Moralfilosofer och moderna samhällsforskare, även om de är verksamma inom det medicinska fältet, bygger inte på en vetenskapsteori vilket de ofta försöker göra gällande hävdande att summan av nyttan överväger kränkningar av Mänskliga Rättigheter också hävdande att de är vetenskapliga, vilket de inte är, när de vill maximera det goda. Definitionen av vad som är gott är en rent subjektiv värdering och den sk. forskningen utgående från ‘nyttan’ missar två väsentliga saker för att forskning överhuvudtaget skall kunna kallas vetenskaplig:
* Syfte och tendens får aldrig någonsin vara något som väger tyngre än respekten för andra människors uppfattningar och liv.
Vad som hände i Nazityskland får inte hända igen och absolut inte här. Där gick subjektiva värderingar om vad som var det
goda, fast det i verkligheten var tvärt om det onda, så långt att Mengele med det som utgångspunkt fick göra sina experiment
trots att det gick ut över enskilda och grupper som Nazisamhället såg ner på och trots att dessa experiment var ren tortyr.
* Det är helt omöjligt att hävda att ett forskningsresultat skall leda till ett visst utfall i framtiden.
Forskning skall alltid ske etiskt riktigt respekterande individers rättigheter och ett forskningsresultat som
redan från början forskaren utgår ifrån skall ge visst utfall, den forskningen är behäftad med ett av de allvarligaste
vetenskapsteoretiska felen: Den är skev från början till slut.
Nu kan säkerligen utilitaristerna hävda, med viss rätt, att det inte går att jämföra ett register över dementa och forskning
på dessa med Nazityskland. Dock är redan det syfte och den tendens som framkommer i
Register över dementa hjälper de sjuka på
sikt, forskare på Karolinska institutet på DN Debatt 20 juli 2012 så nedvärderande av de rättigheter dementa har enligt
såväl de Mänskliga Rättigheterna samt svenska PUL(Personuppgiftslagen) och Datainspektionen.
En tolkning av etiklära utgående från maximering av det goda är så långt från vetenskaplighet som tänkas kan!
Norah4you's Weblog 