Man inser inte att man börjar bli till åren, för att man passerar 64 års gränsen. Det som fått mig att inse att jag börjar bli gammal är heller inte krämpor, inte grått hår eller att kroppen inte orkar samma som i unga dar…..
Det som fått mig att inse att jag börjar bli till åren,
det är att jag inte längre känner till alla dessa nya artistnamn om det inte handlar om Heavy Metal eller Bluegrass…
det är att jag inte hade en tjyven till chans att förstå att NETFIX var det samma som streaming och att streaming numera betyder att titta på kabel-tv…. åtminstone var det det som en på twitter upplyste mig om….
det är att jag inte längre hänger med i Fotbollsallsvenskan och Superettans drabbningar. Stod härom dagen vid min dotters bil vid Max medan hon handlade och pratade med annat Göteborgslags (själv IFK:are) fans och hade inte en susning till aning om att det var Varberg deras lag skulle möta…..
det är att jag nu reagerar inte bara på hur snäva åsikter svensk media för fram utan också på att de till skillnad från t.ex. norsk, engelsk och amerikansk media inte klarar att hålla så många dagsaktuella ämnen i luften samtidigt…..
det är när jag börjar tänka mig för innan jag ger mig in i Nordstan mitt i rusningstid. Jag som älskade notvarp på dansställen och cocktailpartyn i min ungdom och som inte drog mig för att gå ensam in inte bara i IFK-klacken eller de största folksamlingarna, jag börjar tycka att det är jobbigt med för mycket folk och surr omkring mig.
Men samtidigt är jag fortfarande ung. Står inne i en busskur väntande på buss när några unga killar börjar bröta med andra resenärer. Tar ett steg ut och en av killarna säger nej men är det du oron i deras kropp försvinner med en gång och de kommer fram för att prata om skatingsommaren som varit deras ända fram tills bussen de skall åka med kommer. Övriga resenärer tittar lite konstigt på mig, men so what?
Sitter i rökkuren, sådan har vi – förlåt hade – i mitten av en plantering mellan Centralbyggnaden och Jubileumskliniken. Skall upp till kirurgen på återbesök. Inte för bröstcancern, för de fick bort hela tumören och det fanns inte tillstymmelse till cellförändringar varken i första körteln eller på det de kunde se med ultraljud och datortopomografi av hela kroppen, utan för att min kropp till skillnad från de flesta andras visade sig inte lösa upp de suturer som kroppar skall lösa upp utan stötte ut dem en efter en så att de kom upp till hudytan där genombrottet orsakade att jag fick infektion och fick behandlas med antibiotika (inte pencillin eller sulfa för det tål jag inte). När jag satt där kom först en sedan en annan av de tjejer som sitter i receptionen/informationen på centralbyggnaden ut och frågar har inte du varit lärare så berättar de om någon lektion jag hållit. Kan inte varit helt kaputt för då hade de väl knappast sökt upp mig.
Så livet efter 64 är lite blandat. Man är inte helt gammal men definitivt inte längre ung…..
Norah4you's Weblog 