Det finns ingenting i de Mänskliga Rättigheterna som ger en enda person rätten att kräva att bli godkänd för att kunna läsa vidare! Vänligen läs noga igenom punkt 1 under Artikel 26:
Artikel 26
1. Envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall vara allmänt tillgänglig. Den högre undervisningen skall stå öppen i lika mån för alla på grundval av deras duglighet.
Så var det med det. Det finns ingenting som ens ger någon person rätten att kräva att få läsa vidare på gymnasiestadiet. Det är mycket bra att vi i Sverige har den förmånen. Det är mindre bra att många av de som kommer till gymnasiet inte ens är behöriga i alla de ämnen som krävs för att få läsa vidare på gymnasiet! Något gick allvarligt snett under Alla skall med åren.
Ett av de absolut värsta klavertrampen lyckades tyvärr Erik Arroy, ordförande för Sveriges Förenade Studenter, med att göra:
eftersom undervisningen inte premieras i närheten så mycket som forskningen saknar de verktygen och förutsättningarna för att bedriva en pedagogisk verksamhet Diskutera lärarnas kompetens i stället, Erik Arroy ordf. SFS i Metro 21 mars 2013
Hur någon kan komma in på ett Universitet eller en Högskola utan att i grunden ha klart för sig att det är forskning och utbildning från grundnivå till forskare som är ett Universitet och en Högskolas viktiga bit. I denna bit ingår inte att stå och lära ut kunskaper på samma sätt som man gör i Grundskolans ‘Alla skall med’, inte heller att lära ut på det sätt som Gymnasielärare skall lära ut. En student som kommer till ett Universitet och en Högskola SKALL ha alla grundkunskaper som krävs för att kunna läsa och förstå en text. Inte bara en svensk text utan som minst även texter på engelska. I många ämnen är det också viktigt att kunna läsa och förstå tyska, franska och latin för att kunna tillgodogöra sig de stora inläsningssjok som krävs på första terminens kurs i ett ämne! Det handlar inte om universitetslärarens pedagogiska förmåga utan om att universitetsläraren har rätt att fordra/kräva att de grundkunskaper som ämnet kräver finns och ordförståelse/ordkunskap är tillräckligt stor. Egentligen borde Högskoleprovet vara obligatoriskt för ALLA att ha gjort med tillräckligt bra resultat visat för att kunna få läsa utan att läsa en gammeldags propp innan man börjar läsa ett ämne!
Studietekniska tips
Jag börjar med det som för de flesta är det svåra: Hur i hela fridens namn skall man kunna läsa 1000 sidor litteratur från ena veckan till den andra, eller till veckan efteråt, när man läser vid universitet?
Den som inte kan klara av att läsa in upp till 1000 sidor själv i kurslitteratur + fördjupningslitteratur + utgivna kompendier, den har i ärlighetens namn tagit sig vatten över huvudet. Det är INTE så att universitetet är en matarstation där allt som skall läras in skall gås igenom! Tvärt om. Föreläsningar är till för att introducera nya områden och nya frågor, för att visa var tyngdpunkten i inlärningen ligger samt för att ge djupkunskap i just det som studenterna skall läsa in den närmaste tiden. Det är alltså 100% fel när studenter de senaste åren krävt att få mer lärarledd undervisning på universitet. Universitetslärare är historiskt och idag i hela världen till för att hjälpa till att ge verktygen för att eleverna skall förstå HUR de skall läsa in och peka på DET de skall läsa in samt att ge studenten de vetenskapsteoretiska grunderna som krävs för att studenten skall lära sig att analysera de texter studenten läser såväl källkritiskt Vem har skrivit Vad och Vad är Syftet samt att vid seminarier och andra tillfällen klara av att validera och analysera det lästa utifrån om argument som förs fram är giltiga argument som KAN leda till en hållbar Slutsats Universitet och Högskola är ingen maskin som skall spotta ut x-antal per läsår!
Kalle Bäck, Professor och Prefekt vid Linköpings Universitet, för många känd som den Kalle Bäck som skrivit om Svärmödrar och Torrdass, lärde ut följande teknik när jag läste Historia:
* Börja med att läsa vad som står i inledande avsnitt, ingress etc och läs sedan sammanfattningen i slutet. DÅ har Du stor chans att veta var Du skall lägga mer vikt på när Du läser.
Kommentar: Detta råd i sig pekar på skillnaden när Du läser i grundskolan – lär in allt som står i boken och helst lite till. Läraren går i de flesta fall igenom allt väsentligt men Du bör kunna mer för att uppnå betygskriterierna. Det är Du som skall lära in vad läraren lär ut!
Gymnasiet: Läs, lär in och försök förstå allt som står i läroboken OCH allt som läraren tar upp på lektionerna. Glöm INTE att slå upp viktiga ord som läraren skrivit på tavlan så att Du är säker på att Du förstår vad orden verkligen betyder. Anteckna flitigt men skriv inte upp hela meningar ur skolböcker, uppslagsböcker etc utan bara Stödord (för att Du skall komma ihåg texten är det bra att Du skriver rent eller läser just de stödorden och texten när Du kommer hem).
Universitetet: Det gäller att få djupkunskap och breddkunskap samtidigt! Detta betyder först och främst att alla som trott att det är rätt att lära sig utantill, vilket för en hel del kan ha förenklat tillvaron på gymnasiet, måste snabbt lära om. ALL kurslitteratur som finns angiven MÅSTE läsas. De avsnitt som inte finns angivna speciellt i de Du skall läsa in, bör Du läsa/skumma igenom på de sätt som Kalle B tipsade oss om ovan. Dvs. Glöm aldrig läsa inledande avsnitt och sammanfattningar ÄVEN om det på din lista står att Du måste läsa kapitel x alternativt sida A till Sida B o.s.v. MEN Du behöver också skumma igenom resten av bokens kapiteltexter och inledning. OM DU köpt boken, så ta gärna med den på en långresa i buss eller på tåg men läs då övriga kapitel på samma sätt som Du läser en roman. Det som Du får är en bild av vad som står i boken, så att Du kan gå tillbaka om det är något avsnitt eller kapitel som har uppgifter Du behöver i senare kurser på Universitetet. Utöver det skall Du bara göra djupdykning i avsnitt som intresserar DIG.
Det är du som student som har ansvaret för att du söker kurs som du har DUGLIGHET nog att KUNNA klara av. Allt annat är ren och skär politiskt korrekt nys och svammel!
I dagens Göteborgspost på ledarsidan står:
Hur har det kunnat gå så fel? Uppenbarligen har vi skapat ett utbildningssystem som såväl sviker som lurar eleverna. Att den breddade rekryteringen är en bov i dramat förefaller uppenbart. Ambitionen att göra alla gymnasiekurser högskoleförberedande tycks ha medfört att ett antal skolor har släppt igenom studenter som saknar kompetens för högre studier.
Det är att göra eleverna en björntjänst, som dessutom får till följd att nivån på svensk högskoleundervisning sjunker. Det har Sverige inte råd med. Detta måste Stefan Löfven och Socialdemokraterna begripa, som fortsätter insistera på att alla gymnasister skall kunna läsa vidare. Facit av en sådan politik stirrar dem nu i vitögat.
Sveket mot eleverna börjar dock tidigare än så. Jämförande internationella studier har visat att svenska elevers läskunnighet sjunkit drastiskt de senaste decennierna. Hjärnforskaren Martin Ingvar tillhör dem som länge varnat för utvecklingen. Hans forskning visar att om barn inte lär sig läsa påverkas hela deras intellektuella utveckling. Läsning formar hjärnan och förbättrar minnet och förmågan till kritiskt tänkande. Därför är lästräning så oerhört viktig. Och därför måste dessa larm tas på största möjliga allvar. Läsa vidare utan att kunna läsa, GP 22 mars 2013
Men det är Svenska Kommuners ansvar att se till att varje elev som behöver hjälp för att klara av att lära sig svenska, läsa och förstå text samt höra vad läraren säger får den hjälp som varje kommun enligt Skollagen är att ge eleven
Det är viktigt! Svårt för barn få hörselhjälpmedel, SvD 22 mars 2013 Det stora kunskapsbortfallet började med Grundskolan, fortsatte med Palmes UKAS och förvärrades den dagen Göran Persson som skolminister drev igenom kommunaliseringen av skolorna. Det har mindre betydelse vilka som är utförare av utbildning SÅ LÄNGE SOM DE SOM UNDERVISAR uppfyller de krav som Skolverket ställer utifrån Skollagen. Väldigt viktigt med ämnes- och stadiebehöriga lärare. Speciellt viktigt under Grundskoletiden. Där har det också brustit utöver att kommunaliseringen är en bov i dramat som lett till att vi utbildar efter ‘Alla skall med’ i stället för efter ‘duglighet’.
Det är ingen Mänsklig rättighet att få läsa vidare. Alla människor är lika värda men olika. De Mänskliga Rättigheterna kräver däremot att alla skall få en gratis grundutbildning. Inget annat.
Läs hela ekoreportaget i text: Elever med en hörselskada får inte alltid hjälp, Sveriges Radio 22 mars 2013 och glöm då inte bort att vi har många elever som får/fått hörselskador i större eller mindre omfattning av all högljud musik överallt och speciellt av högröstade oordningen som finns i våra grundskolor idag! Det är där vi måste börja, inte på Universitet och Högskolor, för att alla skall få den duglighet som krävs för att förstå och lära in. Kanske inte för att kunna uppnå duglighet som krävs på Universitetsnivå, men för att förstå de baskunskaper i svenska språket, engelska språket och matematik som ALLA som skall läsa vidare behöver ha!
”Alla skall med”
Jag funderar ang. Moa Eriksson nu gymnasieelev men under grundskoletiden som i stort sätt bara hört sin lärarres röst uppfyller hon en möjlighet att som vuxen ute i vår samhälle fungera och klara sig där mikrofoner saknas. Pladdret borde bli lite djupare bästa Norah4You och jag ser fram mot att du fördjupar dig och fokuserar en stund bara på Moa. Några nyckelord kan vara, lära främmande språk, möta det allmänna vi alla möter med fullgoda sinnen, yrkesval, trygghet att vara sedd och hörd, TSP. ja du kommer att säkert finna många egna tankar att gott pladdra vidare om om du vill.
GillaGilla
Allra först tack för att du verkar ha förstått sambandet mellan att starta tidigt med de hjälpmedel som trots allt varje svensk skolelev har rätt att få och möjligheterna sedan i livet. Det hjälper inte med att klaga på hur Universitet och Högskolor fungerar. För allt börjar under de första skolåren. Både för de som är fullt hörande men behöver hjälpa att förstå det de läser, när de väl börjat läsa, och för de som är hörselskadade. Samhället är förvisso inte byggt varken för blinda, synskadade, hörselskadade eller de som har svårighet att röra sig. De blinda har efter mycket om och men fått ett viktigt hjälpmedel i kollektivtrafiken här i Göteborg i form av teckenspråk på tryckknappar och utropade linjer samt riktning vid hållplatser. Men många går från unga år utan att få in det som sägs just för att vi lever i ett ständigt brus och med stress, högljuda volymer i skolsalar o.s.v.
Det första bör ju vara att det är Skollagens krav på att alla elever skall få den hjälp och de hjälpmedel de behöver som är överordnat vilken huvudman kostnaden kommer på. I skolfallet med Moa Eriksson borde kommunen kräva att Landstinget står för kostnaden, men samtidigt borde det vara lag på att kommunen först själva bekostar den hjälpen precis som annan hjälp i skolan enligt Skollagen.
Det är inte rimligt att vi kastar bort de som mycket väl skulle klara sig och t.o.m. läsa flera språk för att de inte får hjälpmedel nog att höra vårt eget. Hjälpmedlet måste vara personbaserat inte på var och när personen använder hjälpmedlet utan ATT personen, eleven eller senare i livet anställda och andra hörselskadade behöver hjälpmedlet.
GillaGilla