I alla lägen gäller det att identifiera det rätta problemet för att hitta lösningar. Lappningar och lagningar av något som beror på att man bortser från verkliga problemets konsekvenser, kostar skjortan och löser inte problemet!
Allt har blivit precis så illa som vi som åkte i beställda tåg till Stockholm på 70-talet för att protestera mot Palmes UKAS befarade. För det började då, det problem vi har idag, med att den riktiga studenten tagits bort och att de krav som ställdes på studenter som kom till universitet och högskolor sänktes. Ännu mer på att kraven under resans väg på universitet och högskolor fick sina krav sänkta kurs för kurs. Samtidigt som man från Statens sida tog bort Småskollärarutbildningen, en utbildning som förvisso var eftergymnasial och inte akademisk, men som i sig innefattade något som de nya lärarutbildningarna saknade: Djupare metodisk, pedagogisk och didaktisk (fast så hette det inte då) utbildning. Eller som mina egna lärare långt senare när jag skolade om mig till SO-lärare sa: Man kan lära Snobben läsa, men det är Snobben som måste läras att lära in att läsa. Två helt olika problemställningar där de lärarutbildningar som kom för att vara anpassade till Grundskolan betonade det första men missade det andra
…….
Vi utbildar unga till arbetslöshet
Skolan/Staten/Skolverket tillåter utan sanktioner kommuner att låta bli att ge elever det stöd de behöver för att lära sig läsa och räkna.
…….
Lappa och laga problem som aldrig identifierades och ännu mindre åtgärdades de första skolåren, kostar stora summor och stärker inte möjligheterna till att få jobb på den öppna arbetsmarknaden och absolut inte elevernas självförtroende. Det går inte i längden att försöka hävda socioekonomiska problem och därför hälla mer och mer pengar över en skola. Problemet löses inte genom pengar utan genom att se till att först lärarna får en tillräckligt bra ämnes- och stadieutbildning…..
Läs mer på Tar 12 år att utbilda till ungdomsarbetslöshet
Det är illa nog att Alla skall med skolan inte ger alla barn det stöd de enligt Skollagen har rätt till för att kunna hitta och hantera verktygen för att lära in. Inte blir det bättre sedan när elevernas egna önskemål styr vad de får välja för gymnasieutbildning utan att någon sett om det finns förutsättningar för att få jobb efter genomgången gymnasieutbildning. När foten, utbildningen, inte passar i skon, arbetsmarknadens behov, så har varken kommunerna eller staten tagit ansvaret som borde tas för att bättre styra elevernas utbildning så att de som minst med sin gymnasieutbildning får möjlighet att vara anställningsbara.
Alla kan inte bli filmstjärnor eller kameramän på TV. Alla kan inte slå igenom som musikartist lika lite som alla som går på Idrottsgymnasium kan bli den nye Zlatan lika lite kan de som går Medialinjen förvänta sig att bli den stora stjärnan. Hårt men bättre att ge bredare utbildningsmöjligheter ÄVEN till de som varken vill, kan eller orkar läsa vidare på Högskola och Universitet. Viktigast av allt är att de utbildningsmöjligheter som ges har kvalité inte att Alla skall med rätt igenom systemet. Någon måste ändå ta hand om städning och reparationer av fordon, hus och vägar. Inte är de som sysslar med detta sämre än de som sitter som professorer eller planerare på ett kommunalt kontor.
Susanna Birgersson: Arbetslöshet ditt eget eller samhällets fel, GP ledarkrönika 9 juli 2015
Tänk om det var så enkelt. Det är en kombination av många olika bitar där arbetslandskapet förändras snabbare än på många år.
Att skylla på för stora grupper i skolan; att skylla på att ”samhället” inte ställer upp utöver det Skollag m.m. kräver, det är lätt. Men Samhället består av oss alla. Dig och mig. Det handlar om att börja hemma! Hellre leta efter lösningar än att se problem för att någon/något inte passar in i Ditt idealmönster. Utopia är en orealistisk dröm. Det gäller att Du inser och låter andra inse: Du duger som Du är.
Alla föräldrar har fått rollen som Ledare. Alla ämnes- och stadiebehöriga lärare är utbildade som Ledare. Det är den stora skillnaden. Det som måste börja hemma, oavsett hemförhållanden, föräldrars utbildning och födelseort, är att barnet som växer upp får lära sig vad som är rätt och vad som är fel. Uppfostran är föräldrars ansvar – går ALDRIG i ett demokratiskt samhälle att hävda att det är skolans eller samhällets. Läs mer på Barn, unga – Föräldrars ansvar, Skolans och Samhället
Jag sitter ofta utanför Nordstan väntande på någon bekant eller på att byta buss/spårvagn. Många tidigare elever och andra unga kommer fram för att få prata av sig. Alla oavsett hemmiljö och var i staden de bor har samma sak att berätta: De vuxna, föräldrar och andra, har inte tid att lyssna eller prata när de unga vill och behöver. Många känner sig vilsna när de kommer in på gymnasiet, på linje de själva oftast valt, och finner att de inte fått med sig den kunskap och de verktyg de behöver för att ”hänga med”. Får de då inte som minst stöd att orka, så är det mycket lätt att de börjar skolka och hänga på stan.
Minns när jag en termin under avbrottet i lärarutbildningen (hade drygt en termin kvar när jag bröt foten 91) var på en gymnasieskola och alltid konstant hade minst 5 elever mer än jag skulle ha. Skolkarna kom till mitt klassrum och eftersom jag hade datautbildning (som tidigare systemprogrammerare och nästan klar grundskollärare var jag den enda i Linköping som hade kunskap och läst någon lärarutbildning). Hade bra samarbete med de andra lärarna som skickade med mig uppgifter så att skolkarna i mitt klassrum där de trivdes ändå sattes i arbete med det ämne de skolkade från. Aldrig några problem ens om jag vissa dagar fick 40 elever (fanns tillräckligt med datorer och att anpassa till varje elevs behov har aldrig varit mitt problem) i stället för de 30 jag skulle ha. Men alla tänker inte så. Då får vi den situation som beskrivs här:
22 000 gymnasielever fick studiebidraget indraget under förra läsåret, fler än någonsin tidigare. Även i Västsverige och Halland skolkar fler än tidigare. Rekordmånga gymnasieelever skolkar i Västsverige, GP 9 juli 2015
Rekordmånga miste bidrag efter skolk, DN 10 juli 2015
Rekordmånga miste bidrag efter skolk, Aftonbladet 9 juli 2015
21 000 elever miste bidrag efter skolk, Expressen 16 juli 2014 Så förra året var det 1000 elever färre. Förmodligen skärpt närvarokontroll samt rapportering från skolornas håll, men problemet har alltså växt under året…..
Det jag ofta hör är också att många av de som skolkar känner sig övergivna. De tycker, säger de, att de aldrig innan de kom till gymnasiet fått reda på att den och den kursen nästan aldrig leder till jobb. Är det så, vilket det är oftare än många utanför skolvärlden känner till, att de byter linje till någon som lättare ger jobb, så upptäcker många att de inte fått med sig de kunskaperna som behövs för att förstå läraren och läroböckerna. De skolkar hellre än de visar att de inte förstår….. Alla kan inte bli Einstein. Så enkelt är det. Men ack så svårt för många politiker att förstå.
Alla barn är lika värda, men olika.
Norah4you's Weblog 