är något som vår svenska Försvarminister Karin Enström antingen glömt att beställa, inte förstått vikten av att begära in alternativt inte har tillräcklig historisk kunskap för att kunna tolka. För det är det som krävs om man skall förstå varför Finland å ena sidan sagt sig finnas där för Sverige om något händer medan Norge å andra sidan gjort klart att de har ett försvar som är till för norrmän och NATO, inte till att rädda Sverige.
Historisk kunskap är viktig. Inte minst när det gäller strömningar av gammalt agg som det fortfarande finns kvar i våra grannländer. I dagligt tal här i väst och speciellt i norra Bohuslän brukar vi säga att Norge förlorade Bohuslän genom freden i Roskilde 1658, men nu köper tillbaka förlorat land bit för bit. Svenskar brukar tro att de förstår norska och norrmän. Det gör de inte. Jag skriver de för bestemor var norsk och under exercis i Backamo runt 1900 finns på bevarade bilder såväl norska som svenska släktingar. Är man av norröne påbrå om än utan att ha de anor som många norrmän har till gamla kungar, så är man av norröne påbrå. Jag är svensk men med ett hjärta som även klappar för Norge. Uppväxt med den dubbla historien och fått lära mig en hel del om svenskars missförstånd av Norge. Länge såg svensken på norrmannen som en lillebror. Oljan ändrade detta. Men det som ännu mer visade på skillnaderna som fanns och finns är några speciella särdrag som aldrig diskuteras.
Tacitus skrev i Germania (sid 44ff): ”Suionum hinc ´civitates, ipso in Oceano, practer viros armaque classibus valent……quia subitas hostium incursus prohibet Oceanus. Suionum bodde ute i Oceanen och var kända för att de hade högkvalitativa vapen…. och det är något som Sverige och svenskar varit kända för ända in i våra dagar. Se även Vilka var Tacitus suioner
Däremot finns det också andra bitar som går långt tillbaka i tiden. Trots att Norge och södra Sverige arkeologiskt hade ungefär samma tillverkningsmetoder vad det gäller vapen av järn, så finns det sedan äldre tider (första 2 århundraden efter Kristus) en stor skillnad mellan Norge och Sverige undantaget från Vikingatidens inledning och fram till 1066 (Slaget vid Hastings). Norge som redan i skrifter före vår tideräkning beskrivits utifrån sin natur har i äldre källitteratur framstått som försvarsbenägna, men inte speciellt villiga att slåss om det inte handlat om att utforska ‘nya obebodda(?) områden’ eller att försvara sitt land redan på den tiden Norge inte fanns som ett land utan hade flera sjökungar. Sverige och svenskarna har jag berättat om tidigare. Tyvärr framträder de svenska karakteristiska dragen i dagens försvarsdebatt…. 😛
Arroganta, nonchalanta, lättstötta. De dricker inte ofta. Bara när de har fest. Men de är mycket bra på att hitta skäl att ha fest.
Eller som en postmästare i Asia Minor skrev:
De far till öst, till Kina och långt ner i Indien
De far till väst, till Rom, Bysans och Albion (England)
och varför? Bara för att kunna säga att de varit där!
…. skrev om det i Att vara stolt över sitt kulturarv, Norah4you 3 oktober 2010 Då är att märka att vi i Sverige under årtusendet som gått sedan postmästaren i Asia Minor skrev år 844 fått många invandrare. Såväl de som flytt från andra länder, ibland pga religion eller annan förföljelse, som de som dragit till Sverige där det (på den tid de kom) fanns gott om arbetstillfällen eller som följt med efter att varit i svensk sold under något av alla våra krig i forna tider.
All denna inledning går fram till detta: Under min barndom lärde jag känna den motståndsman som norrmän förstår vem jag avser när jag kallar honom Falken. Falken hade sett sin unga familj tagen som gisslan av Nazisterna i Norge, men ändå fortsatt sitt motståndsarbete som finns omnämnt i många norska böcker men inte omtalat i Sverige. Efter kriget flyttade Falken till Sverige. När hans äldsta barn, en son, tagit studenten gjorde han en resa upp till Norge norr om Trondheim och norr Fauske råkade han och sonen ut för en punktering. Detta hände i början av 60-talet, men stämningarna han råkade ut för kan svenskar fast de inte förstår det råka ut för i delar av Norge än idag. Inte hade han mer än reservhjul så han behövde hjälp. Försökte stanna de som passerade. Ingen gjorde mer än tittade och for förbi. Först när han gått en bit och träffat på ortsbor samt talat norsk till dem, det gjorde han i princip alltid som jag minns honom, så fick de hjälp. När ortsborna kom till bilen tittade de på honom och sa hade du inte snakk norsk så hade du inte fått hjälp…..
Nåväl Norge har tradition att värna sitt land. Om man har norröne påbrå får man med sig ‘Man äger inte marken, man förvaltar den till nästa generation’ (Något som säkerligen håller på att luckras upp numera, eller?) medan man i Sverige av tradition alltid sett till sitt. Vi kan inte påstå att Sverige som land hjälpte Norge under Andra Världskrigets inledning som vi gjorde med Finland. Då hade vi ändå ‘tappat’ Finland till Ryssland 1809. (Många är vi äldre som fått analysera Esaias Tegners ‘…att inom Sveriges gränser vinna Finland åter’ (Numera ofta skrivit som att ‘inom Sveriges gränser erövra Finland åter’ – sann Orwellsk 1984 historieförfalskning). Sverige och Finland hade inte bara den gemensamma historien. Under historiens gång hade båda länderna Ryssland som den stora fienden, inte under Novgorod rikets tid men från 1100-talet och framåt. Inte blev det bättre av att kommunisterna tog makten och skapade Sovjetunionen.
Vad man i en omvärldsanalys i vårt närmaste närområde inte får glömma bort är att det var i Sverige, inte i Tyskland, som de första allvarliga rasbiologiska undersökningarna satte igång. Sök på Rasbiologiska institutet i Uppsala. Under mellankrigsåren fortsatte detta rent rasistiska synsätt speciellt bland senare kända socialdemokrater (Undantaget Erlander) och senare (tack och lov) bortglömd Bondeförbundare. Det var inte på högerkanten som de personer fanns som under mellankrigsåren och de första krigsåren beundrade ‘det tyska undret’ efter 1930-talets stora världsekonomiska kriser. 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland. Fast Sverige officiellt inte ställde upp med militärer, så var det många svenskar oavsett partitillhörigheter som for till Finland och kämpade mot Sovjetunionen redan under Finska Vinterkriget som pågick till 13 mars 1940. Även när Finland stod i valet mellan Tyskland och Finland, och valde Tyskland, berodde detta på den uråldriga historiska problematiken med Ryssland. Även om Sverige aldrig officiellt stödde Finland och Finlands kamp knappast kunde sägas vara vår, så hjälpte Sverige under hela kriget finska militärer, speciellt underrättelsefolk, fram till dess att 700 finnar i finsk underrättelsetjänst med svensk hjälp smugglades till Sverige kort före det att Finland kapitulerade till Sovjetunionen 1944. Operationen kallades Operation Stella Polaris går att läsa om i Världens Historia nr 4 2013 sid 30.
Så att Finland mycket väl utifrån sin historia och sin omvärldsanalys fram till idag skulle kunna vara beredd att rycka in på svensk sida om Sverige ensidigt blir anfallet, det tvivlar jag inte på trots de sk. Sannfinländarnas uppdykande på politiska fältet. Däremot finns det gammalt agg och gamla synsätt som skiljer Sverige och Norge åt. Jag tvivlar alltså inte heller på att Norge menar allvar när de gör klart att de inte kommer att försvara Sverige. I ärlighetens namn, varför skulle de?
Försvarets ekonomi går inte ihop, GP 28 februari 2013
Mer pengar eller ännu mindre svenskt försvar, SvD 1 mars 2013
Kritik mot Enströms hållning till Försvaret, Sveriges Radio 1 mars 2013
Svenska försvarsmakten kommer att vara fullt bemannat först 2023 enligt nya prognoser, rapporterar Ekot.
Svensk försvarspolitik har på det senaste årtiondet övergått från ett kraftfullt värnpliktsförsvar för försvar av hemlandet till ett litet yrkesförsvar för anfallskrig i utlandet, så som Afghanistan- och Libyenkrigen. 2010 ersattes värnplikten fullt ut av yrkessoldater.
Det har dock varit mycket svårare att rekrytera yrkessoldater än vad Försvarsmakten trodde och först 2023 kommer försvaret att vara fullt bemannat. Det rör sig då om 6 600 anställda soldater. Enligt tidigare uppskattning skulle övergången till yrkesförsvar vara klar 2014. Fösvaret bemannat först om 10 år, news.silobreaker.se 3 mars 2013
VEM I SINA SINNES FULLA BRUK KAN PÅSTÅ ATT 6.600 anställda soldater är tillräckligt för att försvara Hela Sverige fram till dess Hemvärnets folk finns på plats. Inte ens Hemvärnets folk är så utbildade som det svenska frivilligförsvaret inom vanliga försvarsgrenar var innan 1988 års Försvarsbeslut.
Politiker borde avstå från alla lönehöjningar och all pension över normal pension för vanligt folk till dess att de fattat beslut som gör att HELA SVERIGE SKALL FÖRSVARA OCH KAN FÖRSVARAS!
Farlig förtroendeklyfta, DN Ledarsidan 2 mars 2013
se även Försvarsminister Karin Enström saknar kunskap, Norah4you 1 mars 2013 samt När amatörer analyserar hotbild, Norah4you 12 februari 2013
Det kanska finns förhoppningar om NATO-hjälp, med tanke på alla de NATO-övningar som genomförts på svenskt territorium. (Knappast neutralt beteende …)
Att norrmän håller på att köpa upp Bohuslän vägs nog upp till del utav att svenskar håller på att köpa upp området runt Gardermoen. I kommunens (Ullensaker) huvudort Jessheim pratar allt fler svenska eller svorska.
Att sedan Sverige inte ”ställde upp” och hjälpte Norge på samma sätt som det gjordes med Finland, beror på det politika läget, då valet stod mellan att bli invasionsrisken eller att hjälpa Tyskland.
GillaGilla
Det handlade inte om det politiska läget. Svenska politiker har tagit kredit för det jobb som bl.a. Gustav V och några ledande industrifolk gjorde genom att utnyttja sina personliga kontakter och få stopp på en del av Hitlers galenskaper. Svenska politiker var i stort sett mähän under de inledande åren. Några undantag. Kommunister trots att Tyskland-Sovjet höll ihop först samt Folkpartister. Erlander och Sträng samt faktiskt en och annan högerman. Om man läser vad senare rosade Socialdemokrater sa i Riksdagsdebatter och hur de tillsammans med Schweiz drev igenom att Tyska judar skulle få ett ‘J’ stämplat i passen, så blir man mörkrädd när man läser vad som normalt skrivits i svenska Historieböcker…..
När det gällde Norge så fanns det en annan fråga som fortfarande var ett aber i leken. Det satt fortfarande en tagg i en och annan ledande svensk att Norge som förutsett att Oskar II skulle tacka nej när Norge efter konsulärstriden erbjöd att en av Oskars söner skulle få bli norsk kung, dvs inte samma som skulle ärva Sverige, så försökte inte Norge vidare att diskutera frågan utan utsåg prins Carl av Danmark gift med den brittiske kungen Edvard VII:s dotter Maud till kung. Vilket gjorde att Norge fick hjälp av England och Danmark för att tvinga Sverige till förhandlingsbordet så att Norge blev erkänt även av Sverige som eget land. Det satt hårt inne och man hörde det i en del svenska politiska kretsar in på 50-60 talet.
GillaGilla