Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ansgar’

På Magnus Erikssons tid, han som gav oss våra första Landslagar, så sträckte sig Sveriges kolonier från Disco Bay på Grönland ner till Korsnes och ytterligare en diocese under Gardar Stift hela vägen till öster Sveaborg och in i det som blev ursprunget till Ryska Riket. Staraja Ladoga. På Magnus Erikssons sons tid, så försvarade Kung Hakon norsk kung de Nordiska Kolonierna i Nordamerika. Som tidigare berättats i min historiblogg, så skrev redan Olaus Magnus om detta:

I Olaus Magnus stora verk Historia de gentibus septentrionalibus, svenska översättningen, finns i 9 kapitlet följande rad:
”Själv har jag år 1505 sett tvenne sådana läderbåtar ofvan östra portalen inne i domkyrkan i Oslo, som är helgad åt den helige Halvord, där de voro uppsatta på muren till allmänt beskådande. Det berättades att konung Håkon förvärvat dem, när han med en krigsflotta passerat Grönlands kust, just då man hade för afsikt att med dem sänka hans skepp i hafvet”.

Olaus Magnus (1490-1557) bekräftar
English text: Olaus Magnus (1490-1557) confirms

Observera: För att segla med Krigsflotta förbi Grönland, så måste man antingen startat öster om Grönland och seglat väster om Grönland, eller tvärt om.

I öster hade Rurik eller som jag brukar kalla honom Rus Erik,fullföljt ”återerövring” av stora områden från Baltiska viken hela vägen ner till Svarta Havet som från Hermaneriks/Ermaneriks tid legat under ”svenskarna”. Namnet jag gett Erik kommer utifrån uppgifter på runstenar om en dåtida Erik som enligt andra källor samregerade nära Nyköping med bröder och far.

För uppgifter om Hermanerik/Ermanerik går det att gå till närmaste bibliotek och där beställa Zosimus, New History. Det går också att läsa kortfattat om Ermanerik på denna länken: Hermanerik, Norah4History bloggartikel

Rurik/Rus Erik och ”svenskar” som byggde upp Ryssland finns berättat om i Nestorskrönikan. Vad många inte känner till, är att den avgörande händelsen år 861, efter att ”svenskarna” under mitten av 800-talet förlorat sina tidigare rättigheter och land söder och sydost om Baltiska Viken, att den händelsen utan angivande av namn helt bekräftas av ett för oss svenskar än idag välkänt 860-tals skrift: Rimberts Vita Ansgari. Se Nestorskrönikan bekräftas av Rimberts Vita Ansgarii
Engelsk text: Vita Ansgarii, Nestor’s Chronicle and Russian History

Rimbert skrev sin Vita Ansgarii senast år 867, för det var då den presenterades som hyllningsskrift över Ansgar och hans mission i Sverige.

Ända in i våra dagar har Sverige, som land genom våra kungar och statsministrar, tillämpat en märklig form av kolonialism som inte står protektionism långt efter. De kolonier vi haft i Nya Världen, de som finns bekräftade på Erik XIV:s Riksäpple från 1560-talet om än i spegelvänd etsning, de som fram till våra dagar stått Sverige och Norden nära, de tenderar våra politiker till att se i vitt medan de kolonier och/eller handelsområden Sverige fick skatt från ända fram till Birger Jarl samtidigt med Smolenskavtalet avsade Sverige rätten till, de områden som Sverige tidigt förlorade kontrollen över, de tenderar såväl svenska politiker som media att svartmåla. Korrigerare oavsett om de sitter i Halmstad och stryker inlägg på Twitter som inte passar in i deras version av vad som bör stå i media; politiker som aldrig lärt sig Rysslands historia än mindre Ukrainas Svenska Historia raljerar och desinformerar. Att det finns många nyanser av grått mellan vitt och svart, det har de glömt eller aldrig lärt in.

Läste i natt en mycket intressant och viktig ledarartikel i Göteborgsposten. Här först några citat:

Det finns två kategorier av artiklar om Östeuropa i svensk press. Den ena består av intressanta och kunniga skildringar, oftast skrivna av personer med lokal kännedom eller språkkunskaper.

Sen finns den andra kategorin som utgörs av politisk rapportering och samtidsanalyser. Den senare kategorin av artiklar säger mer om svensk än östeuropeisk samtid.

Det finns nämligen ett underligt, väldigt svenskt, filter som gör sig synligt så fort händelser i Östeuropa ska beskrivas.
…….
Östeuropa tycks vara intressant så länge det går att varna för riktiga eller inbillade fascister. En sorts projektionsyta för svensk samhällsdebatt. Kanske handlar det om att hålla samman berättelsen om ett Europa på väg åt helvete? I övrigt är intresset för de Östeuropeiska länderna svalt.

Förståelsen för våra grannländer tar skada av detta. De enda konturer som tecknas är av råkapitalistisk öken eller högerextrem jungfrujord. Östeuropa har åter blivit den där obehagliga skurken i filmer från kalla kriget. Arg, kall och alkoholiserad. Numera också fascist. Man förfasas och lägger pannorna i djupa veck, oroar sig lite. Sen går man vidare och har inte gjort läsarna ett dyft klokare.Den svenska koloniala blicken, GP ledarkrönika 1 oktober 2015

Tänk jag kommer utsökt att tänka på: ”Att inom Sveriges gränser vinna Finland åter”. Som vi på min tid var tvungna att analysera på Svenska i III:e ring.

Read Full Post »

När vi talar om Kristendomens historia i Norden brukar vi normalt börja med Ansgar. Utifrån Ansgarsvitan, skriven av Rimbert omkring 867-70, brukar Sveriges äldre kristendomshistoria berättas. Norges brukar ofta berättas utifrån den förste norske kung som kristnades. Håkon den gode (kung 933-960 e.Kr) brukar i norsk historia vara den som sägs vara den förste kristne norske kungen. I svenska historieböcker nämns oftast Olav Tryggvason (eller som vi svenskar skriver Olof Tryggvason) som kristnades i England och som fick med sig en biskop

Precis som Wikipedias norska artikel berättar (sällan Wikipedia är så sann när man studerar källorna…) så har: Funn under utgravninger av Kaupangen i Skiringssal tilsier at det allerede på 800-tallet ikke bare var kontakt mellom nordmenn og de kristne deler av Europa, men at det fantes en liten kristen befolkning i landet. I alle fall fra 700-tallet av hadde nordmennene støtt på den nye religion som røvere, handelsmenn og leiesoldater, og som innvandrere til Orknøyene og Hebridene, Irland, England og Frankrike Vikingtiden i Norge, no.wikipedia.org

Men den nordiska historiens äldsta kristna inslag börjar inte på 800-talet. Det går längre tillbaka än så. I Tidig kristendom i Norden, Norah4history 3 mars 2013 visar jag på den arkeologiska bildens historiska underlag. Nu har jag i mitt manuskript Den Gotiska Mosaiken källmaterial för goter med nordiska, inte enbart germanska, namn som omtalades av äldre historiker i Europa för att de kristnades redan under 300-talet. Flera av dessa går utifrån övriga uppgifter att historiskt spåra tillbaka till deras hemort ofta i det vi idag kallar norra Bohuslän, andra till östra Sverige söder Mälaren alternativt till en ö (Gotland?) innan den stora ön i norra Oceanen. Ytterligare andra till områden som legat norr om myrarna på väg mot ön i norra Oceanen (Jylland?) Till det återkommer jag senare.

Skälet att jag idag lägger ut detta, är att utan att känna Nordens och norra Europas äldre historia fram till Andra Världskriget, är det mycket svårt att ha den kunskap som krävs för att förstå varför Norge, Danmark, Sverige och Finland valde olika vägar vad gäller sitt lands försvar efter Andra Världskriget. Framtiden går inte att förutse och dagen inte att förklara om man inte känner sin historia.

Read Full Post »

varken historiskt – argumentet som Argentina fört fram under åren att de övertagit Spaniens ‘rättigheter’ från Medeltiden håller inte. Sverige skulle med betydligt större källvärde kunna hävda rätten till stora delar av Baltikum och in mot Ladoga än vad Argentina har att komma med. Inte skulle Ryssland eller det internationella samfundet accepterat sådana krav!

För att börja här. Redan Rimberts med händelserna samtida bekräftande av väsentliga uppgifter i Nestorskrönikan(!) kapitel XXX For a certain people named Cori* had in former time been in subjection to the Swedes, but had a long while since rebelled and refused to be in subjection. Full text of Anskar, the Apostle of the North translated from Rimbert’s The Vita Anskarii ger tillsammans med ett flertal andra källor fram till 943 e.Kr bra grund för svenska krav som sett ur nutidsögon ändå är något som hör det förgångna till.

Falklandsöarna fakta
INGEN bofast befolkning när första Europeerna kom till området. Ev. besökt någon gång i forntiden av folk från Sydamerika. Förste som gick iland John Davis, engelsman 1592. Besökt 1594 av Richard Hawkins, engelsman; 1600 av Sebald de Wert, holländare; 1690 av John Strong, engelsman som gav sundet mellan öarna namn efter Viscont Falkland (engelsman).

Första fasta bosättarna fransmän som 1764 upprättade en koloni. Engelsmännen upprättade en annan koloni året efter. Spanske kungen protesterade (Magellan och Vespucci var ju de som först siktat öarna) och fransmännen lämnade öarna 1766 och spanjorer kom dit. Engelska kolonin var kvar till 1774. Spanjorerna lämnade öarna obebodda 1811. Såväl engelsmän som spanjorer lämnade kvar plattor som hävdade respektive länders rätt till land på öarna. Argentina bröt sig loss från Spanien 1810 men blev inte självständig stat före 1816. Argentina försökte då, de hade redan förlorat Bolivia och Uruguay, hävda att de övertagit Spaniens rättigheter till Falklandsöarna. En expedition skickades dit 1820 . Engelsmännen som återvände 1833 då de få argentinare som fanns där avhystes med hjälp av USA. Nuvarande bosättare har varit fastboende på öarna i som minst 6 generationer.

Skulle vi acceptera Argentinas lösa krav utifrån deras argument, så har Sverige stora områden från Disco Bay på Grönland till Staraja Ladoga som vi skulle kunna kräva rättigheterna till. Vi talar inte om Karelen som haft finn-urgiska grupper, svenskar, ryssar, finnar, och åter ryssar bofasta i en salig blandning under historiens gång. Vi talar om öar som Argentina aldrig haft egen rätt till.

– – – – – utdrag ur Argentina har ingen rätt till Falklandsöarna, 18 mars 2012

Cameron lovar göra allt för att skydda Falklandsöarna, SvD 3 januari 2013 Tips: Börja gå igenom Elizabeth I:s arkiv. En del finns som minst i samtida kopia av original i det arkivet. En numera avliden engelsk historiker skickade mig digitala kopior m.m. på 1990-talet ….

För övrigt har jag kännedom om, fått digital kopia som ej finns i denna dator utan en av mina laptops som inte är kopplad till nätet, i vilket arkiv kartor som raserar alla Argentinas anspråk och argument finns. Även kännedom om var motsvarande tidig karta som visar att Norge (!) hade fem bosättningar varav en väster om Hudson Bay som Danmark av samma anledning inte skulle kunna hävda varit danskt utifrån att Danmark de facto styrde över Norge senare…… OBS jag vet att detta ställer till det för en hel del. Men det finns en hel del källmaterial från tiden alldeles efter vikingatiden fram till Kalmarunionen som inte är allmänt känt. Inget land kan hävda att de ärvt en rätt till något ute i havet på de grunder som Argentina försöker med.

Read Full Post »

varken historiskt – argumentet som Argentina fört fram under åren att de övertagit Spaniens ‘rättigheter’ från Medeltiden håller inte. Sverige skulle med betydligt större källvärde kunna hävda rätten till stora delar av Baltikum och in mot Ladoga än vad Argentina har att komma med. Inte skulle Ryssland eller det internationella samfundet accepterat sådana krav!

För att börja här. Redan Rimberts med händelserna samtida bekräftande av väsentliga uppgifter i Nestorskrönikan(!) kapitel XXX For a certain people named Cori* had in former time been in subjection to the Swedes, but had a long while since rebelled and refused to be in subjection. Full text of Anskar, the Apostle of the North translated from Rimbert’s The Vita Anskarii ger tillsammans med ett flertal andra källor fram till 943 e.Kr bra grund för svenska krav som sett ur nutidsögon ändå är något som hör det förgångna till.

Falklandsöarna fakta
INGEN bofast befolkning när första Europeerna kom till området. Ev. besökt någon gång i forntiden av folk från Sydamerika. Förste som gick iland John Davis, engelsman 1592. Besökt 1594 av Richard Hawkins, engelsman; 1600 av Sebald de Wert, holländare; 1690 av John Strong, engelsman som gav sundet mellan öarna namn efter Viscont Falkland (engelsman).

Första fasta bosättarna fransmän som 1764 upprättade en koloni. Engelsmännen upprättade en annan koloni året efter. Spanske kungen protesterade (Magellan och Vespucci var ju de som först siktat öarna) och fransmännen lämnade öarna 1766 och spanjorer kom dit. Engelska kolonin var kvar till 1774. Spanjorerna lämnade öarna obebodda 1811. Såväl engelsmän som spanjorer lämnade kvar plattor som hävdade respektive länders rätt till land på öarna. Argentina bröt sig loss från Spanien 1810 men blev inte självständig stat före 1816. Argentina försökte då, de hade redan förlorat Bolivia och Uruguay, hävda att de övertagit Spaniens rättigheter till Falklandsöarna. En expedition skickades dit 1820 . Engelsmännen som återvände 1833 då de få argentinare som fanns där avhystes med hjälp av USA. Nuvarande bosättare har varit fastboende på öarna i som minst 6 generationer.

Skulle vi acceptera Argentinas lösa krav utifrån deras argument, så har Sverige stora områden från Disco Bay på Grönland till Staraja Ladoga som vi skulle kunna kräva rättigheterna till. Vi talar inte om Karelen som haft finn-urgiska grupper, svenskar, ryssar, finnar, och åter ryssar bofasta i en salig blandning under historiens gång. Vi talar om öar som Argentina aldrig haft egen rätt till.

Sydamerika fördömer Falklandborrning, GP 18 mars 2012
Storbanker hotade av Falklandskris, GP 16 mars 2012
Britterna rasar mot Argentiskt hot, SvD 16 mars 2012
Storbanker hotade av Falklandskris, SvD 16 mars 2012
Sydamerika fördömer Falklandborrning, SvD 18 mars 2012
Britterna rasar mot Argentinskt hot, DN 16 mars 2012
Sydamerika fördömer Falklandborrning, DN 18 mars 2012

Det hade varit en sak om Sydamerika fördömt ALL havsborrning efter olja. Men att ensidigt ställa sig mot England när England har rättigheter in i nutid till Falklandsöarna, det säger tyvärr en hel del om okunskap när det gäller historia som i sig säger mer om de som yttrar sig mot Engelsmännen än vad det säger om England.

Tillägg 22.28 Ordkriget om Falklandsöarna trappas upp, di.se 18 mars 2012

Read Full Post »