För en månad sedan skrev jag rebloggad artikel. <
Våren 2003 var jag ute på ett längre vikariat i en skola där en matematiklärare varit rektor i skola i sitt hemland. Läraren sa till mig: Jag förstår inte att ingen utredning görs om det är vaccinering eller kosten (maten) som gjort att så många barn i Sverige får bokstavsdiagnoser. För antingen är det något kemiskt som orsakat detta eller så är samtliga bokstavsdiagnoser till för att ge vuxna orsaksförklaringar för att Alla barn inte utvecklas lika Ligger mycket i det. Ärligt talat, som jag skrivit tidigare, är bokstavsbarns etiketterande inte bra för barnet. Vem är så urbota dum att den tror att tidiga betyg är värre än att hela livet leva med en etikett att leva upp till?
I dagens SvD står:
På BUP konstaterade man att pojken hade flera diagnoser, bland annat ADHD. Dessutom var han deprimerad.Med diagnosen var Anna Nilsson säker på att han automatiskt skulle få hjälp i skolan. Men i stället började hennes långa kamp för att hennes son skulle få det stöd som han hade rätt till.
……
Hon tror också att just tiden det tog innan sonen fick hjälp har bidragit till att han fortfarande har det tufft och mår dåligt.– Så fort man får stämpeln att man är ett bråkigt barn, så blir man ett bråkigt barn.a HREF=”http://www.svd.se/nyheter/inrikes/elever-eller-skolans-dyrbara-kunder_3495044.svd?sidan=4″>Elever med envisa föräldrar har större chans att få stöd, SvD 25 april 2014 Så har det varit sedan Göran Persson som Skolminister fick skolan kommunaliserad. SKA DET BEHÖVA VARA SÅ?
Att Alla skall med-skolan skapat ökat behov av förklaringsmodeller passande skolforskande pedagoger, sociologer samt psykologer, det har vi sett. Tror någon att dessa förklaringsmodeller är till för barnets bästa? Alla barn är lika värda, men olika. Verkar som hela klabbet av dessa som älskar att sätta etiketter missat grundläggande fakta i Barn och Ungas utveckling. Barn utvecklas olika snabbt. Alla barn behöver oavsett detta:
* Lugn och ro i klassrummet. (OBS klasstorlek saknar fullständigt betydelse om Lärare lärt vad som krävs för att vara lärare – att se den individuella eleven och dennes egen utveckling samt behov av stöd)
* Inga barn ”behöver” bokstavsbeteckningar – Alla barn äger rätten att få utvecklas i sin egen takt utan att ifrågasättas!
* Alla barn behöver ämnes- och stadiebehöriga lärare som inte bara lärt sig lära ut utan också hur de skall få barnen att lära känna ”verktygen” som gör att barnet lär in. Läs första punkten igen!
Glöm sedan inte att ev. låga betyg i tidiga årsklasser visar om eleven behöver extra stöd enligt Skollagen men säger inte ett dyft om elevens utveckling på gymnasiet eller senare i livet! Alla barn är lika värda, men olika!
Vänsternissar och flummare försöker att spela bort korten. Alla skall med utan prut. Men för att alla skall kunna komma med, få den chans de har laglig rätt till, så måste det finnas på papper vad som eleven har svårt med. Sociologiska och psykologiska värderingar och utredningar i all sin analysförmåga. De säger mindre om eleven har behov av extra läsinlärning, läsförståelse, extra stöd att lära siffornas värld men möjligen något, inte säkert, om var i utvecklingen ett barn befinner sig där och då utifrån av subjektiva värderingar tolkade handlingar, ord o.s.v. Tyvärr har många elever helt felaktigt hamnat i särskola om de inte glömts bort för den subjektiva bedömningen som en lärare kan fästa i ord, oavsett hur skicklig pedagog och ämnesdidaktiker läraren än är, är långt ifrån alltid möjlig för föräldrar, eleven själv och andra lärare som inte har haft eleven möjlig att förstå.
Ord i all ära…
Visa originalinlägg 715 fler ord
Norah4you's Weblog 