sa en vis kung i Sparta när en medborgare kom och krävde demokrati. Tror faktiskt att det är där vi behöver börja. Bengt Göransson och jag har där lite skilda uppfattningar. Det må vara så att Fredrik Reinfeldt och Göran Persson är som Göransson antar. Jag är inte helt övertygad, men ändå. Det är inte där problemet börjar.
Problemet är att vi i våra svenska kommuner har nämndledamöter som inte är valda av väljare och som inte alltid har tillräcklig kunskap om demokrati debattkommentar till Förakt för Riksdagen hotar demokratin, fd utbildningsministern (S) och demokratiutredaren Bengt Göransson GP debatt 5 augusti 2012
Bloggartikelns början är från ett inlägg jag gjort idag 5 augusti på GP-s debattsida efter ett tänkvärt debattinlägg av förre kulturministern Bengt Göransson. Bengt Göransson är en man jag respekterar mycket. Minns med glädje alla de djupa samtal om demokrati, kultur och samhälle som vi hade när jag som Mölndals Kommuns representant, då Folkpartist, satt med i Bio Kontrast för Folkets Hus Mölndal och deltog i olika Bio Kontrastverksamheter.
Det ligger mycket i det Bengt Göransson säger i artikeln. Speciellt när det gäller hur demokratifrågan totalt utvecklats i Sverige under åren. Jag är dock inte övertygad om att han har rätt i att börja uppifrån. Personligen är jag mer oroad av den minskade insynen som finns i kommunala verksamheter speciellt när det gäller nämnder där nämnernas ledamöter varken är valda av folket eller (åtminstone utåt) visat att de är speciellt lämpade för den nämndplats som respektive partier utsett dem för. I förlängningen har detta med ökat antal nämndledamöter efter omorganisationer av Offentliga förvaltningar inneburit att helt opolitiska (hmmm) tjänstemän utan helhetssyn på respektive kommuns totala verksamhet och ofta utan högre utbildning i de ämnesområden som administratören är satt att jobba inom (tyvärr en konsekvens av LAS där många omplacerats eller fått sökta tjänster där kravspec för vad tjänsterna skulle behöva ha för erfarenhet/kunskap inte alltid är i nivå med vad de borde vara). Resultatet har i kommuner och landsting ofta blivit fler och fler avsteg från vad svensk Skollag och svenska Grundlagar kräver att all Offentlig verksamhet skall uppfylla. Speciellt allvarligt ser jag det som jag själv tagit upp gång på gång. Okunskap om Regeringsformens 1 kap 2§ respektive Regeringsformens 2 kap.
Som jag ser det är följande nödvändigt för att stärka demokratibegreppets hållbarhet i Sverige:
* Skärpta krav för att elever i årskurs 9 skall kunna få godkänt i ämnet Samhällskunskap. Elev skall visa att eleven tagit till sig det som står vad gäller hur Offentlig verksamhet SKALL och FÅR bedrivas. Våra svenska Grundlagar får inte längre fortsätta vara vackra ord på ett papper.
* På något sätt måste krav utformas och ställas som en ledamot i svensk offentlig nämnd måste uppfylla för att kunna väljas av sitt parti till nämnd. I dagsläget är det inte bara så att det kan finnas lokala variationer av vad ett partis ombud röstar på. Det är i sig en demokratisk rättighet att ha egen uppfattning och driva denna så länge en persons parti inte säger stopp och belägg: Detta står inte vi för. Det allvarliga är att det gång på gång förekommer grava moraliska brott mot öppenhet, demokratiprocessen och i flera fall rent ut sagt brott mot Regeringsformens paragrafer.
* Det måste till någon instans skild från partier och fackförbund för tjänstemän och arbetare, kanske under JO (?) där det skall vara möjligt att redan innan vi får en Författningsdomstol (se nästa * ) anmäla och där denna instans direkt skall kunna fatta beslut att avstänga en person som bryter mot Grundlagen från fortsatt nämndverksamhet.
* I förlängningen behöver Sverige en riktig Författningsdomstol.
