Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ålderdom’

Man inser inte att man börjar bli till åren, för att man passerar 64 års gränsen. Det som fått mig att inse att jag börjar bli gammal är heller inte krämpor, inte grått hår eller att kroppen inte orkar samma som i unga dar…..
Det som fått mig att inse att jag börjar bli till åren,
det är att jag inte längre känner till alla dessa nya artistnamn om det inte handlar om Heavy Metal eller Bluegrass…

det är att jag inte hade en tjyven till chans att förstå att NETFIX var det samma som streaming och att streaming numera betyder att titta på kabel-tv…. åtminstone var det det som en på twitter upplyste mig om….

det är att jag inte längre hänger med i Fotbollsallsvenskan och Superettans drabbningar. Stod härom dagen vid min dotters bil vid Max medan hon handlade och pratade med annat Göteborgslags (själv IFK:are) fans och hade inte en susning till aning om att det var Varberg deras lag skulle möta…..

det är att jag nu reagerar inte bara på hur snäva åsikter svensk media för fram utan också på att de till skillnad från t.ex. norsk, engelsk och amerikansk media inte klarar att hålla så många dagsaktuella ämnen i luften samtidigt…..

det är när jag börjar tänka mig för innan jag ger mig in i Nordstan mitt i rusningstid. Jag som älskade notvarp på dansställen och cocktailpartyn i min ungdom och som inte drog mig för att gå ensam in inte bara i IFK-klacken eller de största folksamlingarna, jag börjar tycka att det är jobbigt med för mycket folk och surr omkring mig.

Men samtidigt är jag fortfarande ung. Står inne i en busskur väntande på buss när några unga killar börjar bröta med andra resenärer. Tar ett steg ut och en av killarna säger nej men är det du oron i deras kropp försvinner med en gång och de kommer fram för att prata om skatingsommaren som varit deras ända fram tills bussen de skall åka med kommer. Övriga resenärer tittar lite konstigt på mig, men so what?
Sitter i rökkuren, sådan har vi – förlåt hade – i mitten av en plantering mellan Centralbyggnaden och Jubileumskliniken. Skall upp till kirurgen på återbesök. Inte för bröstcancern, för de fick bort hela tumören och det fanns inte tillstymmelse till cellförändringar varken i första körteln eller på det de kunde se med ultraljud och datortopomografi av hela kroppen, utan för att min kropp till skillnad från de flesta andras visade sig inte lösa upp de suturer som kroppar skall lösa upp utan stötte ut dem en efter en så att de kom upp till hudytan där genombrottet orsakade att jag fick infektion och fick behandlas med antibiotika (inte pencillin eller sulfa för det tål jag inte). När jag satt där kom först en sedan en annan av de tjejer som sitter i receptionen/informationen på centralbyggnaden ut och frågar har inte du varit lärare så berättar de om någon lektion jag hållit. Kan inte varit helt kaputt för då hade de väl knappast sökt upp mig.

Så livet efter 64 är lite blandat. Man är inte helt gammal men definitivt inte längre ung…..

Read Full Post »

Det är förstås lätt att ställa frågan var de närmaste släktingarna fanns när situationer som de nedan har kunnat hända. Men det är inte alltid som de närmaste släktingarna bor nära varandra eller ens om de gör det har nära kontakt. Vi lever i ett samhälle där generationerna många gånger lever separata liv redan när de som nu är gamla var i den sk. gyllene medelåldern. Samhället har på gott och ont tagit platser, omsorg och närkontakt, från föräldrar, far- och morföräldrar och barn. Ibland ett nödvändigt ont för att pusslet med tillsyn av barn, minderåriga och skolbarn, och arbete för födan, kanske ibland även för chansen att ‘förverkliga sig själva’ skall gå ihop har vår sekelsärvda livsstil förändrats mer på de senaste 50 åren än vad vi själva inser och insett.

Vård, skola och omsorg. Hur ofta har vi inte hört dessa paradord sägas. Ibland fyllda påsar med innehåll av det mest skilda slag. Andra tillfällen påsar som omdekorerats getts nya namn för dyra pengar utan att innehållet förändrats annat än att luften i påsen ökat… 😉

Vi har den situation vi har. Inte nödvändigtvis den vi vill ha. Främmande människor har fått sin utkomst och levebröd av att ta hand om våra små. På dagis, fritids osv. Själva har vi i bästa fall tid att sitta tillsammans med våra barn och bara vara. I många fall talas det om kvalitétid. Något som ofta bara är curlingtid för att underlätta resande fram och tillbaka till de fritidsaktiviteter som alla barn bara ‘måste’ ha för att passa in i dagens samhälle. Hur får vi barn, ungdomar och vuxna upp till den gyllene medelåldern att känna empati för sina äldre släktingar när tiden hos dom ofta är korta besök med kaffe och bulle. När det inte är midsommar- eller jul förstås. För då förväntas de gamla, om de får vara med, stå för god mat m.m. Sedan rusar vi vidare. Jagande jag vet inte vad.

Men åter till resultat som vi ser av vår livsstil. Det är ju inte nog med att generationerna fjärmats från varandra och lever skilda liv. Även i det samhälle vi byggt upp dras gränser mellan de olika vård- och omsorgshavarnas skyldigheter. Vården och omsorgen har inom sig delat på ansvars områden så att mer än en gammal hamnar mellan stolarna. Fallen nedan är bara två av alla de situationer som ALDRIG skall kunna få hända. Men händer ändå. Lex Maria är bra att det finns, men problemet ligger inte där enligt mitt förmenande utan börjar långt tidigare med att föräldrar är vi hela livet.

Hemtjänsten besökte kvinnan en gång i veckan. Dessutom skulle man ringa varje dag, så kallad ringtillsyn. Men under två dagar i januari blev det inga samtal. Flera i personalen var sjuka, och kommunikationen mellan dem som jobbade fungerade inte.

Strax därefter hittades kvinnan död. ”

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4643747.ab 

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=482682

Utan mat och vatten och oförmögen att nå en telefon satt den 80-åriga, handikappade kvinnan i sin rullstol. Först 24 timmar senare upptäcktes hon.

– Jag är upprörd å alla äldres vägnar. Jag vill röra upp både himmel och jord, säger kvinnans dotter till GPhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article4643078.ab 

Vi är nog många som blir upprörda. Så långt allt gott och väl. Men nog börjar det som gör att situationer som denna kan hända trots att de inte får hända tidigare? När ringde Du Din moster, faster, gammelmormor sist? När tog Du Dig tid att se till att de inte blev ensamma gamla. För allt kan inte lastas på vården eller på den mest aktiva/aktive närmast anhöriga. De gamla vi känner behöver oss även när de säger att de inte behöver hjälp, så vill de allra flesta gärna ha ett samtal till från oss om inte dagligen, så varje vecka. Alla kan inte pga egen hälsa och/eller avstånd komma på besök men den som säger att den inte har tid att ringa, den har stängt av empatin mot andra och vem skall då hälsa på Dig på ålderdomshemmet om Du själv inte tagit Dig tid att som minst ringa?

Läs gärna tidigare blogginlägg i frågan:

https://norah4you.wordpress.com/2008/08/08/foralder-ar-man-hela-livet/

 

 

Read Full Post »