Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Att be om ursäkt’

Igår vid den här tiden var det nästan exakt 1 vecka sedan jag hjälpte min dotter till Mölndals Ortopedoperation för att hon äntligen 2 år efter arbetsplatsolyckan skulle få åtgärdat foten som värkt och vars ledband samt muskelfästen skadats så vid olyckan att hon ofta hade svårigheter att gå. Det är 1 år sedan hon skulle fått opereras med utomlänsremiss i Halmstad. Allt var klart i oktober för att hon senast vid denna tiden förra året skulle opereras. Hon väntade bara på dag för operation. Inget hände och jag fick i uppdrag att ringa och fråga varför. Blev kopplad till narkosläkaren som hade beställt hem alla hennes journaler. Han vågade helt enkelt inte operera henne pga hennes sojaallergi och hennes astma. De narkosmedel som används vid det mycket kapabla sjukhuset i Halmstad var antingen helt omöjliga att använda på henne eller kunde vara potentiellt farliga. Den operationen blev inställd. Först efter ny remiss från hennes vårdcentral till sjukvården här i Västra Götaland fick hon tid att träffa kirurgortopedisk specialist. Dvs hon skulle få träffa en kirurgortopedisk specialist för fötter, men något gick fel så först fick hon en annan ortopedspecialist som direkt ordnade så hon fick ny tid dit hon skulle.

Den 29 november mitt på förmiddagen opererades hon. Operationen utfördes under blockad men för henne lämpligt narkosmedel där Mölndals Lasaretts narkosspecialister var så skickliga att blockaden endast berörde högerbenet. Operationen blev mycket lyckad. Den blev så lyckad att hon blev tillsagd att hon fick stödja på foten direkt samt att hon nästan omgående skulle kunna röra sig normalt med kryckorna. Dvs så skulle det blivit om det inte varit för det att gipset satts fel. Det händer ibland enligt min systerson som förra hösten jobbade som narkossköterska på Mölndals lasarett. Tack och lov hade han i förväg varnat för vad Monika måste vara uppmärksam på. För gipset hade satts för hårt var för stort och höll på att orsaka en ovanlig men ändå ibland förekommande farlig åkomma.

Två timmar efter hemkomst ringde hon och var helt förtvivlad. Aldrig hört henne ha så mycket smärta och värk i kroppen. Inte ens när hon trillade i stentrappa på väg ner till sitt deltidsarbete som simlärare när hon gick i vanliga skolan. Jo hon fick dispans för att utbilda sig till färdig simlärare redan vid 15 års ålder. Den 29:e på tidig kväll tog jag kontakt med Mölndals Lasarett och fick besked att hon omgående skulle in till sjukhuset för kontroll och omgipsning. SOS-Alarm hjälpte till trots att de sa hon skulle få vänta länge så var hon inne inom 1 timma. Vilket var tur. Gipset hon hade hade orsakt åkomma som gjort att hon bara någon eller några timmar senare kunde förlorat foten. Fantastisk gipstekniker la nytt gips. Stor del av värken hade försvunnit samma ögonblick det gamla klipptes upp.

Fredag förra veckan låg hon utmattad och sov mellan det att hon fick ta värktabletter. Lördag kunde hon med svårighet ta sig till toa på kryckorna utan hjälp. Söndag fick hon ha hjälp för att gå nerför trappa och över gård till kalas. Måndag kunde hon åter för första gången efter operation helt stödja på foten. På tisdagen var det min uppgift att köra henne i hennes bil till och från ett viktigt möte. Jag släppte av henne i rundeln nära gården och åkte upp för att parkera bilen på närliggande parkeringsdäck. Dröm om min förvåning när jag och hennes lilla vovve kom ner i rundeln och hon redan gått därifrån meddelst kryckor.

Så kom då onsdagen och hon fick pga något som absolut inte var en olyckshändelse och där personalen som åstadkom det inte ens bad om ursäkt eller som i fallet befälhavaren inte ens kom fram och frågade vad som stod på. Befälhavaren som inte kan ha undgått att höra och se när Monika och en arbetskamrat ljudligt pratade om det på väg ut för att hon fortast möjligt skulle få komma hem och vila foten och benet. Sedan hon kom hem är vi tillbaka i läget med att hon har stora svårigheter att gå till toalett och tvingas ligga med benet högt samt ta de värkmedicin hon har fått ut för att ta vid behov. Händelsen finns på annan plats i bloggen. Det bedrövliga är att herrskapet som jag varit i kontakt med varken bett om ursäkt eller ens frågat hur hon mår. Däremot hävdas att personalen är chockad över anklagelserna. Var finns vanlig heder och yrkesstolthet i Sverige idag. Som jag skrivit om i många olika sammanhang verkar det och civilkurage vara något som vi äldre minns men som det egoistiska curlande samhället vi numera lever i har glömt bort. Det gamla att kunden först resten sen verkar också ha försvunnit mer och mer under åren. Tycker synd om de unga idag som missar alla underbara kontakter jag själv haft även när det hänt något riktigt hemskt eller bedrövligt.

Read Full Post »