Många politiker främst på Oppositionens sida anser att den 2-åriga flickan som övergavs (?) av sin mor som spädbarn, och vars mor för ett år sedan, om det nu var hon, sökte återförening med dottern med hjälp av Algeriets ambassad i Stockholm, inte skall utvisas till Frankrike där hon och modern är medborgare. Så långt går det att utifrån kända uppgifter hålla med de som talar om Barnkonventionen. Men det finns två bitar som ställer till det sedan:
* Ingen av oss vanliga människor eller media har en aning om varför Migrationsverket vill utvisa flickan till Frankrike. Det
kan låta hårt och oförsonligt, men vet någon som uttalar sig om att de svenska fosterföräldrarna som ju är de enda föräldrar
som flickan känner (håller med om den biten också) OM det är så att flickans moder numera befinner sig i Frankrike? OM det
finns okända uppgifter att modern vill återförenas med sin dotter i Frankrike. Det kan ju finnas substans i ”där hon
enligt Migrationsverket kan återförenas med sin biologiska mamma.
Barnutvisningen: S vill ändra lag, GP 21 september 2012
* Det är ju så att det är återförening med föräldrar som brukar åberopas helt i enlighet med Barnkonventionen när föräldrar som
flytt från eller övergivit sina barn lämnande dem ensamma eller hos okända främlingar/kända släktingar i hemlandet som brukar
vara det tungt vägande skälet till att ett stort antal barn får komma till t.ex. Sverige för att återförenas med förälder som
fått svenskt uppehållstillstånd eller medborgarskap. Många av fallen jag hört talas om via politiskt aktiva, hjälp-
organisationer samt kyrkor har rört sig om många år som förälder inte haft kontakt med sitt/sina barn.
Det är där det börjar bli svårt och inte längre enkelt. För om man skall åberopa en önskan av en förälder att få återförenas med sitt barn, ett barn som kanske övergivits som riktigt liten, i ena fallet men inte godkänna ett sådant önskemål i andra fallet, så är det svårt att hävda att det för att det i ena fallet är i Sverige och i det andra fallet Frankrike som föräldern vill återförenas med sitt barn i.
Observera att principen om ‘Barnets bästa’ även när man hårdrar Barnkonventionen och de Mänskliga Rättigheterna ställer till det. Vi kanske inte känner till alla bakgrundsfakta i ärendet. Men nog bör man använda samma måttstock oavsett om det är Sverige eller Frankrike en förälder som vill återförenas med sitt barn är medborgare i och vill återförenas med. När det gäller ett land som ligger inom EU sätter EU-direktiv hinder i vägen för att få alla uppgifter offentliggjorda vilket komplicerar saken men är helt i enlighet med EU:s beslut.
Hadille 2 hotas av utvisning, Expressen 21 september 2012
Barnutvisningen: S vill ändra lag, SvD 21 september 2012
Tvååring riskerar utvisning, DN 21 september 2012
Barnutvisningen: S vill ändra lag, Aftonbladet 21 september 2012
Tillägg 16.54 Kritiken växer mot barnutvisning, GP 22 september 2012 Det många tycks glömma är att vi har liknande situationer där svenska kommunala myndigheter och rättsväsendet oftast anser det viktigast för ett barn att återförenas med sin förälder även om barnet inte minns föräldern eller kanske inte ens träffat föräldern på många år. Det är viktigt att principen skall tillämpas lika när det gäller barn som varit länge hos fosterföräldrar oavsett om det handlar om barn som är svenska medborgare eller barn som är andra medborgare. Man kan inte åberopa Barnkonventionen utifrån barnets bästa ena gången och inte andra. Frågan är alltså inte så lätt som att hävda att lagen måste ändras eller att Barnkonventionen måste bli lag. Först bör Mänskliga Rättigheterna få en egen grundlag där man i förarbetena går igenom allt och även fastställer vad som är ‘barnets bästa’. Som det är nu, så verkar det som om det som är politiskt korrekt i enskilda fall är det som skall avgöra. Vad som är politiskt korrekt eller ej bryr jag mig inte om. Lagar skall tillämpas lika oavsett vad.
Tillägg 18.11 Åsa Romson (MP), Expressen 22 september 2012 Åsa Romson glömmer bort alla de andra fallen jag nämner ovan. Hon glömmer också liksom många andra bort alla fall där vi inte har att göra med av myndigheter godkända fosterföräldrar.
Kritiken växer mot barnutvisning, SvD 22 september 2012
Innan jag går vidare, så vill jag göra klart att utöver att Mänskliga Rättigheter bör blir grundlag, så krävs också att rättigheterna för fosterföräldrar stärks vilket är något som i sig står på kollisionskurs med synen när det gäller svenska barn och återförening (som jag nämnt ovan), men skall vi tala om Barnens bästa, så måste vi också ta med de mycket svåra fall där någon förälder under flera år från barndomen flytt till okänd ort och den andre föräldern som kanske till och med har vårdnaden om barnet rätten till det som beslutats i svensk domstol inte ens vet var. Där börjar det riktigt svåra. För det som är rätt juridiskt sett att barnets förälder som brutit mot lagen skall straffas, där råder väl inte mycket tvekan om. Men frågan är om det är barnets bästa om barnet levt med en förälder i en lugn hemmiljö (vilket vi får hoppas) att i alla lägen introduceras med den förälder som äger vårdnaden för att sedan byta familj. Jag har sett fall som gör att jag tycker att hela frågan om vad som är barns bästa ofta är mycket svårt att avgöra.
Tillägg 07.09 Det med ‘barnens bästa’ är inte så enkelt. En som funderat vill jag hänvisa till även om jag inte delar slutsatserna. För inte är det bitter galla som det flådiga och förmodligen trots allt genomtänkta uttrycket Barnets bästa var tänkt eller ens är att betrakta som. Orrenius: ”Barnens bästa” blir bitter falla, Expressen 23 september 2012
Barnets bästa…..som så många andra politiska slagord som hamnar i lagtexter, så saknar orden såväl stam som rotsystem och vad som växer på grenarna, det är något men vad? Problematiken är som jag ser det att en lag, ny Grundlag för Mänskliga Rättigheter samt en lag som skall gälla i liknande fall ALLTID måste vara generell. Det går inte an att ha lagar som kan tolkas politiskt korrekt med kappa som vänds efter vinden när media skriker. Vi måste fastställa vad som menas med ‘Barnets bästa’ och det måste vara en definition som håller oavsett vilket ärende som kommer upp på dagordningen. Det räcker alltså inte i det aktuella fallet att ändra lagen. Svenska lagar är inte och skall inte vara retroaktiva eller kunna tolkas subjektivt utifrån om det finns mediatryck eller om något anses politiskt korrekt.
Tillägg 13.37 nog hade jag trott att vi hade bättre utbildade Barnombudsman som kunnat Regeringsformen och alla andra lagar. Men tyvärr har BO också glömt bort att se helheten och att ALLA är lika värda. Dvs skall behandlas lika.
BO kräver besked av myndigheter, GP 23 september 2012
Inger
Man kan ha minst två invändningar mot ditt märkliga inlägg.
1. Om nu mamman hade haft en senare kontakt med ambassaden så skulle väl Migrationsverket ha antytt det? Istället säger man att det blir lättare att hitta mamman i Frankrike. Varför inte säga som det är om man har någon form av kontakt med mamman.
2. Sedan blir jag förundrad över din inställning till barnets bästa. I din beskrivning franmstår det som om barnets bästa är att vårdas av sin biologiska mamma. Det var just det som lagformuleringen om barnets bästa skulle ta bort – att inte se barnet som egendom som förvaltas av sina föräldrar utan att barnet har ett egenvärde med egna behov. Det är därför som samma regler bord gälla även ett svenskt barn i en liknande situation.
Niklas
GillaGilla
Niklas,
Invändning 1 faller just pga Migrationsverkets egna ord. Vet inte hur mycket du har haft att göra med kanslisvenska. Det är inte alls så som du tror att Migrationsverket om de fått handlingar från annat land inom EU som är hemliga ens får antyda att sådana finns mer direkt än det görs.
Invändning 2 faller för det handlar om principen om ett barn skall få komma till eller skall avvisas måste vara densamma. Observera att det handlar om att hantera alla fall lika. (Regeringsformens 1 kap 2§) Inte vad du och jag som människor kan tycka. Jag hade som lärare vid ett tillfälle barn som kommit hit från liknande situation. Jag håller som person med dig om att det är tveksamt om det är barnets bästa att ryckas upp från en miljö barnet känner som hemma. Men principen skall ju vara att man bedömer alla likvärda situationer lika. Har alltså träffat barn som övergetts och tagits hand om av främlingar, fadern död innan. Barnet var något år när mamman försvann. Flera år senare begärde modern efter att befunnit sig i Sverige ett par år utan att ens söka reda på sitt barn att barnet skulle komma hit. Fick hjälp leta efter barnet och barnet kom hit. Tror du att barnet såg annorlunda på sin situation för att det fick komma till Sverige? Då är du naiv.
Vi har andra fall inom Sverige. Barn som pga mycket allvarliga omständigheter tagits omhand av samhället som spädbarn. Vuxit upp hos familj som när familjen när barn kommit i skolåldern börjat undersöka om de skulle kunna få adoptera. Då har biologiska mamman, för de fall jag känner till handlar om mamman, vaknat till och begärt inte bara att få börja träffa barnet (tidigare helt ointresse) utan att få vårdnaden om. Flera tragiska fall där barn ryckts upp ur miljö som de kallar sitt hem har skett med samhällets goda minne användande sig av Barnkonventionen och de Mänskliga Rättigheterna som argument.
Det är alltså inte så enkelt att man kan ändra en lagstiftning. Sverige borde självfallet inkludera de Mänskliga Rättigheterna i Grundlag men också göra klart vad som avses med Barnets bästa. Exakt samma förhållanden tolkas idag helt olika, och då inte bara av Migrationsverket vars uppgifter är skyddade av såväl svensk Grundlag som av Säkerhets och Offentliglagstiftningen. Skall man ändra lagar skall man göra det heltäckande inte lappa och laga eller tolka det utifrån det som är politiskt korrekt i varje enskilt fall.
Det är det jag försöker få fram inte är så enkelt. Läs min text innantill innan du invänder.
GillaGilla
Ett klokt och tankeväckande inlägg tycker jag. Alltför många gastar högt utan att vara särskilt insatta i varken denna unika situation eller ens tänka på de generella verkningar det skulle få att låta flickan stanna.
Personligen väljer jag att varken tycka bu eller bä i den här frågan faktiskt (inte likt mig att hålla igen, men jag känner mig inte tillräckligt påläst) men ditt inlägg fick mig att tänka en extra gång, och det gillar jag. Tack!
GillaGilla
Håller med om detta är inte helt enkelt. Vi är många som vill flickans bästa. Flickan är placerad i fosterhem. Där ser det ut som hon har en trygg tillvaro. Föräldrar som vill hennes bästa. Men vi vet också att många fosterhemsplacerade inte alltid haft det så bra under sin uppväxt. Nu är flickans föräldrar i livet och mamman vill ha tillbaka henne? Kan vi neka det? Vi tycker att mamman inte har tagit sitt ansvar för sitt barn och varför lämnade hon henne? vad kommer flickan att säga till svenska folket om nu hon inte får den bra uppväxt som önskas och svenskarna hindrat henne att förenas med sin mamma? Känslorna inombords är flickans och påverkar hennes liv. Ingen annan. Det finns många frågetecken innan barnet hindras från mötet med sin mamma. Att ändra lagar som media och okunniga hojtar om kan bli farligt för liknande fall ser olika ut.
GillaGilla
OM vi skall göra något, så är det enligt min mening två saker:
* Skapa ny Grundlag som bygger på de Mänskliga Rättigheterna men klargör gränser bättre än vad som står där.
* Sätta oss ner och fundera lite mer om vad som ‘Barnets bästa’ egentligen är utifrån barnets horisont och inte vuxnas tyckanden och låtanden.
Det finns många mycket bra fosterhem. Har träffat på elever som verkligen haft det bra och som kallat fosterföräldrarna mamma och pappa. Men så har inte alltid varit fallet. Inget är enkelt. Det enda som möjligen är enkelt är att barn som kommer till fosterföräldrar som spädbarn i de allra flesta fall räknar fosterföräldrarnas hem som sitt hem oavsett om det är bra eller dåligt sett ur barnets synvinkel.
GillaGilla