Europa bidrog till krisen
Redan den 5 mars, blott två veckor efter ”revolutionen” i Kiev, konstaterade Henry Kissinger att ”Europeiska unionen måste inse att dess byråkratiska förhalningspolitik och dess underordnande av strategi under intern politik i förhandlingar kring Ukrainas relation till Europa bidrog till att omvandla en förhandling till en kris”. Grogrunden för krisen skapades av en yvig retorik vars främsta syfte var att kamouflera avsaknaden av innehåll. Man uppmuntrade ukrainare till uppror, utan att ha någon plan för vad som skulle följa.
Vattendelaren kom den 22 februari, då Ukrainas demokratiskt valde president Viktor Janukovitj under kuppartade former tvingades lämna landet. Fram till detta ödesdigra datum hade Ryssland uppfattat frågan om Ukrainas fortsatta väg som en förhandling. Med regimens sammanbrott såg man en plötslig kantring till väst, som framför allt hotade Rysslands tillgång till örlogsbasen i Sevastopol. Om denna föll i Natos händer skulle Ryssland bli utestängt från Medelhavet. Blixtoperationen för att säkra Krim måste ses mot denna bakgrund.EU bär del av ansvaret för Ukrainakrisen, Stefan Hedlund professor och research director, Uppsala Center for Russian Studies på GP debattsida 2 augusti 2014
Se även: Reflexion Ukrainakrisen: Kissingers analys, Norah4you 7 mars 2014
Ukrainas, Sveriges och Rysslands gemensamma äldre historia
Jag har själv skrivit vid ett antal tillfällen att EU som inte satte ner foten när Svoboda, ett rent fascistiskt parti om något, kom in i Ukrainas interimsregering. Det hade aldrig blivit någon Ukrainakris om inte Svoboda kommit in i regeringen och tillsammans med Krimtartarerna(som under Andra Världskriget utgjorde hjälptrupp till Nazistiska SS-förband och t.o.m. var värre än dessa) gått ut och krävt att ryssars rättigheter skulle begränsas!
Att Svobodapartiet drev igenom att Interimsregeringen i Ukraina skulle förbjuda ryska som ett av Ukrainas minoritetsspråk var en av de värsta brotten mot Mänskliga Rättigheterna innan strider bröt ut i Ukraina. Observera att Rysslands Ukrainska Historia också är vår egen Svenska Ukrainska Historia och går tillbaka till när Olof Skötkonungsdotter Ingegerd gifte sig med svensk-rusiska Jaroslav och dessa blev Kievruserna kejserliga/kungliga ledare! På den tiden talades inte Ukrainska i Ukraina. Många andra språk inklusive gotiska vilket talats på Krim sedan 300-talet och talades in på 1400-talet vid hovet i Kiev. Ukrainska är ett språk som har gamla östslaviska rötter och som började talas i tidig medeltid som ett av språken vid hovet i Ukraina. Den som kan sin historia kan säkert också förstå varför. De inre stridigheterna hos Ruserna mellan Svensk-Rusiska ättlingar som gifte sig västerut och Ruriks barnbarnsbarn som i första äktenskapet äktade en östslavisk kvinna är något som svenskar och européer sällan fått läsa om i skolan.
Om Rysslands tidigare historia se: Vladimir den store och Sviastoslav av Kiev Att notera är att danska/norska och svenska ”kungahusen” var ingifta i varandra redan på 900-talet. Bland dem som finns omnämnda i texten finns Helga som finns omnämnd i ett 1200-tals dokument som Sverker den gamles ännu 1995 levande ättling i Kaga socken hade i gårdskistan tillsammans med ett antal andra för de flesta historiker okända handskrivna dokument(läs pergaments handskrifter).
Men Sveriges Ukrainska historia började redan innan Kievrusernas rike. Från Tacitus till Tahìrs Ruser
går vi sedan framåt i historien utifrån med händelser samtida källor, så är det Rimberts Vita Ansgarii som bekräftar händelseförloppet som gjorde att Ruserna fick makten i det som blev Ryssland. Nestorskrönikan bekräftas av Rimberts Vita Ansgarii. © Johansson Inger E Göteborg 26 februari 2012
Händelserna i östra delen av Östersjön (Baltic Sea) och skapandet av Novgorodriket som via Staraja Ladoga, Gorodische och Novgorod slutligen blev Kievrusernas rike, hände från år 861 och framåt. Rimbert skrev sin Vita Ansgarii (i Sverige kallad Ansgarskrönikan) runt år 865. Tyvärr nämnde Rimbert inte de prinsar som skickades över på begäran vid namn. I andra samtida källor finns en Rus-Erik omtalad. Han hade tillsammans med broder varit sin fars co-kung och bosatt i område väster om Gotland beskrivning snarare påminnande om Södermanland från Tälje till Nyköping.
På Kievrikets tid fanns det inga Ukrainare som talade Ukrainska. Men det fanns mängder av ruser som talade tidig ryska inom nuvarande Ukrainas gränser. Men så enkelt är inte det hela att vi ”bara” bör känna till detta. Det som komplicerar tillvaron var Khazarriket och deras historia. I Khazarisk källa från 945-55 berättas om Ingar, Igor, Yngvar som utförde alla de härjningar som senare svenska historiker hänfört till Ingvarstågen som de utifrån runstenar förlagt 100 år efter att samma härjningar finns dokumenterade i ett stort antal källor i östeuropa samt från det Byzantinska riket.
Källor att läsa för att få mer kännedom om svenska samt ryska historien i Ukraina och på Krim från Folkvandringstid fram till Kievriket:
Ibn Miskawaih,The Eclipse of the Abbasid Caliphate, ed. Amedroz HF & Margoliuth PS, Oxford 1921.
Khazarian Hebrew Documents of the tenth Century, edit Golb Norman and Pritsak Omeljan, London 1982
Moses Khorenatsí:, History of the Armenians,ed. transl. RW Thomson, London 1978
Sharaf Al-Zaman Tahir, Marvazi on China, the Turks and India. transl V Minorsky, London 1942
m.fl.
Ukraina utom Krim har en Khazarisk historia gående tillbaka till Khazarriket.
Utan historiekunskap står sig politiker slätt!
Jag brukar inte ofta ha åsikter som sammanfaller med Stefan Hedlunds, men här har han onekligen en knippe poäng. Dessutom har jag svårt att förlika mig med Carl Bildts agerande som primus motor när det gäller destabiliseringen av Ukraina. Vad har Sverige för intresse av att ha sin store granne i öster som fiende? Det doftar lite för mycket av USA när det gäller Bildts aggressiva framtoning i fallet Ukraina.
GillaGilla
Doftar absolut INTE USA men stinker av vissa grupper i EU-parlamentet. Grupper på ytterkanterna som samarbetade under Andra Världskriget. Luktar helt härsket.
GillaGilla