Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Aktivt läsande’

Vid källkritisk analys är det viktigt att ha klart för sig VEM personen som skriver är; VARFÖR personen skriver dvs vad är syftet med det skrivna. På skolverkets sida finns bland mycket annat matnyttigt, en länk som är klargörande på en mycket elementär nivå som alla som gått grundskolan borde lärt in när deras egna lärare lärt ut källkritik. Den länken Stockholmskällan har bland flera viktiga frågor som den som läser en text bör ställa sig följande:

Vill författaren bara ge dig fakta, eller vill han eller hon ge dig en viss åsikt om något?” stockholmskallan.se/index.php

Vidare står : ”Kom ihåg att olika texter har olika syften – att informera, övertyga, baktala, sälja, berätta en spännande historia
 
Källkritik är en viktig undervisningsbit i mer än ett ämne. Ju längre man kommer från grundskolan, desto viktigare är källkritik. En av de viktigaste kriterierna för att göra en källkritisk analys är tendensen.

Som Lunds Universitets Biblioteks sida för läranderesurser står det om tendenskriteriet ”Det är inte ovanligt att källorna är färgade av värderingar av olika slag. Det kan röra sig om mer eller mindre tydliga och uttalade politiska eller ideologiska värderingar, men det kan också handla om att författaren lägger sammanhangen tillrätta på något annat sätt. ” http://www.lub.lu.se/laeranderesurser/kaellkritik/tendenskriteriet.html

Det är därför stor skillnad på en biografi, en dokumentär roman, en nyckelroman å ena sidan och en bok som utger sig för att granska någon av dessa litterära alster. I förra fallet är det som skrivs ALLTID skrivit utifrån en parts upplevelser med eller utan skriftliga dokument som stöder den partens sak. I det andra krävs det för att vara en granskning som är värd vattnet att den som gör granskningen som minst har tillgång till SAMTLIGA de källor som den första boken/artikeln etc har haft. Utan det saknas all möjlighet att se helhetsbilden som krävs för att kunna göra en analys, en granskning etc.

Samma sak gäller när någon skriver en historisk avhandling, artikel eller bok. Den som granskar avhandlingen, artikeln eller boken måste som minst ha tillgång till samma dokument, brev, diplom, dagböcker, källor skrivna av antika eller medeltida historiker, etc etc.

Enklast kan man sammanfatta de viktiga frågorna i VEM? NÄR? HUR? OCH VARFÖR?

* * * * * * *

”Die wichtigkeit oder Bedeutung eines Problems hängt immer auch von subjektiven, bewer tendens Elementen ab
Vollmer Gerhard, 1993

Inledning

I böcker och tidningar läser vi dagligen om händelser som skett igår eller tidigare, ibland lyssnar vi på radio och TV eller sitter och chattar på IT-nätet. Vi förutsätter att vi förstår det vi hör och uppfattar det vi ser något så när riktigt. Ibland mer ibland mindre, beroende på om vi har förförståelse för det vi hör eller ser. I vår närmaste familj och bekantskapskrets använder vi orden på i stort sett samma sätt som våra närmaste använt dem. Orden i satserna har med andra ord en gemensam betydelse som gör att vi till våra närmaste ibland inte ens behöver uttrycka alla ord i satserna – meningens avsikt går fram till dem vi vill nå. Med andra ord lever vi alla i något vi skulle kunna kalla språkgemenskap med de som vi betraktar oss som närstående.

När vi i historieforskning talar om kriterier som närhet och tendens glömmer vi ofta bort att båda dessa begrepp är just begrepp och inte termer. Det som skiljer ett begrepp från en term är att begreppet utgår från ett tankeinnehåll som kan ha ett påstående eller ett en referens till tidigare upplevelser som grund för begreppet medan termen – ordet – i stället utgör ett språkligt delelement av en formulering – sats – som i den värdegemenskap som språket(t.ex. svenska) utgör för de som har språket som sitt modersmål får sin givna värde i det begränsade samhälle. Men värdegemenskap kan även finnas över tiden. Varje slutet eller relativt avgränsat samhälle, kloster eller ordenssystem försöker över tiden bevara sina egna värdenormer så intakta som möjligt.

Exempel 1

Ansgar och Adam av Bremen tillhörde samma biskopssäte – Hamburg-Bremen. Trots att Ansgar levde och verkade främst under första hälften av 800-talet à närhetskriteriet i tid är inte uppfyllt; trots att Ansgar under stor del av sin verksamma period verkat utomlands i Danmark och enligt Rimberts uppgifter i Sverige samt även fått fly från biskopssätet i Hamburg p.g.a. vikingarnas härjningar på 840-talet à närhetskriteriet om plats endast delvis uppfyllt, så kan det finnas skäl att anta att de båda liksom Rimbert uppfyllt ett annat närhetskriteri à värdegemenskapen i en och samma biskopsstols inre krets.

Med andra ord så måste värdegemenskapen föras in som ett närhetskriterie vid studier av texter som behandlar äldre tidsperioder än den som textförfattaren själv levde under. Vad är det då som skiljer värdegemenskap från tendens? En värdegemenskap utgår från ett normsystem som omfattas helt eller till stora delar av de som lever under detta normsystem. En tendens å andra sidan kan vara ett resultat av detta normsystem, men är oaktat detta alltid en subjektiv värdering som utgår från den enskilde individen som förmedlar en uppgift i tal eller skrift.

 

Exempel 2

När Sveriges 800-talet presenteras är två av huvudkällorna Adam av Bremens Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar[2]och Rimberts Vita Ansgari.[3] Då Adam av Bremen gett få exempel på andra 800-tals källor som behandlar eller tycks behandla Sverige, är det rimligt att anta (värdegemenskapskriteriet ovan) att Adam av Bremen i stort använt sig av de uppgifter som Rimbert lämnat. När Adam av Bremen framhäver det som är i Hamburg-Bremensstolens intresse är detta visserligen ett resultat av att värdegemenskapen inom kyrkan skapat sig ett eget normsystem, samtidigt är den tendens som historiker i nutiden kan finna i Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar i huvudsak ett resultat av Adam av Bremens egna subjektiva värderingar.(Vi återkommer senare till problematiken kring transkriberingar och översättningar). M.a.o. är alla uppgifter som Adam av Bremen lämnar om Ansgar och andra Hamburg-Bremenska biskopar subjektiva även om Adam av Bremen levde i samma slutna värdegemenskap och med samma normsystem som det Rimbert en gång levt inom.

Varje berättelse oavsett om den är överlämnad i talad eller skriven form består av tankar som någon tänkt uttryckta i det språk den personen använde och handlar om den verklighet, reell eller imaginär som just den individen vill lämna som sitt bidrag/sin målning av något som för personen i fråga är/var väsentligt.

Detta kan låta högtravande och komplicerat, men det är inget mot de problem som uppkommer när en historieintresserad studerande eller forskare skall försöka anlysera om uppgifter som finns i äldre källor är tillförlitliga eller inte. Vi har inom historieforskningen länge talat om olika kriterier som skall vara uppfyllda för att en text skall betraktas som tillförlitlig. Oaktat detta, blir konsekvenserna många gånger att rent orimliga uppgifter kan antas vara sanna, samtidigt som reella beskrivningar kan sållas bort eftersom någon del av texten/orden utifrån en eller annan orsak – teoribildning eller paradigm – antas som orimliga.

För att börja från början kan vi börja med ett litet experiment som också återkommer i slutet av boken: Nästa gång Du har möjlighet, så ta fram ett foto föreställande ett föremål, en naturvy eller en interiör från ett rum. Låt någon annan person sitta med ett vitt papper och en penna. Du får inte tala om vad hela bilden föreställer, det enda du får göra är att beskriva vad Du ser var i förhållande till den bild som Du vill att den andre skall rita/måla. När Du känner Dig färdig med Din beskrivning är det den andres tur att beskriva den teckning/målning som han/hon har framför sig. Det är ingalunda omöjligt att de bägge beskrivningarna kan förefalla överensstämma med varandra. Det behöver inte vara så. Den intressanta situationen uppstår dock i de flesta fall när man lägger bild och teckning vid sidan om varandra. I de allra flesta fall är antingen former eller föremål olika eller placerade någon helt annanstans på teckningen än de är på bilden.

Hur kan detta fenomen upprepas? För att förklara detta behövs en begreppsbildning, ett språk och en inlevelseförmåga i hur andra kan uppfatta eller ha uppfattat en given händelse eller ett tillfälle.

Innan vi går över på teori och vetenskapsförutsättningar för tolkande av texter från det förgångna skall vi starta med att se på ett annat fenomen som åtminstone i Skandinavien och Östersjön får långtgående konsekvenser om det inte beaktas. Landhöjningen får konsekvenser inte minst när vi efter sedvanlig källkritisk prövning skall försöka förstå uppgifter i äldre skrifter som uttalar sig om forntida förhållanden och eller centralorter i Sverige före 1000-talet e.Kr.

 

Kapitel 1

Landhöjning

Redan Archimedes visste att mängden av det vatten som trängdes undan när en kropp sänktes eller pressades ner i vattnet hade en lika stor tyngd som den uppåtriktade kraft som verkade på kroppen i fråga. Om vi för en stund förflyttar oss tillbaka till den senaste istiden, oavsett hur tjockt istäcket var vid en given tidpunkt, är det ännu ingen som påstått att all is smälte i en och samma sekund. Tvärt om, utifrån slagsidor på berghällar, ismoränavlagringar och annat står det klart att isen har dragit sig tillbaka, smält och frusit i omgångar, olika i olika delar av Skandinavien. Utifrån detta är det inget att förvåna sig över att landhöjningen skett och sker med olika hastigheter i olika delar av t.ex. Sverige.

Med utgångspunkt från den uppåtriktade kraftens styrka vid olika tjocklek av islager ovanför en given punkt är det heller inget att förvåna sig över att landhöjningen är en retarderad rörelse.

Nedanstående övning är en startpunkt som vi kommer att återkomma till reellt och bildligt samt göra jämförelser utifrån tvärs genom hela boken.

Övning 1:

Försök att få tag på uppgifter om högsta vattenlinjen i Din kommun/Ditt län. Rita in den på en karta. Se om vattenlinjen Du då får för en punkt överenstämmer höjdmässigt med andra punkter inom 300 meter, 1 km respektive 1 mil i från den första punkten. Härvid får Du en möjlighet att de facto se landhöjningen och den därav följande vattenutströmning av det som kom att bli vårt nuvarande Östersjön påverkas på korta avstånd.

Diskutera resultaten.

 

Vi återkommer längre fram i boken efter att vi behandlat definitioner, begrepp, termer m.m. till konsekvenserna hur detta händelseförlopp som landhöjningen utgjort över tiden påverkat och påverkar den strandlinje som fanns under olika historiska perioder.

 

 

Kapitel 2

Grundläggande Begreppsystem

Värderingar, normer och begrepp kan betyda samma sak för människor som lever i en viss tid, på en viss plats eller som av annat skäl delar en värdegemenskap. Ordet ”kan” innebär att det inte nödvändigtvis behöver vara så. Den som är intresserad av närmare detaljer om subkulturer i såväl micro- som macrosamhällen hänvisas till litteratur om socialpsykologi och kognitionsvetenskap. Problemställningen med hur subkulturer kan uppstå även i ett samhälle med utåt sett likartade värderingar, normer och regelverk är alltför komplicerad för att behandlas i en bok som har historisk källkritik på relativt basalt plan som utgångspunkt.

Tillsammans medför ovanstående resonemang kring värderingar, normer och begrepp att den ”sanna bilden av forntiden”(s.k verkligheten) oaktat vilken tidsperiod vi studerar, endast är möjlig att pussla ihop om och endast om vi tar hänsyn till värderingar, normer och begrepp som var allmängiltiga i den miljö där den historiska källans författare levde. En huvuduppgift inför varje källanalys är därför att se om vi i texten och i andra samtida texter kan finna värderingar, normer och begrepp som för tiden och platsen kan sägas vara allmängiltiga. Detta betyder inte att vi måste acceptera den tidens värderingar eller normer. Vad vi söker är verktyg i form av begrepp och termer för att bättre förstår sakförhållandet bakom orden som skribenten använt. Denna analysen bör om möjligt ske innan vi analyserar texten utifrån närhets- och tendenskriterier. Förutsatt att en text är daterbar i tid och miljö är även källor som har en okänd författare möjliga att spåra normer och begrepp som för den tiden och den miljön där skriften kommit till kan antas ha varit vanliga.

Referensramar, värdegemenskap och paradigm

Inom historia och arkeologi finns det olika synsätt, olika teorier som bygger de olika referensramar som de individer som förespråkar en gemensam teoretisk bas, använder sig av. Detta innebär att varje forskare som arbetar med historieforskning bör börja med att klarlägga sin egen roll, med vilka andra historieforskare han/hon känner värdegemenskap samt vilka referensramar som för honom/henne är de väsentliga. Denna egenanalys sker på individplanet. Det är därför inte svårt att förstå att det finns varierande begreppsystem i nutiden mellan olika forskare. Vad som är viktigt är att komma i håg att det fanns flera begreppsystem som levde sida vid sida med varandra även under t.ex. yngre järnåldern i Europa. Begreppsystem kan varierar inom och mellan olika folkgrupper och områden.  Det är inte heller nödvändigt att människor som delar/delade ett för sin ”grupptillhörighet” gemensamt begreppsystem = språkliga termer nödvändigtvis delat samma normsystem.

Det är normalt att begrepp kan variera mellan olika grupper. Med begreppet grupp avses i detta sammanhanget en samling individer som har ett gemensamt värderingssystem och normsystem. Här är att märka att även inom en grupp som har ett gemensamt begreppsystem kan värderingarna av en term(=ord) variera. Detta medför när vi studerar texter från t.ex. 500-talets Romarrike att vi både kan stöta på flera termer som avser samma begrepp samtidigt som vi kan stöta på en och samma term som värdemässigt avser olika grad av specifiering.

Exempel 3

När Gregorius de Tour, biskop i Tour från 573 e.Kr., skrev sin berättelse om Frankernas historia så refererar han till en Sulpicius Alexander som talar om att frankernas hertigar Genoband, Markomer och Sunno trängde in i romerska Germanien och att de romerska härförarna Nannius och Quintinus tågade mot dem. Slutet på händelseförloppet var att en hel romersk armé gick under i Teutobergerskogen.[4]

Vi skall här inte ta ställning till om Gregorius de Tour rätt har återgett Sulpicius Alexanders uppgifter. Inte häller skall vi värdera om och i så fall hur sann Sulpicius Alexanders nedtecknade uppgifter är. Vi tar således varken hänsyn till närhetskriteriet eller tendenskriteriet på detta stadium. I stället skall vi jämföra uppgiften att Genoband, Markomer och Sunno skall ha varit frankiska hertigar med andra källor som berättar om Teutobergerskogen.

Enligt bl.a. Suetonius, (Tacitus och andra) som levde under det första århundradet efter Kristifödelse, var det germaner som i september år 9 e.Kr. under ledning av av sin härförare Arminius(=Herman) orsakade den romerska armen under befäl av Quintillus en avgörande förlust i Teutoburgerskogen. Slaget skedde samma år som pannoniska upproret slogs ner. (Vi tar här inte ställning till om detta påståendet är sant eller falskt). Arminius segraren vid slaget i Teutoburgerskogen råkade år 10 e.Kr. i strid med markomanernas ledare Marbod. Striden ledde till att Marbod flydde till romerskt område.[5]

Det vi här ser är något som ofta förekommer när det gäller namngivna människor under tider före 1000-talet, samma person kan ömsom kallas för t.ex. ”german” eller ”alleman” som för ”franker.” Detta exemplet är ändå ett relativt litet antal termer som pådyvlas en och samma person. Härutöver kan det förekomma släkttillhörighet, folkgruppstillhörighet m.m. För att komplicera den bilden ytterligare så är begreppet folkgruppstillhörighet inte helt entydigt som vi strax skall se.

För att överbrygga de svårigheter som enskilda termer som används om personer eller händelser i äldre tider medför för varje forskare, amatör eller vetenskapsman, måste vi således innan vi ens kan tala om en fullständig källkritisk analys försöka finna de medel – verktyg som behövs för att göra detta åskådligt.

Själv har jag under åren haft mycket nytta av Mats Fribergs Teorikonstruktion för sociologer, 1 Begreppslära, Lund 1970. I boken beskriver Friberg den mest grundläggande distinktionen i semantiken som varande en distinktion mellan tre nivåer: Tanken, språket och verkligheten. Där Friberg kallar Verkligheten för ”världen” och låter den symboliseras av Rom. Språket symboliseras av Babylon och tanken ”innehållet” av Aten.

Den av Friberg framlagda distinktionen presenteras här i en något annorlunda utformning som, enligt min uppfattning bättre motsvarar krav utifrån källkritik av historiskt källmaterials behov av analysmöjligheter:

 

 

Verkligheten

Tanken(Aten)

 

 

 

 

Ordet(Rom)          Handlingen(Sparta)

Denna triangel kan användas för att beskriva den verklighet, reell eller imaginär, som rådde vid en viss given tidpunkt. Varje överlämnad(= uttalad, skriven eller målad) uppgift om något som sägs ha skett har som utgångspunkt en tanke eller ett tankeinnehåll. Vi tar således inte ställning till om denna tanken bygger på ett verkligt händelseförlopp eller ej.

I våra exempel ovan och nedan motsvaras meningarna(formuleringarna = satserna) som utgör helheten av flera termer(delenheter) som vi i vanligt tal kallar ord. Dessa delar motsvaras i tankevärlden av begrepp. Helheten för ett antal begrepp är en tankekedja som antingen är ett påstående eller ett förtydligande av ett påstående.

Den handling som utförts eller sakförhållande som beskrivs ur verkligheten(= helheten) består å sin sida av ett antal ting, egenskaper, processer m.m. Handlingens helhet är uppgifter om ett sakförhållande. Vi tar inte heller här ställning till om detta sakförhållande överensstämmer med det ”sanna” sakförhållandet i verkligheten eller ej. Till det återkommer vi när vi lagt fast ett antal distinktioner som är viktiga för att överhuvudtaget kunna fastställa något om ”verkligheten” vid en viss tid.

Ytterligare en dimension på problematiken bör införas – förklaringsbegrepp. Ovan talade vi om helheten för ett antal begrepp som en tankekedja som antingen var ett påstående eller ett förtydligande av ett påstående. Förklaringsbegreppet innebär att en tankekedja relateras till de tidigare upplevelser och berättelser om upplevelser som individen har att referera sina begrepp i tankevärlden till. Även om vi har två människor som använder till synes samma termer eftersom de talar samma språk, som båda har något så  när likartat normsystem samt teoretisk bakgrund är det därmed inte sagt att vi någon gång under historien kan finna en fullständig språklig kongruens. M.a.o. en term kan täcka flera olika begrepp – och ett begrepp kan även inom en och samma språkgrupp och tid täcka flera olika termer.

Exempel 4

Något efter att mina föräldrar och jag flyttat till Linköping i mitten på 1950-talet inträffade en mindre olycka när min far cyklade till arbetet. Pappa skadade revbenen och tvingades uppsöka en läkare. Då utspann sig följande diskussion: Hur har detta hänt? undrade läkaren. Pappa svarade, jag körde vält. Doktorn tittar förvånat upp från sina papper och undrar är Du bonde eller kör Du ångvält?

Observera att vält på svenska västkusten både är ett entydigt substantiv samtidigt som att köra vält avser både att köra en vält och att köra och välta med t.ex. cykel. I det aktuella fallet hade ju pappa möjlighet att besvara frågan med ett förtydligande.

Det är ofta som liknande problem uppkommer i ännu högre grad när vi skall försöka förstå, värdera och analysera de uppgifter som lämnas i primärkällor från äldre tid, där äldre tid står för all tidigare tid där vi inte har möjlighet att referera till det vi själva sett eller be om förtydligande från de som varit vittnen till en händelse.

 


[1]        Vollmer Gerhard, , Wissenschaftstheorie in Einsatz, Stuttgart 1993

[2]        Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar, Stockhom 1984

[3]        Rimbert, Vita Ansgarii, Hannover 1884

[4]        Gregorius de Tour, Frankernas Historia 2.9

[5]         Suetonius, Vitae Caesarum, Tiberius,17

Annonser

Read Full Post »