrt, Göteborgs Posten 27 oktober 2012

Ingen fruktstund, inget kött och inga teaterbesök under hösten. Så ser det ut för förskolebarn i Askim, Frölunda och Högsbo när stadsdelen måste spara sju miljoner.

– Man blir ju jättearg. Det måste finnas bättre saker att spara in på än detta.

Ramona Nordberg är förskolepedagog på Barytongatans förskola i Högsbo. Hon och kollegorna har nyligen fått information om att stadsdelen måste spara pengar och att det därför kommer att införas restriktioner på råvaruinköp i skolor och förskolor.

För förskolans del betyder det bland annat, enligt nämndens förslag, att förskolorna måste stoppa inköp av frukt från augusti till 1 november.

– Frukten är viktig för alla barn, dels för vitaminer men också för att fruktstunden är en mysig del av dagen. För de minsta barnen är den helt avgörande för att de ska orka fram till lunch, säger hon.

Andra konsekvenser av åtgärdspaketet är att KULF, de kulturaktiviteter barnen brukar få åka på, nu ställs in. Vanligtvis åker grupperna på teater eller motsvarande aktivitet en gång per termin, men på senare tid har det blivit en gång per år på Barytongatans förskola. Nu riskerar besöken att helt utebli. Kött kan dessutom bli för dyrt att köpa in eftersom stadsdelen har en policy om att allt kött ska vara ekologiskt, vilket ofta är dyrare.Ingen frukt i förskolan, GP 2 juli 2014

Förslag: Stopp för frukt i förskolan, GT 2 juli 2014

Vilken stadsdel barnet bor i och hur Rödgröna röran fördelat pengarna mellan stadsdelarna är viktigare än att Göteborg som stad lever upp till Regeringsformens 1 kap 2§ dvs att det Offentliga inte får diskriminera.
—————–

Not 1: Rödgröna rörans Göteborg, Norah4you 28 april 2014 och Jobba mindre tjäna lika, Norah4you 8 april 2014 samt Göteborgs Babels torn, Norah4you 14 oktober 2012

Not 2: Var trollar S fram behöriga pedagoger, Norah4you 29 juni 2014 samt Hm var det inte S som ville ha mindre klasser, Norah4you 30 april 2014 och Växer behöriga lärare på trän S?, Norah4you 23 april 2014

Not 3: Rödgröna Göteborgsröran vill ha betalt…., Norah4you 14 maj 2014 och Göteborgsröran förnekar sig inte, 6 november 2013 samt Tågtunnel och Alfons Åberg-hus, Norah4you 27 oktober 2012

Nu på morgonen har jag försökt få fram siffror för vad alla dessa politiker kostar. Politiker som i flertalet fall aldrig valdes av väljarna i Göteborg att sitta i nämnder, Sverige har indirekt val partierna utser sina representanter oavsett om dessa stått på valsedel eller ej. (Jfr med USA som är betydligt mer demokratiskt där väljare direkt får välja sina myndighetschefer m.m.) Önskesiffror i Budget är inte tillräckliga underlag för som Göteborg själva gör klart :

Budgeten är det övergripande och överordnade styrdokumentet för Göteborgs Stads nämnder och bolagsstyrelser. Budgetens roll är att inom de ekonomiska ramarna och gällande lagstiftning ange kommunfullmäktiges prioriterade mål och inriktningar. Prioriterade mål ska brytas ned till SMARTA mål (specifika, mätbara, accepterade, realistiska, tidsatta och ansvarsfördelade) och omsättas i praktisk handling av nämnderna och styrelserna. Planer, program, riktlinjer och policies som kommunfullmäktige har antagit, ska följas och genomföras men är underordnade budgeten. Källa Göteborgs Stads hemsida, under Ekonomi på Budgetflick med flertal länkar till pdf-filer fulla med ord men avsaknad av konkret bindande innehåll.

Göteborg har för många nämnder, för många förvaltningar utöver att de har för många stadsdelsnämnder och för många egna företag, för att det enkelt skall gå att följa vart pengarna hamnar. Kan direkt se att vissa bitar när det gäller administration och verkliga kostnader för politiker smetats ut, för det kan väl inte vara så att det förekommer medvetna försök att dölja vart skattepengar går.
I normalfallet brukar jag snabbt kunna hitta alla uppgifter som behövs i ett stort företag eller i en svensk kommun. Var under många år en av mina specialiteer. I Göteborg döljs verkliga kostnader för onödig administration, diskutabel representation samt alldeles för höga verkliga politikerkostnader i ett antal lager där alla inte går att hitta om man inte har tillgång till samtliga nämnder som berörs av ett ärende. Varje åtgärd i Västlänken t.ex. vansinniga beslutet om tågtunnel genom 53 meter instabil lera, kommer upp i mer än Kommunstyrelse, Kommunfullmäktige och en enda nämnd….. för att inte tala om alla berörda av staden ägda aktiebolag som berörs mer eller mindre.
Redan på det lilla jag sett här på morgonen går det att säga att hade Göteborgs Stad ägnat sig åt de uppdrag de fått sig tilldelade av lagstiftning och rensat bland övrigt, så hade våra förskolebarn kunnat vara i grupper under max 12 samt ätit oxkött 2 gånger i veckan med säsongens grönsaker. I varenda stadsdel

obs en del politiker har flera uppdrag oavsett om de stod på valsedel eller inte och tjänar i många fall stora pengar utöver alla förmåner de får som politiker i Göteborg.

Öka insynen. Pengar skall bort från administrations- och onödig politikerkostnad. Pengar skall ut i verksamheten!

Read Full Post »

Vi vill veta om barnen jollrar på det sätt som är typiskt när barnet är i den åldern. De barnen som inte gör det, eller där vi tror att de är i riskzonen, där vill vi kunna informera föräldrarna och ge möjlighet för dem att stimulera tal och språkutvecklingen, säger hon till Ekot.

Forskarna har studerat hur jollret låter och utvecklas i olika åldrar. Barn som inte följer utvecklingskurvan kan riskera talproblem senare i livet.

Jollerkollen ska genomföras i samband med 10-månaderskollen, enligt förslaget. ”Förebygg språkproblem med jollerkontroll”, Aftonbladet 15 juni 2014

Vad gör vi med barn som säger mamma och pappa samt hej vid 5 månader?
I och för sig är jag inte förvånad, mitt barnbarn är bara 2 veckor tidigare än sin mor…… och att hon ställt sig upp och satt sig ner länge är heller inget att förvåna sig över. Hon vände sig redan som nyfödd på BB till personalens stora förvåning. Hennes mamma gick med handdutt runt hagen när hon var 5 1/2 månad. Men inte blev hon något underbarn eller geni för det. Hon fick bra språköra och lärde sig engelska som 4-åring samt tog Cambridge Advanced när hon gick på gymnasiet. Franska, italienska och svenskt teckenspråk lärde hon sig också. Men andra barn blir bra på matematik, ytterligare andra fenomenala inom idrott, konst eller musik.
Alla barn är lika värda, men olika.

Barn- och Ungdomars utveckling är inte så enkel att ALLA utvecklas i samma takt eller ens enligt samma mönster. Har en systerson, en av tre bröder och en syster, som länge hade talproblem. Läsproblem genom hela vanliga skolan tills han kom in på ellinjen. När han gick påbyggnadsår för certifiering så bestämde han sig att köpa en bok – Harry Potter. Fanns inte inne på svenska så han köpte på engelska. Nu läser han tegelstensbok efter tegelstensbok…. Vi vet sällan vad ett barn blir när det är litet. Det vi kan veta är om barnet kommer att behöva hjälp med extra verktyg och speciallärare under första skolåren för att lära in inte bara lyssna på vad som lärs ut. Får barnet rätt verktyg då, så kommer resten förr eller senare.

Read Full Post »

att en 15 åring inte är ett barn. En 15 åring är en ung vuxen. Vet om det inte föreligger psykisk sjukdom mycket väl vad som är rätt och vad som är fel. Sluta lalla för det är inte bara i det allvarliga mordfallet som vi ser konsekvenserna av lallandet med unga vuxna. Det börjar under Grundskolans mellanår. Då är de unga fortfarande mer barn än unga vuxna. Men redan då lallas det med ‘stackars du’…. o.s.v. hittas alla möjliga konstiga och/eller andra orsaker till att de unga som håller på att gå in i tonåren inte skall behöva ta ansvar för sina egna handlingar. Självfallet skall de få ta ansvar för vad de gör redan när de går in i tonåren. Sedan är en annan sak att en ev represalie/ett straff etc måste anpassas till respektive ålder samt att förälder/vårdnadstagare är den som har yttersta ansvaret tills de som unga vuxna blir myndiga och då skall vi också behandla dem som vuxna.

Gå 100 år tillbaka i tiden. En 14-15 åring som konfirmerats ansågs vuxen. Vuxen nog att ta egna beslut, flytta hemifrån och börja försörja sig själv. Fick ändå vänta på att bli myndig. En 15 åring på den tiden hade inte alls samma möjlighet att få information utöver det som gavs hemifrån och lärdes ut i skolan. En 15 åring idag har full möjlighet att t.o.m. läsa om konsekvenserna av sina handlingar om dessa hamnar i tidning. Det går inte att skylla på att en 15 åring idag är ett barn.

Det är inte rimligt heller, att Sociala myndigheter i en kommun skall vara de som avgör vad som skall hända efter att de som är under 18 år ofta överlämnas till dem. Borde finnas någon mellannivå samt att alla brottsliga handlingar som begås av 15-18 åringar som minst där skulle dömas till samhällsnyttigt arbete minimum 20 timmar. Nästa steg borde vara att de får fotboja och förbud att gå hemifrån från skolan slutar på fredagen till måndag morgon. Det borde även på några platser i landet finnas helgskola dit de som ändå inte slutar begå brottsliga handlingar döms att befinna sig ett varierat antal helger beroende på brottets art. På de ställen dit detta förläggs bör det finnas specialutbildade lärare och skolpsykologer.

Men har det gått så långt som till att en 15 åring mördar eller är delaktig i ett mord, så räcker inte det som straff. Då är det inte fel om åklagare får igenom sitt yrkande Mord, alternativt medhjälp till mord, alternativt grovt rån.Ett barn misstänkt för mord, Aftonbladet 13 september 2013 En 15 åring är inte ett barn. En 15 åring är en ung vuxen Det är heller inte så annat än i yttersta undantagsfall att en brottslig bana börjar med en 15 åring lurar ut någon i skogen för att sedan tillsammans med andra råna vederbörande offer. I det stora flertalet fall där det ens går så långt som till rån har det förekommit brottslig verksamhet som eskalerat, ofta tillsammans med att skolan/skolorna inte anmält händelser alternativt struntat i att elev skolkat under längre period/-er.

Det är dags att sluta lalla även med föräldrar. Alla föräldrar har ansvar för sitt/sina barn. Det är inte så att alla barn som hamnar på brottslig bana eller som börjar dricka/ta droger kommer ifrån utsatta familjeförhållanden eller bostadsmiljöer. Långt därifrån. Det finns även När- men frånvarande föräldrar, Norah4you 4 juni 2013 En förälder som har vårdnadsansvar för sitt barn/sin unge vuxne bör hållas ansvarig för att betala skadestånd för det som barnet/den unga vuxnas handlingar åstadkommer.

tonårsflickor, 15 och 18 år, misstänks för att ha lockat män med sex på internet – för att lura dem på pengar tillsammans med två 25-åriga män.
Ett av försöken misslyckades och i dag hålls häktningsförhandlingar mot de fyra.

– Min klient förnekar å det bestämdaste att hon och hennes kamrat skulle ha för avsikt att utöva något våld mot mannen, säger den 18-åriga kvinnans advokat Clea Sandborn.

18-åringen häktades för rån och grovt rån och de två 25-åriga män för mord. Den 15-åriga kamraten häktades inte.Båda männen häktade för mordet i Solna, Expressen 13 september 2013
Två häktade för Solnamord, GP 13 september 2013
Två häktade för Solnamord, SvD 13 september 2013

Read Full Post »

Det är inte barnet det är fel på när människor, föräldrar och en hel del lärare (måste tyvärr säga detta även om jag själv skolade om mig från systemprogrammerare till SO-lärare) inte ‘får vanlig kontakt’ med ett överintelligent barn. Stort antal av barn som anses avvikande och/eller blir mobbade är överintelligenta.

Har under åren innan jag blev lärare, som lärare och efteråt träffat ett stort antal barn som fått diagnos Asperberger. Inte ett enda ett av alla dessa barn har varit annorlunda på något annat sätt än att de tänker utanför boxen. Vilket jag själv och min omgivning alltid gjort, tänkt utanför boxen och därför hoppat 2 eller 3 led eftersom det för oss är naturligt. Det är problem utan alla som tänker utanför boxen behöver mer intellektuell stimulans. Inte ett dugg konstigt att dessa barn många gånger sätter sig på tvären när de upplever att de inte blir förstådda. Tvärt om. Alla barn behöver få utvecklas i sin takt och ha givna normer samt lugn och ro i sin omgivning. För det är där det brister i dagens samhälle. Bland föräldrar men främst hos skolpersonal.
Alla barn är lika värda men olika.

Det är kanske svårt för alla som inte själva har det som brukar kallas högt IQ att förstå barn som tidigt tänker utanför boxen. Det förstår jag. Därför är det mycket mycket viktigt att vi snabbt slutar upp med ‘Alla skall med’ tänkandet och accepterar att det finns barn som trots att de är relativt små barn är intelligentare än de flesta som går ut grundskolan. Ofta har de lärt sig läsa själva, förstår mycket bra men har pga sin ringa ålder svårt att uttrycka sig så enkelt så att alla andra förstår. Varje gång detta händer, så upplever barnet sig annorlunda och hämmas i sin utveckling. Inte så att de som behöver extra hjälp inte skall få det. Men alla måste även vara beredda att satsa på de som utvecklas snabbare eller tänker på annat sätt. Observera en sak. Även bland barn som har diagnostiserats utifrån andra handikapp, medfödda eller ej, så finns det en hel del barn som idag aldrig någonsin för chansen att få ordentlig självkänsla som det medför att veta att man duger och att man får utvecklas i sin takt!

Det som många kallar uppmärksamhetsstörning är egentligen tvärt om – vilket ytterst få psykologer och psykiatiker förstår, men de är inte ensamma i sin oförståelse. Helt normalt beteende av barn som upplever att vuxna och jämnåriga inget förstår och upplever sig marginaliserade. Hört stort antal barn i olika åldrar förklara detta när man sitter och lyssnar samt finns där när de behöver. Detta som kallas uppmärksamhetsstörning kommer ofta av att barnet hinner resonera logiskt i sitt huvud och tänka flera steg längre än vad omgivningen gör samt försöker få övriga att förstå sammanhang som de inte gör eller för barnet självklara slutsatser! Sk. utåtagerande barn blir detta pga omgivningens oförståelse. Inget annat.

Har på vår gård ett barn som jag är tacksamt att det har andra handikapp. Barnet kan numera trots alla sk. experters påståenden gå, vilket barnet inte skulle kunna lära sig, om än inte lika snabbt och lika länge som många andra. Där har vi typexemplet på ett barn som med 99% säkerhet åkt på diagnosen Asperberger om inte det andra handikappet också funnits. En 7 åring som nu håller på att med hjälp av sin assistent(mycket skicklig och helt rätt för barnet) lära sig sitt tredje språk. En sjuåring som har ett ordförråd som skulle göra de flesta gymnasielärare imponerade om barnet uttryckt sig så. Barnet uttrycker sig logiskt vetenskapligt helt korrekt. En elev i 2:a ring skulle imponerat på lärare med samma förmågor. Denne sjuåring som utåt kan tyckas uppträda ‘konstigt’ får rätt stimulans. Få får den förmånen. För de flesta kan inte hänga med ens när detta barn räknar större tal i huvudet.

Många av de som jag stött på genom åren som diagnostiserats med Asperbergers syndrom är exakt likadana – fast de flesta inte ens vågar visa det. De har redan tidigt märkt omgivningens reaktioner och oförståelse samt känner sig därför udda. De vågar inte eller får inte visa vad de kan. Vi missar stort antal verkliga begåvningar genom att omgivningen och då främst förskole och skolpersonal saknar tillräcklig kunskap samt förmåga att ta tillvara på dem.

I bostadsområdet där jag växte upp, inte här i Göteborg utan i Linköping, var det snarare vanligt än ovanligt med barn som tänkte utanför boxen. Stora flertalet skulle kunna bockas av för var enda en av alla de beteenden och annat som ingår i det som nu kallas Asperbergers syndrom. Eftersom det var vanligt och många av eleverna i den skola jag gick, Statens Försökskola Tornhagsskolan som tillsammans med en skola i Finland skulle ta fram det som var den ursprungliga tanken med Grundskolan inna Palme blev skolminister, var liknande. Utifrån den förutsättningen att vi fick de allra skickligaste pedagogerna och vi redan från 3:e klass började med engelska (vilket inte var vanligt på den tiden), så fick vi utvecklas var och en i vår egen takt. Alla började vi med tyska i 7:an och franska i 9:an. (Inom parantes kan jag nämna att ur min gamla klass som hamnade i samma klass på gymnasiet-gamla gymnasiet- blev det lärare, läkare, högre bankman, o.s.v. totalt 5 teknologidoktorer. Några av dessa är professorer. Själv blev jag ‘bara’ systemprogrammerare som för att datan utvecklades så sakta under 70 och 80-talen kom att specialisera mig mot administration, såväl logistisk som ekonomisk, för att senare skola om mig till SO-lärare när jag läste tredje gången.

Många av oss räknade redan i 7:an eller 8:an tal som man idag inte ens räknar på naturvetenskaplig linje upp till Matematik 3. I och med att skolan satsade mer på läs- och ordförståelse än grammatik fick vi en hel del brister i grammatikkunskaperna. Men det fanns inte en enda elev i min klass som inte var van att gå upp och återge ett föredrag, en film eller en bok i kort sammanfattning inför klassen eller inför hela årskursen. Detta för att vi fick jobba med att läsa på ett annat sätt – var och en fick redan i 3:an börja med att läsa i egen takt. Vi hade små kartongbitar där vi bockade för vilken övning vi skulle fortsätta med. Efter vissa avsnitt, så ingick uppgift att redovisa. Något vi också gjorde i vart enda ämne både de där vi hade grupparbeten, inte alls som dagens grupparbeten, där varje elev i gruppen fick möjlighet att utifrån sin styrka bidra till gruppens arbete och redovisa sin del, eller om vi hade enskilt arbete som i matematiken där vi under hela högstadiet en gång i veckan hade ett matematikprov. I matteprovet var det viktiga var att se att vi själva gick framåt och hur långt vi hade kvar till nästa betygsnivå samtidigt som vi var flera som räknade på högre årskurser matematik så fick vi även lära oss räkna på kemiska formler redan i 8:an.

När varje barn får sin rätt att utvecklas i sin takt och att få vara den barnet är, så finns det egentligen mycket få barn utöver de med dubbla handikapp som är ‘annorlunda’. Självkänslan tar man tidigt bort från barn om man får för sig att det är barnet det är fel på eller tycker att barnet är annorlunda. Ingen medicinering i världen hjälper barn som inte får utvecklas i sin egen takt eftersom alla mediciner innehåller kemikalier. Det finns skäl att sätta in medicin om barn blir deprimerade, men bara under kort tid. Att bedöva ett barn är att beröva barnet rätten att känna och vara.

Sedan kan många tycka att jag är hård. Andra kan tycka att jag är elitistisk. Jag är varken det ena eller det andra. Värdet hos ett barn, en ung eller en ung vuxen består inte i om vederbörande är intelligent eller om vederbörande gör som alla andra gör så att omgivningen blir nöjd. Värdet består i att barnet tidigt får rätten att utveckla sin självkänsla, acceptera att alla inte förstår och gå vidare utan att fundera vidare varför det är så. Värdet hos ett barn är något vi vuxna, speciellt ämnes- och stadiebehöriga lärare, kan hjälpa till att bygga upp utifrån varje barns styrkor. Hela sättet att tänka i avvikelser är enligt mitt sätt att se uppåt väggarna tokigt. Den ena är bra på att rita, spela eller sjunga. Den andre är född med ett fantastiskt bollsinne och/eller förmåga när det gäller annan idrott. Varför accepteras detta men inte att det finns barn som vi gör annorlunda genom att inte acceptera att de faller utanför ramarna. Det är vuxenvärlden, inte samhället i sig eller vilken etnisk kultur man lever i, som sätter upp mål som vuxenvärlden runt barnet anser att alla skall uppnå samtidigt. Finns inget farligare för unga människors självkänsla än ‘Alla skall med’-tänkandet.

Vårt barn duger aldrig, SvD 25 juli 2013

Och ja, jag har läst Sociologi, Socialpsykologi redan på 70-talet vid sidan om som minst ett arbete och politisk aktivitet. När jag väl kom till Lärarhögskolan i Linköping möttes jag av flera av mina gamla lärare från Tornhagsskolan….. så det där med barn- och ungdomars utveckling blev inte bara ett antal böcker samt artiklar som skulle läsas igenom…. 🙂

Read Full Post »

Vems är ansvaret när barn spårar ur?

Läser åter igen om anlagda bränder, bilbränder och luntningar, stenkastning och arga unga. Alldeles för många skyller ifrån sig på samhället. Men samhället är inte förälder till barn som har sin förälder eller annnan egen vårdnadshavare. Något gick snett och i dessa frågorna lever vi fortfarande år 2013 kvar i ett tänkande som alla åren av Socialdemokratin fram till Ingvar Carlsson lade grunden för. Kollektiviseringstänkandet gick tidigt för långt i Sverige.

Garage brann kraftigt – spred sig till området, GT 24 juli 2013

Individens egna ansvar för sina handlingar glömdes bort. När inte det kollektiva tänkandet räckte så började de som inte passade i normen utpekas med alla möjliga syndrom och beteckningar. Sverige var länge landet som var mer socialistiskt och kontrollerat än något annat utanför dåvarande östblocket.

Vi har inte ens idag rättigheten att ställa kravet att få se de som sitter i skolnämnder och/eller sociala nämnder som ‘våra’ representanter på vallista. Partierna tillsätter sina representanter och vi antas automatiskt ha gett det partiet vi valt fria händer att oavsett allting och oavsett personers kunskaper samt ev. förutfattade meningar i och med att vi valt ett parti att rösta på. Huruvida detta skall kallas riktigt demokratiskt eller ej överlåter jag till den som läser detta att själv ta ställning till.

Den enda skulden samhället har, enligt mitt sätt att se det, är att det fått alldeles för många föräldrar att bli osäkra på vad som ett barn behöver för att må bra. Inget annat.

Tro mig jag har sett det här problemet från många håll under årens lopp. I sann familjen Myrdalanda, läs gärna deras böcker om hur barn skall socialiseras(mitt ord inte deras) genom att samhället tidigt skall in, precis som det blivit i dagens dagisvärld. Resten av ansvaret ligger på föräldrarna. Vilket för var och en, du lika väl som jag, kan tyckas vara hårt. Ingalunda förhastade och snabba slutsatser.

Mina slutsatser kommer från en lång räcka av års erfarenheter och upplevelser samt studier. Först samtidigt som jag började med politik, tillhörde FPU först Göteborg sedan Bohuslän, då läste jag två betyg i Sociologi. Givande eftersom tankegångarna var helt andra när det gällde problemformulering samt när det gällde hur ett barn, en ung människa o.s.v. lärde in sina normer och upplevelser av vad som var rätt och fel.

I denna blogg har jag lyft problematiken efter annan se Barn, föräldrar och samhälle Det är inte samhällets barn. Sätter man ett barn till världen oavsett om barnet är planerat, länge önskat eller inte, så är man förälder hela livet oavsett allting. Barnets bästa måste gå före egna subjektiva önskningar och egna subjektiva mål.

Under 70-talet och fram till 2000 var jag oavsett vad jag jobbade med ren datanörd. När jag blev mamma 1983 så fick databiten förvisso vika i tid för en sak har jag haft med mig från barndomen. Det handlar inte om pengar, vi hade aldrig mer än vi absolut behövde trots pappas fina titel, men det handlar om stora rum. Inte nödvändigtvis stora rum i den bemärkelsen att man hade stora rum hemma. Utan i att oavsett hur det såg ut hemma, så fanns det alltid rum för mina kompisar det fanns alltid tid att få prata med mamma, pappa och vid högtider samt sommartid andra äldre i släkten. Tid att lyssna på barn är att ge barnet rum i tillvaron samt trygghet. Stora rum för mig innebär också att det fanns kärlek, närhet samt att världen utanför fick vänta om än bara några minuter på att det eller de av barnen som finns i familjen (i vår släkt har vi till familjen alltid räknat mer än kärnfamiljen se * nedan) får tid att säga det som var viktigt. Inget utanför fick ta bort den möjligheten. Korta av tiden möjligtvis, men vi var alla synliga något flera av mina kusiner och jag talar om än idag.

Men som sagt, under min resas väg till nuvarande 63 år, har jag sett mycket. Varit politiskt aktiv, numera moderat vänster i sociala frågor men höger i ekonomiska, utbildade mig andra gången till att bli lärare. SO-lärare. Innan jag pga ett benbrott fick göra ett längre avbrott eftersom jag inte fick studiemedel för mer än en ytterligare termin men pga benbrottet hade som minst 1,5 termin kvar, så läste vi och studerade verkligheten utifrån olika teorier om Barn- och Ungdomars utveckling. Medan Sociologin varit mer inriktad på socialpsykologi, så kom den viktiga kursen mer att rikta in sig på en viktig bit: Alla barn är lika värda, men olika. Samtidigt som det utifrån verklighet och relevant forskning går att säga att ett barn sällan kan springa innan det först krypit, ställt sig upp och stapplande börjat gå, så fick vi se och lära in att detta gäller för all utveckling hos ett barn. Det går inte att säga att ett barn vid viss ålder skall klara det och det. Däremot går det att säga att ett barn för att kunna klara t.ex. A måste ha utvecklats så att det klarar B. Det det handlar om är att varje barn har rätten i hemmet, skolan och samhället att få utvecklas i sin egen takt. Det står förvisso inte i de Mänskliga rättigheterna, men det borde stå där.

Varje förälder bör inse att det börjar inte med en tonåring som spårar ur. Det börjar hos det lilla barnet. Vikten av att ett barn får känna sig synlig, värdefull/viktig, älskad oavsett vad är något som förälder har att tänka på. Inte en gång utan hela tiden. Det är inte fel att sätta gränser, för gränser behövs. Det är däremot svårt att säga att alla barn som är födda ett visst år behöver exakt samma gränser. Det beror på varje barns utveckling och hur situationen ser ut i familjen. En sak har gått förlorad när olika generationer numera ofta lever långt ifrån varandra. De äldre som förr kunde hjälpa till, inte nödvändigtvis med barnpassning självfallet, de som kunde lyssna, ta sig tid att berätta, de finns ofta inte i barnets närhet i det dagliga livet.

Något jag lärt mig under åren, eller rättare sagt från mitten av 70-talet och framåt hört från de sk. stökiga barnen, numera bokstavsbarn eller med annan ‘diagnos’, oavsett om barnet kommer från sk. goda ekonomiska förhållanden eller har förälder som pga sjukdom/ekonomi eller för att föräldern inte själv kommit in i samhället (i de fall vi talar om de som kommer till Sverige som flyktingar av ena eller andra skälet) är en och samma visa:

Nästan alla de stökiga barnen berättar en av två saker:
* antingen är de mobbade i skolan utan att skolans lärare och annan personal ser eller vill se.
eller och det är det vanligaste de berättar
* så får barnet inte ta med sig mer än 1-2 kompisar hem och ‘måste’/’behöver’ då ge sig ut på stan för att få träffa sina kamrater.

För mig är detta groteskt. Själv släpade jag hem hela klassen när vi kände för att träffas, så gjorde mina kamrater också. Det saknade betydelse om man som vi bodde i ett radhus med vardagsrum som vi fick vara i eller om den som släpade hem klassen bodde med förälder/föräldrar i liten tvåa där vardagsrummet och köket på kvällarna fick bli sovplatser för att alla barn skulle få egen sovplats. Det saknade betydelse om man som jag hade en mamma som var hemma och ofta bakade bullar eller inte någon förälder hemma. Vi satt på golvet när stolar och soffor inte räckte till. Fanns det bara saft och te eller kaffe så räckte det. Vi kunde prata, lyssna på musik eller t.o.m. se på TV ändå.

* För mig var under min uppväxt kärnfamilj inte bara närmaste familjen utan även de som är ingifta i familjen, deras föräldrar om de bor nära eller när de är på besök, mina föräldrars släkt till sysslingar och deras respektive med barn samt mammas och pappas bästa vänner med familjer.

Read Full Post »

Ett barn som föds borde alltid ses som en gåva. Något vackert oavsett allt annat. Oavsett om barnet varit planerat eller oplanerat; oavsett om du älskar ditt barns andra/andre förälder. Barnet har inte bett att få komma till världen och förälder är man hela livet.

Ibland undrar jag hur folk tänker. De säger sig längta efter barn. Så långt så gott. De flesta har bra intentioner och inser att det lilla barnet måste få vara sig själv. Inte ett substitut för det föräldern själv drömt om. Ett barn är heller inte något man ställer på hyllan och tar fram när det passar en själv. Skaffar man ett barn, så måste barnet få ta den tid barnet behöver. Snacka inte om kvalitétstid. Kvalitétstid är något för vuxna. Närhet, trygghet och någon som finns där att prata med, någon som tar sig tid att lyssna när barnet växer upp, det är det som ger ett barn självkänsla samt identiet.

Ibland undrar jag också hur samhället tänker. Stora barngrupper är redan det ett problem. Stora barngrupper i mindre åldrarna är något som inte gynnar ett barns utveckling. Speciellt inte ett barn vars förälder är ensamstående eller där båda behöver jobba för att klara det nödvändigaste. Det nödvändigaste är inte att ha flott bil, ha lust och råd att åka utomlands på semester när barnet är litet eller ens senare. Visst är det roligt för den vuxne att få fortsätta leka sitt tidigare ‘vuxenliv’. Inte tu tal om annat. Men skaffar man barn, så måste man inse att det är ett nytt liv som i alla lägen måste få gå före. Är man inte beredd på det, så är man enligt mitt sätt att se inte moget att vara förälder. Är man inte beredd på det, så är man heller enligt mitt sätt att se inte lämplig som politiker som avgöra hur många barn som skall finnas på en dagisavdelning eller ens hur kvalitén sett ur barnets synpunkt bäst går att åstadkomma.

Ibland undrar jag även över varför vårt nutida samhälle är så pigga på att skilja ut i stället för att bjuda in. Jag talar om hur det är på dagis och skola. Alla barn är lika värda, men olika. Varje barn måste få växa utifrån sin egen möjlighet. Måste få växa inte bromsas av något ‘Alla skall med tänkande’. Inte bromsas av att vuxna söker hitta orsaker till att alla barn inte gör exakt som de vuxna tänkt sig. Det är styrkan med och hos barn som får förtroendet att växa upp utan att få alla möjliga syndrom- och bokstavsbeteckningar lagda på sina axlar. Styrkan finns hos det lilla barnet men det är vuxna som skiljer ut och trycker ner.

Inte så att jag vill urskulda barn och unga som begår brottsliga handlingar eller verkligen uppträder på ett sätt som gör att det krävs mer tid av ena eller andra skälet för att få barnet att känna självkänsla. För det är det som alla de barn som skriker ut sin oro antingen i form av att de är utåtagerande eller självskadande eller bara inte följer med normen ‘Alla skall göra lika för alla skall med’, det är det de behöver. Stärka självkänslan samtidigt som de också måste få det stöd de behöver för att lära sig våga ta ansvar för sina egna handlingar.

Finns inget skäl i världen att det ens skall få förekomma att barn som lämnats utanför oavsett om det är av föräldrar, omgivning eller samhälle; att barn som redan tidigt får höra att de har brister i stället för att de fått höra vad de är bra på, skall behöva riskera att hamna i tablettrillares händer oavsett om dessa är aldrig så välmenande psykiatiker eller vanliga allmän läkare.

Finns inget skäl i världen att något enda barn skall behöva spännas fast. Hur i hela fridens namn finns det en enda vettig person, för jag hoppas att det ändå finns sådana, som kan säga att det får ske ens för att hindra barnet att inte skada sig själv. Var i hela fridens namn finns alla de vuxna som borde finnas på en vårdinrättning där barn som saknar det viktigaste, tron på sig själv och tron på en bättre framtid ?
Att alltför mycket pengar hamnar på administrationens altare och läggs på politiska nämnders beslut, det är ingen ursäkt att man inte vågar finnas där ens som professionell för barn som behöver närhet och bekräftelse de aldrig fått tillräckligt av eller fått för mycket av.

Mentalvårdens tvångströjor har förhoppningsvis försvunnit. Alla dessa konstiga metoder som jag hörde kusiner och vänner som jobbade som mentalskötare, sjuksköterskor o.s.v. berättade om på 60- till 80-talet. Det borde inte höra hemma på 2000-talet.
Tron på lyckopillret, oavsett vilket, som skulle lösa alla problem hör också hemma på 1900-talet. Inte på 2000-talet. Det kan förvisso finnas kortare period som något barn precis som någon vuxen skulle kunna behöva dämpa sina känslor med tabletter för att psykiskt orka med. Men inte månad ut och månad in.

Vi ger våra barn alla möjliga kemikalier. Vi säger jag. Detta trots att jag pga egen och min dotters matallergier haft för vana att gå ut från rena råvaror. Tyvärr finns det ofta i svensk mat, vilket man döljer från alla håll, rester av bekämpningsmedel. Så kemikalier får våra små i sig i större eller mindre mängder. Hur dessa kemikalier som i en del fall lagras i kroppen samverkar till de ‘störande’ beteenden som en del föräldrar och/eller lärare upplever att en del barn kan visa upp, det är den stora frågan. Mer kemikalier är däremot alltid något som hämmar Barn- och Ungdomars utveckling.

Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, SvD 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, DN 20 juli 2013
Personal larmar om vårdskador i barnpsykiatrin, Sveriges Radio 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, Aftonbladet 20 juli 2013
Larm om vårdskador i barnpsykiatrin, GP 20 juli 2013

Read Full Post »

Dvs föräldrar som utåt tycks vara närvarande, men som aldrig tar sig tid, annat än sk. kvalitétstid, att sitta ner lyssna och samtala med sina barn skapar oempatiska barn som inte respekterar lärare eller andra. Barn som inte får tillräcklig tid att knyta an till sin förälder eller sina föräldrar skapas om till ytliga barn som utåt inte visar andra känslor än ilska och frustration. Något att tänka på. Inte bara i skolans värld där lärare hotas.

Hundratals lärare utsatta för våld, GP 4 juni 2013
Hundratals lärare utsatta för våld, Aftonbladet 4 juni 2013
Hundratals lärare utsatta för våld, SvD 4 juni 2013

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »