Egentligen får vi gå tillbaka till innan det Osmanska riket, dvs under Seljuq-turkarnas imperiets början dvs någon gång runt år 985 för att finna bakgrunden till dagens koppling mellan Syrien och Iran (forna Persien). När historien börjar, så levde Seljuq-turkarna norr om Aralsjön bort till norr om Kaspiska Havet. För att göra en mycket lång historia kort, så vandrade Seljuq-turkarna söderut och konverterade till den muslimska tron runt år 1000. När riket som inte ens alla historielärare eller ens historiker känner till speciellt mycket om var som störst omfattade det större delen av nuvarande Turkiet över Persien via stor del av nordvästra Afganistan och Turkmenistan bort till Kirgisien och mindre del av nuvarande Kina. Från norr till söder sträckte sig riket Uzbekistan ner till en lång remsa längs östra Medelhavets kust dvs från Syrien ända ner till de delar som Israel occuperar på Västbanken och Gaza inklusive större delen av det av FN-godkända gränserna för Israel ända ner till Eilat.
I dåvarande Persien kom Seljuq-turkarna som blivit muslimer att mer eller mindre assimileras med de ledande persiska grupperna. De anammade persisk kultur och började tala persiska språket som hemspråk. Samtidigt som Seljuq-turkarna som blivit perser även kom att utgöra anfäderna till nuvarande turkar i Turkiet, så blev historien en annan och det är där vi ser exakt samma uppdelning i inbördes religiösa grupperingar som vi ser i dagens Turkiet-Syrienkonflikt.
Efter Malikshāh I:s död 1092 efterträddes han i Anatolien, även kallat Asia Minor, som i princip utgjordes av den halvö där Turkiet nu finns av Kilij Arslan som grundade sultanatet Rum. I Persien efterträddes han av Mahmud I:e och återigen gör jag en lång historia kort genom att berätta att han efterträddes av sin bror Tutush I:e i det område som motsvarar nuvarande Syrien. Allt som allt var det fyra söner till Malikshāh samt en av hans bröder som fick dela på det stora Seljuq-imperiet. I efterdyningarna av de stora inbördesstrider som inträffade kom de blivande Ottomanerna att växa sig starka.
Det var inte bara familjestrider utan också religiösa skillnader i tolkningen av Islam, som splittrade Seljuq-imperiet. Något som glöms bort i dagens säkerhetsdebatt är att dessa grupper till skillnad från de Seljuq-turkar som hamnade i nuvarande Turkiet under Osmanska rikets tid precis som de Seljuq-turkar som hamnade inom nuvarande Syrien fick andra förutsättningar. I flera av de av Seljuq-turkättlingar existerande områdena fick dessa under Osmanska riket viss ‘självstyre’ i form av emirat som lydde under Osamanska riket. Så icke i större delen av det nuvarande Turkiet.
Samtidigt fanns det en stor folkgrupp som enligt vad språkforskaren och professorn Nikolaj J Marr (död 1934) skall ha hävdat antingen var ursprungsbefolkningen i det som många nu kallar Kurdistan. Åtminstone skall kurderna språkmässigt kunna bevisas ha bott inom Kurdistan minst 1000 år före alla andra inom det ursprungliga kurdiska området, från norr till söder över ett stort antal av östra Medelhavets nuvarande länder från södra Ryssland ner till delar av Syrien och Irak. Jag kan inte gå i god för det. Är inte en språkmänniska…. Kurdernas ursprungliga religion var Zarathustra. Redan på 600-talet, dvs före det Seljuq-turkiska imperiets tids begynnelse började Islam spridas bland kurderna. Idag är cirka 70% muslimer. Finns en del kristna kurder också om än i ringa grad.
För att förstå problematiken i Syrien krävs kunskap om de Alawiter, idag i Syriens ledning, som bildades på 850-talet av de som ansåg sig vara faktiska ättlingar till Profeten Muhammed. Eller som jag skrev i en tidigare bloggartikel om Syrienproblematiken.
Alawiterna, de som idag är i Syriens ledning bildades på 850 talet av de som ansåg/anser sig vara faktiska ättlingar till profeten Muhammed efter att den nya muslimska religionens framväxt resulterat i interna maktstrider där sunnimuslimer var de som ‘segrade’ inom nuvarande Syriskt område. (Glöm gamla beteckningar på länder i området. Gränser och namn är något som ofta ändrats i historien). Alawiterna blev behandlade som paria på samma sätt som de kastlösa i Indien. De förföljdes och 1317 resp 1516 utsattes de för ren massaker på liknande sätt som de själva idag långt senare ger igen.
Osmanska Rikets historia och efterdyningarna av dess upplösning i slutet av Andra Världskriget har jag skrivit om i I skuggan av Osmanska Rikets fall, Norah4you 12 april 2012. För att göra en lång historia kort, så fick Frankrike Syrien som protektorat på samma sätt som England fick dåvarande Palestina. Frankrike försökte styra Syrien genom att låta alawiterna som var i minoritet bli de som fick ledningen i armé och statsledning. Alawiterna hade i princip ingen annan möjlighet att få utbildning än att gå med i militären. Vilket många gjorde. Det var där och då 1959 samt vid de alawitiska baathisternas kupp 1966 som dagens skrämmande situation blommade upp
Rötterna till dagens kriser, Norah4you 15 juli 2012
I en av de många säkerhetspolitiska analyser som finns på nätet finns en betydligt förenklad version av den komplicerade historiska bakgrunden:
Första världskriget blev slutet för det ottomanska Osmanska riket. I Sèvresfreden 1920 föreskrev segrarmakterna hur det som fanns kvar av riket skulle styckas upp. Där talades i vaga ordalag om att bilda ett självständigt Armenien och söder därom ett ”självstyrande” Kurdistan.
Men republikanska turkiska nationalister vägrade acceptera fredsvillkoren och återupptog kampen med krigets segrarmakter. Sedan de kört ut alla ockupanter kunde de turkiska nationalisterna under Kemal Atatürk utropa Republiken Turkiet 1923.
I den nya Lausannefreden nämndes inte kurderna. Det vi här kallar turkiska Kurdistan var nu en del av Republiken Turkiet. Men andra kurdiska områden som lytt under det ottomanskaOsmanska riket hade gått förlorade för Turkiet. De hade i stället hamnat under brittiskt respektive franskt mandat. Dessa områden ingår nu i Irak och Syrien.
Republiken Turkiet var tänkt att bli en modern nationalstat enligt den tidens europeiska ideal: ”ett land, ett folk”. Turkiska nationalister mindes med bitterhet hur europeiska makter hade söndrat det ottomanskaOsmanska riket genom att uppmuntra olika minoritetsfolk att bryta sig loss. De var därför avogt inställda till alla grupper i Turkiet som ville ha någon form av särställning. Turkiets invånare uppmanades att erkänna sig som turkar eller lämna landet.
Kurderna/Fördjupning, sakerhetspolitik.se
Den versionen stämmer väl med vad som står i svenska historieböcker….. Men enligt mitt förmenande bör man känna till hela bakgrunden för att få fast mark under fötterna när man diskuterar dagens krutdurk Turkiet-Syrienkonflikten, samt för att kunna förstå varför denna krutdurk inte enbart kan fås att explodera för att Turkiet tillhör Nato och Syrien stöds av Ryssland och Kina. Det senare nog så förståligt om man känner till historien längre tillbaka. För både Ryssland och Kina har delar inom sina länder där Seljuq-turkiska folkgruppers ättlingar utgör orosmoment in i nutiden. För att inte tala om Afganistan…
Ny beskjutning över gränsen, GP 5 oktober 2012
Turkiets motangrepp – efter Syriens granat, Expressen 5 oktober 2012
Turkiet beskjuter Syrien, SvD 5 oktober 2012
FN fördömer Syrienattack mot Turkiet, DN 5 oktober 2012
Turkiet beskjuter Syrien, Aftonbladet 5 oktober 2012
Tillägg 10.05 Nya gränsintermezzon Syrien-Turkiet, SvD 6 oktober 2012
Tillägg 22.26 Turkisk vedergällning mot granateld, GP 6 oktober 2012
Tillägg 08.20 7 oktober Bildt: Turkisk reaktion är inte svår att förstå, Expressen 6 oktober 2012 Håller med.
Norah4you's Weblog 