Har Socialdemokraterna ideologi?

Sitter på morgonen, vaknat av värk i högerfoten, och läser på aftonbladet.se hemsidan:

Dags att krossa fönster, Löfven

Anders Lindberg Socialdemokraterna måste våga vara ideologiska
Slår upp ledarkrönikan, läser och undrar ännu mer Har Socialdemokraterna ideologi?

Från artikeln:
”Jag tror att ingen kan definiera vad som är höger och vänster”, sa Stefan Löfven när han blev pressad på sitt regeringsalternativ i direktsändning.

Stefan Löfven vill inte prata ideologi. Han förhåller sig till ramarna i samtalet, och han vill inte skrämmas.

Och så minskar det där fönstret för vad som anses möjligt att diskutera ännu mer.

Stefan Löfvens defensiva hållning kommer antagligen att räcka till valvinst nästa år. Men vad händer på lång sikt?

Socialdemokratins uppgift måste vara att ändra strukturer, att bygga ett samhälle som gör det lättare för människor att leva i jämlikhet och frihet.

Därför räcker inte det korta perspektivet. Inte för Stefan Löfven, och inte för oss andra.Dags att krossa fönster, Löfven; Anders Lindbergs ledarkrönika 12 november 2013

För det är där Socialdemokraterna gått vilse i pannkakan. Det är ingalunda så i 2000-talets Sverige att S är de enda som vill bygga ett samhälle som gör det lättare för människor att leva i jämlikhet och frihet. Det är inte någon ideologisk fråga. Var det möjligen på den tiden då makarna Myrdals ord i sina skrifter hölls i schack av Erlander och Sträng. Två som var mer ideologer från tal till handling än vad senare Socialdemokrater varit. Även jag som moderat måste självfallet se Erlander och Sträng som två ideologiska milstolpar. Måste däremot inte alltid hålla med i vad de beslutade och genomförde.

Det som gått snett och kanske varit det som lett till att Socialdemokraterna tappat ideologi är något som började under Olof Palme. Redan när han i Erlanders regering hade ansvaret för skolfrågorna. Än värre när blev statsminister. Han sa ett, gick i protesttåg mot USA:s Vietnamkrig, samtidigt som han själv som statschef använde sig av den då gällande signallagen och beslöt att det var på den yttersta vänsterkanten som signalspaning skulle koncentreras.

1942 års signalspaningslag gav tillstånd till kabelavlyssning och etersändningar (radiosändningar m.m.). skrev jag i Signalspaningen Socialdemokraterna talar tyst om, Norah4you 23 december 2008 under pågående FRA-debatts hetaste skede.
I min bloggartikel skrev jag vidare:
se vilka organisationer som Socialdemokratiska regeringen gav tillstånd till att avlyssna, och som fram till Alliansregeringen gjorde ändringen år 2007:664 fortsatt fick avlyssnas. [notera det jag nu färglägger och se om ord och handling i Palme-Perssons regeringar visat på någon som helst ideologi för Socialdemokraterna. Och i så fall vilken/IEJ 12 nov 2013]

Från SOU 2002:89 sid 80
”A.”A. REVOLUTIONÄRA ORGANISATIONER: 1. KFML och KFML(r). Häri inbegripes De Förenade FNL-grupperna (DFFG) dock endast i den mån dessa fungerar som rekryteringsbas för KFML, 2. Marxist-leninistiska Kampförbundet (Stödorganisation för KFML), 3. Svenska Clartéförbundet, 4. Studerande för ett demokratiskt samhälle (SDS), 5. PAXVCO i Lund.

B. ANARKISTISKA ORGANISATIONER: 1. Svenska Anarkistförbundet, 2. Kommittén för lika lön, 3. Anarkistfederationen i Sverige, 4. Anarkisterna i Stockholm

C. TROTSKISTISKA ORGANISATIONER: 1. 4:e Internationalen, 2. Bolsjevikgruppen, 3. Fria Fackföreningfolket (FFF), 4. Förbundet Kommunist, 5. Kommunistiska Arbetsgruppen, 6. Marxistiska Arbetsgruppen i Hägersten, 7. Revolutionära Marxister

D. NAZISTISKA ORGANISATIONER: 1. Nordiska Rikspartiet, 2. Frisinnade Unionspartiet/ Nordisk Ungdom, 3. Nysvenska Rörelsen

E. VÄRNPLIKTSVÄGRARORGANISATIONER: 1. Motståndsgruppen

För närmare diskussion om rimligheten att ta upp vänsterorganisationerna se bl.a. Hjort, Magnus. Den farliga fredsrörelsen (SOU 2002:90) och Hotet från vänster (SOU 2002:91). Angående högerorganisationerna se Lampers, Lars Olof: Säkerhetspolisens övervakning av högerextremism 1980-2001. Sekretariatsrapport till Säkerhetstjänstkommissionen 2002……”

Förvisso fanns även Nazistiska organisationer med bland de som samhället signalspanade på. Men tungvikten lades till vänster om Socialdemokraterna….

Ännu mer tydligt har det blivit inom den fackliga rörelsen där det förr fanns ombudsmän som verkligen tog jämlikheten på allvar även om de stötte på patrull gång efter gång speciellt på 70-talet i samband med den kvinnliga frigörelseprocessen där det ordades vitt och brett från Socialdemokraternas sida om Jämlikheten….
men handlingen var en annan…..
Kvinnliga yrken som läraryrket, speciellt vid övergången från Folkskola/Enhetsskola till Grundskola; vårdyrket, speciellt när det gäller de kvinnliga bitarna som sköterska och undersköterska, var de som drabbades värst av procenthöjningsraseriet. Jag kallar det procenthöjningsraseri. På pappret ser det kanske ut som om klyftorna inte ökade speciellt som man likt instickande skottårs tillägg av dag ‘förhandlade’ fram krontalspåslag för de lägre avlönade. Men detta hände samtidigt som man i Grundskolan från 5-9 klass mer och mer tog bort hur man räknar ränta och procentpåslag. Tycks idag mig mer som tanke bakom än det då tycktes.

För så här är det:

Lön 10.000 kr/månad år 1 Lön 20.000 kr/månadår 1
10.000 kr/månad respektive 20.000 kr/månad
Förhandling 3% pålägg År 2
10.300 kr/månad respektive 20.600 kr/månad
Förhandling 3% pålägg År 3
10.609 kr/mån respektive 21218 kr/mån
Förhandling 3% pålägg År 4
10.927 kr/månad respektive 21.855 kr/mån (avrundat)
Förhandling 3% pålägg År 5
11.254 kr/månad respektive 22.511 kr/månad

På pappret för den matematiskt okunnige kan det verka jämlikt. Det är ju så att de som tjänar minst får samma procentuella påslag. Det är bara det att om man på 5 år höjer sin månadslön med 1.254 kr/månad eller om man höjer den med 2.511 kr/månad, så gör vår skattetabell att det lönar sig mer för de som höjt mest att utnyttja ränteavdrag. Ränteavdrag på lån som i sig självfallet är lättare att få med den högre lönen…. Så utfallet i handen för den som arbetar gör att skillnaden i verkligheten blir större och större. Ett mycket fult sätt från Socialdemokraternas sida sedan 1970-talet att hålla nere kvinnolönerna. På pappret ser det ut som ett, verkligt utfall och verklig möjlighet att försörja sig på heltidsarbete är dock något helt annat.

Socialdemokraterna har stått bakom uppgradering av politikeryrket, från fackliga ombudsmän ända upp till toppen; nedgradering av kvinnoyrken där många kvinnor som blivit änkor eller ensamma mammor fått svårare och svårare trots allt lappande med bidrag som ser så fint ut på papper, det också. Verkligheten är den att de pengar som betyder något – är de pengar den som arbetar får ut i handen EFTER skatt. Löneskatteavdraget som Alliansen, inte Socialdemokraterna, införde gjorde därför stor skillnad. Något som Socialdemokraterna än idag i sin önskan mot återgång till högskattesamhällets bidragsbehov inte vill erkänna.

Socialdemokraternas sk. ideologi saknar bärighet i verkligheten.
Där måste man ge Vänsterpartiet en eloge, oavsett vad man tycker om delar av Vänsterpartiets program: Vänsterpartiet talar och står för det de talar om. Det är ideologi. Det finns ideologi i andra partier också, men inte i Socialdemokratin där makten kommit att betyda mer än människorna som röstar. Vanlige svensken har reducerats till ett valboskap