Jag har under åren, är snart 63 år, sett och hört en hel del som mer och mer ju äldre jag blir får mig att tvivla på den svenska lagstiftningen när det gäller människors egna ansvar för sina handlingar. Med människor menar jag alla som nått upp till gamla högstadiet och upp i åren tills de inte längre klarar av att ta hand om sig själva och som dementa 90-åringar står i kö för äldreboende de borde fått senast vid 85 års ålder eller tidigare. Men tyvärr är inte det problemet det allvarligaste. Det allvarligaste är att föräldrar idag må vara ‘kvalitetstidsinriktade’ i sitt umgänge med barnen. Det kvalitetstänkandet låter gott för många öron med dåligt samvete, men är i verkligheten ett frånvarande förälder problem som kastar långa skuggor.
I Kortedala har sex elever födda 1994 och en född 1996 visat värsta formen av råhet. De har misshandlat en äldre man så han nästan dog och det verkligt bedrövliga i historien är att Sociala myndigheter måste känt till dessa bärsärkar redan tidigare för polisen säger ”– Det här är grabbar som knappt nått åldern för att vara straffmyndiga. Fast de har redan hunnit utmärka sig i våra register, säger en polisman som stiftat bekantskap med flera av dem tidigare.” Pojkar anhållna för mordförsök, GP 29 mars 2012
Sex anhållna för Kortedala-dådet, GP mars 2012
Gänget nära slå ihjäl 61 åring – sex anhållna, GT 28 mars 2012
Sex unga anhållna för mordförsök, SvD 28 mars 2012
Sex unga anhållna för mordförsök, DN 28 mars 2012
I det aktuella fallet känner jag självfallet som boende i Tuve och tillbringande stor del av min värkande tid i Majorna som vilande hundvakt. Ja jag har artros från 5 skadeställen och får ligga cirka 15 timmar per dag för att överhuvudtaget orka åka emellan, gå runt huset med lilla vovven samt träffa människor. Tillbringar en del av den tid det tar att åka, vänta på buss eller när jag som rökare (tål inga värktabletter som inte är vanebildande. Rökning distraherar) är ute med att tala främst med ungdomar. Ofta riktiga buset. De klagar alltid på två saker: Frånvarande vuxna. Finns ingen att tala med när de kommer hem från skolan. Ingen att äta frukost med annat än på helger och ingen som ‘bryr sig’. Ändå är de lätta att nå med argument och om jag blir arg på deras agerande så kommer de dagen efter och har tänkt om. Det vill säga det har funnits undantag. Jag vill berätta om ett sådant.
Under tiden jag gick på Lärarhögskolan i Linköping askulterade vi på ett dagis förskolegrupp. Där fanns en grabb som jag redan sett när han svingade runt en katt i svansen på en av mina vänners gård. Inget bet på grabben och det var ju så synd om honom. Pappan hade stuckit när han var liten och mamman drack. Som om det var skäl nog att svassa på tå för honom vilket personalen på dagiset gjorde. Några år senare så kom min dotter när vi flyttade att hamna i samma klass som snillet. Han gjorde hennes liv till ett helvete och hade inte Lasse Lejonborg och Beatrice Ask lyssnat och hjälpt till så att Arbetsmiljölagen också kom att omfatta elever på skola, samt andra politiker på landstings- och riksnivå från flera partier känt mig (och min dotter), så vet inte jag vad som hänt. När han sparkat henne i ryggen så att hon var tvungen att ligga hemma en dag, så påstod skolan att han försökt kyssa henne. Inte ens när klasskamraterna gick till rektorn blev det ändring. Han och hans mor var kända av Sociala myndigheterna. Varje gång vi gjorde polisanmälan med oberoende vittnen och han tillsammans med sin mor och representant för Soc kallats till polisen, för där i Linköping kallades bråkstakar som misshandlade alltid till polisen för utredning, så försökte skolan få det till att det var mitt(!) fel för att jag pjoskade med Monika och att det minsann var så synd om snillet. Socialen skickade honom och hans mor på resor till Disney World, Seychellerna m.m. för att de skulle knyta an… Vad var det mot den ignorans alla hans offer, för de var fler än min dotter råkade ut för?
Om Ni kommer ihåg en rödtott som på TV-bilderna från kalabaliken på Avenyn vid EU-toppmötet för en del år sedan tog grejor ur fönster och kastade gatusten, så minns ni hur killen såg ut.
Om inte svenska myndigheter ändrar ansvarsåldern till 12 år, så har vi ingen chans mot dessa bärsärkar. De kan åka in på förhör men skrattar åt det och stiger i graderna på skolorna. Görande livet till ett helvete för många och fördärvande skolsituationen för ännu fler. Det räcker inte med Sociala Myndigheter på kommunalnivå. Vi skulle behöva något på riksnivå gärna knutet till våra svenska domstolar dit dessa elever från 12-15 års ålder som nu inte är straffmyndiga kallades VARJE gång de varit i farten. Straffet, för ett straff krävs som preventationsmetod, bör ställas i nivå av deras ålder. Men någon allvarlig konsekvens måste finnas för att markera innan det eskalerar på samma sätt som det gjort i Kortedala. Straff skulle kunna vara att åka till någon boot-camp på 1-3 lov i rad. En boot-camp där de tvingades jobba med allt från att städa till att göra något riktigt tråkigt – lära sig sitta stilla och bara vara någon timma åt gången. De skall kort sagt ha det riktigt tråkigt en vecka som minst åt gången.
Ingen tv, inga tv-spel, ingen mobil eller dator. Deras beteende måste få en konsekvens. Det är enda sättet att rädda dem från sig själva och sina vänner bland de som leker kungar och fördärvar för andra speciellt på skolor. Hjälper inte med psykologer innan det gått upp för killarna att de inte är vad de tror sig vara och blivit mottagliga för behandling och diskussion.
Vi vuxna måste våga ta tag i problemet och inte överlåta på Sociala myndigheter utan på någon myndighet på riksnivå som ser till att alla unga från 12-15 år som begår brott får något så när lika konsekvenser och inget som liksom idag kan stärka deras ‘ställning’ på skolor och i samhället – för det är vad som sker idag. Ändring tack!
Norah4you's Weblog 
Jag håller med dig till viss del. Klart att det måste till konsekvenser för att få dessa personer att förstå allvaret i deras handlande. Men det som måste till är uppmärksamhet och stöd långt tidigare i livet för alla föräldrar. Och givetvis till alla barn och unga som far illa.
Skolan måste förändras. Hela upplägget av vad som är viktigt att läras sig och bli undervisad i måste förändras. Man måste väl till en viss del lära sig om historia, geografi, fysik eller kemi men är det de viktigaste kunskaperna man ska bära med sig i livet? Är det inte viktigare att lära sig förstå samspelet mellan människor, få unga människor-barn att bli starka, stolta individer som tycker om sig själva för att kunna respektera sina medmänniskor?!
Det stressade samhälle som vi lever i idag gör oss till oberoende individer som inte har tid för det viktiga i livet, kärleken till livet…
GillaGilla
Nej Karin,
det är inte så att man skall lära sig förstå samspelet mellan människor i vanliga skolan. Den är till för kunskapsinlärningen som måste vara första steget på samma sätt som det är lättare att lära sig gå när man först kryper och på samma sätt som det gäller att lära sig verktygens namn och hur man använder dem innan bygger ett hus. Det är heller inte möjligt att klara sig i dagens samhälle utan mycket bättre kunskaper i matematik, fysik och kemi. Utan djupa kunskaper i historien kan ett barn som växer upp heller inte lära sig förstå orsak och verkan i det som händer idag och hur framtiden kommer att kunna bli. Utan geografikunskaper är det som att sätta en franskbok i händerna på en elev som aldrig lärt sig skriva svenska och som då lever i en värld som inte har kontakt med verkligheten.
För att kunna känna empati, för att kunna ta rätt beslut när det gäller hur den viktiga tiden som bara rinner iväg skall användas, krävs det kunskap och tid att tänka. Tid att bara vara. Det är inte i skolan grunderna skall läggas. Det är hemma.
GillaGilla
Min hustru berättar just att svenska media enträget berättar om en färgad man i USA som blivit skjuten. Att dådet på Kortedala torg förtigits en längre tid av gammelmedia beror väl på att det handlar om ett invandrargäng. Jag anklagar de svenska politikerna för att vara ansvarslösa, jag tror inte för ett ögonblick på multikultur. Däremot tror jag på att olika kulturer kan leva vidare och utvecklas där de har sitt ursprung. Kan man i en kultur gifta sig med en 12-årig flicka borde man också kunna ta följderna av ett grovt brott, klart att ansvarsåldern måste sänkas!
GillaGilla
G2
Vi kan mycket väl leva sida vid sida med andra människor som kommer hit från skilda kulturer och religioner. Dock krävs det precis som när du har gäster på middag – Gästen får ta seden dit han kommer. Vill man inte acceptera svenska lagar och regler, så är det nog enklast för en person om den tänker sig två gånger innan han/hon kommer hit. Vi har haft invandrare långväga ifrån, från området runt Svarta Havet, redan i början av vår tideräkning. Vi har haft folk som kommit hit med helt annat levnadssätt och annan kultur från öst och syd under de senaste årtusendena. Det är bara det att innan de senaste 25 åren, så har de som kommit hit oavsett varför de kommit (och flera har flytt situationen i sina hemländer inte minst religiöst) accepterat svenska lagar.
Sedan vet jag inte ett dugg om det aktuella fallets enskilda individers ursprung. Men jag vet tyvärr av erfarenhet att liknande men inte lika allvarliga saker hänt i helt ‘svenska’ områden här i Göteborgsregionen. Både där föräldrar haft gott om tid att resa utomlands och gott om pengar till det ena och andra men dåligt med tid för barnens behov samt i områden där det mest bor senare invandrade svenskar och de som gömmer sig. Det där med föräldraskapets vikt och föräldrars ansvar, det handlar inte om religion eller annat utan bara om ren och skär lathet från föräldrar som säger sig inte ha tid eller ork att ta ansvar för de barn de satt till världen.
GillaGilla
Sverige har varit ett bra land men det håller på att förstöras av mångkulturen och den importerade brottsligheten och Sverigedemokraterna är nog de enda som kan se till att det blir ändringar.
GillaGilla
Avsaknad av empati har inte med mångkulturen att göra. Många av de invandrare som kommer hit är betydligt lättare att tala med än svenskar när det gäller att få stopp på barnens eskapader. Det där med ‘det är inte mitt bord’ som var vanligt på 60- och 70-talen har övergått i ‘Mitt barn är inte den som….’ Ansvar vad är det?
GillaGilla
När kommer en ursäkt ifrån Mona och övriga politisk korrekte finsossar som indirekt bär ansvaret för händelsen?
GillaGilla
Tobbe,
Socialdemokraterna bör framför allt ta ansvar för att ‘Alla skall med’ mentaliteten har tagit ifrån många människor oavsett var de är födda förståelsen för att Förälder är man för livet och att Föräldrar SKALL ta ansvar för sina barns handlingar oavsett vad de själva som föräldrar har för bakgrund, utbildning samt att Föräldrar måste ta sig tid att vara föräldrar. Barn är inte samhällets att uppfostra i skola och på gator och torg. Det är föräldrarnas ansvar. Det förhindrar inte att 12-åringar måste få allvarligare konsekvenser än kommunala sociala myndigheters ingripande. De måste själva lära sig att de har fullt ansvar för sina handlingar.
GillaGilla
Bra skrivet. Ville bara säga det.
GillaGilla
Tack Diana
GillaGilla
I Storbritannien så är man straffmyndig vid 10 års ålder. Sverige skulle behöva 12 år och boot camps som du säger. Det daltas för mkt med dessa värstingar!
GillaGilla
Martin,
det daltas med dem från dagis tills de blir straffmyndiga och då bortförklaras det ofta med att de haft det så svårt. Dvs inte de allra värsta för de har ofta föräldrar med pengar som skickar dem på skola utomlands eller som flyttar runt Sverige för att komma undan.
GillaGilla
Såg ett inslag på Spansk TV igår. En ideell organisation körde runt med bil i ett bostadsområde i Andalusien för att väcka barnen så att de kom iväg till skolan.
Föräldrarna var hemma när man knackade på, så det var ren slöhet att inte skicka iväg barnen. Så går det när inte samhället ställer krav.
GillaGilla
Helt rätt G2. Så blir det när man inte ställer krav att föräldrar skall vara beredda att vara föräldrar om de vill ha barn.
GillaGilla
Barnen (för det är väl barn?) får inte lära sig empati varken hemma eller i skolan. Därför känner de ingenting inför andra människors rädsla eller plåga. Därför kan unga män (barn?) våldta kvinnor, ge sig på andra unga människor och även gamla och slå dem sönder och samman. Därför kan unga kvinnor slå sig samman och väskrycka äldre kvinnor eller ta deras smycken. Listan kan göras ännu längre… Och vad är det de sysslar med hemma, på spårvagnen, i skolan och på fritidshemmet? Jo, mobiler eller appar eller pc-apparater. De deltar inte i samhället utan avskärmar sig med diverse apparater och ser inte vad som händer kring dem heller.
Och varför tillåter vi vuxna den pågående utvecklingen? Varför sätter vi inte ned foten och säger till dem, som uppenbarligen inte kan vara bland andra människor? Jo, vi är rädda att bli kallade ”djävla kärring, gubbe” eller annat vackert. Kan vi inte stå ut med det är vi inte värda att själva kallas vuxna. Vi har ingen annan att skylla på än oss själva…Låt oss stoppa buslivet nu – annars är det försent!!
Farmor/mormor i Angered
GillaGilla
Bra sagt farmor/mormor Gunvor.
Tyvärr har min 29 åriga dotter inte något barn men en hund. En rolig hund som heter Daisy och talar. Ja, nej, va-fö är favoritorden. Finns fler. Svarar man inte på va-fö frågan eller missförstår vad Daisy frågat om så låter det som en gammal sprucken 78-varvare i den långa harang på närmare minuten hon tror att vi kan förstå. Vilket vi inte gör, självfallet. Så man undrar vad hon sa – och får samma spruckna harang en gång till 🙂
GillaGilla
Socialtjänsten… jag har svårt att tro att de skickar någon mamma ocg barn till seyscellerna eller Disney World för att knyta an, men okej säger du det så…
Socialtjänsten fungerar överhuvud taget inte… Jag skall försöka berätta kort om vad min familj har råkat ut för. När min son gick på högstadiet, åttan-nian, så hade hans data spelande gått överstyr, jag försökte styra upp detta och det slutade med att det blev en maktkamp mellan oss. Han hade inga andra problem, och inte jag heller. Jag arbetar som ingenjör. Jag kontaktade först BUP, för jag var villrådig i över hur jag skulle hantera situationen. Blev snart hänvisad till Soc och kontaktade dem. Det som händer därefter är helt sjukt. Vi får ingen hjälp och en urdålig utredning utförs som går ut på att få mig att framstå i dålig dager, och de ansåg att min son skulle bo i en studentlägenhet som jag skulle bekosta (från början var det tänkt som en tillfällig lösning) och att allt var bra i skolan, vad jag hade att säga vägde ingenting. Samtidigt hade jag drabbats av cancer. Situationen som blev gjorde att sonen alienerades ifrån mig, alkohol kom in i bilden nästan genast, han lämnades helt ensam i lägenheten utan någon vuxeninsyn. Efter första året när betygen kom, hade han 6 st IG av 9 st möjliga betyg. Jag var rasande på socialförvaltningens agerande. Detta var en oerhörd sorg att bära på hur situationen hade utvecklat sig. Efter nästan 3 år när nu snart skulle gå ut ur gymnasiet, fick vi upp kontakten igen. Det var ett ras till son jag fick tillbaka. Efter sommaren flyttade han hem till mig igen. Hans internetmissbruk hade förvärrats, hela han som person hade gått ner sig, han skötte inte sin hygien, han öppnade inte sina kuvert, han hade fått betalningsanmärkningar, han gick inte till arbetsförmedlingen, någon respekt för mig fanns inte alls. Jag betalade hans räkningar mm. Jag ville hjälpa honom med körkort. Han tog min bil upprepade gånger och körde den utan körkort, till slut kraschade han den. Jag hotade till slut med polisen. Han bodde hemma i 1,5 år, men jag insåg att det var ohållbart och vände mig till socialtjänsten och bad dem hjälpa honom med lägenhet och någon att prata med. Jag fick tjata på dem. Detta som händer därefter är än värre. Samma vecka som handläggaren från socialtjänsten och en psykiatrihandläggare kommer för att prata med min son angående lägenhet, så har jag opererats, och jag hade kommit överens med min 14 åriga dotter att hon inte behövde vara hemma när de kom för att prata med min son. Hon hade hösttlov. På måndagen operation, på ondagen kom soc, på torsdag förmiddag så sätter jag mig vid datorn för att titta igenom mina mail och ser att jag fått ett meddelande på FB och gå in på det, jag klickar på en bild som min dotter lagt ut och till min förfäran länkas den till en hemsida hon har gjort, och den innehåller pornografiskt material, inte på henne, men annat stötande material och min dotter presenterar hemsidan öppet med en bild på sig själv. Jag ringer henne och undrar vad hon håller på med och därefter åker hon till pojkvännen och kommer inte hem, förrän på måndagen efter skolan. Vid detta här laget är jag upprörd och rasande. Det kändes som mina barn höll på att driva mig till vansinne. Jag skällde på dottern och hon drog iväg till pojkvännen igen. Vi båda kontaktade soc och ville ha hjälp att lösa situationen. Denna tös är duktig i skolan, har toppbetyg, hon har varit elevstödjare, lärarna har alltid sett henne som en tillgång i klassen, de har aldrig upplevt att hon skulle ha några problem, förrän detta hände. Hon är dessutom en musikbegåvning och har sjungit och spelat vid olika tillställningar. Detta som sker därefter är att vi inte får några gemensamma samtal som jag förväntade mig att vi skulle få, efter 6 veckor jourhemsplacerar de min dotter, nu måste vi väl få hjälp med att lösa situationen trodde jag. Veckorna tickar och börjar bli månader, jag har under denna tiden påtalat att vi inte för någon stöd. När jag får se utredningen de gjort går jag i taket, den är förvanskad och socialtjänsten har skapat en bild som inte är sann. De gör ett akut omhändertagande på min dotter, för att jag sade att nu räcker det, jag vill ha hem min dotter och jag vill att ni sätter in familjeterapeuter. Det fanns inget akut! De lurar min dotter bland annat genom att påstå att jag tackat nej till ALLA socialpedagogiska insatser, insatser som vi inte blivit erbjudna, och när de till slut gick med på att vi skulle få samtal, så ville jag ha legitimerade, för jag inte längre litade på dem, hon var ju i en beroendeställning till dem. Vi tvingades genomleva förvaltningsrätt och kammarrätt, den senare vann vi. Soc drog sig inte för att falska uppgifter till domstolarna. Nu har det gått 16 månader, min dotter bor med sin bror och vår relation har trasats sönder.
GillaGilla
Jo nog skickade killen och hans mor inte på en utan tre resor. Jag tänker inte dra allt jollrande som skedde då med början i dagis förskoleklass för snart 25 år sedan.
Känner inte till ditt fall men känner med dig. Vi skall inte jämföra med fall jag beskrev där mamman lär ha synts med flaskan i babyvagnen redan när killen var liten om man skall tro mig kända personer som bodde på gården. Vissa barn skall inte vara hos föräldrarna – det handlar främst om barn som soc låter vara hemma för ‘att stötta mamman/pappan’. Andra skall absolut inte tas hemifrån utan erbjudas stödfamilj som hela familjen kan få umgås med. Det har jag sett fungerat bra speciellt för killar som inte haft någon råmodell att tillgå. Men oavsett vad som händer bör det inte vara på kommunal/lokal nivå som de besluten tas utan det skall ske utan att åsikter väger tyngre än verkligheten och att det är näst intill säkert att barnets bästa inte myndigheters eller föräldrars eller andras är det som sätts i främsta rummet.
GillaGilla
Hur kan ett användarnamn ändras av sig själv?
GillaGilla