Detta är en gammal kunskap som Naturvårdsverket och deras föregångare som låg under Kungliga Väg och Vattenbyggnadsbyrån gjort allt för att föra fram riskerna av från 1950-talets slut framåt. Tillsammans med Statens Hantverksinstitu, Sth; Kungliga Väg- och Vattenbyggnadstyrelsen, Statens Institut för Folkhälsan, Föreningen för Vattenhygien och Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen anordnades redan 1958-1967 gedigen vidareutbildning i Avloppshantering som behandlade såväl problemfrågan om vilket det andra (respektive då det tredje) steget i Avloppsvattenrening skulle vara som problemen med restprodukter i det under första steget, slamavskiljning, uppkommna slammen som rötades redan då.
Det fanns och finns ingen som helst möjlighet att utifrån då eller nu existerande tekniker och eller kemiska lösningar få detta slam skilt från tungmetaller, perborater, fosfater m.m. i tillräcklig utsträckning för att detta skulle få användas på jordbruksmark där betande djur som föds upp till människoföda eller på åkrar som används till matodling förekommer. Vem har fått för sig att det är tillåtet? Det var inte tillåtet enligt första Miljölagarna och jag kan inte se att det skulle vara tillåtet enligt senare heller. Inte ens fallen som varit uppe i Vatten- och/eller Miljödomstol ger vid handen att nuvarande hantering är laglig! Redan Länsutredningen för Vatten- och Avloppsfrågor i Bohuslän som gjorde sin stor del av sin utredning under 1937-39 hade problemet med att avloppslam, då endast slamavskillning och på ett fåtal ställen i Sverige, bl.a. vid Alelyckan i Göteborg som var ett tidigt renings- och vattenintagsverk, innehöll restavfall som inte fick komma ut i vattentäkter, vattendrag etc. Det har gått över 70 år och ännu har det inte gått upp för GRYAB m.fl. att det är farligt med tungmetaller. Skrämmande. Tungmetaller anrikas i djur och anrikas vidare i människan när människan äter föda eller dricker icke rent vatten.
1972 skevs en artikel i Östgöta Correspondenten: 17-miljonerssatsningen klar Linköpings reningsverk utbyggt Kemisk behandling av vattnet. Tidigare hade de i Linköping haft slamavskillning, inklusive då sandfånget som förmodligen är det som spökar för i all litteratur talas det om att sand och tyngre föroreningar avskiljs för att sedan föras till täcktipp. Det senare krävde tillstånd för att få byggas eftersom det inte fick eller får finnas minsta risk för utlakning till intill liggande åkrar eller vattendrag. Tyvärr inkluderade inte och inkluderar fortfarande inte begreppet tyngre föroreningar tungmetaller.
När jag under ett par år på 70-talet hade hand om import- o export av kemikalier till Sverige på två av våra större företag i branschen, så lärde jag mig en hel del om kadmium m.m. Det är för mig skrämmande att de som läst VA-teknik på senare år inte ens lärt sig grunderna.
16 september 2009 skrev jag:
”Nu får faktiskt Gryab vakna upp! Kännedomen om att t.ex. tenn, tungmetaller och även fosfor(!) är helt olämpliga i de former de förekommer i avfallsslam att använda på åkerjord är gammal! Den fanns redan på 60-talet och under åren har ett stort antal vetenskapliga arbeten presenterats bland annat av:
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning dels i form av utredningar presenterade på symposier, dels i utgivna skrifter som t.ex.:
Harald Norin, Hans Borén, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning; Organiska tennföreningar i rötslam från några svenska reningsverk, Stockholm : Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), 1993 Serie: IVL rapport. B, 0283-877X ; 1114
Naturvårdsverket:
Statens Naturvårdsverk, Livsmedelstoxikologiska aspekter på rötslam i jordbruket, Solna : Naturvårdsverket, 1989
ISBN 91-620-3623-8
Utöver nämnda finns det cirka 1000 artiklar och mer än 100 utgivna arbeten i bokform. En av de tidiga fortfarande intressanta arbetena är:
Brink Nils, Vattenförorening vid gödsling med rötslam. Uppsala, 1972 Serie: Vattenvård, 0346-7716 ; 11
Det finns många andra. Belägg för farligheten för människan och miljön vid deponering av rötslam och därav följande lakvattenproblematik; belägg för farlighet och risker i form av tungmetaller, tenn- samt kemiska rester av mediciner finns hur många som helst arbeten av ÄVEN med senare tiders rötslamhantering (vilken inkluderar kartering, karaktärisering och laboratorieanalyser). Speciellt allvarligt är det för reningsverk som får in och behandlar avfallsvatten från industrier som använder färger och andra kemikalier i sin tillverkning och inte har fullt slutna system samt från reningsverk där rester av gruvbrytning återfinns i avfallsslamet. Påverkan på fertilitet finns belagd i utländska utredningar. ”
Saknar belägg??? Hur sa…, Norah4you 16 september 2009
Det är än mer skrämmande att svenska VA-människor inte ens nu lärt in det ‘di gamle’ experterna, bland dem min egen far, kunde rabblat upp i sömnen.
Höga kadmiumhalter gör mjölet hälsofarligt, GP debattsidan 2 oktober 2011
.Slammets genomsnittliga halter av tungmetaller och organiska miljogifter ligger klart under de gransvarden och riktvarden som galler.
GillaGilla
Och gränsvärdena är nästan dubbelt så höga som de verkliga experterna på området krävde att de skulle sättas till redan för 40 år sedan!
Observera att det är helt ointressant om du håller dig under nuvarande gränsvärden eftersom varje milligram av en tungmetall du och andra får i sig lagras och anrikas i kroppen! Har du någon gång hört många bäckar små? Det är värre än så. Ett antal av dessa tungmetaller ligger efter ett års förbrukning av våra normala födoämnen utan att födoämnena kommer från åkermark där slam spridits ut så nära gränsvärdena att risk finns att ett antal svenskar, lägre gränsvärden i många länder, riskerar att små barn får i sig så stora värden att det påverkar skyddet i hjärnan mot att främmande ämnen kommer in. En av de teorier som flera forskare har uttryckt men inte vågar föra fram i media som förklaring på att Sverige har så många bokstavsbarn är att det beror på föroreningar och kemikalierester främst från tungmetaller. Det märkliga är tyvärr att kurvan för mer tungmetaller i våra födoämnen stämmer väl överens med kurvan för ökningen av antalet bokstavsbarn.
GillaGilla