Jag måste erkänna att jag känner mig kluven till artikeln om Familjerna som styr miljardföretagen, GP 4 augusti 2012 Å ena sidan, så finns det ett allmänintresse att få kännedom om var makten i företag och i svenska samhället ligger även utanför den Offentliga sektorn. Å andra sidan, så frågar jag mig vad syftet är bakom artikeln? Det är väl bra om vi har rediga människors som bygger upp verksamheter och klarar av att göra detta med Sveriges skattesystem och med all administration som krävs utöver verksamhetens behov bara för att staten och EU genom lagstiftningar och direktiv är inne och petar på detaljer.
Det är klart. Jag är inte någon vänsternisse, varken riktig vänster eller ens vänsterliberal. Är inte född i en familj där det funnits pengar men väl tid för oss barn och varandra. Ingen aning om de som berättas om i artikeln har den tiden för varandra. Vet att flera av de som inte nämnts i artikeln, några håller också relativt sett låg profil trots jätteföretag när det gäller totala världsmarknaden, de har jag sett när jag jobbat med eller när jag läst på universitet med medlemmar ur de familjerna har avsatt mer tid åt varandra utan att de ens varit ute och rest på lyxresor som många av de anställda åkt på.
Och? Vill artikelförfattaren skapa avundsjuka och ställa till problem, för problem är vad det blir om barn till de som styr eller äger skall behöva skylta som något annat än sig själva? Eller vill artikelförfattaren visa att det genom hårt och idogt arbete går att skapa inte bara en bra grund för sig själv och sin egen familj men också skapa flera tusentals arbeten för andra? Om det sista är alternativet, borde då inte det framgått bättre?