Könsbyte och barn

Jag har full förståelse för de representanter i regeringen som motsätter sig att kvinnor som gör könsbyte skall tillåtas att få barn. Vet att detta kan reta gallfeber på en del, men de får ta det. Skälen mot är så starka att inget argument biter på mig i den frågan. Allt handlar om perspektiv. Barnets och en stabil förälder.

Har inga betänkligheter mot att de som så önskar byter kön. Dvs det är trots tillförsel av annat hormon en kosmetisk förändring som inte ändrar DNA, mig veterligen. Och de som för fram DNA som skäl, de borde dock tänka lite mera. För nog är det så att de som vill byta kön inte bara bör utan indirekt måste ha tänkt över könsbytets alla dimensioner. Vill man byta kön, så inte mig emot, men man måste också vara beredd att ta alla konsekvenser av könsbytet och göra det fullt ut även om DNA inte ändras.

Jag har inga betänkligheter mot olika konstallationer av föräldraskap. Hetrosexuella eller homosexuella föräldrar är inte bra föräldrar på grund av kön utan om de sätter barnet först och där finns det i båda fallen föräldrar som sätter varandra före barnen. Inget som skiljer det ena eller andra fallet åt. Allt handlar om att se saker ur barnets perspektiv. Inte föräldrarnas.

Detta sagt, så har jag betänkligheter på hur våra myndigheter behandlar fosterföräldrar. Fosterföräldrar är ingen pantbank och deras ställning bör för barnets skull stärkas.

Sedan är en annan bit att hela diskussionen om egna barn kan slå hårt mot de adoptivbarn som finns i familjer redan idag. Detta bör alltid finnas med när man tänker på barnperspektivet. Själv hetrosexuell har jag svårt att förstå de samkönade par som önskar surrogatmamma. Barnperspektivet är skäl nog för mig även här. Däremot har jag också svårt att förstå att samhället inte underlättar adoptioner för samkönade par eller ens stärker plusförälderns ställning, kanske vore det bra att ha någon form av extra vårdnadshavarskap? i den situationen och även i andra liknande fall i heterosexuella förhållanden där plusbarn växer upp och har en närvarande förälder som idag inte juridiskt betraktas som förälder om något händer den verklige vårdnadshavaren i förhållandet.

Regeringen splittrad om könsbyte, GP 1 juli 2011

Tillägg 9 juli 2011 Fortfarande finns det de som inte tycks inse att det är skillnad på transexualitet och könsbyte. Inte heller har det gått upp för gruppen att det inte är en mänsklig rättighet att bli förälder – däremot en mänsklig rättighet för ett barn att ha rättighet till föräldrar. Det är något helt annat.
Läser på nätet:
”Regeringspartiet KD anser uppenbarligen att det finns så markanta skillnader i värde mellan olika individer att tvångssterilisering och berövandet av mänskliga fri- och rättigheter är försvarbart. För gruppen transsexuella är en påtvingad barnlöshet ett absolut krav för att få någon som helst hjälp i en mycket utsatt situation. ”
Hur rimmar tvångssteraliseringar med kärleksbudskapet KD?, Newsmill 0 juli 2011

Det är ingen mänsklig rättighet att byta kön utan att ha tänkt igenom beslutet fullt ut så att den som får könsbytet är medveten om att det inte handlar om att skapa hermafroditer utan om att byta från ett kön till ett annat utan att kräva reservationer för att få vara både och!