Vänstersnillen spekulerar

och gör vad de kan för att ge sig på människor i ledande ställning oavsett vad. När det gäller Deanne Rauscher räcker det att läsa en artikel i Socialisten som talar om att hon när det gäller tidigare bok ringde upp dem för att ”Ni är den enda tidningen som namngivit kunderna, säger hon.” Att pro på hennes förra skandalbok om bordellhärvan, Makten, männen, mörkläggningen 2004:
”Mörkläggningen fortsätter” – intervju med Deanne Rauscher, Socialisten 2 oktober 2005 gör man vidare en källkritisk analys av henne och hennes medförfattare, så är det tre saker som framträder förutom att de själva framstår som vänstermänniskor:

* Bakgrundskontroll av uppgifter saknas HELT ur vetenskapsteoretisk synpunkt. De har INTE tagit hänsyn till varför källa A (osv) framför uppgift Z1 o.s.v. Vad värre för dem är:

* Syfte och tendens av deras egna arbeten under åren och även i den sk. Kungabokens fall har de helt glömt bort att de visar upp för offentligheten trots att de förnekar desamma. De har glömt att om de skulle skriva en riktig biografi, så skulle de som minst ha tillräckligt på fötterna för att kunna bevisa att deras påståenden håller för källkritisk analys. Det gör de inte. Med andra ord är värdet av deras uppgifter varken mer eller mindre än en vanlig roman. Dvs. sanningshalten kan inte bevisas.

Observera att en uppgift kan vara sann men inte kunna bevisas liksom en uppgift kan vara falsk men se ut som om den skulle kunna vara sann. Det är inte det som avgör författarnas syfte. Det är deras eget val av angreppsmetod och hur de analyserar sina ‘insamlade uppgifter’ som avgör det. Tendensen står de själva för ända in i sina, enligt min uppfattning låga, utlägg för varför de skrivit boken. Se: Därför skrev han boken om Kungen, GPTV 3 november 2010

* Det allvarligaste är att de tre författarna själva bevisar att de inte lärt in tillräckligt för Godkänt i ämnet samhällskunskap årskurs 9:
Enligt regeringsformens 1 kap 2§ är ALLA människor lika värda. Det innebär i klartext att varje i Sverige levande människa, även en kung, har rätt till ”respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.” Regeringsformens 1 kapitel Statsskickets grunder, 1§ oaktat vad som står i Successionsordningen om hur Sveriges tronföljd ser ut.

Sedan en personlig kommentar från min sida. Det verkar som om författarna endast varit intresserade av allt skvallerpress i utlandet skrivit och glömt bort att skvaller är skvaller, sant eller falskt, men att skvaller inte är värt mer än de som för skvallret vidare. Om bokens uppgifter är tillåtna eller ej att sprida vidare avgörs enligt Tryckfrihetsförordningen. Om författarna faller inom eller utom ramen för vad som är tillåtet att skriva, det återstår att se. Ingendera gör deras uppgifter källkritiskt analyserade och värdet på uppgifterna är därför lågt. Vilket ställer författarna i dålig dager. Att försöka påstå att deras uppgifter berör Sveriges säkerhet visar än mer att de inte tillgodogjort sig ens basen för Sveriges demokrati och förstår vad som är säkerhetsfrågor eller ej. Vilket skulle kunna diskrediterar de lärare som gett dem godkänt i ämnet samhällskunskap.

Känslig biografi skildrar kungens privatliv, GP 3 november 2010

Så gnälls det för att en person, Tove Meyer, fick sluta som researcher på SR. Det är bara det att när en journalist själv bevisar att den saknar vetenskapsteoretisk kunskap för att avgöra vad som går att bevisa och inte bevisa, så har vederbörande placerats fel om vederbörande skulle jobba som researcher. Alla uppgifter som vederbörande samlar in går att ifrågasätta när så låg källkritisk nivå visas. Skrev kungabok fick sluta som researcher på SR, GP 3 november 2010

Se även: Medier på pass efter bokrykten, SvD 3 november 2010
Kommentarer om kungaboken, DN 3 november 2010
TV-bråket om skandalboken, Expressen 3 november 2010
Kungens tidigare livvakt: Han stod emot frestelserna, Expressen 4 november 2010

Avslutningsvis vill jag säga att en del gör vad som helst för en kvart i solen.
Tillägg 03.23: Vissa som ‘träder’ fram gör sig själva en otjänst – de lyckas visa sin egen själ inte någon annans och absolut inte kungens.
Tänk om jag, eller någon annan vem som helst, skulle ha kännedom eller tro oss ha kännedom om t.ex. Tove Meyers privatliv – hon har öppnat för frågan genom att ge sig på kungen. Hade öppnat oavsett vem hon offentligt gett sig på. Hade det oavsett hennes om hennes ickeposition i samhället varit en annan varit något som sagt något om någon annan än den av oss alla människor som skulle betett sig så.