har ofta svårt att klara ‘stressen’ i skolan. Förr hade vi bara de sk. duktiga flickorna. De flickor som läste in hela textmassor inför en skrivning men ofta inte klarade av att ge längre svar som visade att de lärt in, förstått och kunde tillämpa det de lärt sig. Men var det vanliga frågor på skrivning eller under lektion, så framstod de ofta som mycket kunniga. De flesta av dem lärde sig lästeknik och kunde med åren lära sig förstå samt att allt inte behövde vara så lätt.
Unga idag har många gånger inte haft stora motgångar annat än på det privata planet, om de haft något. De har vuxit upp med föräldrar som i bästa välmening försökt hjälpa dem. Ibland för mycket så att det bland de unga, speciellt flickorna, finns de som tror att läsa in på gymnasiet är samma sak som att läsa in i grundskolan. Inte nog med det, det förekommer med jämna mellanrum att de som kommit de senaste 10 åren till högskolor och universitet klagar för att de inte har tillräckligt många lärarledda seminarier och föreläsningar. Helt okunniga verkar de senare vara av att högskolestudier och universitetsstudier innebär ytterligare en annan form av inlärning, se Studietekniska tips m.m, Norah4you sida
Så skillnaden är stor mot förr i tiden. Det är mindre som eleverna lär sig i kurserna både i grundskolan och på gymnasiet än förr i tiden. Jag har framför mig en bok i Naturlära för Folkskolans fortsättningsskola dvs det som på 1920-talet när min mor hade boken motsvarade 4-5 klass i enhetsskolan och grundskolan. Där lärde de mer i Naturlära än vad eleverna idag lär in t.o.m. 1-ring….
Att elever idag många gånger känner stress och press har alltså inte med kursernas svårighetsgrad att göra. Elever kunde förr lära in betydligt mer vid yngre åldrar. Det som skiljer är tre saker: Det är inte alltid elever idag får ämnes- och stadiebehöriga lärare. Det är ofta oroligt i klassrummen relaterat till förr. Elever idag är inte vana att det t.o.m. krävs råpluggning för att få in vissa faktakunskaper och är därför inte vana vid att det inte är fel att känna att det är motigt ibland. Allt kan inte vara lätt när man skall lära för livet.
Stressade av skolan, Expressen 11 januari 2011
Tillägg 12 januari 08.19 Karl-Henrik Sax: Skolan rubbar inte könsroller, GT 11 januari 2011
Norah4you's Weblog 
på 70-talet så var det vanligt att de letade och identifierade elever med lässvårigheter och liknande för extralektioner i studieteknik på grundläggande nivå i läsning och skrift, även matte i viss mån. jag tillhörde de vänsterhänta som fick harva med att lära sig skriva med höger hand, gick ju så där. hehe.
i dagens skola så får de diagnosen dyslexi och så har de en ursäkt men i många fall handlar det om att de inte lärt sig att ta tillvara på informationen i text från första början. har tex hjälpt 13-15åringar med mattens abc så de får grepp om mängdlära och liknande på ett enkelt sett så de går från ig till vg. det är pyttesmå grejer som behövs så de får en aha upplevelse och kan gå vidare i studierna själva.
GillaGilla
Robban,
på 70-talet hade de flesta skolor fortfarande talpedagoger som kom till skolan och hjälpte de som hade svårt att tala och svårt med ord överhuvudtaget. Skolorna hade småskollärare som hade behörighet i att undervisa i svenska. Både när det gäller läsinlärning och rättskrivning. Inte bara läsinlärningen utan också rättskrivningen för hand, många gånger fortfarande med bläckpenna i stället för senare tiders kulspetspennor, gjorde det lättare att identifiera elever med lässvårigheter. Det förekom in till mitten av 70-talet ofta läskliniker (kunde även kallas annat) på större skolor där elever som hade svårt att läsa fick hjälp. Det där med att vänsterhänta ansågs kunna lära sig skriva med högerhand, med alla de problem det innebar, förekom som du skriver ofta.
Så fick LGR69 genomslag. Det lät så bra när Palme talade om en demokratisk skola. Kristendomskunskapen hade ersatts med Religionskunskap och teorierna om vilken läsinlärning som var bäst, lära sig bokstäver först, läsa och skriva, ljuda till ord, eller lära sig läsa med talet som grund, eller lära sig läsa utifrån att man först lärde sig ord som man satte ihop. Teorierna var många. Samtidigt som man på högre stadier i vanliga skolan som övergick från enhetsskola till det som kallades Grundskola när den parallella skolan där Realexamen funnits kvar länge, började dra in på syokonsulter, skolläkare, fast skolsköterska stor del av skoldagen, talpedagoger o.s.v. ändrades också utbildningen undan för undan.
När vi kom in på 90-talet då LGR80 hade verkat ett antal år och dåvarande skolministern Göran Persson 1989 kommunaliserat skolorna, så fick kommunerna möjlighet att använda inte bara en del utan mer av de pengar som var tänkta till elevernas utbildning. Skollokalerna som tidigare haft relativt sett låg lokalkostnad, kommunerna ansvarade för byggnationen, fick hastigt och lustigt hyror som skulle göras ‘marknadsmässiga’. Det började sparas in på än det ena och än det andra i skolvärlden. Läroböcker som tidigare varit något som elever fått ett ex av var, ibland bara till låns ibland fått för att ha i framtiden, blev enligt kommunerna en betungande kostnad. Läroböcker ända in på böran av 2000-talet, slitna och gamla, kunde ha problemställningar i geografi och historia som hörde hemma före Järnridåns fall 1989. Kartböcker som fortfarande släpade efter och där förändringar som skett i t.ex. Afrika och Sydostasien under 1970-80-talen inte alls stämde överens med verkligheten var det många svenska elever hade att arbeta med.
När jag första omgången läste på Lärarhögskolan (Linköping), innan jag bröt vänsterfoten och fick en nerv i kläm pga benbrott åt ena hållet och spricka åt andra som inte opererades eftersom de inte upptäckte nerven i kläm ens när de efter sk. hängning, senare genomgång av röntgenplåtarna, hittade att jag på motsatt sida om benbrottet även hade en större spricka, så läste jag SO49 samtidigt gick blivande lärare som skulle bli 1-7 lärare. Teorierna var att det var bra om någon lärare kunde följa eleverna ända upp till högstadiet. Sällan genomfört i praktiken. Hastigt och lustigt skulle ALLA lärare bli svensklärare utan att få mer än en liten ynka kurs i svenska. Det fanns inte längre nyutbildade lärare som hade helhetsgrepp pga djupkunskap i svenska kombinerat med metodik, didaktik och pedagogik så det där att följa upp hur läsinlärningen gick och stötta elever som behövde hjälp krävde hastigt och lustigt mer pengar än de flesta kommuner ville anslå. Vi ser resultatet idag.
GillaGilla