Vad än jag tycker om Stieg Larssons politiska ställningstagande medan han levde, och tyckte gjorde jag om vänsternissar och högerfötter, så kanske det vore dags att analysera vilka han ”hittade” som tänkbara suspekta i Palmemordet o c h vad dessa säger när de säger att de inget säger. Alltså hantera dessa personers, samt andras, utsagor och ‘icke uttalanden’ på samma sätt som en vetenskaplig analys av Medeltida MS. Vad är SYFTET med utsagan/icke uttalandet; Vilken är TENDENSEN samt NÄRHET i TID/PLATS och möjlighet att ev. veta något personen som gör utsagan/icke uttalandet undermedvetet förmedlar.
I fallet med Bertil Wedin är det utifrån de kriterierna ett antal saker som lyser när uppgifter om honom; uttalanden och utsagor som förmedlats som sagda av honom träder fram. Allra först står det för mig klart att det finns tre alternativ när det gäller Bertil Wedin (precis som det finns när det gäller Stieg Larsson utifrån den utredning han genomförde):
* Antingen vet karln ingenting, kanske inte ens är den han utåt sagt sig vara? Vem vet?, men tycker det är kul av något okänt skäl att finnas med i bilden.
Eller
* Så vet karln något oavsett vad. Då uppkommer frågan är de uppgifter han har kännedom om förstahandsinformation – har han hört det från drakens egen mun eller är det sekundärkälla som stått för det han indirekt framför med- eller omedvetet.
Om vi nu tittar på herrarna ur politisk synvinkel, så stod de så långt från varandra som tänkas kan. Tendens i båda fallen, dvs i Bertil Wedins uttalanden framför allt till media/journalister respektive Stieg Larssons efterlämnade okända utredning, lyser igenom. Båda har utifrån sin politiska ståndpunkt skäl att vara misstänksamma mot ‘varandra’ och den politiska ‘verklighet’ som den andre upplever.
Då kommer vi till Syftet. Medan det är lätt att spåra Stieg Larssons Syfte med sin utredning/undersökning utifrån hans engagemang i Expo samt stora misstänksamhet mot etablissemanget oavsett om detta var rätt eller fel, så är det svårare att finna avgörande spår för Bertil Wedins uttalanden/utsagor. Förvisso skulle det lätt gå att komma med samma resonemang vad gäller Bertil Wedin som vad gäller Stieg Larsson. Hade det inte varit för Bertil Wedins egna senare uttalanden, så hade det troligen varit där Syftet hört hemma. Problemet är att något annat lyser igenom. Det är där de två frågorna ovan hör hemma och behöver besvaras innan man går vidare.
En sak står dock klar utifrån bådas utsagor: Ingen av dem tror i grunden att Christer Pettersson var gärningsmannen.
Det tror inte heller jag. Christer Pettersson hade en dubbelgångare som bodde i samma hus som jag då bodde i Partille. En person som en säk-person jag hittade kollande namn på dörrar någon eller några månader före sa till mig var en av Göteborgs farligaste personer. Själv hade jag råkat nämna att jag brakat ihop med honom för att han släppte ut sin katt på sitt våningsplan och ansåg att katten skulle åka hiss eller gå i trappor för att komma ut. Jag hotades av dubbelgångaren att han skulle gå upp och hämta vapen och skjuta mig. Varpå jag skällde ut honom efter noter. Säk-personen sa till mig att det troligen var därför jag klarade mig för killen hade troligtvis aldrig någonsin blivit utskälld på det viset. Nåväl dubbelgångaren kom till parkeringsplatsen tidigt på morgonen efter mordet i en av de två bilarna som jag, väntande på tidningsbudet, såg redan när de fräste fram på vägen innan de svängde av mot den delen av Partille. (Var bättre sikt och jag bodde högt).
Lämna dubbelgångare därhän. Det intressanta är “I had names that I believed were the gun man’s or the name of the Master Mind”, Bertil Wedin says.
However he does not want to disclose those names today.Bertil Wedin: ”I am not the murderer, SvD 25 februari 2014 Det borde vara enkelt för de som arbetar aktivt med Palmeutredningen att kontrollera om Wedins uttalande i den saken stämmer.
En annan sak som är intressant ur historisk synpunkt och bör analyseras utifrån historisk forskningsmetodik är Bertil Wedins koppling, oavsett om han vet eller inte vet något om Palmemordet, till Craig Williamsson. Bertil Wedin erkände redan 1982 i brittisk domstol att han värvats av Craig Williamson som agent. Den gången friades Wedin i en rättegång från misstankarna om att ha brutit sig in i sydafrikanska partiet PAC:s kontor i London på uppdrag av Craig Williamson.Här är succéförfattarens hemliga mordtips, SvD 25 februari 2014
Intressant för att det i de protokoll som finns från den rättegången kan ha kommit fram uppgifter som förbisetts på samma sätt som många svenska historiker missat att det existerar betydligt mer än 100 primärkällor om Sverige och Svenskarna skrivna av samtida historiker och kyrkofäder(!) fram till 1100. Många gånger är det de små uppgifterna som bekräftar varandra i oberoende källor som leder någonstans.
I det aktuella fallet skulle det t.ex. kunna leda till att det går att validera om Bertil Wedin fick första- eller andrahandsuppgifter av Craig Williamson, oavsett om CW var eller inte var involverad i något här i Sverige. Dvs om det kommer fram sådana små men väsentliga uppgifter, så kunde det ur historisk synvinkel (sådan finns även när det gäller samtidshistoria) fanns skäl att titta på SYFTET, TENDENSEN och LOGIKEN i de olika uttalanden BW gjort genom åren och gör nu. Det är t.o.m. möjligt att den vägen få fram betydligt mer verklighetsanknytna uppgifter än i vanliga utredningar. Skillnaden är att en historisk vetenskapsteoretisk metod förutsätter att man frigör sak från person och ser vad som ‘skiner igenom’ eller ‘bekräftas’ logiskt även om det aldrig sägs klart ut. Om två sidor bekräftar eller använder samma uppgift om aldrig så liten som vore den sanning, så är dessa uppgifterna som minst oberoende av varandra.
Larsson utredde Palmemordet, GP 25 februari 2014
Stieg Larsson utredde mordet på Olof Palme, DN 25 februari 2014
Stieg Larsson utredde Palmemordet i hemlighet, Aftonbladet 25 februari 2014
Tipsen betyder inte att Larsson hittat Palmes mördare, DN 25 februari 2014 Det är viktigt att poängtera detta.
Det är däremot inte uteslutet att det bland alla Larssons anteckningar kan finnas viktiga uppgifter. Något som alltid förvånat mig är att det inte funnits personer som kan hantera skriftliga utsagor/uttalanden på samma sätt som när man tänker i Mängdlära. Dvs vilka uppgifter finns som tillhör X-antal oberoende källor. Går att hantera med bra dataprogram och systemprogrammerare som kan rita flödesschema. De uppgifternas ursprung skulle jag gått till botten med om jag som historiker 100 år från nu suttit och analyserat tillförlitligheten i uppgifter, syfte, tendens och då hade jag försökt göra vad som brukar göras i historiska skriftliga källsammanhang – kollat var ”avskriften”/”källan till uppgiften” kan ha varit.
Samma gäller för övrigt de frågor som Leif GW Persson ställer i artikeln Leif GW Perssons frågor om Säpospåret, Expressen 26 februari 2014 Leif GW Perssons syfte verkar, så vitt jag kan och kunnat bedöma dem under åren vara att försöka hitta någon sanning helst så nära händelsen som möjligt. Han kan mycket väl ha rätt. Han kan också ha fel. Dock bör de frågor Leif GW Persson ställer köras i botten oavsett vilket. Han har fel i en sak, ur historisk metodanalys synpunkt är det ofta lättare att avgöra vad som hänt ju längre tid som gått. Förändringar i utsagor/icke uttalande samt små detaljuppgifter som i första skedet när spåren/spåret fortfarande var hett, de små detaljuppgifterna kan mycket väl vara avgörande för om det går att komma framåt speciellt i ljuset av förändringar i utsagor/icke uttalande från intressanta personer som ändrat vad de sagt även om det endast är marginellt eller undvikit att svara på annat sätt än tidigare.
Norah4you's Weblog 