Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘10-årig Grundskola?’

Norah4you's Weblog

Någonstans måste det väl ändå finnas några som inser vanvettet med allt från ‘Alla skall med’ via ‘Önskeutbildningar’ till den befintliga Arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft. För det börjar tidigt. Det har inte med föräldrars bakgrund att göra. Möjligen delvis beroende på föräldrarnas egna krossade drömmar och curlingföräldrarnas önskan att barnen skall få/bli det de själva inte fick/blev.

Som en äldre lärarinna sa för ett antal år sedan: Vi får vetgiriga ungar som kommer till första skoldagen men vi släpper ut uttråkade femteklassare.

Lägg därpå till att svenska skolan speciellt efter kommunaliseringen har haft en oförmåga att se möjligheter, men vilja att slippa undan det stöd som varje enskild elev har rätt till enligt Skollagen. Stöd utifrån just den elevens utveckling genom att sätta etiketter på just de eleverna som är mest frusterade för att de hålls tillbaka i sin utveckling. Jag har själv sällan stött på ett utåtriktat störande…

View original post 1 921 fler ord

Annonser

Read Full Post »

Bilar brinner återigen i Göteborgs stadsdelar. Mest i problemområden som var problemområden redan när de var nybyggda på 60 – 70-talet. Det är sant. Det är också sant att dessa bostadsområden när de var nya fick ta emot två grupper av människor: Unga som behövde sin första bostad och de ”problemfamiljer” som ”behövde ny miljö”. Så långt är det samhällets fel – de som hade jobb, vilket de flesta i den första gruppen hade, de skaffade sig bättre boende så snart de kunde. ”statarlängor” på höjd och bredd skapar inte gemenskap även om aldrig så välvilliga stadsarkitekter skapade centra som snabbt förföll då människor av naturliga skäl ville se mer än sterila bostadsområden och började handla på andra ställen.

Daniel Swedin på Aftonbladet har svaret klart för sig…. När ett barn, som kommer från en socialt svag familj, får gå i en pedagogiskt bra förskola så minskar skillnaderna i inlärningsförmåga och liknande. Men bara till en viss punkt. Vid elva års ålder händer något: den utjämnande effekten försvinner.

Så ser det ut i USA, och så verkar det också se ut i Danmark.

När man blir elva år så är välfärdsstaten inte längre en konkurrent till mamma, pappa och kompisar. Särskilt inte om man bor i socialt svagt område och går i en skola med små resurser.Det räcker inte med ett riktigt bra dagis, Daniel Swedin ledarsidan Aftonbladet 6 januari 2015

Som om det hade varit så enkelt. Ungdomar har från det jag var ordförande i FPU-s studentförening på FFS (Gbg:s Universitet) fram till idag redan innan jag skolade om till lärare sökt upp mig för att prata eller pratat när jag väntat på buss/spårvagn. Oavsett varifrån de unga som upplever sig utanför kommer så finns det en sak ALLA säger: Mamma/Pappa tar sig inte tid det finns INGEN som vill lyssna när jag behöver prata. INGEN har tid att lyssna och småprata.
Konstigt att det inte gått upp för politiker och många i skolans värld att det vore bra att tala om för föräldrarna hur mycket deras barn behöver att de finns där. Det krävs ingen akademisk examen för att lära sig lyssna.

Som en äldre lärarinna sa för ett antal år sedan: Vi får vetgiriga ungar som kommer till första skoldagen men vi släpper ut uttråkade femteklassare.

Men det stora problemet började inte med att det då ofta var problemfamiljer eller nyinvandrad arbetskraft som flyttade dit. Vi såg hur de många finnar som behövdes inom den svenska industrin när den gick på högvarv lyckades att under ett antal år få fram en gemenskap i form av Finskspråkiga klasser, Finska föreningar och framför allt att dessa visade andra hur viktigt det är att barn får leva i gemenskap där de blir sedda. Detta gäller oavsett samhällsstatus. Det som hände före den finska inflyttningen och när de finska språkklasserna försvann var att Sociala Myndigheter i besserwisseranda ansåg sig alltid veta bäst. Så långt är det också samhällets ansvar. Samhället borde lärt sig under åren att även en ”dålig” förälder är guld värd för sina barn. Även barn som familjehemsplaceras. Samhället borde lärt sig att få människor som blir föräldrar att växa och känna stolthet för att de blir föräldrar. Så långt är det samhällets fel.

Var finns då roten till problemet? Utan självförtroende som kommer av att anförtros det ansvar som den enskilde tar på sig när han/hon blir förälder (oavsett när, var eller hur) så kan ”Samhället” aldrig med aldrig så fina metoder utifrån aldrig så noggrant utformad ”jämställdhets pedagogik” i dagis, på fritids, i skola eller genom insatser som strös utan att de individuella behov som svensk lagstiftning kräver åstadkomma lugn och ro i bostadsområden oavsett vilka.

Det har inte med föräldrars bakgrund att göra. Problemet finns i såväl läsvana familjer som där föräldrarna sällan eller aldrig läst ens en saga när barnet var litet. Problemet finns i invandrarfamiljer i segregerade områden där svenska är minoritets språk men finns också i välbärgade svenska (oavsett var i världen deras föräldrar är födda) familjer i fina villaområden. Föräldrar som antingen inte utan eget stöd orkar/klarar av/vill ta sig tid att se sina egna barn. Föräldrar som oavsett skäl inte finns där när BARNET behöver. Föräldrar som överlåter åt ”Samhället” att uppfostra deras egna barn med vanliga normer som föräldrarna själv i flertalet fall en gång fått lära sig. Barn behöver bli sedda.

Bra föräldrar finns oavsett var i världen de själva eller deras föräldrar är födda, oavsett vilken kultur som råder i hemmet och oavsett om föräldrarna själva har problem eller inte. Bra föräldrar är föräldrar som ser sina barn.
Dåliga föräldrar finns överallt i samhället. Även bland de som tror sig vara bra föräldrar för att de är väletablerade och minsann tar sig tid att ge barnen ”kvalitéts tid”. Barn behöver inte många prylar, inte märkeskläder och inte fina utlandsresor OM föräldrarna lyfter blicken från sin mobilanvändning och om föräldrarna bara sätter sig ner regelbundet för att lyssna. Barn behöver inte alla svar serverade. Barn behöver få uppleva lugna stunder mitt i röra och mitt i stress behöver de uppleva att föräldrar finns där när BARNET behöver.

Lägg därpå till att svenska skolan speciellt efter kommunaliseringen har haft en oförmåga att se möjligheter, men vilja att slippa undan det stöd som varje enskild elev har rätt till enligt Skollagen. Stöd utifrån just den elevens utveckling genom att sätta etiketter på just de eleverna som är mest frustrerade för att de hålls tillbaka i sin utveckling.utbildas till arbetslöshet och vuxendagis, Norah4you 9 januari 2014

Norah4you's Weblog

som skapat problemen med ungdomar i vissa stadsdelar. Varken nu eller tidigare. Det är inte samhället utan föräldrar som av ett eller annat skäl inte orkar vara föräldrar och få barnen att lära sig vanligt hederligt umgängesvett och att man inte bara kan få för att ‘andra får’ eller göra saker för att ‘andra gör’, som är orsak till problemen. Detta gäller både i invandrartäta områden och i andra områden. Vi har t.ex. stora problem med en del ungdomar från sk. fina områden. Föräldrarna kallas ibland V70-föräldrar av idrottsledare m.fl. har också de en hel del ungdomar som när de inte längre kan platsa i A-laget blir strulpellar.

De, V70-föräldrarna har förvisso bättre förutsättningar men de ägnar inte mycket tid med sina barn. Kör dem hittan och dittan och om de stannar så lägger de sig i det som lagledare sköter. Men helst stannar de inte mer än första gången…

View original post 88 fler ord

Read Full Post »

Absolut bästa beviset hittills VARFÖR det krävs mer än bara Lärarbehörighet i allmän mening för att förstå skolans problem är Fridolins (Miljöpartiets och Socialdemokraternas) utspel om obligatorisk Gymnasieskola. Fridolin har trots sin lärarbehörighet (utbildad Folkhögskollärare) INTE lärt in Barn och Ungdomars utveckling.

Fridolin saknar helt förståelse för att det inte bara krävs högre löner till lärare utan fler välutbildade ämnes- och stadiebehöriga lärare som kan ta tillvara varje elevs möjlighet att lära sig lära in. Redan utspelet om mindre klasser visar att S och MP saknar kontakt med verkligheten. Ämnes- och stadiebehöriga lärare växer inte på träd och att hitta tillräckligt många speciallärare för att hjälpa de elever som redan idag äger laglig rätt att få det stöd de behöver, det är inte något som aldrig så mycket högre löner får fram. Varken speciallärare eller ämnes- och stadiebehöriga lärare går att hitta under äpple- eller päronträd.

S och MP överens om skolan, GP 28 september 2014
S och MP överens om skolan, Aftonbladet 28 september 2014

Överens om ett krav som kommer att slå ut än fler unga från arbetsmarknaden efter att de i Alla skall med skolans anda slussats fram som vore de tetrapack som skall fyllas med ”kunskap” på löpande band!

Viktigt inlägg på SvD Brännpunkt: Skolplikt löser inte de stora problemen, SvD Brännpunkt 29 september 2014

Lagkravet som S och MP enats om är bara början på fortsättningen av Socialdemokraternas Alla skall med skolas utslagning av elever. Vi tar emot vetgiriga och nyfikna elever i ettan och släpper ut uttråkade och/eller elever som inte förstår det de läser i femman sa en äldre lärarinna till mig för några år sedan. Så är det tyvärr. Lika lite som ”ALLA” kan bli fotbollsproffs ens om de får aldrig så mycket träning, lika lite kan ”ALLA” barn lära in tillräckligt för att klara av (och orka klara av) att gå ett obligatoriskt gymnasium. Alla barn är lika värda men olika. För att få en jämlik skola, om det nu är verkliga skälet för obligatoriskt gymnasiekrav (hmm verkar för mig vara ett sätt att dölja ungdomsarbetslöshet) så hade tre krav som S + MP helt glömt bort utgjort grundbulten:

* Krav på kommuner och andra utövare av skolverksamhet att välutbildade specialpedagoger anställs så att varje barns egna förutsättningar att lära in får utvecklas. Dvs det räcker inte att mot vite kräva att skolorna SKALL ge varje barn det stöd, specialundervisning/stödundervisning etc som det enskilda barnet behöver (och Skollagen ger dem rätt att kräva!)

*Krav på att ingen ämnes- och ingen stadieobehörig lärare SKALL få anställas annat än som tillfällig vikarie. Det är viktigt att de tillfälliga vikarierna ALDRIG tillåts räkna anställningstid som lärare på samma sätt som de legitimerade ämnes- och stadiebehöriga lärarna.

* Krav att varje skola som minst skall ha tillgång till en halvtids skolpsykolog. Alla barn är lika värda, men olika. Det är bra att krav på skolhälsovård finns, men det räcker inte.

S och MP: Gymnasiet blir obligatoriskt, Expressen 28 september 2014
MP och S överens om skolan, DN 28 september 2014
S och MP överens om obligatorisk gymnasieskola, SvD 28 september 2014

*Kunskap trillar inte från ovan. Inte ens om ”Alla” barn redan under första skolåret får tillräckligt med stöd för att knäcka läskoden, innebär det att ”Alla” barn utvecklas på samma sätt vid samma ålder.

*Kunskap trillar inte från ovan. Inte ens om samma självklara krav på ARBETSSKYDD ställdes på varenda skola, som på vuxnas arbetsplats, inklusive krav på bullernivå m.m. så skulle ”alla” barn få tillräcklig struktur och lugn för att kunna lära in. Men de kraven är självklara förutsättningar för att kunna lära in.

*Kunskap trillar inte från ovan. Inte ens i den bästa av skolvärldar med ämnes- och stadiebehöriga engagerade välbetalda lärare kan man komma ifrån att det kommer att finnas barn som tidigt slås ut. Barn som förut haft möjlighet att ta sig ett eller ett par sabbatsår i form av anpassad undervisning under senare grundskolåren; barn som utvecklats tidigare eller senare än sina klasskamrater och som därför blivit uttråkade på vanliga lektionerna samtidigt som du i samma klass har barn som trots att de kämpar aldrig så mycket och får stöd inte klarar av att där och då lära in det de behöver ha med sig för att utan psykiska, mentala, fysiska eller andra problem klara av nästa skolår.

Det går inte att i femman säga vilka barn som har intressen nog att senare i livet lära in det deras kamrater i klassen redan lärt in. I en vanlig svensk sjua har du elever vars läsning, skrivning samt ordförståelse ligger på den nivå som varenda en som gick i gamla Folkskolan/Enhetsskolan hade med sig från tredje årskursen. I samma klass har du elever vars logiska förmåga just p.g.a. elevens egna individuella utveckling (med eller utan stöd hemifrån) nått de nivåer som en elev förväntas ha enligt kursmål när han/hon går ut 9:an.

Jag kan ge ett konkret exempel från min egen släkt. I släkten finns en grabb som trots att han fick bra stöd, specialpedagog och talpedagog m.m., inte ens när han gick ut 9:an hade knäckt hela läskoden. Han klarade med nöd och näppe att gå ut Grundskolan. Han lyckades komma in på en gymnasielinje som låg i linje med hans intressen. Inte förrän några år efter en mycket blek gymnasieinsats lyckades han knäcka läskoden helt. Han älskade att se på Fantasyfilmer samt spela Fantasyspel på datorn. Lärde sig engelska snabbare än han lärde sig svenska språket och grammatiken. Så kom Harry Potterböckerna ut på svenska. Killen som nästan bara klarat av att läsa Kalle Anka, köpte den första tegelstensromanen. Hans intresse gjorde att han tragglade sig igenom den tjocka boken med hjälp av ordböcker, föräldrar och släkt. Sedan lossnade det. Han insåg att det skulle bli bättre möjligheter om han utnyttjade den nyvunna läsförmågan genom att läsa ett påbyggnadsår. I hans fall inom el. Efter det året så öppnade sig världen. Då var han över 25.

Alla barn är lika värda, men olika. Det finns många barn och unga som mår dåligt för att de slussats vidare utan att ha fått tid att utvecklas och lära sig förstå det som de behöver ha med sig för att klara nästa skolsteg, nästa termin, nästa skolår. Många barn och unga mår dåligt för att kontakten med vuxenvärlden utanför skolan, oavsett föräldrarnas egna utbildning och studieintresse, ofta är sk. kvalitétstid….

Alldeles för många barn och unga har V70-föräldrar ännu mer idag än för några år sedan. Många är de unga som varje månad talar med mig om avsaknaden av föräldrar som finns där när barnet/den unge själv vill och behöver prata. Många är de barn som idag växer upp med kroppsligt närvarande föräldrar som tillbringar tid med mobilen/facebook eller annat samtidigt som de försöker (för det hoppas jag) lyssna på sina barn.

Lagstifta om obligatorisk gymnasieskola är inget annat än att be för ännu mera utslagning av barn och unga. Kunskap trillar inte från ovan. Inte kommer Sveriges elever att må bättre, inte kommer självmordsförsöken att minska eller självkänslan hos de enskilda eleverna att öka genom S och MP:s Obligatoriska Gymnasieskola. Barn och Unga är individer som inte utifrån ålder går att stoppa in i en box eller sätta upp på en hylla för att därifrån stråla som en stjärna. Alla barn är lika värda men olika. Det tar 12 år att Utbildas till arbetslöshet och vuxendagis inte mår de unga bättre av den ”behandlingen”.

Read Full Post »

Någonstans måste det väl ändå finnas några som inser vanvettet med allt från ‘Alla skall med’ via ‘Önskeutbildningar’ till den befintliga Arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft. För det börjar tidigt. Det har inte med föräldrars bakgrund att göra. Möjligen delvis beroende på föräldrarnas egna krossade drömmar och curlingföräldrarnas önskan att barnen skall få/bli det de själva inte fick/blev.

Som en äldre lärarinna sa för ett antal år sedan: Vi får vetgiriga ungar som kommer till första skoldagen men vi släpper ut uttråkade femteklassare.

Lägg därpå till att svenska skolan speciellt efter kommunaliseringen har haft en oförmåga att se möjligheter, men vilja att slippa undan det stöd som varje enskild elev har rätt till enligt Skollagen. Stöd utifrån just den elevens utveckling genom att sätta etiketter på just de eleverna som är mest frusterade för att de hålls tillbaka i sin utveckling. Jag har själv sällan stött på ett utåtriktat störande barn som inte behövt få växa i det just det barnet varit nyfiken på. Däremot har jag stött på ett stort antal etiketterade barn som känt sig förnedrade för att de fått etiketten som många vuxna däremot blir glada att få för att kunna förklara varför just de inte ‘lyckats’ i livet. Vad nu lyckas betyder. Det är frågan…..

Det behövs tidig hjälp för de som behöver stöd pga närsynthet; dyslexi eller motsvarigheten när det gäller att ta in vad siffror står för; andra synliga och osynliga handikapp m.m. Men det behövs framför allt lugn och ro i klassrummet. Det är A och O. Att ens en enda med egen högre utbildning fått för sig att jämföra ett klassrum för en tredjeklassare eller åttondeklassare med en arbetsplats för vuxna, det säger tyvärr en hel del om avsaknad av elementära kunskaper om Barn- och Ungdomars utveckling. Alla är lika värda, men olika.

Det börjar hemma med föräldrars uttalade eller outtalade förväntningar. Att utvecklingen inte går att jämföra mellan två barn ens i samma familj brukar föräldrar förstå om det handlar om att det ena barnet börjar gå vid 10 månaders ålder medan det andra väntar tills dess benen är stadigare och då kanske inte går förrän vid 14 månaders ålder. Två barn i samma familj kan även om de är tvillingar ha olika intressen. Det är på barns nyfikenhet och intressen man måste börja bygga. Börja hemma.

När barn kommer till skolan oavsett om de är sex eller sju år när de börjar skolan, så skiljer redan där det ena barnet sig från det andra. Inte så att det handlar om intelligens eller ens om kulturell bakgrund. Förvisso är det en gåva att vara född i en familj där böcker och läsande funnits med sedan tidiga åldrar. Det handlar framför allt om att barn utvecklas enligt något så när samma kurva, men på skilda sätt och olika snabbt. Inget som har med intelligens att göra. Kan möjligen ha med den mat som barnet fått i sig redan i fosterstadiet. Finns studier som tyder på detta. Men framför allt handlar det om att barnet som har blivit sedd av sina föräldrar har en annan självkänsla än barnet som inte upplevt sig bli sedd.

Hade varit lätt om det handlat om att ett barn vars föräldrar har högre utbildning och tjänar mer varit de som ägnat mest tid åt att se samt lyssna på sina barn. Tyvärr är det inte så enkelt. Ofta är det tvärt om. När egen karriär, egna önskemål att förverkliga sig och förälderns drömmar om att barnet skall bli stor inom musik, idrott eller något annat som föräldern inte själv blev kombineras med verkligheten, så är det ofta så att barn från sk. ‘finare’ förhållanden får mindre egentid med någon av de vuxna som borde vara barnets stöd och råmodell. I Tuve, en av Göteborgs förorter inom Göteborgs kommun myntades begreppet V70-förälder:

V70-föräldrar är föräldrar som kommer körande till barnens träning. Oftast släpper de bara av barnen för de har ju så mycket annat att göra än att vara föräldrar. De måste ju gu bevars hinna träna eller försöka klämma in lite mer jobb för det är ju väldigt viktigt att det ser bra ut utåt. Villa eller dyr lägenhet, sommarstuga eller ständiga utlandsresor på sommar och storhelger. Nya mobiler och märkeskläder. Inte duger second hand. Inte ens om föräldrarna inte själva egentligen har råd till livet familjen lever.

Första träningen på säsongen hastar förälder som kört in för att få reda på när det är tänkt att de måste stå för kaffe och eller annat för lagets räkning. Sedan snabbt ut. Ibland inte ens ett hej till barnet de lämnar. Om nu barnet inte lyckas lika bra som föräldrarna förväntat sig, dvs inte platsar för som minst lika mycket speltid som de andra barnen när de kommer upp i tidiga tonåren, så rusar förälder som i bästa fall inte låtit sitt barn stå och vänta efter träningen in och skäller ut ledare. Hur dessa föräldrar beter sig om de är med på matcherna, det vet de flesta. Det är ju hårda krav och förväntningar på barnet och alla andra gör ju fel. Ledare, domare och andra föräldrar.V70-föräldrar

Lite av samma tendenser ser vi tyvärr i skolan av idag. De barn som inte upplever sig sedda har två strategier: Antingen så blir de som de sk. ‘tysta flickorna’ eller så blir de stökiga och utåtriktade. Den förra kategorin som inte enbart är flickor handlar om barn som försöker hänga med eller ligga i topp genom att lära sig texter utantill för nästa prov. Om de förstått eller inte förstått det de lärt sig rabbla, det är en annan fråga. Den andra gruppen har gett upp. De kan ha svårigheter för att de aldrig fått det stöd som Skollagen ger dem i form av att få extra stöttning och hjälp för att lära sig läsa. Men de kan också vara frustrerade för att de hålls tillbaka. Skolan stöttar varken de som behöver extra läshjälp eller de som redan har lärt in det som resten av klassen inte förstått. Den senare gruppen får i bästa fall idag repetera och repetera på samma nivå utan att uppleva glädjen av att utforska. Möjligen utforska på ‘nätet’. Nätet är ingen lärobok, ingen objektiv uppslagsbok och de som inte fått lära sig att skilja på källor ens utifrån var uppgifterna kommer ifrån, de har ingen som helst chans att själva söka kunskap som för dem vidare.

Det vore bra om skolan blev 10 årig. Bra under två förutsättningar:

* Huvudmannaskapet måste ligga centralt för hela landet så att ‘ALLA BARN’ får samma förutsättningar i form av ämnes- och stadiebehöriga lärare; god och hälsonyttig skolmat som inte behöver slängas in för att hasta till nästa lektion samt lugn och arbetsro i klassrummet.

* Varje barn måste få stimulering och stöd för att lära sig läsa, förstå det han/hon läser samt lära sig grunderna i matematiken redan första skolåren

Detta ställer ökade krav på vidareutbildning av redan legitimerade ‘Tidig-lärare’ och det ställer krav på ett annat synsätt när det gäller barn: Alla barn är lika värda, men olika. Det är illa nog när barn hemifrån fått med sig att det viktigaste i livet är att bli känd, att få sina egna önskemål uppfyllda och att aldrig någonsin ha fått gränser uppsatta. Det kan inte vara lärares uppgift här i livet att att vara de som skall stå för dessa elementära basala behov för att barn och unga vuxna skall kunna utvecklas i sin egen takt. Däremot vore det bra om alla lärare oavsett stadie vart femte år fick möjlighet att på betald arbetstid (nedsättning av undervisningsskyldighet med full betalning) få mer kunskap om didaktik och de möjligheter som didaktiken ger för att hjälpa varje enskild elev att utvecklas framåt.

Alla kan inte bli dansörer/dansöser eller professionella fotbollspelare. Inte heller har alla förutsättningar att bli författare, journalist eller kändis via TV. Någonstans måste barns drömmar möta verkligheten. Drömmar som skall stimuleras så långt det går för att barnet skall kunna lära in det som finns som kursmål, behöver inte knäckas av att verkligheten i form av den framtida möjligheten att få arbete kommer in under de senare skolåren i Grundskolan. Verklighetsanknytningen behöver däremot synliggöras ordentligt i Gymnasieskolan. Önskeutbildningar i all ära, men det Tar 12 år att utbilda till ungdomsarbetslöshet, Norah4you 30 mars 2013.

Inte nog med att Sverige utbildar många unga till arbetslöshet. Inte nog med att ‘Alla skall med’ ställt till det så väl för elev som inte uppnått målet men utan extra stöttning slussats vidare. Inte nog med att ‘Alla skall med’ ställt till det för alla de elever som fått sin nyfikenhet och vetgirighet begränsad för att ‘alla andra’ skall hinna lära in. Vi har också ställt till det från gymnasieskolan och ända upp på universitet och högskolor genom att önskeutbildningar och önskestudiekurser inkluderats i den samhällsbetalda utbildningen.

Som jag ser det, så är det viktigt att Arbetsmarknadens parter, de som känner arbetsmarknaden, dess behov av utbildad arbetskraft på ena och andra området, de som vet före politiker och nuvarande AF:s folk var det finns öppningar för nytt kunskapsbehov, får komma in i bilden. Allra först borde AF helt omorganiseras. Det vore bra om Arbetsmarknadens parter fick huvudmannaskapet för Arbetsförmedling. Observera att när det gäller arbetsförmedling precis som när det gäller skola så kan det finnas en uppsjö av olika utförare. Kraven måste dock synliggöras. Inte synliggörande av alla som inte fått/får rätt stöttning och som nu är en siffra i arbetslöshetsstatistiken alternativt göms undan i allehanda märkliga projekt under AF:s flagga.

Vi utbildar alldeles för många till arbetslöshet. När de unga som kommer ut på arbetsmarknaden finner att det trots en uppsjö av kvalificerade lediga jobb inte finns något som stämmer överens med den utbildning de fått antingen väljer att gå Komvux eller placeras på något av det som inte kan beskrivas som annat än Vuxendagis, så förlorar inte bara samhället i pengar utan många unga som läser vidare får stora studieskulder som barlast om halsen trots att de inte ens med deras egna önskeutbildningar får annat än arbetslöshet eller i bästa fall konkurrera med hundratals andra om de få jobb som finns för den utbildning de fått. Vi utbildar till arbetslöshet och vuxendagis i dagens Sverige. När skall vi inse att kunskap inte regnar från himlen och att arbetsmarknaden är den som avgör vilken utbildningen som behöver prioriteras efter Grundskolan?

Regeringen vill förlänga skolplikten, GP 8 januari 2014
Fler skolår är utmärkt. Men det är kvaliteten på undervisningen som avgör om fler ungdomar når målen.Dags förnya grundskolan, GP ledarsidan 9 januari 2014 Så sant som det är sagt. Kvaliteten på undervisningen är det som är viktig. Mycket viktigt att den är samma i hela landet. Därför duger inte kommunerna som Huvudmän. Däremot bör kommunerna utöver att kunna vara utförare också få i uppgift att kontrollera kvalitén i sin egen kommuns skolor. Såväl kommunala som friskolor.
En tummetott, Expressen ledarsidan 8 januari 2014 Ligger en hel del i det. Men det krävs utspel för att rucka på denna f-ade Låt gå anda där man från politikerhåll precis som från föräldrahåll inte insett att det krävs utbildning för att se helheten. Varken politiker eller föräldrar är utbildade på lärarhögskola eller har i normalfallet i sin utbildning kunskap om Barn- och Ungdomars utveckling. Än mindre om arbetsmarknadens, såväl offentligas som den privatas behov av utbildad arbetskraft om 15 år! Rätt kunskap på rätt plats oavsett om det är i skola eller på arbetsförmedling krävs. För att uppnå detta krävs utspel. Väckarklocka…..
Alliansens förslag: Inför en extra årskurs, Expressen 9 januari 2014 Bra så. Men förutsätter bättre lärarutbildning samt lönestege där vidareutbildning gör skillnad i handen!
Att Arbetsförmedlingen suger är politikens fel, Daniel Swedins ledarkrönika 8 januari 2014 Helhetssyn från Grundskola till Arbetsförmedling behövs. Gäller inte att ha rätt utan att handla rätt.
Risken finns att några tappas på vägen, SvD Perspektiv 8 januari 2014 Nog med flum! Ja, det finns alltid risk att några ‘tappas’ på vägen. Men det är lättare att fånga upp dessa och ge dem den stöttning de har rätt till än att låta stor del av ungdomsgenerationen utbilda sig till arbetslöshet och i värsta fall dessutom utbilda sig vidare för egna lånade studiemedel som skall betalas tillbaka trots att den utbildning de valt inte har susningen till en chans på arbetsmarknaden!
Besked från vuxenvärlden, DN ledarsidan 9 januari 2014

Tillägg 10 januari 2014: Viktig ledarkrönika finns i Göteborgsposten Kunskaper på undantag, Fredrik Tenfält ledarkrönika GP 10 januari 2014

Read Full Post »