För en gång skull

och bara i nuvarande läge där Svenska Försvaret inte får ens en bråkdel av de pengar som krävs för att försvara Sverige,
är det enligt mitt sätt att se ok att tidningarna skriver hemliga uppgifter om FRA. FRA är och har under hela sin tid precis som und och säk varit navet i det som skyddat Sverige från att ockuperas.

Ryska bombplan hade FRA som övningsmål, Expressen 10 december 2013
Ryskt flyg övade anfall mot FRA, Aftonbladet 10 december 2013
Ryskt flyg övade anfall mot FRA, SvD 10 december 2013
Ryskt flyg övade mot FRA, DN 10 december 2013
Ryskt flyg övade anfall mot FRA, GP 10 december 2013 Inte så konstigt som det låter. Inte första gången. Redan under Andra Världskriget var FRA:s dåvarande verksamhet något som ”Lede fi” mycket gärna ville slå ut. FRA är och förblir en stor nagel i ögat på ryska militären. Tack och lov!

Det som vi ser är idag i Post-Kalla Kriget är att de två stora grupperna inom Ryssland som redan strider om kampen för att nå maktens tinnar efter Putin grupperar och stärker sig. Mycket av det vi ser i Östersjöområdet precis som det vi ser i Ukraina handlar om detta.
USA-oro över utvecklingen i Ukraina, Aftonbladet 10 december 2013 Fler borde vara oroliga för det som händer i Ukraina är en del av maktkampen för vad som komma skall i Ryssland efter Putin.

Det gäller att se helheten även när man analyserar bitarna. Helheten kan t.o.m. vara ett större hot för Europas och Sveriges säkerhet framledes än vad varje bit var för sig oaktat att varje bit är allvarlig tycks visa. Det är dags för Sverige att precis som våra Nordiska Grannländer göra upp med svensk historia före, under och efter Andra Världskriget. Där finns mycket som bör komma upp till ytan för att svensken i gemen skall ha en chans att förstå varför svenskt Försvar i allmänhet och FRA i synnerhet är viktigt. Handlar inte om sekretessbelagda handlar utan fast mer om öppet kända händelser som det skrevs om när de hände och skrivits om i Akademiska arbeten i Historia och Statskunskap mer än en gång. Ta bort Flumskolans historielöshet.

Till sist: Som jag skrivit förut
Det som började med Pussy Riots agerande i Rysk-Ortodox kyrka förra året. Något som många här i Väst enbart förknippade med kritik mot Putin, var något helt annat. Det må ha varit inslag av den Putinkritik som samtidigt hördes från den sk. ryska intelligensian samtidigt som Gammelkommunister och rena Stalinister utökade sina demonstrationer runt Ryssland. Den stora maktkampen som började där och då var i grunden en kamp mellan Ryska Militären och Rysk-Ortodoxa sidan, Pussy Riot inte bara kritiserade Putin, det hade varit en sak om det ‘bara’ varit det – då hade det möjligen kunnat tolkas som försök till ökad yttrandefrihet. Det allvarliga var att Pussy Riot hädade i kyrkorummet. Det är där gränsen för anständighet gick och går i ett Ryssland där den Rysk-Ortodoxa trosbekännelsen har 1000 år på nacken samt sitt äldsta helgon Anna som var dotter till Olof Skötkonung……
…
Den Rysk-Ortodoxa kyrkan hade under Sovjetunionens tid med eller mot sin vilja starka band med den Kommunistiska ledningen och det var få präster som inte arbetade för KGB. Hos ryska folket har den rysk-ortodoxa kyrkan varit en stark samlande kraft under alla dessa 1000 år oavsett vem som suttit vid makten. Putin har haft stöd av rysk-ortodoxa kyrkan och av den ryska militären. Det har varit förutsättningen för att hålla ihop det Ryssland som växte fram efter Sovjetunionens fall och splittring. För att klara de stora motsättningarna som finns inom Ryssland mellan olika republiker där en del grupperingar söker självständighet med mer eller mindre terrormetoder så har det varit nödvändigt att rusta upp det förfallna ryska försvaret.

Det vi nu ser är att maktkampen mellan ryska militären och den rysk-ortodoxa kyrkan djupnar samtidigt som Putin vars ställning försvagats inte kan sitta hur länge som helst och det inte finns någon naturlig ‘enande kraft’ som kan ta upp hans kappa.Vad kommer efter Putin, 25 april 2013

Men det är mer vi kan lära av historien. Inte minst från våra grannländer. Själv av norröne påbrå på farmors sida så har jag vuxit upp med en del som andra missat. Norge har tradition att värna sitt land. Om man har norröne påbrå får man med sig ‘Man äger inte marken, man förvaltar den till nästa generation’ (Något som säkerligen håller på att luckras upp numera, eller?) medan man i Sverige av tradition alltid sett till sitt. Vi kan inte påstå att Sverige som land hjälpte Norge under Andra Världskrigets inledning som vi gjorde med Finland. Då hade vi ändå ‘tappat’ Finland till Ryssland 1809. (Många är vi äldre som fått analysera Esaias Tegners ‘…att inom Sveriges gränser vinna Finland åter’ (Numera ofta skrivit som att ‘inom Sveriges gränser erövra Finland åter’ – sann Orwellsk 1984 historieförfalskning). Sverige och Finland hade inte bara den gemensamma historien. Under historiens gång hade båda länderna Ryssland som den stora fienden, inte under Novgorod rikets tid men från 1100-talet och framåt. Inte blev det bättre av att kommunisterna tog makten och skapade SovjetunionenOmvärldsanalys närmaste närområdet, Norah4you 3 mars 2013

När det gäller maktkampen som var på 1100-talet mellan de svenska Ruserna som bodde bl.a. i Staraja Ladoga, Gorodische samt Kiev(!) mot Kievrikets slavisering, så finns det mycket av det som hände bl.a. när det gäller svenska Ruser och Khazarerna (Läs gärna: Khazarian Hebrew Documents of the tenth Century, edit Golb Norman and Pritsak Omeljan, London 1982) som kastar skuggor in i nutiden. Speciellt när det gäller två saker: Rysslands syn på Sverige inte minst när det gäller religionstraditioner och utifrån detta utgör bakgrund till dagens situation i Ukraina. I Ukraina står kampen mellan gammelkommunister och rysk-ortodoxa kyrkan. Till de senare har allehanda extrema och icke extrema grupper sällat sig för att en gång för alla bli av med kommunisterna samt det, som många upplever och upplevt under århundraden i Ukraina, ett försök att få det vi i Västeuropa räknar som demokrati.

Se även Verkar pågå maktkamp i Ryssland, Norah4you 22 april 2013