Utbildningsrevolution?

Nu har inte bara S utan även Saco (Sveriges Academikerorganisation) trampat i klaveret. Hur står det till med ordkunskapen hos Sacos företrädare i utbildningsdebatten?

Det är inte en utbildningsrevolution att Höstterminen 2011 var antalet studenter vid högskolan 227 procent högre än hösten 1980 visar data från SCB Regering och opposition bråkar med tveksamma siffror, Emelie Lilliefeldt, (handläggare utbildningsfrågor Saco); Håkan Regnér (Sacoekonom); Galina Pokarzhevskaya (statistiker och utredare Saco).

För att det skulle varit en utbildningsrevolution att fler läser på högskolor och universitet, så hade det krävts att vetenskapsteori satts i centrum så att alla som skriver från B-uppsats upp till akademiska arbeten verkligen gjort detta utifrån vedertagen standard. Så är inte fallet. Det som brister, brister redan när det gäller vilka som kommer in på universitetet. Inte etnisk, könsmässig eller socialnivå uppdelning. Däremot är kraven för att komma in lägre på flera av lärosätena än det var under 1960-70 talet. Vilket medfört att det på många utbildningar idag konstigt nog krävs mer timundervisning i respektive kurs än vad som någonsin förr varit kravet. Det kostar mer för universiteten och högskolorna än vad något politiskt parti eller Saco åtminstone utåt visat att de förstår. Vad värre är, är att kunskapsstandarden på sina håll blivit så låg för de som börjar studera att de inte direkt kan läsa och förstå det som behöver läsas in för att klara kurser och linjer. Tre saker brister, och detta tyvärr från Grundskolans lägre årskurser:

* Ordkunskapen är liksom huvudräkningen satt på undantag så att de som skulle behövt hjälp redan i de första klasserna på Grundskolan och som har Skollagen i ryggen för att få den hjälpen, ofta aldrig fått det stöd som krävs. Det hjälper inte att kunna läsa om det som skall ha lärts in inte har förståtts så att det går att använda på varje steg på kunskapstrappan uppåt.

* Läxor har av många setts som något som bara har att göra med skolan eller debatten om RUT-avdrag för läxläsning. Det finns två viktiga bitar i läxläsning hemma som aldrig, eller åtminstone ytterst sällan berörs:
Oavsett om en förälder själv kan eller behöver ‘lära in först själv’, så är det viktig stund för varje barn att föräldern tar sig tid att sätta sig ner och som minst lyssna för att veta vad barnet lär sig i skolan och vad barnet funderar på i samband med detta. Varje barn behöver mer än sk. kvalitétstid med föräldern. Det handlar om att barnets naturliga råmodell(-er) är barnets viktigaste källa för socialt samspel och diskussion om det barnet funderar på.
Läxläsning är också ett sätt att repetera utanför klassrummets stökiga miljö idag. Det är aldrig någonsin möjligt för en lärare som har 40 minuters lektion att ägna den tid och uppmärksamhet åt varje enskilt barn. Observera att många lärare inte har mer än totalt 80-120 minuter/30 elevers klass i veckan. Det är därför viktigt för kunskapsinhämtande att repetition sker utanför hela skolmiljön. Gemensam läxläsning 40 minuter eller ens 80 minuter i veckan ger inte mycket om det sker i skolmiljö med 30-60 elever som tiden skall fördelas på. Läxläsning är inte ens vanlig undervisning där läraren i bästa fall under förutsättning av lugn klass där alla kommer i tid, har med sig böcker och anteckningsblock, sitter ner o.s.v På en vanlig lektion har läraren som bäst dryga minuten + 20 sekund att ägna sig speciellt åt varje barn. Förälder är man hela livet och det hör till att man vågar vara förälder även om barnet lär sig mer formell kunskap än man själv lärt in.

* Antalet som studerar vid universitet och högskolor säger inget om kvalitén på utbildningen. Vilket visats ovan. Det säger tyvärr heller inget om hur många som går ut med akademiska examina i ämnen eller på linjer som samhället, arbetsmarknaden eller tidens behov i övrigt ställer. Många kurser och linjer utbildar till arbetslöshet som kräver mer utbildning till den grad att de som läser vidare ofta får svårt att få jobb för att de är överkvalificerade och inte har praktisk erfarenhet ens av det de utbildat sig i. Utbildningar för enskilds önskade utbildning är en dröm men har väldigt lite med behovet på arbetsmarknad eller möjlighet att utifrån utbildningen finna framtida försörjningsmöjlighet att göra.

Sedan åter till vetenskapsteori. Hade varit bra om man återigen tagit upp filosofi, logisk analys och grunderna till vilka premisser som i enskilda fallet måste vara uppfyllda för att ett påstående/antagande eller argument skall vara giltigt i specifik situation. Som det är idag saknar flera av de uppsatser och akademiska arbeten som kommer god akrebi och god kunskap i vad som krävs för att A -> B skall gå att använda i samtliga fall där B kan leda till C och utifrån det skulle kunna leda till en hållbar slutsats att A -> C. Mycket snömos och döljande av problems subjektiva värderingar utifrån enskilds egen ryggsäck syns tyvärr numera.

Tidigare debattinlägg på DN i utbildningsfrågan: Alliansens politik sänker utbildningsnivån i Sverige, Stefan Löfven (S) och Ibrahim Baylan (S)på DN debatt 19 december 2012 samt Löfven och Baylan trixar med siffrorna, utbildningsminister Jan Björklund (FP) på DN-debatt 19 december 2012
Trixande är ordet – mindre antal i årskullar leder automatiskt till behov av mindre antal platser på universitet. Det kan aldrig vara ett självändamål att någon skall gå på universitet eller högskola år ut och år in bara för att lära sig mer. Minns en kille som var god vän med gamla studentkompisar till mig. Den killen gick ett antal linjer på Chalmers fram till sista terminen…. så bytte han linje. Samhället har inte så gott om pengar att studier skall få vara för personlig tillfredställelse. När man börjar läsa, så behövs ett mål att sikta mot. Finns inte målet är frågan om studierna är rimliga. Välja om är en sak men inte något som skall få upprepas gång på gång på gång innan som minst första examen är klar.