Förälder är man hela livet och

om någon till händelsevis tror att det bara är att skaffa barn, placera dem i ett fack – förlåt så snart som möjligt lämna dem ifrån sig tidig morgon, hämta sen eftermiddag som bäst för att sedan umgås, hm kallas det att umgås förresten, med sitt barn när man tillsammans rusar in i affären för att handla och sedan snabbt lagar (i bästa fall från scratch) kvällsmat innan barnet som är helt slut efter dagen i allra bästa fall får en liten stunds lek och inte bara sätts framför barnprogram på tv:n innan nattningen.

Vill man vara förälder, så får man vara beredd på att avstå från en hel del. Göra ett uppehåll i karriären eller som minst gå ner till deltid. Alla kan inte detta. Det är en dröm att stilla bedja om när man är ensam under småbarnsåren. Jag vet. Jag skilde mig när Monika var under 4 år. Det innebär ändå att man får avstå. De vänner som inte accepterar att träffas hemma med ev. barn, de var i mitt fall få men ändå inte vänner speciellt länge därefter. Har man valt att skaffa barn, så är det barnet och inte en själv som skall prioriteras.

Nu finns det de som talar om jämställdhet mellan könen…… Min egen far som dog för fyra år sedan nästan 93 år gammal borde varit bra exempel. När jag var liten bodde vi i Utby. Att han cyklade hem och åt varje dag när han jobbade för VA-verket. Då inte där det ligger nu. Hann diska efter varje måltid han var hemma. Är en sak. Men diskade gjorde i alla karlar på bägge sidor av släkten. Utom en som skulle servas. Vad som var mer jämställt än nutida feministernas drömmar var att pappa var den som i princip alltid dammsög och hängde upp tvätt. Utöver sköta sitt jobb och den del av trädgården som inte var blommor eller örter. Det handlar inte så mycket om jämnställdhet totalt sett eller i enskilda familjen utan om vem som är bäst på vad. Mamma var bra på att sy kläder, sköta övriga delen av hushållet utom storhandling och hade gröna fingrar samt var bra på att sylta, safta och ta tillvara det som trädgårdsland och skogen gav. Alla människor är lika värda men olika.

Att försöka rita ett flödesschema som ens i drömmens värld skulle kunna passa alla svenska familjer, oavsett hur familjen idag ser ut, är en utopi. Att hävda att små barn under två år mår bra att vara borta mer än några få timmar från den som skall vara deras råmodell och som de förhoppningsvis knyter an till så att den knytningen gör att barnet när det växer upp känner att de har någon som de vågar prata med för att personen/föräldern/släktingen tar sig tid är inte alla barn förunnat.

Det handlar inte om att ge någon dåligt samvete. Det handlar om att tänka vilket val som är bäst för barnet OM man vill skaffa barn alltså. Jag talar varje vecka med unga stökpellar från 14 upp till 23. ALLA utan undantag talar om en enda sak: Mamma/pappa/mammas eller pappas sambo INGEN har tid att prata med mig när jag behöver efter skolan, efter att varit ute och lekt. Nästan ingen har oavsett var i stadsdelarna här i Göteborg de bor och oavsett föräldrarnas utbildning haft föräldrar som från första klass tagit sig tid att sitta med eller laga mat i närheten så att barnet har fått fråga när det kört fast. För läxor är ju numera något som en hel del av första generationens curlade barn som nu är föräldrar tycker att skolan skall sköta.

Skolan har många uppgifter – men det är föräldrar som utifrån sina erfarenheter och där gör det inget om föräldern inte läst vidare utan är ofta bra om föräldern inte sitter på för höga hästar när barnet ställer frågor. Kan en förälder inte svaret, så är ett bra tips att föräldern och barnet söker den saknade kunskapen. På nätet eller genom att en gång i veckan gå en kort stund på bibliotek. Sedan är det viktigt att föräldern alltid finns där och helhjärtat stöder sitt barn: Du duger ändå även om du inte är bäst. Alla är lika värda men alla kan inte vara bäst och det finns alltid något som varje barn är bra på. Stimulera det och sluta gapa om förlorad karriär, knapp kassa eller avsaknad av gamla umgängeslivet. VÄX UPP.

Inte fel avstå karriären under småbarnsåren, GP Debatt 3 juni 2012
KD lägger in backen i jämställdhetsarbetet, GP debatt 8 maj 2012

NEJ KD lägger inte in backen. Till skillnad från många speciellt på vänsterkanten har KD tagit konsekvenserna av den oro som många barn lever under genom att skjutsas hittan och dittan från tidiga långa dagisdagar tills förälder är V70-förälder (skriv ordet i bloggens sökruta så hittar du förklaring). KD inser att vill man vara förälder, så måste man ta ansvar och vara beredd att avstå under några år från det som förut varit det vanliga livet. Det behövs inte dyra utrikesresor. En månad per år kan man spara till ett regionen runt kort och som förälder bre smörgåsar, eller något annat, för att ta med tillsammans med saft och kaffe och någon frukt. Allt behöver inte vara färdigordnat och alla behöver inte åka till legoland. Svenska naturen och de platser som likt Slottskogen och Botaniska finns i och kring svenska städer duger bra för äventyr när man är liten.