En av de bästa ledarartiklar jag läst om Svenska skolans problem:
…..”Läroplan för grundskolan 1962″ slog fast att den nioåriga skolan inte hade något specifikt slutmål och att elever skulle flyttas till högre årskurs oavsett hur de hade klarat studierna. Elevernas skiftande nivå skulle läraren hantera genom att ”individualisera inom klasens ram”. Lärarna påpekade att detta var omöjligt, eftersom det kunde skilja fem eller sex år i kunskap och mognad mellan eleverna.
….. Det var lärarens skyldighet att motivera eleven med grupparbete och verklighetsanknytning, och eleverna skulle inte behöva studera samma sak utan bara samma ”huvudmoment”. Betyg i ordning och uppförande togs bort. Detta var Olof Palmes reform som utbildningsminister.
På 1970-talet visade många rapporter att både svaga och studiemotiverade elevers kunskaper sjönk. Specialundervisningen ”exploderade” och hade blivit dyr. Reformatorerna införde 1976 SIA-reformen, utläst ”skolans inre arbete”, som slog fast att eventuell stödundervisning skulle ges ”inom klassens ram”. Elever med studieproblem skulle arbeta i samma klassrum som andra elever. Klassrummen blev oroligare, och det var svårare att koncentrera sig på inlärning. Detta var Lena Hjelm-Walléns första reform som minister.
……
Gästkrönikör professor Inger Enkvist: Sverige har förstört sitt skolsystem, GP Ledarsidan 20 oktober 2015
Det är som Professor Inger Enkvist säger. Bakgrunden till bristerna i dagens kvalitetsnivåer och oro i klassrummet grundar sig på ideologisk grund. Framför allt har Socialdemokratiska Skol- och Utbildningsministrar bortsett från kvalitetskrav för att i stället prioritera någon utopisk bild av jämlik skola som skulle ge kunskaper…..
Alla barn är lika värda, men olika. Sverige är inte Socialistiskt eller Kommunistiskt. Socialdemokraterna verkar ha glömt bort båda dessa faktorer.
Se även: Socialdemokraterna skyldiga till skolans förfall
Jag gick i skolan på lördag fm t.o.m. 1965 och hade betyg i uppförande och ordning t.o.m. 1969-70. Nog märkte man att lärarens auktoritet sjönk som en sten i sjön 1970. Stökiga elever kunde få en örfil innan dess.
GillaGilla
Hade tack och lov tagit studenten 1968 så jag slapp se eländet, då vill säga…. Skolaga var förbjudet långt tidigare. Det där med att vi gick på lördagarna och det sedan ändrades gjorde att jag som råkade vakna första lördagen och gå till skolan…. mamma, pappa och syrran var på landet…. väldigt tomt på skolgården och tog ett tag innan jag kom på varför…
GillaGilla
Jag började -64 och jag fick både luggningar och öronomvridningar i alla fall till 1968. Samma år fick de bråkigaste fick ställa sig på rad och fick en smäll över örat. Efter det var det ett föräldrarmöte med rektor och nån kommunansvarig för skolan och lärarinnan fick ledigt en månad. Det var nog över gränsen för vad som var tillåtet. Till nästa årskurs delades klassen upp på 3 andra skolor.
GillaGilla
Hej.
Jag jobbar mitt i det du skriver om. Det finns inte en sportslig att styra upp sk*ten rent ut sagt. Majoriteten föräldrar vill gärna ha ordning och reda tills deras lilla purpurbarn är den som beter sig illa. Majoriteten kollegor är fullt nöjda med situationen eller pratar om att ‘omdefiniera kunskapsbegreppet’ och liknande floskeltoppkandidater. Varför?
Därför att i dagens skolsystem har många lärare erbarmligt dåliga ämneskunskaper. Kurs- och ämnesplaner är så löst och odefinierbart formulerade att rättvis bedömning av elevens kunskapsnivå är omöjlig. Den som vill jämföra betygsstatistik kan göra detta på siris.skolverket.se Notera att man inte kan se skillnader i skolors tolkning av betygskriterierna.
Begrepp som opartisk, saklig och objektiv samt värdeneutral undervisning ses som SD-sympatier av många. Mitt råd till den som har barn i skolåldern är att noga undersöka fri- o/e privatskolor, förslagsvis Engelska skolan.
Jag har tidigare försökt att få debatt internt om återkommande kontroller av våra sakkunskaper inom respektive ämnen, både för grundskolan och för gymnasiet, och bemötts med öppen fientlighet av kollegor.
Kunskap är makt, så om skolan tar kunskapen från folket; vart tar makten vägen?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Systemprogrammerare från början som sadlade om när min 32-åriga flicka började skolan. Blev SO-lärare. Jag vet vad det handlar om….. var med redan på 70-talet och debatterade inför 5000 personer mot Palmes UKAS….. snuttifieringen premierades i stället för djupkunskaper och helhet….. Pensionerad.
GillaGilla
Hej.
Tack för svar, och tack för det längre perspektivet. Det är ensamt att vara den som inte tuggar teser och inte fixar floskler. En av mina examinatorer vid Malmö Lärarhögskola (kallad ‘lekskolan’ av vissa, eller naturkatastrofen då byggnaden kallas ‘Orkanen’) var tveksam att låt mig fortsätta kursen då jag hade en omodern kunskapssyn. Detta då jag ville använda ‘skriv rätt svar’ istället för ‘skriv ditt svar’ som formen på ett läxförhör. Fast jag kan ju haft otur, även om det inte känns så.
Om du mot förmodan inte redan känner till det, så skriver professor Ingrid Enkvist i Svenska Dagbladet insiktsfullt om utbildningsväsendets förflackning. Rekommenderas varmt.
En personlig fundering: tror du att det går att styra upp situationen vad gäller den svenska skolan? Jag får erkänna att jag har svårt att se genomförbara reformer, bland annat för att många kollegor trivs bra i det nuvarande moraset. Det är tydligen skönt att inte kunna bli kvalitetsgranskad, och enklare att följa den politiska linjen.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
GillaGilla
Den stora orsaken till att jag lade av med politik i slutet av 70-talet var att valet 1976 resp 1979 var att jag inte fick gehör för att få svara ärligt på direktfråga om jag själv i grunden var mot betyg och för kärnkraft. Jag hade inga problem att acceptera majoritetsbeslut. Det var inga problem att argumentera för en linje som inte vann gehör i FPU när beslut skulle tas. MEN jag ansåg och anser att det är viktigt att vara ärlig. Hade önskat kunna säga: Ungdomsförbundet har beslutat att vara för att avskaffa betyg. Själv är jag tveksam och röstade emot….
Ja jag tror att det går att styra upp. Men att vi måste betona Historiska perspektivet mera samt att se till att eleverna inte bara kan rabbla eller rapa upp vad som står i läroboken utan att de helt i enlighet med vad som stått i alla kursplaner för Samhällskunskap också MÅSTE kunna visa att de förstått. För det krävs det god ordkunskap, det vill säga bra svenskakunskaper dvs behöriga lärare från första skoldagen som är engagerade och vågar lyfta eleven inte hålla tillbaka genom att invänta ”de andra eleverna” om en elev är snabb eller att glömma bort att det går att få vilken elev som helst (nästan) att lära in nästan vad som helst om den får lära in utifrån sina specialintressen. Hade en elev i femman som aldrig skrivit mer än 2-3 rader på essayer och uppsatser. Inte intresserad av något annat än strategi och dataspel. Perfekt när vi skulle läsa om grekerna. Gav honom i uppgift att tala om skillnaden mellan Spartaner och Atenare. Han var den som lärde in mest i klassen och skrev flera sidor om hur de skilde sig i klädsel, uppfostran, ställde upp sig vid strider o.s.v. han fick till och med lärt in om demokratibegreppet i Aten och redovisade det för klassen.
Sedan har många bra lärare övergivit skolan. Lönen ett skäl. Oron i klassrummet ett annat. Jag krävde alltid respekt för att ge respekt. Det betalade sig så elever jag hade även när jag var inne och vikarierade efter att flyttat tillbaka till Göteborg julen 1998 hälsar än idag. Speciellt bra kontakt med de värsta stökpellarna som tål kritik bara jag tar och tog mig tid att lyssna. För det är där det brister hemma och många gånger i skolan. Lärare har max 3 min/elev och lektion. Kräver bra förarbete för att ge resultat. som du så väl vet.
GillaGilla