Det har varit klart bevisat sedan slutet av 1960-talet att tungmetaller som genom restprodukter av slam från reningsverk av kommuner sålts/getts (olika icke miljövettiga idéer har förekommit) tas upp och i slutändan genom anrikning hamnar i människan. Kadmiumfaran som tas upp idag när det gäller benbrott som kostar miljarder på grund av detta är alltså inget okänt även om nuvarande personer på Livsmedelsverket respektive i Kemikalienämnden oftast verkar ha glömt det!
Studier som varje kommuns VA-ansvarige borde kunna innan och utan.
* Brink Nils, Vattenförorening vid gödsling med rötslam. Uppsala, 1972 Serie: Vattenvård, 0346-7716 ; 11
* Statens Naturvårdsverk, Livsmedelstoxikologiska aspekter på rötslam i jordbruket, Solna : Naturvårdsverket, 1989
ISBN 91-620-3623-8
* Statens Naturvårdsverk, Slam : innehåll av organiska miljöfarliga ämnen : sammanställning och utvärdering av analysresultat, Solna : Naturvårdsverket, 1993
ISBN 91-620-4085-5
Benbrott för miljarder av kadmium, GP 11 november 2012
Benbrott för miljarder av kadmium, DN 11 november 2012
Benbrott för miljarder av kadmium, SvD 11 november 2012
Benbrott för miljarder av kadmium, Aftonbladet 11 november 2012
Se även: Avloppsslammet allt annat än ofarligt, Norah4you 28 maj 2012 samt Saknar belägg??? Hur sa???, Norah4you 16 september 2009
Norah4you's Weblog 
Det är bra att personer som du tar upp och debatterar faran i vårt liv som vi lever. I frågan tycker jag att denna skall vidgas och även belysas att vi får det samhälle vi förtjänar. Dvs vill vi sminka oss och glittra så kommer vismut ut i naturen när vi tvättar oss. Vill vi vara friska genom att ta medicin kommer denna ut via urin och avföring till slam och vatten. Vad använder vi när vi tvättar, lösningsmedel? De gula vackra oljefärgerna (ofta kadmiumbaserade), inte är det så farligt att jag spolar ner pappret jag torkade penseln med eller var jag orsaken till benskörheten? Etc listan kan göras lång
Vad gäller den rena fina fosforn med lågt kadmium innehåll. Det är bra att vi använder den. Men den räcker inte till alla. Den som flest använder är ifrån västra sahara där en ockupationsmakt (Marocko) bryter och ger ett landskap där inget växer (jag har varit där) och där livslängden är begränsad, vem hjälper dem?
Vi sätter krav på alla möjliga saker i Sverige, BRA!, men om inte alla andra gör det och vårt lantbruk läggs ned och istället importerar vi kadmiumrika produkter gödslade med den billigare fosforn med högt kadmiuminnehåll ifrån västra sahara, har vi vunnit något då?
I vår debatt bör vi vidga vyerna till att vi har en värld och att vi oavsett vad vi vill påverkas vi av andra. Förbud här leder till möjligheter för mindre nogräknade nationer och slår ut det lokala som vi har chans att påverka.
GillaGilla
Det ena utesluter inte det andra.
Roligt förresten att du varit hos Polisario, för jag antar att det är dem du besökt. En gång på 70-talet när de fortfarande trodde att jag skulle vara snäll, söt och säga vad ‘man’ ansåg att jag skulle säga och därför var en att satsa på, var jag representant för FPU under ett möte i Stockholm med representanter för Polisario, Algeriets ambassadör, några svenska politiker av olika färger på båda sidorna samt andra intresserade. Jag har svårt att förstå att Polisario och Väst-Sahara problemet som vi försökte lyfta då, ännu inte verkar kommit fram till de flesta här.
Det finns andra sätt än att använda fosfor också. Hade svenska äldre jordbrukare lärt ut varför man använde sig av växelbruk och varför vissa ‘saker’ odlades intill andra eller emellan raderna, så hade mycket varit vunnet. Men jag minns när de på blåsidan på styret (Länsstyrelsen och Naturvårdsverket) försökte få lantmännen och andra att förstå att det inte var bara fördelar med att använda konstgjorda preparat eller ens rötslam som behandlats vidare. Det var ju bara det att då växte det inte så snabbt, så bra o.s.v.
Förbud här är effektivt. För i ärlighetens namn, jag kollade redan 1976 och kollat med jämna mellanrum därefter, finns det inget land (undantaget när det gäller genmanipulerad gröda i USA) där man använt sig till närmelsevis av så mycket besprutningar och kemiska preparat som här i Sverige. Skälet att jag började kolla var att jag som satt på ett företag som importerade ett stort antal kemikalier och mer än 30 olika salter insåg att de företag som köpte in salter som aldrig någonsin skulle tillsättas livsmedel från odling och till kund, var de företag som köpte nästan allt av dessa hälsofarliga salter. Senare arbetade jag på orderavdelningen på ett kemiföretag som till Sverige importerade in allt möjligt där jag som ansvarig av farligt gods hade tillgång till samtliga produktblad….. gissa vilka som köpte mest av det som inte borde användas ens till kärl för att förvara livsmedel i.
Sedan är det en annan bit det du skriver om läppstift och smink. Jag förstår inte varför det inte finns krav på verkligt detaljerade innehållsförteckningar. Utöver det som hamnar i avlopp etc. finns det en hel del produkter som innehåller ämnen som går in genom huden och skadar på olika sätt.
GillaGilla