två som bråkar med varandra. Det är det första varje lärare och rektor värd sin tjänst måste inse. Sparkar, slag är enkelt för där MÅSTE skolan direkt polisanmäla vid första tillfället. Vid andra är det för sent. Det är där skolan brister. Skolan vägrar oftast inse att mobbning inte bara är sparkar och slag utan utfrysning, fula tillmälen, små knuffar, stölder av annan elevs böcker/pennor/suddgummin/gympapåse – för det är dessa småstölder som självfallet inte gått över gränsen för att anmälas och alla dessa fula öknamn, tillmälen; alla krokben och små knuffar, det är där det börjar och det är där skolan direkt måste sätta ner foten.
Tyvärr klarar inte flertalet av de svenska lärarna och rektorerna att ge sig in i bråk utan att de försöker få det till att båda parter är skyldiga. För att peka ut någon eller en grupp som gång på gång ger sig på en enskild elev, det är ju fult. Så kan det inte vara. Men det är så verkligheten ser ut för många svenska elever. De får inget som helst stöd annat än undantagsvis av någon enskild lärare som vågar sticka upp och säga ifrån. Som vågar ringa hem till mobbande elevers föräldrar och göra klart att de får se till att det blir stopp på en gång annars så går anmälan till arbetsskyddsombud. För elever omfattas av arbetsskyddslagstiftningen, tack Lasse Leijonborg och Beatrice Ask för ert ‘fotarbete’ som ledde till detta.
Sedan är det så att om en förälder inte kan få sitt barn att sluta hoppa på enskild elev, eller försöka få det till att den enskilda eleven som flera elever är på är den som själv är skyldig till att den mobbas; att de lärare och rektorer som är lika bedrövliga, måste fås att förstå att det ALDRIG är den som blir slagen, mobbad eller utfrusen som är skuld till situationen. ALLA är lika värda och de föräldrar som inte kan inse detta finns det fog att ifrågasätta om de är lämpliga som föräldrar. Barn SKALL ha med sig etiska och moraliska regler hemifrån. Det är inte dagis, skolor eller ‘samhället’ som skall uppfostra våra barn.
Många svenskar är konflikträdda. Vågar inte stå upp för de som fryses ut eller ännu värre blir slagna. Det finns alldeles för många vuxna, tyvärr även inom skolvärlden, som hellre gång på gång låter parterna tala samman än som vågar göra klart i klassrum, på gator och torg, denna form av beteende tolereras inte och ‘jag’ står 100% på den mobbades sida tills dess du/ni överbevisat mig om att det inte är pga klädsel, utseende, intressen, könstillhörighet, religion, etnisitet eller funktionshinder eller något annat som du/ni inte har att göra med som gäller den ni mobbar som gör att du/ni inte klarar av att uppföra dig/er.
Själv tolerar jag ingenting när det gäller mobbning. Har faktiskt, trots att det egentligen är på gränsen av vad som är tillåtet, lyft ut elev som gett sig på en mobbad i en matsal. Skrivit om det förut. Det är vuxnas plikt att alltid ställa upp för den mobbade. Inte ifrågasätta om någon känner sig mobbad eller utreda, det är varken skolans eller skolhälsovårdens sak utan allt som går över gränsen och som i övriga samhället är brottsligt, är brottsligt även i skolan och skall behandlas som brottsligt.
Sedan är det viktigt att göra klart för bråkstakarna att det är deras beteende och uppförande som kritiseras och anmäls. Det förändrar inte att även de är lika mycket värda som alla andra men att kravet är och förblir att de lämnar de mobbade ifred. Bara barn som inte fått uppfostran, normer och regler, hemifrån, bara de och de få som helt saknar empati för andra av alla möjliga skäl, bara de barnen blir de som mobbar. Medföljarna är ofta rädda att själva bli uteslutna och drabbade, så det är viktigt att snabbt konstatera vem i klassen, på skolan det är som ligger bakom. Mycket viktigt. Samt att sedan när det är nödvändigt snabbt ta bort de som mobbar från skolan, hemundervisning i värsta fall, bästa fall en vecka eller mer på annan skola, så hjälper det inte vilka mobbningsprogram som används. Det är inte de mobbade som man skall flytta på eller de mobbades föräldrar som skall anmälas. Skall några föräldrar anmälas till sociala myndigheter så är det föräldrar till de som sparkar, slår eller verbalt terroriserar annan elev. De föräldrarna kan ifrågasättas som lämpliga föräldrar. Inte de som stöder sina förföljda och slagna barn.
Jag håller med dig helt i vad du skrivit. Mobbning är så mycket mer än bara slag. Sen ska man också komma ihåg att är det bara två inblandade i en sak då är det konflikt, men så fort fler än med i händelsen är det mobbning. Dvs bla publik och medlöpare måste finnas med runt om kring. Jag föreläser om ämne, kolla in bloggen!
GillaGilla
Hej, det är viktigt ämne du bloggar om, vill här kommentera Björns påstående.
Mobbning är ett beteende som ska vara
1.elekt/aggressivt
2. upprepar sig över tid
3. i en relation där det är obalans i faktiskt och upplevd styrkeförhållande mellan den som är utövare och den som är utsatt.
Det kan med andra ord vara en person som utövar mobbning. Det behövs inte heller en publik för att det ska bli mobbning.
De flesta är eniga om denna beskrivning och det är denna beskrivning som Barnombudsmannen använder.
En annan sak som är viktig, det är INTE en konflikt. mobbning är ett Övergrepp. Det är kränkande för den som blir mobbad att det beskrivs som en konflikt, du bör vara försiktig med hur du skriver, särskilt med tanke på du verkar föreläsa om ämnet.
Läs gärna Dan Olweus bok som Rädda Barnen get ut.
Siggi Olafsson
GillaGilla
Siggi,
tack för kompletteringen. Det som möjligen saknas är att mobbning oavsett om det är en eller flera som står bakom den oftast inte sker när någon ansvarig lärare som bryr sig är inom synhåll. Samma på en arbetsplats sker mobbning oftast när ansvarig chef som bryr sig inte finns inom syn och hörhåll.
GillaGilla
Så sant så… -När katten lämnar rummet dansar råttorna på bordet…
GillaGilla