Humanekologi

Humanekologi handlar om att inte slösa med resurser, utan att använda det man har på bästa sätt som är möjligt.

Min farmor var norska och liksom norrmännen så är jag uppfostrad med att vi alla inte äger jorden, även om vi till äventyrs skulle ärvt eller köpt en mark, ett hus eller odla på en liten kolonilott. Vi förvaltar jorden till kommande generationer.

Det vore enkelt om alla människor och samhällen hade det de behöver och genom vanlig byteshandel kunde byta sitt överskott med samhällen och regioner som låg nära till. Så är det inte. Det handlar inte om kapitalism eller fördela tillgångar lika. Behoven skiljer sig från individ till individ och från region till region. Den geologiska verkligheten och var på jordklotet en grupp människor bor gör också att allt som kan tyckas enkelt inte är så enkelt. Jag minns på 60-talet när Sverige skickade ner folk att borra djupbrunnar för att människor i torra regioner skulle få tillgång till vatten. Så långt så gott. Det är bara det att när man sänker grundvattnet i regioner där torka råder på ytan, så tar man av en sinande tillgång. Precis som när man använder olja till fel saker.

Förvisso är det så att om man bortser från de raketer vi människor skickar ut i universum, så är tillgången på kemiska grundämnen i princip konstant. Nåväl jag har bortsett från radioaktiva reaktioner som får effekter fysiker och kemister är bättre på att reda ut. Men i princip är tillgången konstant. Dock kan grundämnena finnas i bunden och fri form. Lättare eller svårare att tillgodogöras för människans verkliga behov. Vi måste dock skilja på verkliga behov och konstruerade behov. Visst behövs teknisk utveckling och grundforskning av olika slag som kan leda till att underlätta för det stora flertalet. Men någonstans har det gått snett. De produkter som tillverkas för att tillfredställa prylbehov kan inte ens i en kretsloppshantering rent generellt tas tillvara för ‘nyanvändning’ utan stor energiåtgång.
.
För att förklara sambanden börjar jag med det enkla. Vi människor behöver leva i samklang med naturen. Inte emot. När samhället utvecklats och gått framåt tekniskt har mer och mer resurser som finns i naturen tagits i anspråk. Så länge vi är klara över att det finns gränser både för uttag och för återanvändning, är det inte något större problem. Det är när vi bortser från utsläpp i vatten och luft och från restprodukter som naturen själv inte kan bryta ner under ett fåtal år, det är då det gått för långt. Vi har hamnat utanför den gröna triangeln där det är viktigt att vi håller oss för att leva på ett hållbart sätt.

Teoretiskt går detta att förklara på ett annat sätt.
.
Vi låter Rom som ledde en stor del av den utveckling som kommit oss till del på grund av de erövringar av nya områden som indirekt ledde till ökade mänskliga kontakter mellan stora delar av den sk. Gamla Världen stå för Människan.

Aten som hade de stora teoretikerna inom naturvetenskapliga området, utöver så mycket annat t.ex. kultur, får här stå för Naturen. De naturliga krafterna och förloppen har genom åren fått bättre och bättre förklaringsmodeller. Atens tänkare ‘gav’ oss verktyg att arbeta med när det gäller naturens byggstenar och förlopp.

Sparta får stå för handling. Det är förvisso så att spartanerna hade genomarbetade teorier bakom sina aktioner, krigståg etc. Men teorier som inte tar hänsyn till verkligheten, naturen, och människans påverkan, är inte hållbara i längden.

.
Det finns de som försöker lägga nytt och estetiskt tilltalande tak på hus där man rivit de bärande balkarna. Ungefär på samma sätt är det när man bortser från den verklighet man lever i och det naturliga förloppet som finns givet av naturlagarna för att i datamodeller få fram än den ena, än den andra tänkta önskade (välj vilket) framtida utvecklingen. Ändå kommer vi inte ifrån att jorden har begränsade tillgångar. Den verklighet vi lever i, oavsett hur den ser ut, skiljer sig från den hypotesgrundade teorikartan som ofta ritas upp. Det går inte att se det som om taket skulle vara en hållbar kapitalism. Inte heller att ‘fördela’ jordens tillgångar lika. Behoven skiljer. Ett är dock säkert köp, slit och släng samhället vi på 70-talets slut trodde var över ersattes av ett prylsamhälle där energiåtgången och resursåtgången ökar mer än vad de bärande balkarna tål att bära en längre tid.

Det är verkligheten ínte teoretiska kartan som gäller.