att poliser fram till nu under ett antal år fått Högskoleutbildning. Det är bara det att när någon person får akademisk utbildning, så är det i grunden så att det är teori och administrationsbitarna som stärks. Inte sunt förnuft, magkänsla och lång erfarenhet. Frågan som jag ställt mig ett antal år, är om det möjligen är så att många lämpliga praktiker som inte är teoretiker nog att vilja eller kunna komma in på/klara av att gå Högskoleutbildning fallit ifrån under urvalsprocessen till Polisutbildning?
Mindre andel brott klaras upp trots fler poliser, Sveriges Radio 6 januari 2013
Polisen blir allt sämre på att lösa brott, Expressen 6 januari 2013
Allt färre brott klaras upp, SvD 6 januari 2013
Allt färre brott klaras upp, DN 6 december 2013
Allt färre brott klaras upp, Aftonbladet 6 januari 2013
Sedan är det en annan sak att polisledningar runt om i landet har väldigt dålig förståelse för allmänhetens behov av kontakt. Nu skall de till och med lägga ner nattjouren på Hisingen här i Göteborg. Det påstås att det blir lättare för allmänheten att komma i kontakt med polisen. Så är inte fallet. Redan när de byggde nya polishuset snurrades det till och försämrades med möjlighet för allmänheten att anmäla misstänkt brott som inte är pågående.
Kan bara hålla med om att det knappast intresserar akademiker att kana runt i polisbilar under dygnets skilda timmar. Ett par år kanske, sedan blir detta ointressant. Stort fokus har legat på att rekrytera flickor till polisyrket, vilket krönts med stor framgång. Flickor som är i fertil ålder och skaffar ett eller flera barn. Jag har exempel på detta i en närstående krets. Gravida kan heller inte skickas ut på patrulluppdrag. Först kommer barn no 1, kort därefter är det dax för barn no 2. Den intressanta siffran i polisstatistiken är kanske inte hur många som anställts, utan hur många av dessa som är i aktiv tjänst, tillgängliga för uppdrag ute på gator och torg. Och inte tillhör kategorin ”x-lediga”.
Många av svaren finns förmodligen inom ramen för, som du själv säger, i ”urvals- och antagningsprocessen”. Förmodligen ligger det största ansvaret för den uppkomna situationen på personer i ledningsorgan och bland beslutande
chefspersoner – som inte klarar att hantera sitt ansvar, inklusive rivalitet på olika nivåer, revirstrider . . .
GillaGilla