Assad och ledningen i Syrien försöker luras nu på samma sätt som de försökte påstå sig inte ha kemiska vapen innan. I det nu existerande läget där USA och Ryssland enats om att åberopa ett kapitel i FN-stadgan som har skrivning där allt från allvarliga sanktioner till ev. militärt ingripande finns med, och innan FN:s säkerhetsråd fått tillfälle att läsa det färdiga förslaget än mindre rösta om det, så handlar det inte om att ha rätt utan om att handla rätt. Amerikansk inrikespolitik borde mer, enligt min mening, handla om att stötta fram till dess att FN:s säkerhetsråd tagit ett beslut. Vem tjänar på att kritisera ett allvarligt framförhandlat förslag INNAN dess? Ingen.
Om det är så som senator McCain, som själv visat sig ha svårt att hålla reda på skillnaden mellan Pravda och gamla kommunistiska Pravda, trots sin uppvisade okunskap ändå skulle ha rätt i att Assad försöker lura USA och Världen, så är det inte USA som förlorar i prestige eller anseende på att ha väntat till dess att den funderingen visar sig vara sann.
Det land som förlorar om så sker är Ryssland. Ryssland har hela tiden funnits på plats i Syrien. Rysk militär, förmodligen främst Putinmotståndare och gammelkommunister, har inte informerat Putin och Rysslands ledning om verkligt läge när det gäller kemiska vapen. Inte bara när det gäller vad som tillverkats och använts utan också skälet härför måste ha dolts i det som rapporterats vidare. Det finns inget legalt skäl för något land att tillverka kemiska vapen. Än mindre något legalt skäl att använda det på den egna befolkningen. Skulle Assad försöka luras, så är det inte bara den prestigeseger som Ryssland och Putin utifrån kan synas ha fått genom den amerikansk-ryska enigheten som är i fara. Hela tilltron till Ryssland, med eller utan Putin som stormakt i 2000-talets värld skulle inte bara åka snabbt utför.
Vem hade vid Andra Världskrigets slut kunnat drömma om att stater som Tyskland och Japan skulle stå USA och länder i Europa som England och Frankrike nära? Vem hade för tjugo år sedan kunnat spå att Kina skulle öppna sig för handel samt bli så stora ekonomiskt att de hjälper till med att dra igång världsekonomin? Saker ändras med tiden. Så också stater.
Det är två ledande republikanska senatorerna i USA:s kongress, John McCain och Lindsey Graham som säger att överenskommelsen i är meningslös.
De hävdar att planen ger Assad-regimen månader på sig att försena och luras, medan fler dör i kriget. ”Överenskommelsen om Syrien är meningslös”, Sveriges Radio 15 september 2013 Ännu mer meningslöst vore att inte först uttömma de existerande möjligheterna till att få bort kemiska vapnen från Syrien. Oavsett allt annat, så är det knappast så att Syriska statsledningen placerat sina kemiska vapen på ställen där de inte vållar skada om USA eller annat land med eller utan FN:s godkännande gör en militär intervention. Ökat antal vapen på någon sida och/eller militär attack skulle knappast minska antalet offer eller minska risken för att stärka Al Quida som vunnit terräng i de Oppositionella grupperna som är allt annat än eniga om något annat än att de vill bli av med Assad.
Al Assad har en vecka på sig, GP 14 september 2013 Hade varit taktiskt riktigt val för McCain att vänta som minst tills den veckan gått innan han försökt vinna inrikespolitiska poänger. Utrikespolitiska poänger har McCain redan förlorat hos såväl konservativa som liberala och socialdemokratiska partier.
McCain: ”Bara början på en återvändsgränd”, Aftonbladet 14 september 2013
Obama kan räkna med kritik, SvD Perspektiv 15 september 2013
Kina vällkomnar amerikansk-rysk plan, DN 15 september 2013
Det är med outforskade politiskt möjliga fredliga överenskommelser som det är med en åker som ingen arkeolog grävt upp och där ingen geologisk mätning visat om något finns under ytjorden: Det går inte att uttala sig om vad som kan dölja sig under ytan.
Tillägg 20.00 Putin och Obama ser sig som vinnare, SvD 15 september 2013
McCain är en föga trovärdig person. Han har dessutom alltid varit på krigshetsarnas sida.
GillaGilla
Jag säger inte emot dig.
Egentligen är det konstigt, men oavsett var McCain står när det gäller frågan om militära åtgärder före politiska och alldeles oavsett att han står på Republikanernas sida och att jag själv är Moderat, så handlar det ju främst om det där första – trovärdigheten. Folk kan ha helt andra politiska uppfattningar än det jag/du/många/de flesta o.s.v. har, eller dela de mesta politiska uppfattningarna med mig/oss – det är inte där det spökar när det spökar. Vissa människor är bara inte trovärdiga överhuvudtaget.
GillaGilla