Från kaos till värre kaos

Greklandsproblemet är inte bara en sjukdom utan också ett symptom som har två sidor: Det ena i Grekland. Det andra i Euroländernas syn på sig själva.

Missförstå mig inte. Jag är moderat. Ekonomiskt till höger men socialt till vänster om huvudfåran i ‘vårt’ parti. Det jag reagerar på är två saker:

* Ett Euroländerna trycker upp nya pengar som saknar substansiellt värde för att motsvara nuvarande Eurokurs. Inte något i sig som i en begränsad marknad som EU trots allt är och där förutsättningarna för framtida expansion av BNP inte är speciellt bra sett över ett kortare perspektiv och tveksamma sett ur ett globalt längre perspektiv. Det är inte inom EU eller ens i Asien som den framtida ekonomiska tillväxten är gynnsammast. Troligen kommer nästa världsdel, Sydamerika, vara den som har största förutsättningarna i ett rimligt långt perspektiv.

* Euroländernas krav på Grekland går över all anständighet. Det är helt rimligt att de politiker, höga tjänstemän, banker, spekulerare o.s.v. som stått för att det blivit det ekonomiska kaoset får stå för notan. Därom är inget tvivel. MEN och det är ett mycket starkt men EU och Euroländerna i synnerhet kanske vinner en Pyrrhusseger. Eller rättare sagt när man inte tar hänsyn till att många pensionärer och arbetslösa i ett land som inte har speciellt stora möjligheter eller traditioner av industriell produktion och där turistindustrin inte betalat de kostnader det innebär för landet Grekland att bevara de kulturella miljöer som vi nästan alla kallar Kulturens vagga, så finns inte många förutsättningar för Grekland att återhämta sig om fler kastas ut i arbetslöshet, pensioner sänks utan att en anständig överlevnadsnivå under vilken inte pension får sänkas har satts och minimlönen diskuteras sänkt till 4000:-/månad.

Ekonomisk misär, vilket redan med förra ‘räddningspaketet är verklighet, hotar stora delar av det grekiska samhället. Som sagt, de som inte betalt skatt de borde; de som spekulerat; de som strött bidrag och extra månadslöner hittan och dittan; de som haft det bättre än de borde, de skall självfallet stå för notan. Men jag ser bara värre kaos i de senaste kraven.

Vad man i Europa som helhet glömmer bort är den Grekiska historien under 1800 och 1900-talet. Grekland lydde länge under Osmanska Riket och det grekiska frihetskriget slutade inte förrän 1827. Först 1830 genom freden i Adrianopel och Londonprotokollet samma år blev Grekland efter många års occupation erkänt som ett fritt land. Det blev en del problem med att tillsätta kung. Den först utsedde Otto av Bayern lyckades beskära grekernas frihet ännu mer än den varit under Osmanska väldet. 1843 ledde detta till ett folkligt uppror. Efter Krimkriget 1853 var Grekland i princip bankrutt. Kung Otto fick abdikera 1862 och Vilhelm av Danmark blev Greklands nye kung under namnet Georg I. Georg I mördades 1913. Redan under hans regeringstid hade Grekland dragits in i Balkankrigen 1912 och 1913. Sedan kom Första Världskriget.

Konstantin I, son till Georg I, försökte genomdriva absolut monarki vilket ledde till den än idag stora splittringen bland grekerna i monarkister (antalet har minskat drastiskt efter Konstantin II:s flykt i samband med att han försökte göra en motkupp mot Militärjuntan som kom till makten 1967), republikaner och kommunister. Första avskaffandet av monarkin skedde redan 1923 efter en folklig revolution. Republiken varade i 11 år av hårda strider mellan republikaner och monarkister. Monarkin återinfördes 1935. En statskupp genomfördes av general och monarkist Metaxas året efter och ledde till en diktatur styrd av Metaxas under kungen. Diktaturen förbjöd arbetarrörelsen och kommunistpartiet. Att förbjuda var absolut ingen lösning utan snarare gav det mer bränsle på händelser som från det att Grekland under Andra Världskriget invaderades av Mussolinis Italien i oktober 1940 och sedan tyskarnas occupation har fram till idag lett till ytterligare splittringar mellan grupper i Grekland.

Som alla vet så hände det en hel del annat under Andra Världskriget och åren efteråt. För att inte tala om det om hänt efter att Militärjuntan tog makten och sedan bröt samman pga Cypernkrisen. Den grekiska nutidshistorien ger inte mycket stöd för att det skulle vara lämpligt att sänka levnadsstandarden för de som har det sämst. Många av dem står sedan gammalt antingen själva eller pga sina föräldrars erfarenheter under 1900-talet långt till vänster. Även bland de vänstergrupper som finns i Grekland finns det stor splittring. En del har vunnit på EU-anslutningen. Många har det inte.

Totalt sett, så ser jag personligen det som om de nuvarande och de utökade kraven från övriga Euroländers sida riskerar att driva Grekland från kaos till värre kaos. Personligen tror jag också att en möjlig lösning skulle varit att Euroländerna mot en del av nödlånet förklarat att de för att den delen skulle utbetalas kräver att få ta hand om administrationen av pensionerna. Det krävs dels en reell överlevnadsnivå, existensminimum, men också en genomgripande kontroll av hur pensioner betalas ut och till vem om man har ett krav på att pensioner som helhet skall sänkas. Någon empati måste ändå alla visa de som har det sämst.

Skuldkris splittrar grekiska partier, GP 11 februari 2012
Papademos varnar för misär, GP 11 februari 2012
Ett pennstreck biter inte på korruptionen, Expressen debatt 10 februari 2012
Grekland: Ta med hjälm och gasmask, Norran.se 11 februari 2012
Ingen vill ha Svarte Petter i Grekland, SvD 11 februari 2012
Johan Schück: Det är Greklands sista chans att få hjälp utifrån, DN 10 februari 2012
Kö till grekiska soppkök, DN 10 februari 2012
Partipiskan viner i Aten, DN 11 februari 2012
Här häcklas Merkel – i nazistklädsel”, Aftonbladet 11 februari 2012

Tillägg 06.35 det ligger mycket i det som står på Ett udda par som behöver varandra, SvD 12 febrari 2012 Där finns i princip hela bakgrunden för det hårda hanterandet även av de som har det sämst ställt i Grekland när det gäller kraven på Grekland och även hela bakgrunden till varför Frankrike och Tyskland samspelar för att försöka få en mer EU-beslutande än EU-ländernas parlament/riksdags beslut om i stort sett allt. Tyvärr innebär detta samspel stora risker för Europas politiska framtid. Som jag ser det.

Tillägg 21.26 Tyvärr har kaoset på Atens gator nog bara börjat. Det ser inte alls ljust ut för Grekland. Därmed inte heller för Euroländerna.

Kravaller i centrala Aten, GP 12 februari 2012
Brandbomber och tårgas mellan demonstranter och polis i Grekland, Expressen 12 februari 2012
Kravaller i centrala Aten, SvD 12 februari 2012
Nya kravaller i centrala Aten, DN 12 februari 2012