För första gången

var jag rädd här i Tuve. Riktigt rädd.

Brukar dra mig för att gå ner till Tuve Centrum. Inte för att det brukar vara oroligt där, tvärtom så är de sk. stökiga i Tuve allt annat än skrämmande. De vill ofta ha någon som lyssnar och pratar med dem om ditten och datten. Brukar ofta få höra att jag inte trots mitt gråa hår ser ut att vara 64. Eller som en sa härom dagen när vi diskuterade Heavy Metal och WoW (World of Warcraft) så är jag kanske född i fel tid, minst 20 år för tidigt…. ligger något i det i och med att jag blev systemprogrammerare 1971 då vi trodde att hela världen skulle vara datoriserad inom 5-10 år 🙂 Nej skälet att jag brukar dra mig för att gå ner är den jobbiga backen upp. Åker ofta bussen upp just för backens skull. Inte bra för stela leder och absolut inte för någon som har dygnet runt värk pga av artos på fem ställen samt är i obalans. Obalans? Ramlade ute i Mölnlycke härom dagen. Ett femkronorstort sår som ännu inte läkt på redan värkande vänster knä samt två snabbare läkta sår på yttersidan av händerna som försökte ta emot när jag föll så att jag var tvungen att ha hjälp att komma upp, säger allt om obalansen. Högerfoten drar vänsterut utöver att den värker konstant.

Men nej det var inte det som skrämde mig. Gick neråt. Träffade bekanta och en amstaff som nu blivit 2 år. Minns den när den var ett litet knyte. Fortfarande gullfaktor och gosig. Gick vidare ner mot centrum. Svängde runt sista huset vid den märkliga fontänen och närmade mig träden ovanför vårdcentralen och det sk. Kulturhuset. Kulturhus som invigdes med pompa och ståt med ungdomsgård som jag själv med egna ögon kan se att ungdomarna här har helt rätt om – inte ofta öppet när ungdomar är lediga och ute på kvällstid…. Misshushållning med kommunala medel att inte låta någon förening eller grupp av föreningar ta hand om ungdomsaktiviteterna där….
Nåväl. Hörde 20 tal meter bakom mig två röster varav den kvinnliga hotade mannen du skall passa dig, jag känner folk… chockad för något sådant har jag aldrig hört här i Tuve förr. Mannen försökte få henne att förstå att hon skulle sluta hota. Kort efteråt hörde jag honom säga Ta bort kniven gick rädd några meter där jag mötte ett par som kom med sin hund. Den där rasen som ser ut som vore den en blandning mellan schäfer som schäfer såg ut förr innan de blev sönderavlade, dvs så som Daisy ser ut idag, och en chow-chow. Alltså ingen blandras men minns inte vad rasen heter. Nåväl, då vågade jag se mig om och såg någon annan, en kvinna, med hund som försökte lugnat ner situationen.

Men rädd blev jag. Har aldrig någonsin varit rädd i Tuve förr. Går det folk lösa här som bär på sig kniv? Inte otroligt för mycket har förändrats bara de senaste 10 åren. Jag var så rädd att jag inte ens vågade försöka gå uppåt när jag handlat. Fortfarande dagsljus långt från kura skymning, men ljuset började sakta försvinna. Gick ner och tog bussen upp. Har gjort det förr. Inte ens säkert att jag inte tagit bussen upp även om detta inte hänt. Men nu fanns det inget alternativ. Är man rädd, så är man rädd. Vågade inte ens gå ner till tvättstugan klockan 22. Behövde tvättat. Borde tvättat. Men vågade inte gå ut när det var mörkt.