Bankerna och styrelseproffs

Bankerna är en viktig hörnsten i sfärernas maktutövning. Det kan därför bli ganska dramatiska rensningar i uppdragsfloran hos styrelseproffsen, vilket i sin tur skulle lämna en hel del tomma stolar i flera andra bolagsstyrelser.
Sfärerna är nu rädda för att de står inför en kompetensbrist utan dess like men sätter sitt hopp till att Finansinspektionen ska utfärda undantag eller dispenser på löpande band. Även mjukare övergångsregler skulle välkomnas.Böteshot skräck för bankstyrelser, SvD 10 november 2013

Om EU-reglerna att det inte skall vara tillåtet att sitta i mer än 4 bankstyrelser genomförs, vilket det med all säkerhet gör, borde inte det ge de som sitter i färre styrelser mer tid att läsa in sig på de handlingar som ligger bakom förslagen som kommer upp i styrelserna. För rimligt att döma så må styrelseproffsen vara aldrig så duktiga som styrelseledamöter, men detta innebär inte att de är snabbare än andra på att läsa in alla handlingar så att de har full täckning (läs gott minne) för vad som gäller för respektive bank. Duktiga är säkerligen styrelseproffsen, men inte är de mirakelmänniskor.

Sedan är det inte bara frågan om att det är en liten klick som sitter på många stolar. Frågan är hur de enstaka styrelseledamöterna i en alltmer komplicerad ekonomisk situation klarar av att inte vara jäviga gentemot annat styrelseuppdrag de har? Det är logiskt omöjligt att sitta på flera stolar i längden utan att bli partisk. Det är med det som med 4 hästar och en körkarl – inte ens den bäste körkarl klarar i alla lägen att köra 4-spann….. än mindre klarar han av 6 eller 8-spann 😛

Read Full Post »

Fundering om banker och lån

Om banker har lånat ut pengar för frikostigt till personer för köp av bostad, utan att kräva att det ingår en försäkring som gäller ett år i händelse av arbetslöshet eller sjukdom, sådana försäkringar finns, så borde väl bankerna rent allmänt vara betjänta av att bostaden fortsatt bebos och inte förfaller. Samt utan att som är fallet i Spanien mer eller mindre tvingas acceptera att de inte får vräka hur som helst? Å ena sidan har bankerna i hela Europa haft och har höga vinstmarginaler på de pengar de lånar ut och bostaden finns ju kvar i bättre skick om den bebos än om den på en marknad där färre och färre har råd att köpa lägenheter och hus tvingas stå och förfalla utan underhåll, å andra sidan, så måste det väl ändå vara så att lånegivare har skyldighet att se till att de som lånar har försäkringar som täcker minst ett år om något händer. Svårt att avgöra vad som skall hända efter det året, men någon måtta på girighet och övervinst måste det ändå vara om man i ett demokratiskt samhälle vill hålla hjulen igång utan att försämra ‘värdet’ på tillgångarna alldeles för mycket så att det skulle kosta mer att reparera för att sälja i senare skede än vad ‘vinsten’ av att vräka skulle göra. Något måste ju även de som tagit lånen kunna betala även om det är marginellt. Men bebodda bostäder är bättre för samhället. Eller har jag fel?

Spanska banker stoppar vräkningar, GP 12 november 2012

Jag har alltså väldigt svårt att förstå att det är socialdemokraterna av alla som försvarar att banker får ta ut vinster här i Sverige på det sätt som skett i övriga Europa Borg anklagas för Putinfasoner, di.se 12 november 2012 och gör det med argumentet: ”Generellt sett är det ett större problem med banker som går dåligt än med banker som går bra. Problemet runt om i Europa är att bankerna går dåligt” Argumentet är inte ett som kan leda till de slutsatser Socialdemokraterna för fram, just för att det som skett i Europas banker är att bankerna inte låtit vinster vara kvar i företaget utan i alltför stor utsträckning tagit ut vinster till ägare och till bonusprogram. Därmed inte sagt att inte ägare skall få ut vinster, men allt måste sättas i relation till framtida beräknade förluster så att ingen ägare med- eller omedvetet äter upp grunden på vilket de ägda aktiernas verksamhet vilar. Där brister som jag ser det bankerna i sin bedömning mer än en gång. Inte alla kanske, men många.

Read Full Post »

Trollkarlens nya hatt

Det var en gång en trollkarl som var gammal och grå, kroppen och ögonen hade tagit stryk av att stå i strålkastarljuset kväll efter kväll. Han kände sig murken som vore han ett träd som vajat för mycket i vinden under bistra kalla nätters blåst. Så kunde det ju inte fortsätta. Han lyfte kaffekoppen till munnen och tog med andra handen en ost- och korvsmörgås. Nya trick måste köpas in, men för vilka pengar.

Publiken kvällen innan hade buat åt det gamla hattricket med duvan som kom upp ur hatten. Inte hade barnen han besökt på skolan tidigare i veckan varit imponerade när det var tygblommor som växte fram heller. Duvan då? Finns så många barn idag som är allergiska så djur får man inte ta till skolorna hur som helst. Men han trodde inte det hade hjälpt heller. Måste vara hatten det var fel på. För inte kunde det vara att han tappat stinget. Nej det var omöjligt. Nya trick var dyra och det var ingen garanti att de lyckades heller. Än mindre att publiken skulle resa sig och jublande klappa händerna som i forna dagar. Det tålde att tänka på.

Men hatten måste vara det som var fel. Något annat var omöjligt. Helt omöjligt. Det fanns inte på kartan. Än mindre i verkligheten. Sagt och gjort. Han måste, bara måste skaffa en ny hatt. Tricken hade han ju lyckats med förut. Måste gå ännu bättre med en ny hatt. Han gick ut på stan sökande sig en ny hög svart hatt. Men tricken var desamma.
——-
Det är ungefär så jag upplever gårdagens/nattens nya överenskommelse som i slutändan gav Spanien och Italien de stödlån de behövde. Man tager vad man haver sa Kajsa Warg. Men i längden går det inte att koka soppa på en spik som husmorn visserligen aldrig förstod. Det måste nya grönsaker och/eller kött till för att få anrättningen aptitlig. Därmed inte sagt att den är näringsnyttig.

Lika lite som det är möjligt att få soppan näringsnyttig om färska, torkade, frysta eller inlagda grönsaker och/eller kött tillsätts, lika lite är det möjligt att få ekvationen att gå ihop med förtroendekapital i stället för guldfot. Guldfot är inget nödvändigt, men för att lösa de ekonomiska kriserna, så krävs att politiker inser att det går inte att göda banker som lånar ut pengar de inte har substansiellt värde för på ett eller annat sätt. Det kan låta så bra med en bankinspektion för hela EU. Löser problemen gör det inte. Tricksen är desamma. Det som krävs är nästan samma sak som när en påve väljs. Sätt riksbankscheferna från världens 25 största valutor i ett slutet rum och låt dem skicka upp vit rök när de enats. Med andra ord det som måste till är att man en gång sätter sig ner och förhandlar vad varje valuta är värd i förhållande till de andra. Inte vanlig valutahandel utan en form av korrigering precis som vi i dagarna får korrigerat världsuret med en sekund för att jordens vobbling gör att annars blir allt fel. Precis som man en gång i tiden fick korrigera almenackan, dvs hoppa över ett antal dagar för att komma rätt med vårdagjämning o.s.v. Sedan får man hålla koll och vara beredda att sätta sig igen om några år. Men detta är nog den enda lösningen för de gamla tricksen håller inte i 2000-talets ekonomiska verklighet.

EU-hjälp till Spanien och Italien, GP 29 juni 2012
Madam Nein säger fortfarande nej, SvD 29 juni 2012
EU:s skattebetalare lämnas med största risken, SvD 29 juni 2012
Spanien får inte lika svårt att klara sina åtaganden, DN:s samhällsekonomiske krönikör Johan Schück 29 juni 2012 Johan, du får ursäkta. Inte många gånger jag inte hållt med dig i analyserna under åren, men nu hoppar du över det du själv brukade tala om i form av verklighetsanpassning när vi då på 70-talet diskuterade Nord-Sydkonflikten. För det är där det brister. Om vägbanan har tjälskador, så räcker det inte att lägga sand eller ör under ny asfalt. Det krävs bra underarbete först.
Expert: EU skjuter finansproblemen framför sig, DN 29 juni 2012
Italien och Spanien får löfte om stöd, DN 29 juni 2012
Konspirationsteorierna frodas: Karl Sigfrid och Andreas Norlén (M) SvD Brännpunkt 29 juni 2012

Det är med EU-åtgärderna som det är med trollkarlen. Ingen ny hatt i världen kan göra föreställningen mer lyckad med samma trollkarl och samma trick. Det jag föreslår ovan är en form av valutasäkring över viss tid. Precis som t.ex. Elof Hanson AB alltid varit och är bra på att säkra att de vet om vad de får betala för varan som avropas i t.ex. dollar eller yen genom att göra en valutasäkring gentemot bank för att få förväntat värde i t.ex. svenska kronor. Kan låta vidlyftigt, men det är nog enda möjligheten. Nedskrivning av skulder drabbar de som har det sämst då ekonomier har en tendens att vilja skära i utgifter i stället för att söka ökade inkomster. Frysning vid de valutavärden som världens banker och aktiemarknade kommit fram till att gäller en dag är bara förväntade spekulativa subjektiva värderingar som har noll koll mot verkligheten i det läge de sätts.

Enda möjligheten är att ett större antal riksbankschefer sätter sig ner och kommer överens vad de är beredda att betala för de andras valutor. Svårt? Tja man kan ta vägen över guld utan att övergå till guldfot. Besluta om vad man vid tidpunkten är beredd att betala för 1 kg guld och vad man då är beredd att garantera att man skall betala för samma mängd ett halvår senare. Därefter får man komma överens om vad de olika valutorna skall ha för vikttal som man kan enas om. Enda hållbara lösningen som jag ser det.

Tillägg 09.49 Merkel fick ge sig, SvD 30 juni 2012

Read Full Post »