skulle vilat innan jag gör maten till gästerna. Förberedelserna var klara. Själv hade jag ställt in mig på att somna. Ställt väckarklockan alltså. Självfallet börjar mobilen ringa precis när man är som dåsigast. Så nu blir det kaffe med socker för annars är det svårt att hålla sig vaken med värken jag ständigt har.
Det var inte det jag skulle skriva om egentligen. Tänkte skrivit om den orostid vi nu befinner oss i. Lokalt brinner bilar som tidigare augustimånader här i ytterområdena av Göteborg. I förstadierna av nästa års valkampanjer börjar tonerna hårdna. Långt ifrån alla, oavsett partier, sopar framför egen dörr eller är beredda att ta ansvar för de beslut de själva varit med att tagit i Sveriges Riksdag. Inom EU har vi Eurokrisen som trots Frankrikes ekonomiska vändning är som ett berg som skjuts framför oss till kommande generations beslut. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Inte heller kan man äta nästa års sådd och räkna på rekord skörd kommande höst. Mellan England och Spanien hårdnar det vad det gäller Gibraltar. Delar av de nya EU-medlemmarna verkar ha svårt att ta sitt ansvar för de Mänskliga Rättigheterna. Ungdoms- och annan arbetslöshet stiger inom stor del av EU-området. Så har vi Mellersta Östern och Nordafrikas religiösa stridigheter mellan de som en del uppfattar som frihetskämpar andra som extremister/terrorister och de styrande oavsett vilka dessa är. Det är inte utan att jag undrar vad de närmaste åren kommer att bära i sitt sköte för de som idag växer upp och kommer att växa in i skorna på nutida beslutsfattare….
