Marocko – det gåtfulla landet

Marocko det gåtfulla landet
© Johansson Inger E, Göteborg januari 2015

Öst är öst och väst är väst, sa Rudyard Kipling numera mest känd för Djungelboken. Kipling var en mycket begåvad engelsk författare född i Bombay som 1907 fick Nobelpriset i litteratur. (Not 1)

Om det är något land som motsäger de orden, så kan det vara Marocko. I ett antal med Geiseric samtida källor beskrivs en händelse när en fjäril skimrande i alla upptänkliga blå färger från nästan grön till starkt indigoblå rör sig framför en yngre man tillhörig en av berberstammarna i nuvarande Marokanskt kärnområde under Vandalernas framfart år 429.

Ynglingens efterkommande förutspåddes en lysande framtid. Förvisso är det ett gap fram till år 477 e.Kr. då få oberoende skrifter om berberstammarna som gjorde uppror efter Geiserics död. Men i andra källor, såväl muslimska, andra arabiska (främst arabiska geografers berättelser om världen från 650 e.Kr och fram till 1200-talet) finns det en hel del som talar för att ynglingens ättlingar kan finnas på Marockos tron i nutid. Ynglingen som fjärilen valde och som följde med Vandalerna österut kan ha haft ättlingar som via ett enda kvinnoled efter Profeten Fatimas dotter haft sentida ättlingar. Ättlingar i såväl Alaoui dynastin som Saadi dynastin. Speciellt trovärdigt, oberoende källor från Europa, är denna berättelse när det gäller Alaoui dynastin.

Marockos erkända gränser täcker ett område där före Profeten Muhammeds födelse Arianskt och Donitiskt ortodox kristna stridit om vad som var den rätta Kristna tron. Där har historiskt judiska folkgrupper fått erkännande som bosatta.

Även efter den muslimska väckelsevågen västerut i Afrika med början på 600-talet har ett stort antal icke muslimskt troende utifrån sina egna kvarlämnade berättelser känt sig trygga och som om de var hemma.

Detta trots att, eller tack vare legitimiteten för det nuvarande Marockanska Kungahuset som ingalunda kan sägas ha varit utan tidvis diktatoriska inslag bland annat vad gäller pressen, så har Marockos fattigdom och barndödlighet sjunkit i liknande utsträckning som fler västerlänningar trots de strikta Marokanska muslimska lagarna funnit landet som en fristat för oliktänkandes religiösa tolkningar. Så länge dessa oliktänkande har tillhört det som brukar kallas ”Bokens folk”.

Under historiens gång från 650-talet och fram till idag har Spanien, Frankrike, England samt utifrån handel också Tyskland varit inblandad i olika grad i den turbulenta utvecklingen.

Det finns en enstaka händelse i samband med att Marocko krävt tribut för handel och sjöfart inom Marockanskt område i slutet av 1800-talet som möjligen kan sägas ha varit utlösande faktor för hur de länder som kom att strida på skilda sidor under Första Världskriget delade upp sina ansvarsområden samt även vara roten till ett antal av de uppror, våldsdåd, terrordåd etc som skett efter att länder i Afrika blivit självständiga när kolonisationen officiellt upphört. Händelsen som sådan förtjänar en egen berättelse och kommer att få den. Det som är intressant är att Sverige var ett av de två första länderna som Marocko gav fri lejd eller vad man skall kalla det – Sverige skulle inte längre behöva betala tribut.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan 1900-talets första år. Så även i Marocko. När det gäller 1900-talets Marockanska historia stämmer våra skolböcker, det lilla som står där, tämligen väl med de primärkällor som finns att tillgå. Så även det lämnar jag därhän.

För många västerlänningar är Marocko förenat med filmen Casablanka där Ingrid Bergman och Humphrey Bogart spelade mot varandra. För muslimska araber är Marocko i ännu högre grad bunden till Rabat och den heliga staden Idris. De städernas historiska betydelse inte enbart för Marocko utan för stor del av den värld vi känner idag, hur den ser ut problem, lösningar m.m. bör berättas av de som kan den historien bättre.

Not 1. Personligen brukar jag rekommendera de som vill läsa mer av Kipling att läsa Havets hjältar