Rysk-Ortodoxa Kyrkan och Kiev

English text: Russian Orthodox Church and Kiev
är något som svenskar idag verkar ha väldigt lite koll på. Speciellt när det gäller Nordisk historia i Österled. Förvisso vet de flesta att vi har något som kallas Ingvarsstenarna. Dessa brukar dateras till början av 1000-talet av runarkeologer. Stämmer dock dåligt med de östliga källorna som däremot berättar om en Ingar/Yngar/Igor som levde i början på 900-talet och dog 943. Olika namn för exakt samma händelse beroende på om vi läser i ryska krönikor, i byzantinska dokument (ofta skrivna av någon vid Byzantinska hovet), i grekiska-ortodoxa kyrkomäns skrifter, i arabiska historikers skifter eller i det som brukar kallas Khazardokumenten (under en tid efter de hittades kallade Cambridgedokumenten).

Utan att kunna ett lands historia, är det svårt att förstå det som sker idag i landet. Ännu värre är det att spå framtiden. När det gäller Ukraina är som minst Kievs historia något som är märkligt att vi svenskar aldrig fått lära oss. För det som händer idag är inte som många politiker här i väst och journalister i Sverige tror något som beror på Putin. Putin har sina problem med samma två krafter som är i farten i Ukraina, Gammelkommunisterna som levt kvar efter Sovjetunionens fall och de djupt kristna tillhörande Rysk-Ortodoxa kyrkan.

I det senare fallet går historien tillbaka till samma tid som en Erik (Rus-Erik/Rurik) tillsammans med ‘bröder’ på begäran till Varjagernas kung/ledare sändes över till det som senare kom att bli Ryssland. Innan landet blev Ryssland, så började historien i Staraja Ladoga och Gorodiche. Historien fortsatte och kom att under en lång tid ha Kiev som sitt huvudsäte. Kiev fanns innan Varjagerna som kom från bortom havet och begärde skatt(tribut) från Novgorod, Meschcera och Krivichs. Hela vägen ner från det som då kallades Varjaghavet, nuvarande Östersjön, ner till Svarta Havet. Såväl Ruserna som enligt en samtida källa bodde på en ö i Varjaghavet som var mest bestod av myrmark men var tre dagsmarscher lång i vardera riktningen.

Nåväl i Kievområdet fanns det redan på 700-talet boende slaver av olika folkgrupper. Nästan samtidigt som Ansgar gjorde sin sista resa till Birka, så sände Photius en biskop till det vi kallar Ryssland via Kievområdet. Det är från den tiden 866/67 och fram till Igor/Ingar/Yngars död 943 som Kievområdet kom att bli mycket ‘hett’ i samtida och äldre östliga källor. Det börjar med att Rusiska prinsar blir omvända till den Grekisk-Ortodoxa kristna tron. Fortsätter med att Ruserna som i vissa av källorna berättas ha härjat och krävt tribut precis som Ostrogoterna från 270-talet fram till 550 före dem och som Vikingarna senare. Mycket målande berättelser i olika samtida källor. Vissa av källorna namnger personerna. De Ruser som härjade kom i kontakt med Khazarriket från cirka 750. Khazarerna som var ett turkiskt folkslag (obs att turkiska folkslagen INTE bodde i Asia Minor/nuvarande Turkiet i äldre tider) var judiskt troende.

För uppgifter om nordbor, ruser, Kiev m.m. fram till 850 då Kiev kom att ligga i skärningspunkten där vid Djepr. (På östra sidan Khazarväldet på västra Kievrusernas rike) vänligen börja med att läsa:
Antapodosis,transl. FA Wright, London 1930
Ibn Miskawaih,The Eclipse of the Abbasid Caliphate, ed. Amedroz HF & Margoliuth PS, Oxford 1921.
Ipaty Annals
Khazarian Hebrew Documents of the tenth Century, edit Golb Norman and Pritsak Omeljan, London 1982
Lavrenty Annals
Moses Khorenatsí:, History of the Armenians,ed. transl. RW Thomson, London 1978
Nikonian Chronicle, vol 1 from the beginning to 1132, ed. Princeton 1984
Sharaf Al-Zaman Tahir, Marvazi on China, the Turks and India. transl V Minorsky, London 1942

För svenskt vidkommande är Moses Khorenatsí speciellt intressant när han berättar samma historia som berättas på Rökstenen av Varin långt senare. Skillnaden är att Khorenatsí talar om den ende av de sju som överlevde att ha förts till Romerske Kejsarens östliga hov och därefter fördes hem via just det vi kallar Kievområdet ‘i bojor hela vägen till Tuli/Thule)

Kiev kom tidigt att bli knutpunkten för den framväxande Rysk-Ortodoxa kyrkan. Kommer senare, troligen under julveckan, att lägga upp samtliga viktiga uppgifter från Rysk-Ortodoxa kyrkans tidiga tid och dess kontakter fram till 1400-talet med landet på andra sidan Varjaghavet, det vi kallar Sverige. Finns flera hundra källor med större eller mindre uppgifter som styrker varandra. Speciellt från det att Ingegerd Olof Skötkonungs dotter gifte sig med Jaroslav. Jaroslav var son till Valdemar/Vladimir med norska anor på fädernet. (delar av Norge och delar av Sverige hade mer täta släktförbindelser i äldre tider än vad vi brukar höra om). Ingegerd kom efter Jaroslavs död att gå i kloster och blev senare ett av Rysslands första helgon kallat Anna.

Den rysk-ortodoxa kyrkan kom att ha nära samröre med den Byzantiska kyrkan. Från slutet av 1000-talet och framåt har den Rysk-Ortodoxa kyrkan varit den enande och viktigaste länken i det vi idag kallar Ukraina precis som i Ryssland, tack vare att Kiev varit en av viktigaste orterna för den Rysk-Ortodoxa kyrkan.

Åter till nutid. Det är inte Putin som är problemet fast såväl Gammelkommunister som de jag brukar kalla vänsternissar till vänster om svenska Vänsterpartiet i sina försök att skaffa sig maktposition för tid som komma skall efter Putin. Läs gärna Vad kommer efter Putin del 2, Norah4you 16 juli 2013

Putin själv var känd redan under Sovjetunionens tid för att vara troende. I den måttan kan det vara så att Putin som står närmare Rysk-Ortodoxa kyrkan än Gammelkommunisterna (m.fl. i Ryska Armen) kan stå närmare de oppositionella i Ukraina än vad vi här i Sverige och Väst får kännedom om. Den senare gruppen är Putin precis som sina föregångare från Katarina den Stora i behov av att ha stöd från för att kunna hålla samman och styra det stora riket.
Men vi skall ha klart för oss att oavsett vem som suttit vid makten i Kiev under århundradena, så har Ryssland en stor del av sin historiska vagga i Ukraina.

Vi skall också ha klart för oss en annan sak. Såväl Gammelkommunister som Rysk-Ortodoxt troende har sedan snart 1000 år i de senares fall, bara snart 100 i de förras, stor misstro till Europa och de stora Europeiska staterna.

Gammelkommunisten som gjorde comeback, Wolfgang Hanssons kolumn Aftonbladet 4 december 2013 skriver För tio år sedan var Viktor Janukovitj gammelkommunisten som försökte stjäla ett demokratiskt val.
I dag är han presidenten som lyckades göra comeback mot alla odds.
Men överlever han sin svåraste kris hittills?
Det är en bra fråga. Utifrån analys av Janukovitj agerande under åren tror jag mer och mer att han fortfarande i grunden är gammelkommunist. Vilket även förklarar hans strider med Putin.

Ukraina en lysande affär för Janukovytj, men inte för landet, Mats Larssons krönika Expressen 4 december 2013
Makten i Kiev försöker vinna tid, SvD 3 december 2013
Ukrainsk varning till demonstranter, DN 4 december 2013

Det blir inte lätt för Ukraina det närmaste året. Oavsett om det är Janukovitj eller demonstranterna som går ‘segrande’ ur dagens kalabalik i Kiev, så är det långt kvar innan landet får tillräcklig stabilitet för att kunna börja återhämtningen i ekonomiskt hänseende och nå fram till sin egen form av demokrati. Ukraina är det fattiga landet och de vill inte stå med mössan i handen. Vi talar om ett mycket stolt folk oavsett vilken av landets folkgrupper vi talar om så är landet som helhet stolta över Ukrainas historiska bakgrund. Möjligen skulle vi svenskar om Nobelstiftelsen har kvar alla Nobelbrödernas handlingar kunna hjälpa till att tipsa Ukraina om var det utifrån Nobels undersökningar var på gång att Nobel skulle börja borra…. och där vet jag om att vissa av de lovande fälten ännu inte är i gång.

PS de som vill läsa mer om Kiev, Rysk-Ortodoxa kyrkans historia i Ukraina samt Ryssland kan gå till närmaste UB och läsa:
John Zibara´s Paralipomen (skriven c 1118)
Kejsar Constantine Porphyrogenitus biografi om kejsar Basil the Macedonian,
Niconian Chronicle
Silverkrönikan skriven av Holsteinske prästen Helmold på 1100-talet
Kejsar Konstantin VII:s De administrando imperio (c. 950)
Nizami, Heft Peiker (1140-44)
Ibn Isfandiyar, Tarikhe Tabaristán (trol 1216)
Moslem Annals of Abulfeda (f. 1273 d 1331) slå på år 943.
m.fl.