har antingen inte ämnes- och stadiebehörighet ELLER så har deras Lärarhögskola INTE haft en kurs där lärarstudenterna fått lära sig vad som gäller i Sverige när det gäller enmansingripande. För läraren är verkligen inte tandlös när det gäller stöd i lagen. Även om man skulle kunna tro detta när man läser en mycket bra ledarartikel av Isak Skogstad Ordförande för Lärarnas Riksförbunds studerandeförening
Enligt en rapport från Lärarnas Riksförbund har var tredje lärare blivit hotad med en anmälan av en elev eller förälder. I det fall en lärare blir anmäld till Skolinspektionen medför det inte sällan en stor personlig påfrestning för den lärare som anmälts och dålig publicitet för skolan.
Så många som var fjärde lärare uppger att de har tvekat att ingripa i en ordningssituation, exempelvis bråk mellan elever, på grund av rädsla för att bli anmäld. Det säger sig självt att det här är ohållbart.
Den svenska skolan har störst ordningsproblem av alla länder i hela OECD. Det är inte så förvånande med tanke på att en så stor andel av lärarna är rädda för att gripa in när det uppstår hotfulla situationer. Under en alltför lång tid har det varit tabu att prata om skolans ordningsproblem. När jag själv lyft frågan är det inte ovanligt att jag har blivit anklagad för att vilja gå tillbaka till 1950-talets skola.
Det är naturligtvis inget annat än en befängd anklagelse. Även i dagens skola har alla elever rätt att känna sig trygga i skolmiljön och ha den arbetsro som krävs för skolarbetet i klassrummen.
För att skapa en trygg arbetsmiljö i skolan krävs det att lärarkåren får ett tydligt stöd och mandat från både skolledning och föräldrar i sitt arbete att upprätthålla ordningen. Det är dessvärre inte ovanligt att jag möter en laissez faire-attityd till ordningsproblemen i skolan. Det är direkt skadligt för våra elever.Isak Skogstad: Alla förlorar på rädda lärare, gästkrönikör Ledarsidan Göteborgsposten 27 Mars 2016
Redan min ”gamle” (från Tornhagsskolan, Linköping) gymnastiklärare och tränare SO Eskilsson gick en av de första lektionerna i det som gått över från att kallas Gymnastik till att få ämnesnamnet Idrott, igenom självförsvar samt hur man som lärare (En lärare är Ledare) skulle gå in och ingripa om någon elev gav sig på annan elev eller skolans personal. Vi som gick på Lärarhögskolan i Linköping fick även en juridisk genomgång under en av de inledande kurserna i vad lärare (och andra) har stöd för i lagen.
En sak har dock Isak Skogstad missat helt. Det är inte ointressant sett ur ett mänskligt perspektiv men juridiskt och etiskt ointressant om föräldrar stödjer lärarens arbete för att få ordning på en klass. Däremot finns det som han påpekar rektorer som inte ger lärarna på skolan det stöd som rektorn SKALL ha lärt in hur han/hon som ledare skall lyfta lärarna.
En av grundförutsättningarna för en lärare är att hans/hennes elever kan komma ur vilka samhällsförhållanden som helst. Allt behöver inte vara som det ser ut. Problem finns av varierande slag, sjukdom, droger, ekonomiska förhållanden som skolans personal aldrig har en aning om. Samma finns tyvärr också bland skolans personal. Allt är inte så att man kommer till dukat bord som lärare. Korrektion: En lärare kommer alltid till ett bord han/hon som Ledare skall duka och få att se lockande ut att ”äta”.
Är det så att en lärare ser en elev slå på en annan elev, så ger lagen läraren rätt att ingripa. som Lärare är man också SKYLDIG att anmäla den elev som slår, hotar eller trakasserar annan elev. Inte den som blir mobbad, slagen eller hotad vilket en del lärare fått om bakfoten. Den elev som slår, hotar eller trakasserar annan elev mår självfallet inte bra. Den utgör fara för andra och för sig själv. Jag har själv aldrig tvekat en sekund att lyfta undan sådan elev. Många gånger hörde jag: ”Hur vågar du?” som om jag skulle vara rädd för att skydda en elev från att bli slagen, hotad eller allvarligt trakasserad. Minns när en sådan elev som lärare var rädda för, i en förort till en större stad för länge sedan, försökte med: ”Jag skall gå och ringa pappa”….. pappan var en politisk pamp som satt i ett av husen i Stockholm. En av mina egna gamla bekanta sedan många år…. jag sa till killen: OK då går vi till rektorsexpeditionen och ringer 08-xxx xxx xxx…. Killen stirrade på mig och sedan bråkade han inte varken med elev, lärare eller mig resten av det vikariatet…
Norah4you's Weblog 
Hej.
Om vi följde lagen och föreskrifter om kränkande behandling så skulle min arbetsdag troligen bestå av rapportskrivande. Du gör dig omöjlig på en skola om du insisterar på att hala iväg en elev till rektor eller kurator för att den sagt (ordagranna exempel): ”Jag ska kutta [knivskära] daej, jevla svennebög!” eller ”Jag ska våldta din röv jävla kuksubba [till vikarie]”. Bägge dessa framförda av tolvåringar med normal medelklassbakgrund.
Jag jobbar på en liten, lugn, skyddad skola. Så är jargongen från fem till sex elever per klass, komplett med elever i första klass som hotar lärare, kamrater och andra med äldre syskon, kusiner och föräldrar: ”Passa dig. Jag säger min kusin vad du sagt på mig, han dödar dig!” (också ordagrant). Att ‘ta tag’ i sådant är ett snabbt sätt att bli övertalig, eftersom ingen kollega eller rektor backar upp dig, som det heter på svengelska.
Hur skall vi kunna styra upp detta? Utan in bakgrund som dörrvakt, och den insikt i konflikthantering jag har därifrån, hade jag inte klarat läraryrket. eleverna vet vilken tid varje ingripande tar, och eleverna vet också hur man ser till att allt blir så arbetsskapande som möjligt, och eleverna vet också att det är den lärare som ingriper som får problem och en absurd börda. Särskilt som uttalanden (snarare aggressiva vrål) som de tre exemplen ignoreras av av nio av tio kollegor, även om dessa är inom hörhåll eller föremål för uttalandet.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Nej jag gjorde mig inte omöjlig. Och problemet är inte rapportskrivning i sig – för det skall inte alls se ut så. Det är inga problem att hinna med. Inte ens för min gamle kompis som är en riktig sölpotta när det gäller allt administrativt. Handlar inte om att hala i väg en elev till rektor annat än VARJE GÅNG EN ELEV SLAGIT ELLER SPARKAT EN ANNAN. I övrigt skall dessa rapporter se ut helt annorlunda än de gör på de flesta skolor – rätt utformade och jag har sett dem så och skolor där de gör exakt det jag skriver, så tar de mindre än 5 minuter att fylla i det som är nödvändigt där och då.
När det gäller elever som har så fantastiskt fint ordförråd, så är jag mycket van vid att elever försöker – men med mig har det aldrig gått. Vet inte om du läste vad som hände för ungefär ett år sedan. Jag åkte kollektivt och hörde ett gäng sätta igång mot någon längre bak. Reste mig och sa ifrån på mitt vis. Inte riktigt som du kanske tror men effektivt. Två av eleverna tittade på mig och sa: ÄR det DU Inger. Sedan blev det lugnt. Den föraren, kvinnlig, som körde träffade jag senast i förrgår. Hon har ofta sänt hälsningar till mig via min dotter och andra för hon säger till dem att jag kan få vilken stökig unge som helst kolugn och lydande. Så är det. Men har man varit ledare i olika sammanhang i 45 år, så lär man sig knepen. Inte svårt alls.
Att pro på dörrvakt. Min dotter fick hoppa in och vikariera i ett uppehållsrum på sådant där ungdomsjobb. En 2-metare kom in och hade uttryck som de du refererar. Hon placerade honom på en stol och lyfte ut stolen och honom. Sedan var det ingen som bråkade när hon var i närheten. Långt senare utbildade hon sig till ordningsvakt och väktare utöver sitt vanliga jobb.
Problemet som jag ser det är att du på en av tre skolor har tre läger en som vågar och vill säga ifrån och får ordning på sina timmar, en som är livrädd för att göra ”fel” och ofta låtsas att det inte hänt, en som verkligen är disträ och tror att allt går att diskutera om man sätter sig ner med de som bråkar. På mer än hälften av alla skolorna jag har bekanta som jobbat senaste två åren alternativt fortfarande jobbar, så har rektor sällan någon pedagogutbildning och klarar inte av att handleda lärare som behöver hjälp. Illa nog. Men värre är om jag får tro några som jobbar i kommunala skolor i Storgöteborg idag, rektorer anställs innan de gått färdigt rektorsutbildning. Ibland redan innan de ens börjat….
Nu kanske jag har en fördel gentemot de flesta andra. Jag har gått i en klass som var värre på nästan alla sätt än vad någon av dagens klasser är. Det enda som ingen i min klass gjorde var att tutta eld på något. Vi hade däremot elever som knöt fast isbit ovanför lampa (i elledningen) och där isbiten droppade lärare bak i nacken… vi blev alla så ilskna på en lärare som uppträdde dumt mot en elev att vi 30 elever kastade kritor på honom tills han flydde. Det är ändå bara förnamnet på alla tokerier, bus och så som den klassen hittade på. Min kompis och jag håller på att försöka skriva en roman kring de värsta bravaderna.
GillaGilla
Hej.
Jag har för många erfarenheter av elever som bara går sin väg med en axelryckning, ett skratt eller ett långfinger, väl medvetna om att jag inte kan låsa in dem eller fysiskt hålla kvar dem. Jag har också erfarenheter av föräldrar, allt från en pappa med ledsagare från rättspsyk till en medlem i Rotary, som i princip idiotförklarar mig för att jag ens misstänker deras lilla gullegull, och som dessutom kräver att barnet skall ha filmats utföra den rapporterade gärningen.
Min egen erfarenhet är att det kan kvitta om det är medelklassbarn, barn från mångkulturrasismens ghetton (vilka jag ser som ett svek både mot Sverige och de som bor där) eller från Saltsjöbaden. Ja, jag har både bredd och djup som managementkonsulter säger. Det är inte arten hos övergrepp som skiljer sig, utan frekvensen och intensiteten.
Att jag har tid där och då? Då får klassen vänta. Kollega att slänga in finns inte – i dagsläget används ungdomscoacher, Hassela-assistenter samt vaktmästare som vikarier. Jag skulle kunna räkna upp alla möjliga omständigheter som gör att där och då bara existerar för värre händelser; eld, knivar, stölder, rån, sexuella övergrepp. Den stora tröttheten är också den som infinner sig när jag för -tonde gången ser två kollegor passera en situation där språket hos eleverna borde framkalla ett ingripande, och åtminstone en tillsägelse. Men icke – det är ju rast även för mina kollegor och mig. Ja, du känner säkert igen situationen.
Jag har själv gått på högstadiet på en större förortsskola i Stockholm. När klassen, och årskullen jag tillhör slutade behövde skolan byggas om. Som om det (bränder, inbrott, stölder, narkotikaförsäljning, moped/bilstölder, knivslagsmål, skottlossning med mera) vore något att vara stolt över. Det jag bär med mig av den tiden är hur menlösa och meningslösa (för att inte tala om aningslösa) många lärare var och är. Det ser mina ‘strulhuven’ på min hållning, på mitt sätt att vara, min karisma, att här är egentligen en av dem, men en som vet hur och var det slutar:
graven,
kåken,
eller att man skärper sig.
Den bakgrunden och den erfarenheten kan inte läras ut.
Jag tror att den här närmast amerikanska utvecklingen permanentas, med kommunala slumskolor för arbetarbarn och trasproletariat, och skattesubventionerade privat/friskolor för medelklass och andra.
Kanske ‘No Excuse’ och KIPP går att applicera i Sverige?
Kanske jag bryr mig för mycket; jag har begravt många vänner från ungdomen genom åren, när de inte längre var odödliga eviga tonåringar.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Förstår din inställning, men min erfarenhet är en helt annan och visade sig 10 minuter efter mitt förra inlägg. Skulle ta bussen. Fram till busshållplatsen kommer en av Gbg:s verkliga stökpellar alla kategorier. Tidigare elev från jan 1999 då jag precis flyttat tillbaka till Gbg från att bott i Lkpg 1987-dagen efter Annandagen 98. Ett vikariat. Nåväl killen har inte skött sig alltid senare om man säger så. Han kom fram direkt till mig sa hej och undrade hur jag har det. Så jag svarade frågade honom om läget. Kan inte tro annat än att jag nådde fram till honom då för inte är det väl vanligt att stökpellar kommer många år efteråt. Varit med om det flera gånger förr.
Sedan har jag vana från datatiden att göra användarvänliga rapport”blanketter”. Klassen drabbas aldrig om rätt användarvänlig rapportblankett finns att använda. Går numera t.o.m. att använda i mobil….
Finns en icke kommunalskola, startade härom året, i närheten som använder samma metoder jag förespråkar. Rektor varit lärare innan han gick rektorsutbildning. Åker ofta den buss där eleverna som kommer från Tuve och valt bort kommunala skolorna här – skolan har flera hundra elever. Känner lärare som varit på studiebesök och det enda de har haft att anmärka på är att biblioteket kunde vara mer välsorterat. ALDRIG varit med om att elever som kommer från den skolan och åker bussen jag sitter på varit annat än på gott humör och vänner på ett sätt som även jämfört med när jag själv var barn verkar som ett rent Sörgården. Eleverna hjälper varandra, pratar med alla i de stora grupperna som hastigt fyller bussen vid skolans hållplats, nästan varenda gång är det elever som kramar varandra när någon skall gå av. OCH de flesta av dessa elever kommer från sk. arbetarklass, andra och tredje generationens invandrare blandat med svenskar så långt tillbaka man kan minnas och även barn som skulle haft problem av olika slag i vilken annan skola som helst. Allt handlar i grunden om att lärarna på skolan har stöd av rektorn samt verkar i samma riktning. Inte säger ett och gör ett annat ut ger klara besked om vad som är ok och vad som inte är det.
Kamratliga hälsningar
Inger E SO-lärare som började som Systemprogrammerare och likt ungarna gillar Hårdrock samt dataspel.
Btw jag har aldrig kommit längre än 13 nivån i WoW…
GillaGilla