Men egentligen var det inget annat att vänta när man från ledande politikerhåll i Europa trott sig kunna lägga takpannor på ett tak som inte har bärande balkar i huset under sig.
Ja, jag röstade nej först till EU och sedan till Euro. Skall inte säga ‘vad var det’ o.s.v. för jag förstår så innerligt väl önskan som fanns från vissa håll att skapa Europas Förenta Stater. För egen del kastade jag de funderingarna i sjön långt innan Sverige gick med i EU. Redan på 70-talet såg jag i det som växte fram till EG som blev EU alldeles för stora skillnader i ekonomier och basnäringar för att utifrån Europas historia sett över de senaste 700 åren få det till en lämplig kandidat för någon annan form än rent handelsmässig sammanslutning. Ja, Hansan hade sina avigsidor, men sett ur stimulanssynpunkt, så var stapelstäder där handel med utlandet fick ske på andra villkor än i övriga delar av enskilda länder en av många saker som förde Europa framåt mot modernare tider. När industrialiseringen kom, började i England, så spred sig den som ringar över vattnet. Men så har vi haft alla dessa krig där det egentligen bara varit vackra ord på fredsavtal där vinnaren formulerat refrängen som gett Europa fred med hjälp av Förenta Staterna de senaste 100 åren.
Det stora problemet som Europa har är att länderna har så skilda basnäringar att när det ena landet fortfarande stött sig på jordbrukssamhället och det andra stått kvar med bägge fötterna i industrisamhället som det såg ut direkt efter Andra Världskriget, så har andra länder pinnat iväg in i Kunskapssamhället, IT-samhället, oavsett om man som Sverige klarade sig utan krig eller om man som Tyskland förlorade kriget. När det då funnits socialistiska regeringar som inte haft detta dilemma klart för sig eller inte velat se utan satsat pengar som inte funnits substantiellt värde för på ‘reformer’ och ‘välstånd’ så har sedelpressen om inte gått för högtryck i varje fall inte fått tillräcklig hjälp av intäkter i form av skatter och avgifter för att täcka de allt ökande kostnaderna som främst krisländer som Grekland, Spanien, Portugal och Italien dragit på sig. Skälen till de ökade kostnaderna kan ha varierat. Utan skatteintäkter och avgifter som väger upp hjälper det inte.
Nu finns det vänsternissar som går och tror att ‘bara’ de ‘rikaste’ betalar mer skatt, så löser sig allt. Det kan vara så när det gäller länder som har låg skattemoral och dålig kontroll av att folk betalar in den skatt de skall. Annars har EU-bygget gjort att fler och fler har hamnat i mittfållan ekonomiskt vilket gör att det är i de normala lönelägena som mer skatt behöver komma in för att göra skillnad. Eller så får länderna precis som Sverige gjort rätta mun efter matsäcken. Alla drömmar om välstånd kräver att det blir fart på ekonomin utan att det substantiella värdet urholkas, dvs det behöver öka inom rimliga gränser. Nolltillväxt kan låta bra som slagord för en del. I verkligheten krävs det en tillväxt men en tillväxt där länderna är beredda att omdefiniera vad som skall räknas som tillväxt och vad som ‘bara’ är något där man äter upp nästa års sådd med mindre skörd nästa års höst. Man kan inte trycka upp pengar i all evinnerlighet om det inte finns substantiellt värde som täcker som minst pappret och tryckkostnaderna…..
Krycka till lytta spanska banker, GP 9 juni 2012
Spanien begär nödlån, Di.se 9 juni 2012
Kommentar: Spanien behöver sannolikt mer pengar, di.se 9 juni 2012 Tänk det tror jag också. Men som di gamle sa: Fint skall vi ha’t men var skall vi ta’t….
Stödlånet kommer att svida rejält i Madrid, SvD 9 juni 2012 Tro det. Troligen blir det tyvärr som det blev i Grekland. De som är gamla, pensionärer, och de som är sjuka eller arbetslösa är de som märker mest av alla de inskränkningar som sker. Finns inte mycket val men någon framförhållning borde i varje fall ett land som Spanien ha haft…
Spanien begär nödlån till banker, DN 9 juni 2012
”Och Euroländerna uppges ha accepterat Spaniens begäran om nödlån. Och på en fråga om tidsfristen för att ta mot och betala igen pengarna svarar Luis de Guindos enligt El Pais:
– Det enda jag kan säga är att beloppet ska ha en bred säkerhetsmarginal, ett tillräckligt högt belopp, det kommer du se i uttalandet från eurogruppen som inte kommer att lämna minsta kryphål för tvivel.
Enligt Financial Times är euroländernas finansministrar beredda att bidra med upp till 100 miljarder euro. Spanien ansöker om stort nödlån, Aftonbladet 9 juni 2012 Det må vara så att jag bara läst ekonomi på lägre nivåer, men jag måste erkänna att jag har svårt med de som lovar att ge bort något de själva inte har 🙂
