Det går inte ihop och experterna är eniga: Betygen glider allt längre från verkligheten.
– Lärare utsätts för en relativt stark press från föräldrar. Om det samtidigt finns en uttalad eller outtalad önskan från skolledning och skolchefer att ”sabba nu inte det hela genom att sätta för låga betyg” står läraren rätt ensam, säger Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund.Betygens värde urholkas, SvD 26 december 2013
Betygen blir allt mindre sanna, GP 26 december 2013
Betygens värde urholkas, Aftonbladet 26 december 2013
Någonstans ute i verkligheten har det barkat helt åt fanders om en enda person tror att det gynnar en elev om den får ett högre betyg än vad eleven förmår visa att den förstått och kan använda sig av kunskaperna som krävs. Ingen elev gynnas av att släppas igenom som hade den mer kunskaper och förstått dessa, än vad som är fallet i verkligheten.
Har mycket svårt att förstå de lärare som påstår att det är svårt att sätta betyg. Lärandets historia, Johankant.wordpress 20 december 2013
där det t.o.m. i kommentarerna finns en lärare som helt felaktigt fått för sig att betygskriterierna är elitistiska och att elever inte skall kunna uppnå dem. Något så magstarkt har jag aldrig hört talas om. Den lärare som inte klarar av att ge eleverna de baskunskaper och ordkunskap/ordförståelse som krävs i lärarens egna ämnen, beklagar jag. Det kan antingen bero på att elev inte getts det stöd den har rätt till i tidigare årskurs, eller att läraren inte förstått att även om alla barn är lika värda, så är de olika. Det kan krävas lika många verktyg att dela ut i en klass som det finns elever.
Alla lär inte in på samma sätt. Men alla som stimuleras utifrån sina egna starka sidor och/eller sina intresseområden kan nå minimikraven för betygskriteriet för C. Vackert så. Alla kan inte bli Einsteins efterträdare.
Som en äldre lärarinna sa härom året: Vi får vetgiriga nyfikna elever som börjar första klass och släpper ut uttråkade stressade ibland skoltrötta elever från femte klass. Att alla elever inte kan uppnå A är en självklarhet. Lika självklart som att i princip alla elever kan lära sig simma men att därmed inte alla kan bli i Sarah Sjöströmklass och att i stort sett alla kan lära sig sparka fotboll men alla kan inte begäras nå upp till ens Allsvensk elitnivå. Så ‘alla skall med’ innebär inte att det är någon som helst mänsklig rättighet att alla skall kunna få samma betyg. Någon måtta på politisk korrekthet får det allt vara!
Se även min egen bloggartikel Betygskalan enkel, D inte VG, Norah4you 21 september 2013
men jag har ännu svårare att förstå lärare som sätter glädjebetyg. Må vara att den politiskt korrekta andan har ansett att det antingen inte borde finnas betyg eller att alla elever i en klass skall med oavsett vad.
En elev som får högsta eller näst högsta betyg utan att egentligen vara berättigad till betyget, hur tror Du den eleven upplever det när den kommer från Grundskolan över i Gymnasiet och upplever att han/hon har svårt att ens följa med i den takt som krävs där? Blir den eleven uppmuntrad av att ha fått glädjebetyg för att rektor/föräldrar etc förväntat sig att eleverna skall få bra betyg?
En annan elev kan ha kommit in på sin drömlinje på Gymnasiet och till och med gått ut med studentexamen med mer än skapliga betyg. Eleven kan som så många andra kommit in för att läsa en linje på universitet eller högskola och så är det som en vägg finns där. Kunskap som varje elev som kommer till utbildningen SKALL ha fått verktyg till att lära in och som lärare skall ha sett till att eleverna fått med sig den kunskap som motsvarar erhållet betyg visar gång på gång sig saknas.
Träffar ofta unga när jag står och väntar på buss/spårvagn som mår dåligt för att de inte fått det stöd och de betyg de borde fått. Unga som rent ut säger att de hoppar av sin utbildning för att de inte har de kunskaper som ‘lärarna’/’skolan’ antar att de har. Många av dem driver omkring arbetslösa utan att orka ta tag i problemet de själva inte är orsak till men drabbats av. Det tar 12 år att utbilda till ungdomsarbetslöshet, Norah4you 30 mars 2013
Kommer ihåg betygsdiskussionerna under min gymnasieperiod i början av 1980-talet. Betygen skulle fördelas ut enligt en normalfördelningskurva. Problemet var att det gymnasie jag gick på låg min årskurs över genomsnittet (och troligen fler), vilket ställde till det för lärarna. ”Räddningen” blev centralproven (idag: nationellt prov), som gjorde att de kunde sätta mer korrekta betyg. Vi kände till andra gymnasier (eg. elever), som tjänade på detta system …
I snack med ungdomar, hör man fortfarande att vissa lärare hotar med att det är obligatorisk närvaro på nämnda prov, bortsett då vid sjukdom. Man får alltså inte ledigt under sådana dagar. Detta är inte korrekt och har aldrig varit det, utan samma förhållande gäller som vid ”normala” prov – man skall ha visat att man hänger med i studierna och inte får problem studiemässigt pga ledigheten … Man får alltså göra provet i efterhand. Undan kommer man dock inte.
GillaGilla